Bar-Sur-Aube

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi



”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)



”Att det i en nattlig dröm dyker upp en konflikt med nyckel och lås är för psykoanalysen ett tecken framför andra, ett tecken så klart att det avkortar historien. Man har ingenting mer att erkänna om man drömmer om nyckel och lås. Men poesin väller överallt ut över psykoanalysen. Av en dröm gör den alltid ett drömmeri. Och det poetiska drömmeriet kan inte nöja sig med ett rudiment av historia; det kan inte knyta ihop sig runt en komplexknut. Diktaren upplever ett drömmeri som vakar, och framför allt stannar hans drömmeri i världen, inför världens ting.”

Få tänkare verksamma under det fragmenterade förra seklet – och kanske i synnerhet få under dess senare hälft – har med sådan skärpa och elegans förmått närma sig poesins väsen som den franske naturvetaren, postämbetsmannen och filosofen Gaston Bachelard. Utan större överdrift är det till och med möjligt att påstå att han, i och med det verk från vilket ovanstående citat är hämtat, utgjorde en av de sista utposterna för den redan vid tiden för hans verksamhet utrotningshotade intellektuella tradition som tog poesin för vad den faktiskt var – poesi. (Efter honom blev – åtminstone för de mängder av akademiker och kritiker vilka av äregirighet eller jagsvaghet forslades in i de trendiga nya skolbildningarnas hegemoniska fåror – poesin någonting annat, inte minst föremål för ideologiskt misstänkliggörande. Men detta är möjligen en annan historia…)

Till Bachelards främsta förtjänster som uttolkare av diktkonsten hör det faktum att han – till skillnad från häpnadsväckande många nutida litteraturvetare och -kritiker – förstod att det poesin framför allt kräver för att överhuvudtaget uppfattas på sina egna villkor är ett fenomenologiskt angreppssätt, det vill säga ett angreppssätt som snarare än att kräva förmenta förklaringar och betydelser söker diktens sanning i själva dess uttryck, i dess poetiska omedelbarhet. Dikten, ansåg Bachelard, måste behandlas som mål i sig och inte som medel.

Detta kan – och borde – tyckas vara en självklar utgångspunkt, men den som ger sig in i en närmare undersökning noterar snart att en fenomenologisk läsning får konsekvenser som inte alla ställer upp på. En kompromisslöst anammad fenomenologi, som uppehåller sig enbart vid den poetiska föreställningen, placerar inte minst begreppet tolkning inom en skakig parentes. Frågan om vad ett givet poetiskt uttryck betyder – en fråga som alltjämt ekar mellan skolbänkar inom alla utbildningsnivåer och som kan ha såväl ideologiska som psykologiska undertoner – blir nämligen, i fenomenologiskt avseende, redundant.

För vad betyder egentligen poesin? Bachelard ger i Rummets poetik en ledtråd i sin uppdelning mellan begreppet metafor och begreppet bild:

”Metaforen skapar en relation till en psykisk verklighet som den skiljer sig från. Bilden, som är ett verk av den absoluta Föreställningen, undfår däremot hela sin existens från föreställningen. Genom att i fortsättningen driva vår jämförelse mellan metafor och bild inser vi att metaforen knappast kan ägnas en fenomenologisk studie. Den är inte värd besväret. Den saknar fenomenologiskt värde.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Metaforen ”saknar fenomenologiskt värde” eftersom den relaterar till något som den inte är, den bär på en förutbestämd betydelsedimension och saknar därför poetiskt egenvärde. Den är med andra ordingenting i sin egen rätt. Bilden – såsom Bachelard använder begreppet – är å andra sidan, eftersom den inte har någon motsvarighet i det verkliga. Metaforen är verklighetens ställföreträdare, bilden är ständigt ny, upplevd verklighet. Det senare är poesi i dess renaste form, det förra är det inte.

Denna jämförelse demonstrerar med tydlighet Bachelards position; en position som – i och med sin skepsis mot en av våra mest kända poetiska troper, metaforen – underkänner en mängd läsningar av poesin. Inte minst visar Bachelard vid återkommande tillfällen i Rummets poetik tvivel på värdet av psykologiska, för att inte tala om psykoanalytiska, tolkningar. Här ett utdrag ur kapitlet ”miniatyren”:

”Men om psykoanalysen, som vi ofta har anmärkt, förmedlar värdefulla upplysningar om författarens djupare natur, kan den ibland få oss att försumma studiet av en bilds direkta förtjänst. Det finns bilder av sådan väldighet, deras kommunicerande makt kallar oss så fjärran från livet, från vårt liv, att de psykoanalytiska kommentarerna bara kan utveckla sig i värdenas marginal. [---] Sådana bilder bör åtminstone tas i sin egenskap av uttrycksverklighet. Det är från det poetiska uttrycket som de hämtar hela sitt vara. Man skulle förminska deras väsen om man ville återföra dem till en verklighet, rentav en psykologisk verklighet. De behärskar psykologin. De motsvarar ingen psykologisk drift, utöver ett rent behov av att uttrycka, med en varats frihet där man i naturen lyssnar till allt som inte kan tala.”

Psykologin, och i synnerhet psykoanalysen, bekymrar sig endast om de poetiska uttryckens psykologiska betydelser, och underlåter enligt Bachelard därmed att uppmärksamma poesins fenomenologiska självständighet. Den rena föreställningen förlorar i och med psykoanalytikerns tolkning sitt oberoende och dikten betraktas som blott och bart ett medel – en representation – för ett givet själsligt korrelat. Detta medför att den viktigaste frågan – det vill säga frågan om vad en poetisk bild väcker i oss, i och med sin blotta uppenbarelse – aldrig ställs av en psykoanalytiskt skolad uttolkare, eftersom en sådan aldrig tillåter sig vila i själva föreställningen. Bachelard igen (ur kapitlet ”byrålådan, koffertarna och skåpen”):

”Att det i en nattlig dröm dyker upp en konflikt med nyckel och lås är för psykoanalysen ett tecken framför andra, ett tecken så klart att det avkortar historien. Man har ingenting mer att erkänna om man drömmer om nyckel och lås. Men poesin väller överallt ut över psykoanalysen. Av en dröm gör den alltid ett drömmeri. Och det poetiska drömmeriet kan inte nöja sig med ett rudiment av historia; det kan inte knyta ihop sig runt en komplexknut. Diktaren upplever ett drömmeri som vakar, och framför allt stannar hans drömmeri i världen, inför världens ting.”

Den försvagade tilltron till diktens frihet är visserligen inte enbart psykologens och psykoanalytikerns särskilda sjuka, utan kännetecknar i stort alla överdrivet teoribundna läsare. Marxisten, feministen, queerteoretikern, den postkoloniale teoretikern – alla karakteriseras de av en benägenhet att foga in poesin i tankesystem som, alldeles oavsett deras eventuella lämplighet som analysverktyg överlag (vilken åtminstone vad gäller vissa av de nämnda exemplen är tveksam), förminskar poesin och tvingar den att uppträda som något den inte är.

Sanningen är naturligtvis att poesin inte utan våld går att inlemma i något system eller förklara med hjälp av någon teoribildning. Systembyggaren sätter sina klor i levande dikt och lyckas inte fånga annat än död aska; teoretikern sammanfogar valda delar av poesins utanpåverk till en begriplig helhet och stänger därmed dörren till det talande varat. På en mängd olika sätt gör akademiker och kritiker sig skyldiga till brott mot poesins enda kategoriska imperativ, eftersom de inte vill eller vågar erkänna att diktens verklighet alltid är ny, oförutsebar och utan motsvarighet i såväl det vardagliga som det akademiska språket.

Bachelard erkände detta faktum och lämnade – åtminstone i Rummets poetik – systemen därhän. Boken utmärks av en befriande avsaknad av konventionella, reduktionistiska metodologier; en naturlig konsekvens av insikten om att varje sådan ansträngning vore meningslös. Snarare än ett teoretiskt anlagt fångstnät är boken en vinkning till läsarens oräddhet, och, i vidare mening, en ansats att rädda läsandets konst, en påminnelse om att även läsaren i viss mån bör vara poet.

Text Mattias Lundmark
Bild Bar-Sur-Aube

UTGÅVA 2019:01

Foto: Pixabay/Wikilmages, detalj.

De elaka

Rolf Karlman om en period i Finlands historia som kanske bäst går att likna vid vilda västern.

Av: Rolf Karlman
2019 : Kvartal 1 | 27 april, 2019

Elefanter. Foto: Pixabay

L´Art Brut – Den oanpassade konsten och …

Lena Månsson om en av de främsta målarna inom l'Art brut, Aloïse Corbaz.

Av: Lena Månsson
2019 : Kvartal 1 | 27 april, 2019

Omslagsbild, beskuren.

Ett slags feministiskt manifest

BOK | Julia Hariz har läst Aase Bergs senaste roman ”Haggan”.

Av: Julia Hariz
2019 : Kvartal 1 | 27 april, 2019

Amos Oz, Foto: Michiel Hendryckx / Wikimedia Commons.

Amos Oz

Erik Cardelus om den nyligen bortgångne författaren och journalisten Amos Oz.

Av: Erik Cardelus
2019 : Kvartal 1 | 27 april, 2019

Maxim Gorkij kring sekelskiftet 1900. Bild: Wikimedia commons

Maxim Gorkij i Finland och Sverige

Rolf Karlman om den ryske författaren Maxim Gorkijs tid i Finland och Sverige.

Av: Rolf Karlman
2019 : Kvartal 1 | 06 april, 2019

Detalj ur omslag

Medicinturism

BOK | Lilian Montmar har läst ”Medicinturism. Gränsöverskridande sjukvård i teori och praktik” som utkom 2019 på Gidlunds förlag. För Tidningen Kulturen gör hon nu en detaljerad redogörelse av antologin som behandlar...

Av: Lilian O. Montmar
2019 : Kvartal 1 | 06 april, 2019

Kama sutra

Kamasutra

Den arkaiska indiska texten är på en och samma gång en handbok om könsumgänge, en politisk traktat och en roman. Guido Zeccola har läst Wendy Donigers ”Erotic Spirituality and the...

Av: Guido Zeccola
2019 : Kvartal 1 | 06 april, 2019

Svartsjuka, målning av författaren.

När självgodheten allierar sig med den d…

Estoardo Barrios Carillo kommenterar artikeln ”Idoler som anklagas”, vilken publicerades i Metro den 15/3.

Av: Estoardos Barrios Carillo
2019 : Kvartal 1 | 06 april, 2019

”Missfärgade glasrutor”, installation Franciscuskapellet i Nyköping, juni 2018 Foto: Maria Rosenlöf

Att bli fullständigt uppslukad av det li…

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads konstnär, Ida Rödén.

Av: Ida Rödén
2019 : Kvartal 1 | 06 mars, 2019

Omslag, detalj. Bilden är roterad 90 grader motsols.

En Landnamabok

BOK | Gunnar Lundin har läst Michael Economous senaste diktbok Christos/Ötzi.

Av: Gunnar Lundin
2019 : Kvartal 1 | 06 mars, 2019

Omslag, detalj

Att vara Anna i Världen

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Anna i Lund, en samling dikter av Anna Rydstedt som tidigare enbart publicerats i studenttidningen Lundagård.

Av: Bo Bjelvehammar
2019 : Kvartal 1 | 06 mars, 2019

Marie Bashkirtseff, I studion (1881), detalj.

Skrivandet som samtalspartner

Elin Parkman Smirnova ger en läsning av konstnären Marie Bashkirtseffs dagbok.

Av: Elin Parkman Smirnova
2019 : Kvartal 1 | 06 mars, 2019

Bokomslag ”Internet bakom taggtråden”, detalj.

Ryska mästerverk

BOK | Varlam Sjalamov, 1900-talsförfattare och Liza Alexandrova-Zorina, rysk nutida journalist, så olika men ändå med beröringspunkter. Båda aktuella med svenska utgivningar.

Av: Thomas Wihlman
2019 : Kvartal 1 | 27 februari, 2019

Detalj ur omslag

Vem äger rätten att tala om att åldras?

BOK | Thomas Wihlman har läst Hanne Kjöllers senaste bok.

Av: Thomas Wihlman
2019 : Kvartal 1 | 27 februari, 2019

Detalj ur omslag

En prisad roman

BOK | Sebastian Andersson har läst Johanna Frids kritikerrosade debutroman Nora eller Brinn Oslo brinn.

Av: Sebastian Andersson
2019 : Kvartal 1 | 27 februari, 2019

Detalj ur omslag

Mormorordning, hägringsöar

BOK | Millan Jonsson har läst Kalle Hedström Gustafssons diktbok ”Mormorordning, hägringsöar”.

Av: Millan Jonsson
2019 : Kvartal 1 | 27 februari, 2019

Bild: Porträtt av författaren (beskuret). Foto: Matti Koli

Hej Vilt

BOK | Theodor Hildeman Togner om Mimmi Corneliussons romandebut ”Hej Vilt” som utkom 2018 på Lesbisk Pocket.

Av: Theodor Hildeman Togner
2019 : Kvartal 1 | 06 februari, 2019

Detalj ur omslag

Berget är livets moder

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Paolo Cognettis ”De åtta bergen”, en bok om att utforska världen och att utforska varandra.

Av: Bo Bjelvehammar
2019 : Kvartal 1 | 06 februari, 2019

Bild: Hebriana Alainentalo

Några tankar om musiken

Denna text är en stark bearbetning av en gammal essä jag skrev för nu ca 10 år sedan. Det är den första delen av en artikelserie om musiken. Jag ville...

Av: Guido Zeccola
2019 : Kvartal 1 | 06 februari, 2019

Koltrast. Foto:Pixabay

En koltrasts sång och hemfärd

Människorna rör sig oroligt på jorden, var för sig eller tillsammans. I krig såväl som i fred ser de sig upptagna av problem de själva skapat. Där borta kämpade också...

Av: Robert Halvarsson
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Båt. Foto: Pixel2013/Pixabay.

Om poeten Lars Fredin

BOK | Den store svenske poeten Lars Fredin (1919-1988) är på nytt aktuell. Eftersom vi fortfarande är några som minns, och läser, honom. Särskilt samlingen Båtöga, men också resten. Lars Fredin medgav...

Av:
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Detalj från omslaget

Poetisk besvärjelse över ett medvetande

BOK | Lidbeck hittar ord i naturen som i sitt eget minne då hennes arv tar sig ända ut i haven och hämtar och vandrar via släktled genom skogarna hem till det...

Av: Benny Holmberg
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Kaos. Foto: Aitoff/Pixabay

Utdrag ur Overkill

”Med hjälp av GPS fann dom mig. På taket till centralbyggnaden. Dom säger att jag frös. Jag stod vid kanten till evigheten i bara kalsonger och nattskjorta.”

Av: Ulf Olsson
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Bar-Sur-Aube

Bachelard och den poetiska föreställning…

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Porträtt, Adonis. Foto: Mariusz Kubik (Wikimedia commons), redigerad version.

Adonis och den alkemiska förbindelsen me…

Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet.

Av: Sigrid Kahle
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Överhögdal inlandsbanan Foto: Wikimedia commons

Resor på Inlandsbanan

Tommy Enström om att resa, skriva och minnas.

Av: Tommy Enström
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Uggla Foto: Pixabay

Hötorgskonst och äpplen

Ska essän, som är poesins prosaiske syskon, vara för de välmående lätt uttråkade och ge kittlingar och halsbrytande perspektiv? Eller för den som har det svårt?

Av: Gunnar Lundin
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Dag Almerheim, Nio sparade spår

Se upp! Tänk dig för

Jag vill nyansera vardagstanken och befria den från sin ofta förutsägbara elektromagnetiska kompass, för att visa att vi kan ta oss till ställen som vi inte visste fanns. Det är...

Av: Dag Almerheim
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Människor i samtal. Foto: Pixabay

Den kulturkritiska essän som litterär fo…

Såväl samtal som essäer handlar om åtminstone någon form av utbyte. De är redskap för medvetenhet. Utbyte har att göra med förmågan att ge och att ta emot. Att lyssna...

Av:
2019 : Kvartal 1 | 10 januari, 2019

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Mer lyrik

Månadens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Månadens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.