Tidskrifter

Tidskrifter; TYR Vol 4

Kritik

Skrivet av Johannes Nilsson

nov162014

Frisk energi och högerradikalism

tyr 4Buckley, Joshua & Moynihan, Michael (Red)
TYR Vol 4
Ultra Publishing

Ett grundläggande problem för intellektuella reaktionärer är att deras motstånd mot utvecklingen lätt reduceras till reaktivt gnäll. Besök på sidor som Avpixlat, Fria Tider och Flashback kan tjänstgöra som varnande exempel. Detta ligger förstås i begreppets natur: där radikalen vill framåt och agerar, vill reaktionären bakåt och tvingas reagera. Därmed hamnar reaktionären lätt i en position där denne hela tiden tvingas försvara det samhälle denne nyss var emot: liberala principer gentemot kulturradikal relativism, hädelsen gentemot kränkta muslimer, välfärdssamhället gentemot nyliberala privatiseringar och så vidare.

Detta gör att det reaktionära lätt blir en magsur hållning snarare än en sammanhållen ideologi med konsekventa mål att sträva efter, och innehållet blir därefter: visst kan den ständiga klagan på allt och alla vara upphov till en och annan syrlig lustighet, men intellektuellt blir det hela lätt sterilt – ett reaktivt gnäll, som sagt, med ”tillbaka” som ett inte särskilt upphetsande mål, som därtill sällan är genomförbart. Tidens pil leder som bekant framåt.

På ett område är dock den reaktionära hållningen, i sin allra vidaste bemärkelse, en oundgänglig tillgång för en kultur stadd i ständig utveckling: den historiska tillbakablicken. Förstå mig rätt: naturligtvis kan en god historiker gärna vara socialist eller liberal. Men någonstans bland sina dagspolitiska fördomar bör denne ändå bibehålla det i grund och botten reaktionära intresset och respekten för det förgångna.

Tidkrifter: Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm

Kritik

Skrivet av Ida Thunström

aug252014

Det är ingen idé att hänga läpp

Gunnar Lundkvist, Hjärnstorm nr.119Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm
Medverkande: Maria Larsson, Bo Bjelvehammar, Margareta Klingberg, Monica Melin, Louise Hultén, Anna Qvist, Staffan Kling, Edvard Derkert, Björn Larsson, Gunnar Lundkvist, Åke Holmqvist, Kathrin Diestel, Ett rum med utsikt, Bengt Jahnsson-Wennberg

Hjärnstorm, kulturtidskriften där ord och bild faktiskt blandas, har i sitt senaste nummer #119, siktat in sig på temat Träskmarker. Själens sådana alltså, i ett par kortare inlägg och essäer grottar författare och konstnärer ned sig lite i mörker och misär. Det är riktigt upplyftande.

Det är en spretig blandning texter och bilder, och vissa tar sig an begreppet på ett sätt som känns nödvändigt. För någon eller några i alla fall, som ett riktigt konstverk: smalt men fokuserat på en viss, kanske lite extra skör, målgrupp.

Edvard Derkert citerar i sin essä Att övervintra i dy Michel Tournier: ”Varje människa behöver sina likar för att uppskatta yttervärlden i sin helhet”. Och ger oss en rad exempel på varför det är av värde att vältra sig i smuts. ”För att spela blues måste man ha smuts i själen, sa en full jazzviolinist till mig på väg till toaletten som han dessvärre spydde ner innan jag själv hann dit” säger Derkert, hur mycket igenkänning krävs det för att till fullo uppskatta en sådan mening? Galghumor är en slags passiv aggression, lite kantigt och repellerande sådär, och i Derkerts text cirkulerar snarare en värme. En öppenhet och kärlek inför människans fel och brister.

Dekadent är ensamt, tillslut, och som en varg som ylar mot månen vänder sig Derkerts text till de som förstår vad det innebär att bada i gyttja. Det händer att det är det enda som finns kvar att ty sig till.

Lika generöst blir det i Bo Bjelvehammars poetiska text Liv, jag förstår inte. Bjelvehammar levererar ord som håller stormarna i schack, ger oss något att hålla fast vid just genom att vara vackra. Är estetik det enda som tillslut kan hjälpa oss strandsatta? Med ord som

Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus

Kritik

Skrivet av Hedvig Ljungar

aug172014

Kaos råder #

Mytens ljus Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus
Medverkade skribenter: Mårten Björk, Carl Boutard, Rolf Jonsson, Karl Kerényi, Ann-Marie Ljungberg, Beatrice Marovich, Karl Johan Nilsson, Camille Paglia, Jayne Svenungsson, Johan Tralau, Erich Unger
h:ström, text och kultur

I Platons berättelse om världens skapelse, Timaios, figurerar Demiurgen som den som bringar ordning i oordningen. Det är typiskt för antiken och det västerländska tänkandet att rangordnade motsättningar såsom man-kvinna, kultur-natur och ordning-kaos bestämmer tillvaron. Här hemma – omkring 2500 år senare – är semestern slut och ur kaos ska ordning åter bringas. Polerna är alltjämt beroende av varandra. Att vår tid producerar sina egna myter har Subaltern nr 3-4 2013 alldeles rätt i. Liksom att vi också förhåller oss till de forna. ”Apollon och Dionysos må vara mytologiska gestalter – likväl är apolloniska och dionysiska principer tillämpbara inom såväl samlivet som samhällsbyggandet” skriver redaktionen i baksidestexten.

Numrets tema är Mytens ljus och det handlar om mytens mångfacetterade roll. Med vår tids mått på vad som är verklighet kan myten verka mycket avlägsen. Alltfler romanläsare gör en entydig distinktion mellan myt och verklighet, i alla fall om man ska tro författaren Olga Tokarzcuk. I sin senaste bok Björnens ögonblick beskriver hon hur tröttsamt det är att ständigt få frågan: hur mycket i din bok har hänt i verkligheten? I filosofen Erich Ungers essä ”Myt och verklighet” som är en av de första texterna i detta nummer av Subaltern synas spörsmålet under lupp. Här har Tokarzcuk någon att hålla i handen. Unger skriver:

Tidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1

Kritik

Skrivet av Hedvig Ljungar

aug072014

Vi är intoleranta mot de intoleranta

Tidskriften Plir – en protest mot främlingsfientlighetTidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1
Ansvariga utgivare/redaktörer: Malin Kivelä och Stella Parland
Layout: Ida-Maria Wikström

På kaféet där jag satt mig för att läsa är man vänlig att låna mig en kniv. Jag talar försiktigt om vad jag ska ha den till: första numret av Tidskriften Plir är osprättat. En särskild känsla infinner sig när man för en kniv mellan papperna i en skrift och sidorna faller isär. Man känner sig unik – jag är den första att tränga in här – och samtidigt vankelmodig inför det brutala i uppsprättandet. Jag vet inte om det ligger en idé till grund för detta, eller om sidorna sitter ihop av en anledning som bara är praktisk. Hur som helst försätts jag i en omedelbar medvetenhet om det dubbeltydiga i min handling. Att sprätta papperets veck är att spränga gränser, men också att dela upp sidorna i ensamheter. Och på något vis tycks mig det hela korrespondera med temat för den nystartade svenskfinska tidskriften: främlingsfientlighet.

Tidskrifter: Nya Argus nr. 8 2014

Kritik

Skrivet av Ivo Holmqvist

jul292014

Ett dussin klassiker lästa med Argusögon

en finlandssvensk samhälls- och kulturtidskrift med anor från början av 1900-taletkulturtidskriften Nya Argus nr. 8 2014

Cervantes roman om Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, är på nästan tusen sidor i Jens Nordenhöks försvenskning. I barnbiblioteket Saga där jag först läste den är den på hundrafemtio, och i serietidningen Illustrerade Klassiker som var en snabb genväg att på nolltid ta reda på vad världslitteraturens storverk handlar om var den visst på knappa femtio tecknade sidor. Men den kan kortas ännu mer, till 140 tecken inklusive mellanslag, så här:

”En knäppis drar ut på vift med sin bonnkompis; inga ligg; en massa stryk; de rumsterar rejält och då killen klarnar dör han… men lever än.”

Det är karikatyrtecknaren Forges kortversion av detta väldiga epos, i den spanska tidningen El Pais, med en rolig teckning på en glasögonförsedd Miguel de Cervantes twittrande vid datorn. Det senaste numret av den finlandssvenska kulturtidskriften Nya Argus (nr. 8) har den teckningen på framsidan, och annat spanskt på baksidan: Federico Garcia Lorcas Liten wienervals, i Agneta Aras tolkning. Däremellan ryms i detta innehållsrika tidskriftsnummer vars tema är Favoriter ur världslitteraturen essäer om ett drygt dussin klassiker, också om Don Quijote, nyläst av Macu de la Cruz, journalist och universitetslärare i Madrid. Man inleder med att citera Inge Jonssons tänkvärda definition på vad en klassiker är:

”Alla verk, oavsett genre, som äger sådan mognad och livskraft att de kunnat motstå glömskans och nyhetsbegärets samlade attacker och har utsikten att göra så även i framtiden.”

Tidskrift: OEI # 63-64 2014: Strata, geologisk tid, jordkonst/land art i Sverige

Kritik

Skrivet av Hedvig Ljungar

jun132014

Tankar om en stratifierad tidskrift

688 sidorRedaktörer Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg samt drygt 60 skribenter
OEI # 63-64 2014: Strata, geologisk tid, jordkonst/land art i Sverige
Förlag: Tidskriften OEI

Ludwig Wittgenstein hävdar att grammatiken säger vilket slags föremål någonting är. Jag är beredd att tro honom. Trängtande inför möjligheten till förståelse inför tillvaron betraktar jag gärna världen som mätbar. Mätinstrument som grammatik, siffror och Tid får till uppgift att maka föremålen och människorna närmre varandra.

Senaste numret av tidskriften OEI omprövar den uppfattningen. Numret har temana Strata, geologisk tid, jordkonst/land art i Sverige. Det hela, vad det nu ska kallas – utställning, pärmverk, skiktsamling? – upptar 688 sidor och omsluts av brun kartong på vilket ett diagram över de västgötska platåbergens lagerföljd är tryckt. I det lösa bladet som kommer med utgåvan skriver redaktörerna Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg att numretkan fungera som en övning i att ”läsa lager”. Den tanken tycker jag om. Tänker: om det att läsa lager är att vägra mätningar, då vill jag vara med. Vill pröva att läsa grävande eller bedjande mot skyarna och inte utsträckt eller utifrån förenklade motsatsförhållanden; dikotomier. Inslaget som behandlar jordkonstnären och koreografen Margaretha Åsberg är lätt att förstå så. Under sjuttiotalet undersökte hennes koreografier gränser på det sätt som dans kanske gör mest förtjänstfullt. Var går gränsen mellan rörelse och språk, kropp och medvetande? Eller som konstnären Gunilla Wihlborg frågade sig: är konst konst och natur natur?

Den sista frågan uppfattar jag som illustrativ för vad Land art, eller jordkonst som det heter på svenska, vill reflektera eller meddela. Land art är en 1960-talsföreteelse från USA som kanske – jag är lekman här – kan liknas vid en rörelse som gör upp med kommersialiserad gallerikonst och använder naturen. Jord, grönt, grus, grått, gräv, hål och fyllnader i offentligheter, utanför de etablerade rummen, men samtidigt innanför. Ett känt verk är Robert Smithsons ”Spiral Jetty”, en spiral gjord av sten och lera i Stora saltsjön i Utah.

Tidskrifter: Granta-Arena för ny litteratur Nummer 3 2014: Tema jakt

Kritik

Skrivet av Marja Beckman

jun102014

Bonnier är på jakt

Svenska Grantas lek med genregränser är dess styrka

Granta/Arena för ny litteratur Nummer 3 2014: Tema jakt
Bonniers

Tänk om det fanns fler som Sigrid Rausing. Stenrika människor med genuint intresse för kultur. Som vill göra skillnad med sina pengar. Ja, jag ska inte romantisera för mycket, men jag är ändå glad att Granta finns. Tidskriften är en oas i en annars slimmad och likriktad tidningsvärld. Tidskriften (mer lik en bok än en tidning) som grundades av studenter vid Cambridge i slutet av 1800-talet innehåller texter med genomgående bra kvalitet. Genremässigt blandas journalistiska texter och essäer med skönlitteratur, vilket ger fin dynamik och rytm. Det är roligt med spretighet och redaktörer som vågar ta ut svängarna.

Nummer 3 2014 har tema jakt, vilket fick en närstående att skeptiskt fråga varför jag läser om ett sådant ämne (jag är knappast typen som vill inreda mitt hem med avhuggna älghuvuden). Men sanningen är att den som vill ha jaktromantik i Jan Guillous och Zlatans anda bör leta någon annanstans. Den brittiska författaren Mark Haddon gestaltar i sin otroligt nerviga och starka novell Pistolen frågeställningar som jag förmodar att många jägare tränger undan. Novellen handlar om två pojkar som kommer över en storebrors pistol och vådaskjuter ett rådjur. Daniel, den mer känsliga av de två pojkarna, tittar på rådjuret och tycker att ”det ser ut som någon som har förvandlats till ett rådjur i en saga. Ropar på hjälp men inga ord kommer.

Man ser hur det försvagas, hur det dras ner i det kalla svarta vattnet som finns precis under alltings yta. Den desperata hungern efter mer tid, mer ljus. Varje gång Daniel i framtiden hör frasen kämpa för sitt liv är det den här bilden som kommer tillbaka till honom.”

Tidskrift: Émile Bravo Spirou- Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man

Kritik

Skrivet av Alexander Sanchez

jun032014

Spirous extraordinära äventyr

Bilder från den första sidan

Émile Bravo
Spirou- Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man
Översättning: Per A.J. Andersson
Cobolt

När serietecknaren Rob-Vel (1909-91) skapade Spirou för den belgiska serietidningen Le Journal de Spirou 1938, kunde han inte ana att det även år 2014 skulle ges ut nya album med seriefiguren.

Nu när Spirou i originalutgivning ligger på album nummer 52 (2013) i Sverige plus ett antal andra album, är han trots allt efter Tintin en av Belgiens mest kända seriefigurer.

Ett Spiroualbum i historisk miljö kan det vara något? Albumet utspelas strax före andra världskrigets utbrott då vi får knyta bekantskapen med en ung piccoloklädd Spirou som arbetar i hotellet Moustic. Förutom sina vanliga mer mundana problem med en elak kollega och en tonårsförälskelse med en exotiska flicka från Polen som arbetar på samma hotell, så har det världspolitiska läget gjort hotellet till en knutpunkt för hemliga förhandlingar mellan bland annat Tyskland och Polen.

Ländernas olika delegationer förhandlar med tysken von Glaubitz om det nya Europa, något som ger Spirou och hans mer eller mindre tama ekorre Spip en chans att påverka historiens gång.

Tidskrifter: Tecknade klassiker 3: Skräcken i Dunwich och andra berättelser

Kritik

Skrivet av Alexander Sanchez

apr272014

Skräcken

Legions of cats from the alleys nocturnal, Howling and lean in the glare of the moon, Screaming the future with mouthings infernal,/Yelling the burden of Pluto’s red rune.- HP LovecraftH. P. Lovecraft
Tecknade klassiker 3: Skräcken i Dunwich och andra berättelser
Tecknare: Peter Bergting, Alvaro Tapia, Emilie Östergren och Marcus Ivarsson
LL- förlaget

LL- förlaget har under en period givit ut lättlästa klassiker för barn i serieform, vilket är ett mycket bra initiativ. Den här boken är den tredje i ordningen och innehåller fyra av Lovecrafts mest kända berättelser.

Jag minns själv att flera av lärarna på ett större universitet inte ens visste vem Lovecraft var så sent som i början av 2000-talet när jag skrev uppsats. Mycket har hänt sedan den tiden, idag är han en av de mer kända skräckförfattarna i världslitteraturen, även i Sverige. Själv stiftade jag bekantskap med Lovecraft när förlaget Delta gav ut flera av hans noveller och längre berättelser i slutet av 1980-talet.

Lovecrafts barocka prosa som kännetecknar många av hans noveller har i de här adaptionerna gjorts mycket mer lättläst och begriplig i många fall, ett stort plus är att texten blir mer följsam att läsa än de är i originalberättelserna.

Det visar sig att det är ett antal fans som har gjort serieboken med en stor portion av både familjaritet och kärlek till materialet. Alla berättelser är tecknande av några av Sveriges mest kända tecknare och ger en bred bild av hur Lovecraft kan gestaltas. Det går att ha åsikter om de val av berättelser som har gjorts, själv hade jag troligen valt ett antal andra berättelser. Berättelserna är: ”Skräcken i Dunwich”, ”Råttorna i muren”, ”Katterna i Ulthar” och ”Skuggan över Innsmouth”.

Tidskrifter: Kritiker; mars 2014

Kritik

Skrivet av Benny Holmberg

apr232014

Översättandet, en utopisk aktivitet?

José Ortega y GassetTidskriften Kritiker nr 30 Mars 2014
Förhållningssätt till det förflutna
Redaktion John Swedenmark, Anna Lena Renqvist

”Det vi först måste göra är att i grunden korrigera idén om vad en översättning kan och bör vara. Ska vi förstå den som en magisk akt genom vilken ett verk, som skrivits på ett språk, plötsligt uppstår på ett annat? I så fall är vi förlorade; för den transsubstantiationen är omöjlig. Översättningen är inte originalets dubblett. Den är inte och bör inte vilja vara samma verk…”

I nummer 30 av tidskriften Kritiker söker redaktionen ge läsaren överblick och fördjupning i översättandets och uttolkandets praktik och problem inom områden som litteratur och musik. Här finns exempel på hur översättandets generella uppgifter kan problematiseras inledningsvis illustrerat i citatet ovan ur texten ”Översättningens elände och härlighet”(övers. Anna Lena Renqvist) som är filosofen José Ortega y Gassets (1883-1995) dialog med en fransk språkforskare i ämnet.

José Ortega y Gassets dialog var ursprungligen publicerad i en argentinsk dagstidning om översättandet som utopi, ett påstående som förklaras av Ortega med att översättningen aldrig någonsin kommer att bli komplett eller ens är möjlig att utföra enligt en sådan ambition men där han åskådliggör de övergångar som kan bli aktuella från det språk texten är skrivet på över till exempelvis ett fackspråk som vägar mot målet. Och vad är målet i så fall? Eller rättare sagt, vad kan målet vara i ett översättningsarbete? Den textsfär som det översatta textinnehållet rör sig inom och som den för med sig i översättningen, i form av räfflor och otydligheter mellan orden (konstnärlighet, flow, undertext etc) och i språkuppbyggnad och som översättaren i sin utopiska uppgift skall överföra till det andra språket, är det centrala problemet. Att ställa upp detta som möjligt att genomföra utan komplikationer är ett utopiskt företaget vilket illustrerar Ortegas paradox: Det går inte men skall ändå göras. Han menar i följd av detta att:

Tidskrift: Books & Dreams

Kritik

Skrivet av Belinda Graham

mar242014

Om böckerna, drömmarna och livet

Books & DreamsBooks & Dreams
Chefredaktör: CarinaNunstedt
Bonnier

Books & Dreams – Ditt nya bokmagasin! lovar höstnumret och Jo Nesbø tittar avslappnat på dig från omslaget. Coolt att inte använda en leende omslagsflicka, en fälla som så många tidningar och tidskrifter fastnar i. Skandinaviens krimmästare nr 1 berättar omframgången och sorgen. Fredrik Backman berättar om succén En man som heter Ove, Jonas Gardell ger en öppenhjärtlig intervju om att längta efter glädje och Leif GW Persson föräras ett hemma-hos reportage, där han fotograferas vid skrivbordet, omgiven av djur han skjutit själv. Cecilia Samartin får också ett hemma hos reportage – men hon omges av sina i allra högsta grad levande hundar. Intervjun med förläggaren Pia Printz är också charmig och inspirerande – tjejen som följde sin dröm och startade ett eget förlag, för hon hittade en pocketbok,One Day, som hon gillade och ville översätta och ge ut på svenska!

Även om Books & Dreams ges ut av Bonnier Förlag är detta ingalunda en reklamtidning för Bonnier böcker. Flera böcker och författare finns på andra förlag än Albert Bonnies. Jonas Gardell – Norstedts. Cecilia Samartin – Bazar förlag. Pia Printz oemotståndliga böcker av Lisa Jewell och Jojo Moyes finns på Printz Publishing. Det är med andra ord väldigt spridda tips, stora förlag, små förlag, olika genrer – det mesta finns representerat här: barnböcker, spänningsromaner, matlitteratur, fackböcker och helt enkelt väldigt bra berättelser.

Tidskrift: The Walking Dead – Det som inte dödar, vol 9

Kritik

Skrivet av Alexander Sanchez

mar092014

Härdande späkningar

DödenThe Walking Dead – Det som inte dödar, vol 9

Text: Robert Kirkman,Teckningar: Cliff Rathburn och Charlie Adlard
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag

Rick Grimes letar vidare i en zombieapokalytisk värld, kommer han någonsin hitta frid?

Efter att ha överlevt Guvernörens anfall så är Rick och sonen åter på flyende fot. Den värld som byggts upp i fängelset med en relativ trygghet -läsare som har följt serien vet hur det brukar gå – försvann.

När Frun är död och majoriteten av gruppen som försökt att skapa sig ett eget liv är döda återstår det enda att ta sig ut på vägarna igen. Girighet, ondska och kortsiktighet blev till slut för mycket för alla inblandade. Att Guvernören inte skulle släppa Grimes utan att det skulle bli en showdown stod klart rätt tidigt, vissa människor går det helt inte att förhandla med. Våldet som är närvarande i denna dystopiska värld kommer aldrig att helt försvinna.

Det brukar först bli sämre för att sedan bli bättre brukar det heta, kanske finns det även ett lite ljusare hopp i allt elände även för Grimes och hans son. När han tar sig tillbaka till Hershels gård får han reda hur många som har överlevt.

En ny grupp tillkommer: en grupp bestående av Dr Porter och ex-soldaten Abraham plus några fler och där doktorn påstår sig känna till orsaken för zombiesjukan. Gruppen som är på väg till Washington D.C. vill gärna att de överlevande och förnödenheter kommer iväg till staden. Vad som väntar där vet ingen. Det enda som bevisar att någon eller några har överlevt är en fungerande radio som gruppen har med sig.

Tidskrift: Paletten nr 4 2013

Kritik

Skrivet av Leif Carlsson

feb212014

Kolorerad kvartalspress

Lockande blickfång i grönt och rosa!Paletten nr 4 2013
Chefedaktörer: Sinziana Ravini Fredrik Svensk
Utgivare: Stiftelsen Paletten

Konsttidningen Paletten startade år 1940 och kommer ut med 4 nummer per år. I nummer fyra för förra året, det senaste numret, skriver Sinziana Ravini om curatorer och curateringens historia. Som en koppling inleder tidningen också en serie de kallar Peeping Tom, som ska ge oss en inblick ”i konstverk som är i vardande eller precis färdiga, men som ännu inte presenterats offentligt”. En spännande tanke, lite svår att ta till sig här. Sju konstnärer och sju verk visas med en färgbild oftast med titel, men det är inte helt klart vad vi ser. Ett utsnitt ur en film, en del av en bildserie, ett foto av verket eller del av verket? Ingen lång eller kort introduktion ger man. Vidare en text till en ”Dramadokumentär” för Kulturradion P1 som upptar åtta vackert rosa sidor, vilket är ganska många sidor för en inte särskilt tät text om den nuvarande kulturpolitiken (eller brist på kulturpolitik alternativt oförståelse för densamma). Hade nog varit bättre att lyssna till på radion. En annan artikel handlar om konstkritikern Jean-Max Collard som får drömma utställningar på hela sex sidor, i två toner av grönt (kulören på sidorna).

Andra delen av Fia-Stina Sandlunds She´s scripting, baserad på Strindbergs Fröken Julie är mer raffinerad, men inte helt lätt att läsa på de förminskade faksimilsidorna, fyra A4 på varje blad. Jag förstår stycket bland mycket annat, som en ironi, händelserna kan mycket väl vara en stor dos självupplevda. Fint grå sidor bakom A4-bladen.

Tidskrifter: Karavan nr 4 2013

Kritik

Skrivet av Leif Carlsson

feb082014

Chimamanda Ngozi Adichie, författare bland annat till succén En halv gul sol Med ett lockande leende på omslaget

Karavan nr 4 2013
Redaktör och ansvarig utgivare: Birgitta Wallin

Papperstidningen Karavan är en litterär tidskrift på resa mellan kulturer, som de själva säger. Föreningen Karavan verkar för ökad kunskap om, och översättning spridning och läsning av, skönlitteratur från Afrika Asien och Latinamerika. Det här numret bär iväg i färg på kraftigt papper i hela 82 sidor. Och då menar jag 82 sidor redaktionell text, annonser ser man inga. Stödet från Statens Kulturråd är väl använt. Tidningen är glatt användarvänlig med positiv uppsyn och bra tryck, städad och trivsam layout, lagom fantasifull vad gäller bilder och olika färger. Lätt att greppa. Vem gillar inte något sådant? Den utkommer med fyra nummer per år och har funnits i dryga tjugo år.

Detta nummer rör sig mellan Mexiko, Nigeria, Kina, Globala gymnasiet i Stockholm, Filippinerna och Martinique. Artiklar och författartexter kommer i anslutning till varandra. Bland de litterära texterna märks ett utdrag av så kallad narcoliteratura av Orfa Alarcón, dikter av José Ángel Leyva, en novell av Juan Villoro, en föreläsning om vikten av att berätta olika historier av Chimamanda Ngozi Adichie, dikter av Aimé Césaire.

Tidskrifter: Nutida musik 2/2013

Kritik

Skrivet av Leif Carlsson

jan272014

Den nutida musiken ser sig om

omslagNutida musik 2/2013
Huvudredaktör: Andreas Engström
Utgivare: Svenska sektionen av ISCM (International Society for Contemporary Music)

Nutida musik utkommer med fyra nummer per år, detta är nummer två för 2013, nästa nummer kommer 25 januari 2014. Man förstår att tidskriften har ekonomiska problem. Och inte bara den naturligtvis, hela den så kallade kultursektorn utom de få undantag som är kommersiellt framgångsrika eller har kontakter med pengapåsarna, vrider sig under svältplågor och stress och krav på kortsiktigt tänkande.

Andreas Engström skriver i ledaren att teatern lyckats föra upp sin pressade situation på debattagendan, även om kommuner (i alla fall i Stockholm) och statliga myndigheter inte ännu precis reagerat på kritiken över alla snabba och illa genomtänkta förslag till förändringar och, vad det verkar, inte begripit situationens allvar. Den abstraktare musiken talar inte lika lättfattligt ur skägget, dess språk klingar inte lika lättolkat som skriven text, för att inte tala om dess ”nytta”, och dess utövare och producenter lyckas inte skapa sig samma mediautrymme. Det kan bero på de traditionella skrivna kultursidornas natur, som i första hand ägnar sig åt det skrivna ordet, därefter i fallande skala teater och bildkonst, sist musik och dans. Men det är i musiken det händer menar Andreas Engström, och i dansen kan jag tillägga.

Tidskrift: Stanley Gibbons Stamp catalogue Part 11 Scandinavia

Kritik

Skrivet av Stefan Hammarén

nov162013

katalogenFilatelia aurea

Stanley Gibbons Stamp catalogue Part 11 Scandinavia
Stanley Gibbons

Det internationellt kända och anrika frimärkshuset Stanley Gibbons är till omväxling ute med sin oppdaterade och en pinfärsk Skandinavienkatalog i sin sjunde stort reviderade utgåva, att bejubla, där ingår således Norden och Grönland, alla våra vackra och fula frimärken listade. Katalogen är i ett fint återgivet färgtryck, blir visserligen ofta antingen mattare eller stramare än originalfrimärksfärgernas tryck varit , men ändå förträffligt.
Det är mycket stimulerande att se bläddra i katalogen, se åter påmint hur rikt det är med motiven här i Norden och dels hur våra länder har olika traditioner i frimärkstryck och val av motiv, men även hur motiven med natur och arkitektur och personligheter, människor går igen. Även om varje fixering verkar gälla mer för Sverige. Även om ock utgivningarna börjat spåra ut i en aldrig sinande flora av billiga motiv och onödig utgivning i billigt tryck, oändligt med nya frimärken.
Vad som kan sägas av kritik till katalogen, prisbilden är som vanligt i överkant överlag, ett fenomen vilket samtliga andra kataloger delar på. Det som saknas i Part 11 är prisangivelser för praktstämplade sexemplar, som nordens inhemska kataloger kan ange.

Tidskrift: Granta nr. 2 Arv

Kritik

Skrivet av Tomas Löthman

okt252013

Omaka texters möte

Arv handlar om var vi kommer ifrån och vad vi lämnar efter oss Granta nr. 2 Arv
Bonniers

Det finns berättelser och berättelser. Vissa linjära, resonerande, dokumentärt utredande en hel epoks historia. Som Sofi Oksanens genomgång av den speciella ordlöshet och tystnad som fanns i hennes hemland Estland under Sovjetockupationen. Propagandan uteslöt själva orden för systemet som en kolonialism, något liknande västs artonhundratalskolonialism. Föräldrar skickades till Gulag om de ens antydde något sådant, det kallades ”ut i skogen”, ”skickas” men inte ”skickas till Gulag”. Ordlösheten var delvis ett med rädslan, delvis att det avslöjande språket trängdes undan av propagandan. Nu anar hon ständiga återfall i kolonial retorik i det nya Ryssland, vi västeuropeer har varit naiva. Allt med hur ryska barn får det i Väst hör till den sovjetiska propagandaretoriken. Det sägs till och med idag att ryska turister i Finland kan få sina barn kidnappade till ”koncentrationsläger”. Syftar på att socialtjänsten gjort några ingripanden. Tillsist ändå: det litterära språket blir nästan heligt när man har sådana erfarenheter som Sofi Oksanen. Det möjliggör identifikation, det (och fotografier) är det enda som kan väcka minnen som varit utsläckta i rädslans språklöshet.

Andra berättelser i Granta nr 2 Arv Arena för ny litteratur (Bonniers) är impressionistiska. associativa, börjar med en pistol på bordet mellan fadern och sonen och rullar så upp tre generationers levnadsöden i Brasilien, som Daniel Galeras ´Hålla andan´. Andra åter är så proppfulla med lösryckta sinnesintryck och repliker att läsaren måste anstränga sig till det yttersta för att få en sammanhängande bild av vad som skildras. Den ansträngningen är säkert avsikten, så luckra är sammanhangen i vår s k ”verklighet” tycks författarna mena – som Taiye Selasis ´Chaufför´ och Sunjev Sahotas ´Ankomster´. Medan Ester Roxbergs ´Minnen av en hemlighet´ har en kärnpunkt i förälderns märkliga förvandling, nämligen ett könsbyte. Och Martin Gelins ´Fulton Mall´ i skarpa snapshots presenterar Obamas USA som extremt meritokratiskt, med föräldradonationer som framgångsväg för barnen till de ”bästa” skolorna och rasismen inpackad i en modern ghettoisering som mäklarna tar för självklar.

Tidskrift: Nutida Musik 1/2013 Temanummer: Natur, miljö, aktivism

Kritik

Skrivet av Peter Sjöblom

sep172013

Sövande om intressanta ämnen

Läs inte denna tidning. Lyssna på musik istället

Nutida Musik 1/2013
Temanummer: Natur, miljö, aktivism

Föreliggande nummer av tidningen Nutida Musik (NM) är det andra i en tematrilogi om naturens roll i musiken. Första delen handlade om fåglar och fiskar, den avslutande delen ska inriktas på biologin, och denna del har natur, miljö och aktivism som genomgående tema. Ämnen som klimatförändringarna, fältinspelningar och kulturens roll i medvetenheten om naturens tillstånd löper genom hela numret. Ett flertal intrikata frågor ställs och reflektioner görs; NM:s problem har aldrig varit ämnesvalen som ofta är väldigt intressanta, utan sättet att behandla dem. På många sätt befäster NM fördomarna om samtida konstmusik som något svårgenomträngligt, sönderakademiserat och helt enkelt glädjelöst. Stundtals är det så torrt att jag är rädd att sidorna i tidningen ska självantända. Visst är flera av artikelförfattarna språkligt drivna, men det kvittar lika när de flesta av artiklarna är så urbota trista. NM predikar för de redan frälsta, och det finns ytterst få öppningar ut mot en mer omfattande diskussion utanför de egna leden. Till de som lyckas entusiasmera mest hör NM:s huvudredaktör Andreas Engström och Mårten Josjö, där den sistnämnde skrivit en recension på två skivor av Lisa Ullén. Det är enda gången som jag vid läsningen av detta nummer faktiskt får lust att leta upp skivorna de skriver om för att lyssna på dem själv.

Undantar man vissa delar av recensionssidorna, är det generellt sett intervjuerna som är NM:s starkaste sida. Kanske av den enkla anledning att samtalet är en mer livfull och livlig form av dialog än artikeln såsom den i allmänhet utformas i NM. Under rubriken ”Känslan av tältläger” intervjuas den frisinnade norrmannen Øyvind Torvund, och med hans direkta och omedelbara tilltal vibrerar texten på ett sätt som i den bästa av världar borde inspirera NM:s skribenter överlag till en akademiskt mindre självbelåten framställning. När allt kommer omkring finns det ingen motsättning mellan entusiasm, en för läsaren kännbar skrivglädje och intellektuell skärpa. (Se engelska tidningen The Wire för belägg.)

Tidskrifter: Granta. Arena för ny litteratur I

Kritik

Skrivet av Benny Holmberg

jun012013

Gränslöst i Granta

med Bonniers pengarGranta. Arena för ny litteratur I
red. Johanna Haegerström medverkande femton författare
Bonniers

Jag blir först lite smått oprovocerad av denna nya tidskrift, eller rättare sagt denna svenska version av en gammal engelsk sådan, men sedan också smått provocerad. Det oprovocerade i mig gäller angående det lealöst vaga smått slösande men menlöst oinringande temat ’gränser’, och det andra, det provocerande, inringas av min omedelbara fråga: ’Varför gör de på detta viset?’ Varför inte BLM? Varför Granta? Jag tänker omedelbart på BLM som skimrar där i tidskriftshimmelen i all sin prakt och jag undrar vad som hindrar Bonniers från att åter ge ut/återuppväcka denna uppskattade och välrenommerade och oftast välgjorda tidskrift. ’BLM’ – begreppet brinner ju i minnet som en litteraturportal i den Parnassiska himmelen. Och alltså, vad har Granta som den inte hade?

Nåväl när detta blivit sagt, får vi orientera oss. Vad har vi här nu då? Granta startades av studenter i Cambridge på 1800-talet och i sin nuvarande form har den målsättning att vara ’en arena för nyskriven skönlitteratur och litterära reportage’. Granta har den engelskspråkiga Granta som centrum. Redaktioner finns i flera länder förutom Storbritannien och i vårt land också i Brasilien, Kina, Spanien, Italien Portugal, Finland för att nämna några.

Det handlar om Gränser i denna svenska variants första nummer: ”Gränser ritar upp vår värld: de definierar, skiljer åt, håller tillbaka eller utmanar.” Det är temat på premiärnumret och dess inledande definition tolkar in gränsens roll, betydelse och möjliga användningsområden för begreppet att appliceras på. Kring denna uppdragna demarkationslinje kan det mesta kretsa, kan man ju tycka. Brett alltså, egentligen föga utmanande, eller tjänligt å andra sidan, slösande…

Men författarna som ingår finner på lösningar…

Tidskrifter: Papi Nr 16/17

Kritik

Skrivet av Allan Persson

jan042013

Psykedeliskt

Papi omslagPapi Nr 16/17

Den brittiska konstnären Suzanne Treister undersöker kontrollens narrativ. I konstprojektet Hexen 2.0 tematiserade hon den psykedeliska historien med hjälp av tarotkort, en sinnesretande estetik om det sinnesrubbande. Ett av korten föreställer Aldous Huxley, som var en stark förespråkare av parapsykologin; hans porträtt svävar bland snirklande akronymer (LSD), boktitlar (Brave New World, The Doors of Perception) och esoteriska referenser (Concentration camp of the Mind, Mysticism o.s.v.). Andra som pryder tarotkorten i serien är kosmosismens fader H.P. Lovecraft, William Blake och Ken Kesey. ”Lsd is a tool for revolutionary social and political change” står det på ett av korten. Så inleds den senaste upplagan av Papi, vars tema i detta nummer är “rus”, berusning av olika slag.

Det är en kompakt liten tidskrift där konsten och litteraturen möts. Personliga berättelser som på olika sätt angriper frågor som berör medvetandetillstånd, psykofarmaka, extas och mystisk magi. ”Hallucinationen fräter på realiteten” lyder ett excerpt ur en av Clemens Altgårds dikter – vackert formulerat. Lika suggestivt som ”vidgade pupiller” ur dikten Trans. Ett lyckorus kan också komma från musikaliska upplevelser, något som radioproducenten Anneli Eriksson skriver om i sin text om ljudkonst. Korta utdrag som med ord skildrar människans jakt efter förhöjda sinnestillstånd och önskan att befinna sig i sin egen kubistiska dimension.