Vem sätter eld på drömmen om överflödet?

BOK | Elena Dahl läser ”Scener ur hjärtat”, boken om familjen Ernman-Thunbergs vardag innan den globala uppmärksamheten.

Beata & Malena Ernman, Greta & Svante Thunberg
Scener ur hjärtat
Polaris

Tvåhundratjugofem sidor bok som man slukar i ett svep. Inte bara för att den handlar om numera ikoniska Greta, innan hon blivit en superstjärna på de världsledande tidningssidorna och nyhetssajterna. Den handlar lika mycket om tre andra människor: hennes far, mor och syster. Greta Thunberg är plötsligt del i en sammansvetsad grupp som funnits långt före klimataktivistens världsvida skaror.

”Dagens senkomna verbaliserande av klimatkrisen har sitt ursprung i familjens fria samtalsklimat.”

Beatas, Gretas, Malenas och Svantes verkligheter, olika för var en av dem, går in i varandra, bildar en gemensam rymd där de fyra rör sig i sina cirklar, lämnar varandra för stunden, sammanstrålar igen, när varandra, för att återigen stråla ensamma. Bilden av en оvanlig och på samma gång vanlig, kärleksfull, generös familj etableras redan på de första sidorna. Deras största styrka verkar vara uppriktighet, både inåt och utåt. Ur den växer de mest självklara lösningar på de mest komplicerade problem. Och inte bara på problem som familjen har, utan även de största problemen som mänskligheten någonsin ställts inför. Dagens senkomna verbaliserande av klimatkrisen har sitt ursprung i familjens fria samtalsklimat. Detta betyder inte att lösningarna är enkla. Familjen Ernman-Thunbergs vardag är svår. Och det enda ljuset vi hittills sett i klimatkrisens tunnel verkar vara ett mötande tåg.

Ja, man läser boken i ett svep. För att förstå.

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och går tillbaka till förordet, till de första sidorna. Jag gör det, men inte enbart för att jag åtagit mig att skriva om den. Jag vill läsa om. Höra dessa fyra röster som berättar om varandra och sig själva genom varandra. Efter en stund känns det inte längre viktigt vem som skrivit vad, vem som hållit i pennan när någon annan berättat, rättat, läst, kritiserat, berömt. En fråga man då och då försöker ta ställning till – går det att skriva flera stycken tillsammans? – känns oväsentlig. Jag vet att det går. En genomsnittlig artikel inom naturvetenskapen kan ha tiotals författare, ja, över hundra. Jag själv kom ut med en roman tillsammans med ytterligare två författare. Jag vet att det går.

Ändå är det inget protokoll över ett grupparbete. Det är en berättelse.

Den startar med livspusslet. Föräldrarnas yrkeskarriärer, familjens liv utomlands, flyttningarna, födelserna, de ovanliga småbarnsåren. Författarna, med associationen hämtad från teatervärlden, kallar denna del av skildringen ”Bakom ridån”. För mig ter den sig snarare som prolog, ända fram till ”Scen 6”, där den triumfartade sista föreställningen av operan Xerxes avslutas med att Malena Ernman blir buren till taxin. Skildringens fokus ställs in på olika tillstånd hos de båda barnen som måste utredas för sig och sättas etiketter på. Ätstörningar. Asperger. ADHD. Annars ingen hjälp. Både medicinen och den problematiska skolan, som förnekar mobbning och anklagar den mobbade, måste hanteras. Familjen, hållande varandras händer, vandrar längs en lång och krokig gång, där nya vidunder ständigt väntar bakom hörnet. Ända tills barnen får adekvat hjälp. Familjens sammanhållning och ståndaktighet under de svåra åren är anmärkningsvärd. Bilden av flickebarnet Greta och hennes liv nyanseras. Hon var barnet i H. C. Andersens saga Kejsarens nya kläder, den enda som vågat säga högt att kejsaren var naken. Hon glömde inte och förträngde inte. Hon visste att koldioxiden var vår tids farligaste gift, men det var inte nog med det. Hon kände på sitt bara skinn hur giftet vällde ut med röken ur skorstenar. Hon led.

Scener ur hjärtat (som nyligen också översatts till engelska) består av sammanfogade fragment, scener, av vilka var och en hamnar i nuet som läsaren bjuds in i. Nästa fragment – nästa nu. Men texten är inte fragmentarisk. När bitarna är på plats, tar man några steg bakåt och betraktar den, som man betraktar en mosaik, för att helheten ska infinna sig. Det gör den. Scener ur hjärtat är varken familjeroman eller familjedrama, men väl ett dramatiserat familjeporträtt.

Familjeporträttet är dock en del av berättelsen, en ingång till någonting större. Från och med ”Scen 27” blir Scener ur hjärtat en berättelse om det författarna kallar ”Utbrända människor på en utbränd planet.” Människorna i en allt mer nerskräpad värld lider av många åkommor, av vilka klimatanalfabetism, frosseri i jordens resurser och ojämlikt fördelat ägande verkar vara de farligaste. Alla är statister i det globala dramat. Människan håller sig för jordens herre, men herren är varken frisk eller lycklig. I själva verket mår han allt sämre, trots att han investerar allt mer i sig själv. Misslyckandet beror på att han inte känner till att måendet är villkorat till hur hans hem, planeten Jorden, mår. Eller som Malena uttrycker det: ”… vi mådde piss. Jag mådde piss. Svante mådde piss. Barnen mådde piss. Planeten mådde piss. Till och med hunden mådde piss. Och vi var tvungna att skriva om det. Tillsammans.”

Insikten om hur det hängde ihop blev familjens räddning. Krisen är över. Kampen börjar. Vi är framme vid kunskapsinhämtandet och rekognoseringen. Vad säger forskarna? Och varför är kunskapen så lite spridd? Hela familjen, inte bara Greta, räknar i åratal vad de stora dagstidningarna skriver om. Resultat: Shopping 22%. Bilar 7%. Flygresor 11%. Klimat: 0,7%.

Så fortsätter det än idag – men något nytt börjar hända: klimatupproret. Med facit i hand vet man att detta nya inte kommit till av sig själv. Det startade i familjens vardagsrum. Och tack vare boken vet man hur detta gått till.

Skildringen slutar, eller snarare avbryts, på tröskeln. Barndomen är slut. Har den någon gång ägt rum? Enligt Greta Thunberg blev hon bestulen på sin. Den åts upp av sorgen – en klassisk weltschmerz, men i modern tappning utan romantisk melankoli. Den handlar snarare om en depression orsakad av en konkret rädsla som många av oss idag känner. En rädsla över att vi, liksom andra arter, håller på att förlora vår livsmiljö. Det är denna sorg som ledde Greta till en tidig mognad. Över tröskeln kliver Ms. Thunberg, som världen respektfullt kallar henne, den tidigt vuxna som påbörjade ett globalt uppror.

Malena Ernman skriver i förordet att fortsättningen på boken, allt som hänt efteråt, blev till en saga som utspelats i det verkliga livet. Om detta kommer familjen skriva i sin nästa bok. Den är efterlängtad, för den som både läst Scener ur hjärtat och samtidigt följt Greta Thunbergs resa i världen. För mig känns dock redan denna bok, detta drama i två akter, som en saga. Kanske mest för att den andas optimism. En familj vinner kampen för sina barns bästa. Och klimatkampen intensifieras när vår art aktiverar sina bästa egenskaper: intellekt, uthållighet, förmåga till samarbete och anpassning till ändrade förutsättningar för att kunna överleva. Det visar sig att det är värt att sätta eld på drömmen om evig tillväxt och överflöd av varor och upplevelser. Ty drömmens uppfyllelse bär inte med sig någon lycka, utan bara lidande åt största möjliga antalet människor. Biosfären kollapsar, den, som både fattiga och rika är del av, tillsammans med allt levande.