Samhälle

Det tjerkessiska kriget

Essäer – Samhälle

Skrivet av Gregor Flakierski

maj212014

Изображён солдат, в губительной для русских ситуации неравного боя жертвующий собою, кидаясь с огнём в пороховой погреб. Подле него благословляющий православный священнослужитель. Козлов, Александр Алексеевич (1818—1884)För 150 år sedan, den 21 maj 1864 (2 juni enligt vår kalender), förklarade den ryske tsaren Alexander II att det tjerkessiska kriget hade avslutats segerrikt. Dagen blev också startskottet för en gigantisk fördrivning av de tjerkessiska folk som bebodde norra Kaukasus, där bland annat OS-staden Sotji ligger, en noga planerad operation som har kallats för 1800-talets förlaga till den moderna tidens etniska rensning och folkmord.

Rysk-tjerkessiska kriget började 1763 med att Ryssland byggde befästningar i området, men den ryska expansionen österut och erövringen av Kaukasus började långt tidigare, redan i slutet av 1500-talet.

1859 erövras Tjetjenien och Dagestan, det kriget är genialt skildrat av Leo Tolstoy i kortromanen *Hadj Murat*. Tolstoy deltar också i Tjerkessien som officer och vittnar om osedvanlig brutalitet, inte minst mot civilbefolkningen, från rysk sida.

”Ha! Tidens sed: att r i v a hus!”

Essäer – Samhälle

Skrivet av Ivo Holmqvist

mar022014

Piet HeinPiet Hein, den danske uppfinnaren, formgivaren och författaren, studerade i sin ungdom på Konsthögskolan i Stockholm (där han blev god vän med Albert Engström liksom han senare blev det med Niels Bohr, Charlie Chaplin, Albert Einstein och Karen Blixen som var hans syssling). Så han visste vad han talade om när han i en gruk, hans underfundiga reflektioner på vers, beskrev ett pampigt hus i Sveriges kungliga huvudstad och dess närmsta omgivning:

Grand Hotel/ er et monstrum af rang,/ men det ligger forbandet godt./ Man kan sidde hele dagen/ på Grand/ og kigge på Stockholms Slot.

Fast han hade inte tid till sådant dagdriveri. Han var mångsidig och flitigare än de flesta, och han kom att sätta ett varaktigt spår i den stockholmska stadsbilden. Hans superellips kom till nytta inte bara för ett elegant bord som är en modern möbelklassiker utan också för rondellen på Sergels torg. Han gillade säkert inte att man tvang ner fotgängarna under jord men på amerikanskt vis lät bilarna forsa fram i gatuplan – det borde självklart ha varit tvärtom.

Grundbegrepp i ämnet interkulturell kommunikation

Essäer – Samhälle

Skrivet av Nina Michael

feb032014

Claude Lévi-StraussÄmnet interkulturell kommunikation är ett tvärvetenskapligt biämne som endast kan studeras vid Åbo Akademis öppna universitet (Åbo, Finland) och där tar detta begrepp upp ur olika aspekter. Interkulturell kommunikation betyder växelverkan mellan människor från olika kulturer.

Målsättningen är att ge större beredskap att arbeta i främmande kulturer och med människor från andra kulturer. Den amerikanska antropologen Edward T. Hall använde sig första gången 1959 av begreppet interkulturell kommunikation i sin bok The Silent Language (sv. Det tysta språket).

Man började ordna kurser för affärsmän som ofta stötte på svårigheter med att göra sig förstådda

på tjänsteresor i fjärran länder. Man märkte sedan att det inte fanns så många som behövde lära sig hur man skall handskas med en japansk affärsman utan att dessa problem fanns i det dagliga livet, kanske med grannen eller med en kollega. Man lär sig förstå varandra bättre, varvid ordet förstå innebär att se orsak och verkan, vilket inte skall jämställas med att acceptera allt beteende.

Modellexempel

Homo sacer hemlös. Storstadens muselmaner

Essäer – Samhälle

Skrivet av Ákos Szilágyi

jan202014

The state of muselman av Dino ValsLåt det stå klart från början: de muselmaner som figurerar i underrubriken har inget gemensamt med vare sig islam eller muslimer. Muselmanerna och muslimerna är skilda storheter. Deras egna kamrater i de nazistiska koncentrationslägren kallade muselmaner de utmärglade, om sitt eget tillstånd inte längre medvetna och till benhögar förvandlade människorester som kunde sägas vara levande endast i biologisk mening.

I de ordförklaringar som Tadeusz Borowski har fogat till sina Auschwitz-berättelser definierar han muselmanen på följande vis: ”En människa, helt nedsliten och psykiskt utarmad och förstörd. Betecknande var att muselmanen varken hade kraft eller vilja att fortsätta att kämpa för sitt liv. Vanligtvis berodde det på svält, dysenteri, phlegmone eller skabb. Han var helt mogen för gaskammaren. Det finns ingen förklaring till det otroliga förakt som muselmanen utsattes för av sina medfångar. Fångar som har överlevt lägret vill inte gärna i sina berättelser från lägertiden erkänna att de också någon gång har varit muselmaner¹.”

Fascismens estetik

Essäer – Samhälle

Skrivet av Johannes Söderqvist

dec292013

EsteticismFascismen är den enda ideologin som åtagit sig uppgiften att fullt ut försöka förena estetik och ideologi (politik) och skapa en syntes. Här står de andra politiska rörelserna – till och med yttersta vänstern – handfallna, och ultranationalisterna skjuter i öppet mål.

Världen är en krånglig plats. Inte att undra på då den ju innehåller allt. Politik kan ur en synvinkel ses som en strävan efter att, utifrån vissa givna förutsättningar som t.ex. naturlagarna, försöka kontrollera världen. Det är en vilja att styra in alla världens olika strömmar i en bestämd och för människan (eller en viss grupp människor) gynnsam riktning. Till politikerns uppdrag hör också att för väljarna försöka förklara hur detta ska låta sig göras. Liberaler försöker alltså förklara hur världens strömmar ska styras så att var och en kan uppnå en så hög nivå av individuell frihet som möjligt; socialister vill att alla ska inse fördelarna med ett gemensamt brukande, medan de klassiskt konservativa inte alls vill att vi ska fundera på fördelning – av bildning, hyfs och kunskap om de gemensamma traditionerna kommer också trygghet och stabilitet. Under senare år har även tillkommit de gröna rörelserna vilka med varierande resultat försökt sammansmälta liberalismens individualism och socialismens gemensamhetstanke med senare årtiondens vetenskapliga rön om planetens begränsningar.

Fransk revolution i tysk tappning

Essäer – Samhälle

Skrivet av Bo I. Cavefors

dec192013

Jubelnde Revolutionäre nach Barrikadenkämpfen in Berlin am 19. März 1848Franska revolutionen initierade större förändringar i Tyskland än i ursprungslandet. Naturligtvis är ett sådant antagande endast en hypotes, ett själviskt och odemokratiskt påstående. Men vem kan motbevisa att i Frankrike utvecklades de förborgerligade revolutionärernas revolution snabbt till borgarepublik och pånyttfött kejsardöme. Vanligt folk som tidigare litat till furstens nåd förvandlades till borgarnas nådehjon. Napoleonernas och de efterföljande presidenternas Frankrike expanderade i snabb takt till en imperialistisk och rasistisk stormakt, med Storbritannien som dåligt föredöme.

Tyskland: inte så mycket själva revolutionen som den förste Napoleon i rollen som kejsare skakade rejält om i de tysktalande rikena alltifrån Habsburgarnasövernationellt katolska stormakt till preussarnas protestantiska rigidrike och diverse mindre furstars lokala maktbehag där man sedan trettioåriga kriget vant sig vid att skifta kyrkotillhörighet lika lätt som man vänder en plätt. Under hela 1800-talet talade/skrev/doktorerade tyska forskare ogärna om verkningarna av de omvälvningar vars mest verkningsfulla resultat blev att det katolska Tyskland förenades med det protestantiska Tyskland. Den katolska mångfalden ersattes även i södra Tyskland med Bismarcksk enfald. Inte förrän efter andra världskriget tog sig tyska historiker an problemet att försöka förklara hur Stormakten Tyskland blev verklighet. Revisionismen började i DDR i och fortsatte i BRD när 1960-talets studentoroligheter tog full fart framåt (= den tyske kejsarens favorituttryck när han i egenskap av amiral under första världskriget manade marinsoldater till heroiska insatser). AttBaader och Meinhof och rafs actionister var en pådrivande faktor i det maktpolitiska spelet när tiden var deras, kan visserligen förnekas av dagens terroristexperter, typ Aust, men står sig slätt när ambitiösa historiker skriver om 1900-talets tyska historia år 2150.

Den relativa maktens århundrade

Essäer – Samhälle

Skrivet av Pierre Hassner

nov202013

den nödvändiga ängelnDet 21:a århundradet kommer inte att bli det nya amerikanska århundradet som de nykonservativa förutspådde i slutet av 1990-talet. Kommer det i stället att bli det antiamerikanska seklet som den (proamerikanske) bulgariske författaren Ivan Krastev föreslagit? Är det möjligt att följa honom när han postulerar slutet på illusionen om ”frihetens sekel”?

Är seklets öde beseglat? Ja, om man med det menar att vi inte kommer att återgå till vad som kallats ett ”enpolärt” system där den amerikanska eller västerländska hegemonin accepteras av resten av världen, som makt eller som legitimitet. Nej, om det skulle betyda att de två framträdande farorna – tyranniet och anarkin ” tillsammans eller var och en för sig, kommer att dominera seklet, att vare sig USA eller dess europeiska allierade, tillsammans eller var och en för sig, har några kort kvar att spela med, och inte längre kommer att kunna utöva ett betydande eller avgörande inflytande på planetens överlevnad och dess civilisation.

Den huvudsakliga frågan i denna artikel är just följande: Hur kan vi försvara våra intressen och principer, hur kan vi agera till fredens och frihetens fromma, i en värld som vi inte längre kan dominera, där vår position är allt mindre central, och där vår legitimitet som domare och uppfostrare blir alltmer ifrågasatt?

I syfte att närma oss frågan måste vi mäta storleken på de revolutionära förändringar som inträffat de senaste tre eller fyra åren. 2003 till 2006 förefaller mig vara tredje akten i ett drama som inleddes med Sovjetunionens fall, fortsatte med attentatet den 11 september 2001, när den globaliserade terrorismen uppträdde som huvudrollsinnehavare på den internationella scenen, och som gått in i en ny fas av maktförhållanden med USA:s förnedring i Irak och landets allmänna förlust av makt och prestige, Kinas och Indiens spektakulära framträdande och Rysslands återkomst, som hot mot sina grannländer och som ovänlig och opålitlig medspelare, men icke desto mindre nödvändig sådan för väst.

Denna tredje akt är inte av mindre vikt än de två föregående. Man skulle till och med kunna hävda att effekterna av den första, som gäller Rysslands utveckling mot demokrati och USA:s oomstridda huvudrollsinnehav redan i stor utsträckning är överspelad. Det symboliska värdet av 11:e september, som förebud om en möjlig katastrof på lång sikt genom mötet mellan fanatism och teknik (orden är George Bush) har förvisso inte förlorat sin betydelse, men från en politisk synvinkel och på kort sikt, har händelsen ruskat om den internationella scenen men det har framför allt berott på USA:s reaktioner, och på världens reaktioner på denna reaktion.

Kan islam och demokrati förenas?

Essäer – Samhälle

Skrivet av Abdel-Qader Yassine

aug262013

Gud dödar inte men fanatikerna gör detOm 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. ¹ De olika riktningarna inom dagens islam tenderar alla att inordnas i ”islamisk fundamentalism”, vilket har blivit likvärdigt med våld och terrorism. En rad händelser har förstärkt bilden av islam som en militant och expansionistisk religion, rabiat antiamerikansk och beredd till krig med Väst; jämför exempelvis ayatollah Khomeinis fördömande av Förenta staterna som ”den store satan”, förkastelsedomen över Salman Rushdie, författare till The Satanic Verses, tagandet av gisslan i Libanon, Saddam Husseins uppmaning till ”jihad” i Gulfkriget 1991, bombdåd i New York (World Trade Center), Kairo och södra Libanon, och rädslan för ett organiserat och samordnat gynnande och spridande av islamisk radikalism från Iran och Sudan. Samtidigt har extremisternas attacker i Egypten mot koptiska kristna, de islamiska regeringarnas framfart i Sudan och Pakistan samt de muslimsk-kristna striderna i Libanon, vållat stor oro i kristna samhällen. 

I. Rötterna till oro och missförstånd

Såväl äldre tiders fiendskap som dagens konflikter har fullständigt fördunklat det faktum att det finns en gemensam judisk-kristen-islamisk föreställning om monoteism. Trots många gemensamma uppfattningar och värderingar har de muslimsk-kristna relationerna överskuggats av konflikter, där muslimska respektive kristna armeer och missionärer har stridit om makt och själar. Denna konfrontation har pågått alltsedan det tidiga bysantinska riket (Östrom) föll för de islamiska armeerna på 600-talet ända till de bittra striderna i samband med korstågen, utdrivandet av morerna från Spanien och inkvisitionen, hotet från ottomanerna att underlägga sig Europa, den europeiska (kristna) koloniala expansionen under 1700- och 1800-talet, den politiska och kulturella utmaningen från supermakterna (Förenta staterna och Sovjetunionen) under den senare hälften av 1900-talet, tillkomsten av staten Israel, de kristna och muslimska missionärernas tävlan om konvertiter i dagens Afrika samt den utmaning från vår samtid som islam eller ”islamisk fundamentalism” åter är. Till följd av detta har relationen islam-Väst inte kännetecknats av förståelse utan av ömsesidig okunnighet, konfrontation och konflikt.

Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

Essäer – Samhälle

Skrivet av Vladimir Oravsky

aug212013

Prag 1968För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med mänskligt ansikte”.

Den politiska historien slutar aldrig att förvåna och även Tjeckoslovakien eller snarare dess folk, fick efter de omvälvande augustidagarna 1968 bjuda på en hel del ohört och oanat:

Den 29 december 1989, valdes regimens forne fånge, den politiske dissidenten Václav Havel, till Tjeckoslovakiens president, efter 41 långa år av enbart kommunistiska presidenter. Tro det eller ej, han valdes enhetligt. Till och med kommunisterna, som härmed förlorade sin oinskränkta makt, voterade på sin forne motståndare.

Den 23 mars 1990 bytte Tjeckoslovakien namn: På tjeckiska fick det heta Česká a Slovenská Federativní Republika, på slovakiska antog det namnet Česká a Slovenská Federatívna Republika. Liksom USA, Tyskland, Österrike, Schweiz, Canada, Brasilien, Belgien, Indien, Förenade Arabemiraten, Mexiko et cetera, blev därmed även Tjeckoslovakien en federation, en förbundsstat. Från och med nu bestod Tjeckoslovakien av två jämbördiga republiker, Tjeckien och Slovakien.

Därefter uppstår oordning i hela kroppen

Essäer – Samhälle

Skrivet av Else-Britt Kjellqvist

jul092013

Sprickorna i dina skrik Aliide sprickornaSexuella övergrepp har länge varit tabu i Sverige och började inte på allvar uppmärksammas förrän i slutet av 70- och början av 80-talet. Genomgående visar forskningen att övergreppen skapar ett oerhört livslidande hos de utsatta; hela människan påverkas – fysiskt och psykiskt och jag vill tillägga – psykosomatiskt. De utsatta berättar om känslor av svek, rädsla, skräck, skam och skuld. Och den återkommande mest framträdande upplevelsen är skam vilken ytterligare bidrar till att tabubelägga övergreppen. På grund av skammen vill de utsatta flickorna och pojkarna inte berätta. Och de barn som trots skammen ändå berättar men inte blir trodda utvecklar de allvarligaste psykiska störningarna. Skamkänsla kan även blockera lyssnandet hos den som skulle kunna vara vittne. Och betydelsen av vittnen är något jag återkommer till men först till skillnaden mellan den röda och den vita, traumatiska skammen.

Röd skam

Den röda skammen fungerar som varningssignal (signalskam) när du är på väg att överträda dina egna eller andras gränser. Den är integritetsbefrämjande och hjälper dig att värna om ditt mest privata och intima och att genom inlevelse inte såra andra människor. Om du inte har kontakt med din röda skam blir du okänslig för andra. Den skyddar dig samtidigt som den skyddar den andre. Den röda skammen värnar alltså om vår sociala och empatiska förmåga. Tillsammans med skuld ingår skam i samvetet och om vi varken kan känna skam eller skuld blir vi samvetslösa.

Den röda skammen står i Eros tjänst och är ett uttryck för libidons livslånga strävan efter ömsesidig bekräftelse. Den utgör en gräns innanför vilken vi kan utveckla vårt skapande och vårt inre språk. Den röda skammen skyddar primärprocessens språk exempelvis poesins och mystikens språk medan skulden skyddar sekundärprocessens språk; det språk som vi kommunicerar med.