Överhögdal inlandsbanan Foto: Wikimedia commons
  • 2019:01
  • Publicerad:

Resor på Inlandsbanan



Tommy Enström om att resa, skriva och minnas.



I

I Lars Bergströms bok Inlandsbanan Möten och äventyr läser jag om konstnären Cai Poulsen, som bodde i stationshuset i Apokätno, söder om Jokkmokk. En sommardag 1985, då jag var femton år, besökte jag och min familj Cai Poulsens ateljé. Vi åkte bil längs en lång grusväg genom skogen, fram till det röda stationshuset vid Inlandsbanan. Mina föräldrar köpte en tavla av Cai, en bild av solen genom ett landskap i norr. Cai Poulsen var målaren från Danmark som fann sitt hem och sina motiv i Lappland med dess natur. Sommaren 1985 stannade inga tåg längre vid stationen i Apokätno, som betyder ”myrarnas land”.

Sommaren 2000 reste A och jag för första gången längs Inlandsbanan. Vi var ett ungt par som bodde i Stockholm. Nu var vi på väg norrut, som varje sommar. Med hjälp av Christina Falkengårds Inlandsboken planerade vi vår resa, och bokade logi på olika platser längs Inlandsbanan.

Vi startade i Mora, klev ombord på tåget och åkte upp till Östersund, övernattade på ett vandrarhem mitt i stan för att nästa dag fortsätta vår resa över Indalsälven och vidare norrut.Vi startade i Mora, klev ombord på tåget och åkte upp till Östersund, övernattade på ett vandrarhem mitt i stan för att nästa dag fortsätta vår resa över Indalsälven och vidare norrut. Jag skrev anteckningar och vi fotograferade.

Jag följer mina dagboksanteckningar från resan. Vi åkte förbi Dorotea. Där hade poeten Gunnar Ekelöf bott år 1941 efter ett uppbrott från sin tillvaro i Stockholm. Enligt Carl Olov Sommars Ekelöf-biografi brukade Ekelöf gå ner till järnvägsstationen och se på de södergående tågen längs Inlandsbanan, och vänta på posten söderifrån. Ekelöf sökte upp författarkollegan Helmer Grundström, som bodde i Svanabyn. Helmer Grundström hade även han lämnat Stockholm, och återvänt hem. Senare, 1957, var Grundström med och bildade Norrländska författarsällskapet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Storuman pågick marknadsdagar, när vi kom dit i början av juli. På gatorna i centrum såldes våfflor med sylt, nykokt tjära och väderpinnar. Två män möttes i en armbrytningstävling till tonerna av AC/DC. På kvällen skulle det bli dans till Lotta Engbergs orkester. Vi bodde på Hotell Toppen. På kvällen i rummet såg vi Familjen Macahan på en risig teve. Fotografier visar utsikten från berget, det vidsträckta landskapet och den stora blanka sjön.

Snart åkte vi vidare till Arvidsjaur och tog in på Lappugglans Turistviste.

Vid stationen i Moskosel fotograferade vi en rad gula cyklar med en skylt ovanför: Moskosels lokaltrafik.

I Kåbdalis möttes rälsläggarna som kom söderifrån och norrifrån den 26 september 1936, och där invigdes Inlandsbanan sommaren 1937.

Efter Polcirkeln rullade vi in i Jokkmokk. Vi bodde på STF:s vandrarhem Åsgård, och reste sedan med bussen de tolv milen till Kvikkjokk, vistades några dagar vid fjällstationen, paddlade kanot i deltat och vandrade upp på Snjnerák innan vi återvände till Inlandsbanan och reste den sista sträckan upp till Gällivare.

Det blev en resa med nya upptäckter, men också återseenden av platser där jag varit som barn, och nu återsåg för första gången som vuxen.

II

Sommaren 2011 åkte vi söderut på Inlandsbanan. Nu reste vi med våra barn. Nu var det dags för en familjeresa på Inlandsbanan. Åter befann vi oss i Jokkmokk. Besökte, ännu en gång, Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum och såg Torsten Renqvists skulptur Tranan. Torsten hade varit verksam som skulptör i tjugo år när han gjorde Tranan. Dessförinnan var han målare och grafiker. Han arbetade alltid för hand. Jag läser i Brottstycken ur Torsten Renqvists dagböcker (1988) att Tranan är gjord av trä, delvis sjunken ek. Ett annat av Torstens verk, bronsskulpturen Sjunken tärning står placerad utanför Länsbiblioteket i Östersund.

Återigen bodde vi på Åsgård, innan vi nästa morgon klev ombord på tåget. Redan i Kitajaur gjorde tåget ett kort uppehåll. Vid Polcirkeln blommade rallarrosorna. Det var den sextonde juli.

Vi reste ner till Sorsele, dit Inlandsbanan nådde i december 1929, då hade bygget pågått i över tjugo år. Där besökte vi Inlandsbanemuseet, åkte en tur med Älvkungen på Vindelälven, bodde i en stuga på campingplatsen.

Vårt nästa mål var Öhn utanför Strömsund och Beppemuseet med dess vandrarhem. Dunderklumpen-land.

Vi steg av tåget i Ulriksfors den sjuttonde juli. Det regnade, och hela familjen tog skydd under ett tak vid stationshuset. Väntsalen var låst. Klockan på väggen hade stannat? Vi ringde efter en taxi.

Byn Öhn, med hässjor och grå gärdesgårdar på ängarna, ligger i Ströms Vattudal, landskapet som inspirerat Beppe Wolgers till lyrik, berättelser och bilder. I Beppemuseet köpte jag hans diktsamling Röster från Vattudalen (1972), den påminner om den amerikanske poeten Edgar Lee Masters Spoon River Anthology, är något av en svensk motsvarighet till den boken. Människor i Vattudalen kommer till tals, i en serie porträtt, som tillsammans ger bilden av en trakt när det gamla jordbruks- och skogsarbetarsamhället med timmerflottning på älven möter den nya tiden och dess krav.

Diktsamlingen skrevs, enligt författaren själv i bokens förord, under pauser i inspelningsarbetet med filmen Dunderklumpen, i Stekenjokk, Blåsjön och Vattudalen.

Människorna i dikterna talar jämtländska dialekter, om än något försvenskade, som författaren skriver i en kommentar till ordlistan som avslutar boken.

En kväll ser jag Tom Ahlands film De som tog tåget, från 1991. Vid den tiden, i början av 90-talet, hotas Inlandsbanan av nedläggning. Från regeringshåll vill man ersätta tågtrafiken med bussar. Sverige står inför inträdet i EG. I övriga Europa har man dock tagit bättre hand om tågtrafiken, sägs det.

Hur prioriterade var miljöfrågorna? Slyet vid Inlandsbanan hade besprutats med amitrol och hormoslyr. Molnen ligger tunga över skogslandskapet. Kalhyggena är omdöpta till föryngringsytor.

Tom Ahland åker de 106 milen från Mora till Gällivare sommaren 1991. Det sägs att det är den sista sommaren för Inlandsbanan. Han möter beslutsfattare och samtalar med människor som reser på Inlandsbanan, och som arbetar på Inlandsbanan. Den före detta rallaren Agne Olsson berättar om hur han som lillpojke 1918-19 arbetade vid Inlandsbanan och bar stockar på axeln. Svartvita filmbilder visar invigningen i Kåbdalis sommaren 1937.

År 1993 lades året runt-trafiken på banan ned. Men nu 2018 går tågen längs Inlandsbanan hela året. I maj 2017 rapporterar SVT Nyheter Västerbotten om en planerad miljardinvestering på Inlandsbanan.

Vi reste vidare söderut i juli 2011. Från Strömsund, till Östersund och över Mankellbron in i Sveg, där vi hyrde en stuga på campingen, och badade i Ljusnan.

Sedan lämnade vi Sveg. Tåget gjorde ett uppehåll i Fågelsjö, och strax åkte vi vidare, över Helvetesfallet för att snart närma oss Mora. Åter till utgångspunkten för vår första resa, sommaren 2000. Nu promenerade familjen genom Vasaloppsmålet, och badade i Siljan. Ännu en sommardag vid Inlandsbanan. Jag skrev i mina vaxdukshäften och block under dessa resor, samlade mina intryck. Kanske kunde det bli en berättelse?

Snart gick tåget till Stockholm.

III

Nu har det gått sju år sedan vi senast åkte Inlandsbanan. Men jag minns våra resor, norrut och söderut, när jag skriver denna essä under september 2018.

Jag läser om Inlandsbanan, dess historia, och om konstnärer och författare med verk som har kommit till eller finns att beskåda längs Inlandsbanan.

Mitt skrivande utgår ofta från minnesbilder, som blir till scener i noveller eller romaner. Minnen som förvandlas, omskapas. Ett verkligt landskap blir imaginärt.

Denna gång skrev jag en essä.

Jag har många minnen från platser i norr, några vid Inlandsbanan. Jag växte upp i Kalix, nära Bottenviken. Under 70- och 80-talen reste jag ibland inåt landet, ofta med mina föräldrar. Vi for med bil till Jokkmokk, eller genom Sorsele till Ammarnäs, där jag åkte i slalombacken. I mitten av 70-talet färdades vi längs den då nya Silvervägen, och det var nog första gången jag såg fjällen. En annan gång reste jag med min mormor till Sveg, där jag hoppade från högsta trampolinen i simbassängen på campingplatsen.

Bilder och scener.

Det är platser som jag återvänder till i mitt skrivande. Alla resor bär jag med mig.

Nu är det december. Ännu en kväll skriver jag. Vintermörkret har lagt sig över Stockholmsförorten där vi bor. Adventsljus i fönstren, snö på gården.

Snart är det väl dags för ännu en resa på Inlandsbanan?

Kanske till sommaren?

Text Tommy Enström
Bild Överhögdal inlandsbanan Foto: Wikimedia commons

UTGÅVA 2019:01

Porträtt, Adonis. Foto: Mariusz Kubik (Wikimedia commons), redigerad version.

Adonis och den alkemiska förbindelsen me…

Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet.

Av: Sigrid Kahle
2019:01 | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
2019:01 | 10 januari, 2019

Detalj från omslaget

Poetisk besvärjelse över ett medvetande

BOK | Lidbeck hittar ord i naturen som i sitt eget minne då hennes arv tar sig ända ut i haven och hämtar och vandrar via släktled genom skogarna hem till det...

Av: Benny Holmberg
2019:01 | 10 januari, 2019

Överhögdal inlandsbanan Foto: Wikimedia commons

Resor på Inlandsbanan

Tommy Enström om att resa, skriva och minnas.

Av: Tommy Enström
2019:01 | 10 januari, 2019

Koltrast. Foto:Pixabay

En koltrasts sång och hemfärd

Människorna rör sig oroligt på jorden, var för sig eller tillsammans. I krig såväl som i fred ser de sig upptagna av problem de själva skapat. Där borta kämpade också...

Av: Robert Halvarsson
2019:01 | 10 januari, 2019

Båt. Foto: Pixel2013/Pixabay.

Om poeten Lars Fredin

BOK | Den store svenske poeten Lars Fredin (1919-1988) är på nytt aktuell. Eftersom vi fortfarande är några som minns, och läser, honom. Särskilt samlingen Båtöga, men också resten. Lars Fredin medgav...

Av: Carsten Palmer Schale
2019:01 | 10 januari, 2019

Bar-Sur-Aube

Bachelard och den poetiska föreställning…

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark
2019:01 | 10 januari, 2019

Kaos. Foto: Aitoff/Pixabay

Utdrag ur Overkill

”Med hjälp av GPS fann dom mig. På taket till centralbyggnaden. Dom säger att jag frös. Jag stod vid kanten till evigheten i bara kalsonger och nattskjorta.”

Av: Ulf Olsson
2019:01 | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Dikter

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik, dikter av Jyrki Souminen.

Av: Jyrki Suominen
2019:01 | 06 februari, 2019

Uggla Foto: Pixabay

Hötorgskonst och äpplen

Ska essän, som är poesins prosaiske syskon, vara för de välmående lätt uttråkade och ge kittlingar och halsbrytande perspektiv? Eller för den som har det svårt?

Av: Gunnar Lundin
2019:01 | 10 januari, 2019

Bild: Porträtt av författaren (beskuret). Foto: Matti Koli

Hej Vilt

BOK | Theodor Hildeman Togner om Mimmi Corneliussons romandebut ”Hej Vilt” som utkom 2018 på Lesbisk Pocket.

Av: Theodor Hildeman Togner
2019:01 | 06 februari, 2019

Människor i samtal. Foto: Pixabay

Den kulturkritiska essän som litterär fo…

Såväl samtal som essäer handlar om åtminstone någon form av utbyte. De är redskap för medvetenhet. Utbyte har att göra med förmågan att ge och att ta emot. Att lyssna...

Av: Carsten Palmer Schale
2019:01 | 10 januari, 2019

Bild: Hebriana Alainentalo

Några tankar om musiken

Denna text är en stark bearbetning av en gammal essä jag skrev för nu ca 10 år sedan. Det är den första delen av en artikelserie om musiken. Jag ville...

Av: Guido Zeccola
2019:01 | 06 februari, 2019

Dag Almerheim, Nio sparade spår

Se upp! Tänk dig för

Jag vill nyansera vardagstanken och befria den från sin ofta förutsägbara elektromagnetiska kompass, för att visa att vi kan ta oss till ställen som vi inte visste fanns. Det är...

Av: Dag Almerheim
2019:01 | 10 januari, 2019

Detalj ur omslag

Berget är livets moder

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Paolo Cognettis ”De åtta bergen”, en bok om att utforska världen och att utforska varandra.

Av: Bo Bjelvehammar
2019:01 | 06 februari, 2019

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.