Scenkonst
Experimenterande iscensättningar med mötet i fokus- Intervju med Tove Salmgren
I pretend that you speak, Foto Danjel AnderssonTove Salmgren är danskonstnären som huvudsakligen uttrycker sig med kroppens rörelser. Hon har nyligen haft en föreställning på Moderna Dansteatern i Stockholm och kommer att ha ett residens i början av december. Detta residens ingår i en festival på Moderna Dansteatern.
Vill du berätta lite om dig själv och hur du bestämde dig för att bli dansare? Kan du utveckla lite om dina produktioner och uppsättningar. Det vore även intressant att få veta lite om din verksamhet som konstnär.
– Jag kommer från Umeå, där jag började dansa balett, jazzdans och modern dans i unga tonåren. Det är en stad med en stark danstradition, så dansträningen var strukturerad och följde en slags professionell modell. Lärarna förmedlade kunskapen om att dansen kunde vara en framtidsmöjlighet, alltså ett yrke, och det var något helt nytt för mig. Jag tror att jag vågade satsa på dans initialt för att diverse danslärare uppmuntrade mig att satsa på en professionell bana. Det är intressant hur tillfälligheter, som lite uppmuntran från någon kan generera en livsbana. Visst var jag väldigt intresserad av dans, men utan denna uppmuntran så är jag inte helt säker på att det hade blivit så. Sammanlagt utbildade jag mig under sex år på dansskolor; Balettakademien i Göteborg och Stockholm och sen också Danshögskolan där jag examinerades 2002.
Teater: Monsterkonster; regi: Margareta och Ingemar Selander
En queerpjäs för barn
En scen ur Monsterkonster Foto RiksteaternMonsterkonster
manus: Margareta Selander
regihjälp: Ingemar Selander
förlaga till dockor: barnteckningar
dockor och scenografi: Margareta Selander
musik: Frida Selander
medverkande: Lars-Göran och Margareta Selander
Dockteatern Tittut Lundagatan i Stockholm
En huvudfoting möter en figur som saknar händer och fötter och har två mammor. De umgås med monster och talande träd och publiken är med på noterna. Barnen är överens med skådespelarna att man får se ut som man vill och kan och att familjer kan se olika ut. Ett av barnen har en dagiskompis som har två mammor. Så politiskt korrekt som det kan vara, men än sen då?
Alla figurer och all dekor är tillverkad efter barnteckningar. ”Det tog ett halvår, men vi har så många underbara teckningar att vi kunde ha fortsatt ett halvår till,” säger Margareta Selander som måste ha haft ett drygt arbete med att med mycken eftertanke tillverka det som publiken får se. Figurerna måste fungera under föreställningen och hålla för ner- och uppackade på långväga turnéer.



































9873
11942
9873
54807