Michail Bulgakov (1891-1940)

Margarita och Mästaren - liven bakom livsverket



Elin Parkman Smirnova skriver om förhållandet mellan författaren och den trogna medhjälparen - Mästaren och Margarita.



När de sista kapitlen av Mästaren och Margarita skrevs var det som om trådarna av fiktion och verklighet slutligen bands samman, efter att i två decennier ha flätats in i varandra. Författaren Michail Bulgakov var då njursjuk och blind, men besatt av tanken att hinna fullborda det verk som upptagit hans tankar i flera år. I detta var han helt beroende av Jelena, hans tredje och sista hustru, som satt vid sjukbädden och skrev ner varje mening efter hans diktamen. Därtill redigerade hon texten och kom att ägna sexton år åt att försöka få den utgiven.

Bland allt annat i bokens handling, skildrar den just förhållandet mellan författaren och den trogna medhjälparen. Mästaren och Margarita har inte bara en kärleksrelation, de har ett gemensamt livsverk som de arbetar med. Bokens Mästare är svag och sjuk, inlåst på mentalsjukhus när han först dyker upp i romanen. Han har sitt geni, men är ingenting utan Margarita – den gifta kvinna som lämnar sin man och en ytterst privilegierad tillvaro för att dela hans armod. Margarita som har sytt mössan åt honom, som räddar de förkolnade sidorna av hans manuskript ur elden och som naken flyger på en kvast genom natten och slår sönder varje fönsterruta i lägenheten där hans belackare bor.

Karaktären Margarita personifierar den ideala författarhustrun, sådan som hon sett ut i den ryska traditionen. Författare som Dostojevskij och Tolstoj, Nabokov och Solsjenitsyn var alla gifta med kvinnor vars roller sträckte sig betydligt längre än till musans eller den praktiska möjliggörarens. Dessa författarhustrur var välutbildade, begåvade kvinnor som tog en ytterst aktiv del i makens skrivande. Jelena Bulgakova fungerade som sin makes bollplank, redaktör och agent. Hon delade varje steg i en författarbana kantad av kritik och publiceringsförbud, samma motgångar som brutit ner den fiktive Mästaren. Till stor del är bokens Margarita tecknad efter hennes porträtt. Men i karaktären ryms också de två kvinnor som dessförinnan fört kampen vid Bulgakovs sida.

Som ung författare fick Michail Bulgakov rådet av en äldre kollega att gifta sig tre gånger. Det gjorde han, och han hade lika gärna kunnat leva tre olika liv. Med den första hustrun, Tatiana, delade han svält och umbäranden under ryska inbördeskriget. Hon höll i de sårade soldaternas ben medan han amputerade och hon blandade sterilt vatten i morfinsprutorna som hon injicerade honom med. Den andra hustrun, Ljubov, introducerade honom för de intellektuella kretsarna, renskrev hans texter och gav honom stoff från den ryska diasporan i Europa. Hans tredje hustru, Jelena, offrade allt eget för att bli hans medhjälpare och gav honom löftet att inte dö förrän hans verk nått erkännande. Alla knackade de vid olika tidpunkter på dörren till hans arbetsrum och kom in med varmt te att värma händerna vid. Och alla delade de det liv som skulle leta sig in i de litterära verken och göra dem odödliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tatiana Lappa var sexton år gammal när hon kom till Kiev första gången och där lärde känna den ett år äldre Michail Bulgakov. De unga studenterna kom båda från välbärgade familjer, delade samma livsglädje och intresse för teater och musik. Efter första mötet hos gemensamma bekanta blev de besinningslöst förälskade. De vigdes 1913, trots att både familjerna till en början varit emot förhållandet. Under vigselgudstjänsten kunde de inte sluta skratta där de stod klädda i enkla kläder. Pengarna som Tatianas föräldrar sänt för att köpa en brudklänning hade de redan slösat på nöjen.

Det första året som gifta fortsatte de samma bekymmerslösa livshållning, tills första världskriget bröt ut och satte punkt för ungdomstiden.

Michail hade då just tagit examen som läkare och skickades raka vägen från skolbänken till fronten. Tatiana, som inte kunde tänka sig att de skulle vara skilda åt, tog då tjänst som sjuksköterska och följde med. Där kastades de in i en hård tillvaro av våld, lidande och död. Tatiana svimmade när hon assisterade vid en amputation för första gången, men reste sig igen och fortsatte med sina uppgifter.

Efter några månader vid fronten kommenderades Michail i stället till tjänstgöring som provinsialläkare i trakten av Smolensk. Där var han den enda läkaren på mils avstånd, ensam att ta hand om akuta sjukdomsfall och förlossningar, samt kämpa mot den syfilis som grasserade med de återvändande soldaterna. Senare skulle Michail skriva om det hårda arbetet, isoleringen och maktlösheten i boken ”En ung läkares anteckningar”. I samma cykel ingår även novellen Morfin, som skildrar den tragiska vändning som Michails och Tatianas öde tog i provinsen.

Efter att ha behandlat ett barn med akut difteri blev Michail rädd att han själv hade smittats. Han tog vaccin mot sjukdomen, men fick en så svår allergisk reaktion att han måste dämpa symtomen med en morfinspruta. Den första sprutan följdes av en andra och det dröjde inte länge förrän han utvecklat ett beroende. För Tatiana blev det en skräckens och förnedringens tid. Makens snabbt eskalerande missbruk tvingade dem att flytta från plats till plats för att undvika upptäckt. Varje dag gick Tatiana långa vägar till olika apotek för att få tag i drogen. Abstinensen gjorde Michail våldsam och vid ett tillfälle när hon inte lyckats få tag i morfin kastade han ett hett primuskök mot henne.

Ofrivilligt blev hon hans medhjälpare i missbruket, men till slut var det också hon som hon som fick honom fri. Hon började i hemlighet minska på dosen genom att späda ut sprutorna med sterilt vatten. Till slut lyckades han sluta helt.

Vid inbördeskrigets slut hade Michail mobiliserats som militärläkare av flera av de stridande sidorna, han och Tatiana hade kuskat runt i Kaukasus och fått utstå hunger och köld. Till läkaryrket ville han aldrig mer återvända. I stället började han skriva tidningsartiklar och noveller. Paret hade sett nog av landsbygd och nöd och genom att sälja sina vigselringar kunde de ta sig till Moskva.

De första åren i Moskva präglades av pengabrist och flackande mellan trånga, torftiga bostäder. Michail arbetade på sin roman om inbördeskriget, ”Det vita gardet” och med tiden började han få sina alster publicerade. Någonting smög sig dock in mellan Michail och Tatiana när de började umgås i författarkretsar. Hon passade inte in. Medan Tatiana satt hemma i deras lilla hyresrum började Michail träffa andra kvinnor. En av dem var Ljubov Belozerskaja.

Hon var 28 år och hade nyligen återvänt från Berlin, som var den tidens knutpunkt för ryska intellektuella i exil. Liksom Tatiana hade hon adlig bakgrund, men revolutionen 1917 hade slagit familjen i spillror och drivit den unga Ljubov på flykt med sin förste make. I tre år hade hon levt utomlands; i Konstantinopel, Paris och Berlin, där hon bland annat försörjt sig som dansös. Hon och Michail inledde ett förhållande år 1923 och snart lämnade Michail Tatiana efter elva års äktenskap.

Relationen med Ljubov betydde mycket för Michails skrivande, och under tiden med henne upplevde hans författarkarriär sin största blomstring. Romanen ”Det vita gardet” fick stor uppmärksamhet, om än inte odelat positiv. En roman som skildrade den gamla överklassen inifrån var problematisk i det sovjetiska kulturlivet. Romanen blev också till teaterpjäs under namnet ”Familjen Turbins dagar” och rönte som sådan stora framgångar. Ljubov engagerade sig i Michails arbete genom att renskriva och redigera texter. När han påbörjade sin biografi över Molière översatte hon källmaterialet från franska. Hon gav honom också, genom sina erfarenheter av livet utomlands, inblick i en europeisk tillvaro som Michail hett längtade efter, men som han visste var stängd för honom. Inspirerad av hennes berättelser skrev han pjäsen ”Flykten”, om den ryska intelligentians och de vita officerarnas liv i exil. Paret förde en tillvaro full av fester bland Moskvas intellektuella. För första gången tjänade Michail pengar på sitt arbete och paret fick råd till ett bättre liv. Någon gång under denna tid fick Michail idén till ”Den klövförsedde konsulten”, vad som var det första fröet till Mästaren och Margarita. Ljubov läste de tidiga utkasten och föreslog att han skulle föra in en kvinnlig huvudperson i berättelsen.

Och det gjorde han: Jelena Sjilovskaja var 36 år, gift och hade två barn. Som hustru till en högt uppsatt militär levde hon ett ytterst privilegierat liv i en våning vid Trädgårdsringen som sedermera fick stå modell för Margaritas luxuösa boning i romanen. Hon hade läst Bulgakovs verk med stort intresse, och när de sedan träffades visste hon genast att han var hennes öde. Vid ett av deras första möten tog han henne till biskopsdammarna, platsen där handlingen i Mästaren och Margarita tar sin början, pekade på en bänk och sade: ”Här ser de honom för första gången.” Jelena gjorde dock ett försök att bryta förhållandet av hänsyn till sin make. Under tiden drabbades Michail av svåra motgångar. Hans pjäs ”Flykten” klassades som ”antisovjetisk” av Stalin själv och förbjöds innan den ens haft premiär. Arbetet med den ofullbordade romanen om Pontius Pilatus och om Djävulen, som han såg som sitt livsverk, hade gått i stå. Han kunde inte släppa den, men tvivlade samtidigt på det han åstadkommit. Till slut med sådan förtvivlan att han kastade manuskriptet i elden. Efter en tids uppehåll träffades Michail och Jelena igen. Hans ord till henne vid det mötet var: ”Lova att jag får dö i dina armar.” År 1932 gifte de sig.

Det var en desperat situation Jelena bytte till när hon lämnade sitt bekväma liv i de sovjetiska samhällets överklass. Stalins fördömande av ”Flykten” hade slagit Bulgakovs författarkarriär i spillror. Alla hans tidigare verk plockades bort från teaterrepertoarerna. Detta var ett enormt hårt slag för Michail och gjorde det svårt för honom att försörja sig. Jelena såg som sin uppgift att rädda honom och hans konst. Liksom Margarita tar vara på de brända manuskripten, uppmuntrade hon Michail att börja om på romanen. Hon skrev och han dikterade. Därtill gavs hon fullmakt att sköta hans finansiella kontakter. Det var en svår tid. Michail plågades av situationens hopplöshet. De ständiga refuseringarna, liksom rädslan när andra framstående satiriker blev arresterade, gjorde honom paranoid och ångestfylld och i perioder klarade han inte att lämna hemmet utan Jelena vid sin sida.

Under tiden fortgick arbetet med Mästaren och Margarita under tidspress. Trots att Michail inte visade några tecken på sjukdom var han övertygad om att han skulle gå samma öde till mötes som sin far, som hade dött i njursvikt 47 år gammal. Jelena arbetade febrilt med att renskriva och år 1936 var en första version av boken färdig. Michail var då 44 år och skulle fortsätta att arbeta med boken de fyra år han hade kvar att leva.

Text Elin Parkman Smirnova


UTGÅVA 2019:4 | BEGÄR

Michail Bulgakov (1891-1940)

Margarita och Mästaren - liven bakom livsverket

Elin Parkman Smirnova skriver om förhållandet mellan författaren och den trogna medhjälparen - Mästaren och Margarita.

Av: Elin Parkman Smirnova
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Bar. Free-photos/Pixabay

Alkohol och skaparkraft

”Att konsten har ett släktskap med ruset är känt sedan urminnes tider. Berusningen är ett klassiskt sätt att övervinna tid och död.” Rolf Karlman om ett historiskt samband mellan sprit...

Av: Rolf Karlman
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 20 december, 2019

Den digitala älskaren

Den digitala älskaren

Kan vi få det vi verkligen vill ha, eller bör vi nöja oss med att få det vi behöver? Ja, det är en klassisk fråga som både Rolling Stones, The...

Av: Mathias Jansson
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Anthodites x Sätt att se

Tidningen Kulturen presenterar stolt numrets konstnär Emil Holmer, här i sällskap med konsthistorikern Sebastian Andersson. Dialogen är baserad på ett seminarium som hölls i samband med Holmers utställning ”Anthodites” som...

Av: Emil Holmer & Sebastian Andersson
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 21 december, 2019

Napoli. Greissdesign/Pixabay

Neapel – mellan böckerna och den brutala verkligheten.

Neapel, en stad att se (eller åtminstone läsa om) för att sedan dö? Erik Cardelus undersöker återigen det litterära landskapet, denna gång med sikte på hur en faktiskt lokalitet, en...

Av: Erik Cardelus
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Eros. Geoffjhyland/Pixabay

Ty döden är också en sol

Tidningen Kulturens urfader och tidigare redaktör, här i ett essäbrev till en ideal mottagare om Eros, Thanatos och begäret.

Av: Guido Zeccola
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Tidlösa fragment som berättar om en sårbarhet inför livets f…

BOK | Anneliese Fältström har läst Drömmarnas väg.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 03 januari, 2020

D.H.Lawrence, Boccaccio Story

Fallosdyrkan i neoromantikens spår och den kvinnliga lustens…

Elena Dahl granskar (vrång)bilderna av kvinnlig sexualitet och orgasm via Freud, D. H. Lawrence och Elizabeth Gilbert.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2019

Gunilla Thorgren. Foto: Göran Segeholm

Sexualiteten som något tillåtet

BOK | Julia Hariz läser en biografi om Ottar, som la grunden till lagen om obligatorisk sexualundervisning i skolan, rätten till fri abort och en lagstiftning som jämställer homosexuell kärlek med heterosexuell.

Av: Julia Hariz
Kulturens kritik | 21 december, 2019

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.