Foto: Privat
  • 2018:08
  • Publicerad:

Två texter



Två texter av Per Teofilusson.



Apostasi och kloroform

Maskrosorna är penslade med smör här i Södrasverige. Liljekonvaljen är ett berusningsmedel att riva ner i filen och syrenerna är målade i samma färg som smågodis. Ja, jag vill ringa faster Signe, gruvarbetarfrun uppe i Malmfälten, och berätta, men hon är död. Äppelträden blommar med sitt klara vita om sitt klara gröna och jag vill ringa pappa, även om jag vet att också han är död. Han tyckte tror jag om äpplen, och majrovan. Inte ringde jag dem medan de levde, för att tillbakahållet upphetsat tala om allt det här, om kraften och saften, inte ringde jag om något annat alls heller. De var inte intresserade, de förstod inte, de sysslade med annat, de jobbade jämt också när de var lediga, de stunder de inte låg blick still och sög på mariekex och stirrade efter flugor, viftade mygg, funderade över målade plank och rutten ved. Min hemstad Kiruna flyttas och rivs, mest rivs, flyttas till en vattensjuk och iskall sopgrop full av landets största råttor och med planerad transport av dynamit i långtradare rakt igenom staden. Under några år åkte jag nattåg med begravningskostym, satte alla jag kände i jord. Mina syskon här nere har sina projekt: de bygger nät för de, för en lapplänning evinnerligen, exotiska rådjuren och flyttar krusbärsplantor från ett hörn till ett annat hörn och tillbaka; är alltid i rörelse, gör nytta, duktigt och rejält – jobbar sig trötta. De få vännerna jag lyckats behålla i detta livet bor i Norrland med femtiosju mil emellan, de sitter vid köksbord och reder ut knutor med sina kärlekar, lagar nät och kontaktledningar, stirrar ner cancern, tittar i avancerade kikare bort över fågelsjöar, ser över sina försåtminerade gemensamma ekonomier och lägger sig plötsligt ner och gråter, skrattar eller försoningsknullar. Planeten är djupt sårad, förgiftad, politikerna skor sig och penningen vann. Det är det här jag tar spjärn emot och det är inte precis ett atrium och du är så jävla snygg ropade jag i vargtimman, ty jag hade inte hunnit få upp garden, jag var naken, allt sov. Och jag har bara det, ett rop.

*

En poet, ja, en poet är livsfarlig i alla tiders fascistiska och religiöst fundamentalistiska kulturer, ty den är fri att lukta i hagarna efter flugorna och glömma bort både klocka och civilstånd, värderingspaket och kollekt. Poeten kan plötsligt skratta då förnuftiga mäns riktlinjer dras upp och gråta i sitt eget skratt, poeten är ett hjon och ska så vara, oduglig till vapenvård och pengatvätt. Poeten är den man först bryskt för undan, ut ur fastigheten, till sandlådan och gungorna i kvarteret och där snabbt får den att stå på knä, avslutar med ett nackskott.

En nutida palestinsk poet piskas helt sant åttahundra gånger och får sitta åtta år i fängelse i Saudiarabien för att han valt att lämna en religion han inte känner för. I Bredäng, min grannby, ett så kallat miljonprogramsområde där landets nya arbetarklass bor, passerar jag, ja, ungefär nu, en grupp femtonåringar vilka skrattar glatt och rått åt ”svenskarna har inte ens en religion” (jag råkar höra). Det är inte rätt läge för mig, gissar jag, att tillsammans med dem pedagogiskt abstrahera, a la Sokrates, hur det kommer sig att det är den grövsta blasfemi och den mest grundläggande haram, också i Sverige, att ens fundera (högt) på att lämna islam om det är vad man vill. Långt värre än att vara bög eller lesbisk eller ha sex före äktenskap, och bestraffas med förslagsvis misshandel, mord eller evig brand i helvetet (nej, inte lämnar man då, man stannar och ljuger). I bästa fall evig uteslutning ur familj och tusenårig släkt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På Norrmälarstrand, en kvart bort, inne i stan, ja - också dit tog jag mig denna dag av iver - springer man i matt färgade shorts och sobra linnen sig dyngsvettig och för säkerhets skull överparfymerad mitt på dagen under sommarsolen fram och tillbaka, fram och tillbaka. Man betalar ett högt pris för att få bo där och man pratar, när man inte tränar, småländska; franska, engelska och skånska. Ja, man är kort sagt en europé och man vet ingenting, vill inte veta, om rektorers och klinikchefers torra mötesprat till sin personal på så att säga andra sidan skattesänkningar och vinster i välfärden: ”det är det här ni får, resurserna räcker inte till alla som behöver”. Man vet kanske ingenting om poesi.


En vanlig svensk arbetare

Månen är, ser du, en putsad silverpeng i fickan på en pojke med glest mellan tänderna och hundra och åter hundra frågor, och tusen och åter tusen (tusen och åter tusen). Ovanför tallarna gnager planeterna, som människorna hittat på namnen på, mot firmamentet, mot firmamentet, mot firmamentet. Jag går och plockar fimpar. Utanför en port sitter en vuxen flicka med bara ben och knäna ihop och håret i en tofs tofs mitt på huvudet och röker: jag försöker slänga ögon åt hennes håll till, som skopade jag ur dem, ögonen: det är, begriper jag efter en stund, min längtan jag slänger, jag knycker till med huvudet och slänger, min stund och min längtan.

Fåglarna är tysta, de tiger väl på pin kiv. Ur ett fönster strömmar sång av Sven Arefeldt, riktig sång och pianomusik om att det kan vara försent, eller helt tillfälligt, förstår du, eller bara på väg bort för den här gången som avtonande: ja, den svällande bröstkorgen, livet, det här livet, livet som strömmar in som ett silverglittrande stim i en solvarm skogssjö och låter ansiktet brista ut i sång och leenden och med öppen mun i ett ropande efter kvinnorna som är allt.

Text Per Teofilusson

UTGÅVA 2018:08

Foto: Privat

Två texter

Två texter av Per Teofilusson.

Av: Per Teofilusson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Send Me Your Daughter

MUSIK | Måhända, är jag inte rätt person att skriva en anmälan på Galleriets senare EP. Jag har förvisso ett stort stort musikintresse – men mina kunskaper när det kommer till elektronisk...

Av: Sebastian Andersson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner...

Av: Anneliese Fältström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Wanås Konst

KONST | Hem och längtan, samhörighet och lekfullhet, storskalighet och närhet. Detta går som en röd tråd genom de nya verken på Wanås. Den klara röda tråden går också som en röd...

Av: Belinda Graham
2018:08 | 31 augusti, 2018

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Den övergödda samtidskulturen

Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt...

Av: Gunnar Strandberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Mätverktyg, Gedenkstätte Am Steinhof (detalj). Foto: Mats Olofsson.

Rasbiologins uppkomst och konsekvenser

Darwin använde sig av uttrycket "Survival of the fittest", som beteckning för den viktigaste drivkraften för överlevnad. Det naturliga urvalet skulle avgöra en människas överlevnad. Med Darwins skrifter påbörjades en...

Av: Lilian O. Montmar
2018:08 | 05 september, 2018

Eric ”Umedalen” Johansson. Foto: Antwood/Wikmedia Commons.

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Sara Anstis

Månadens konstnär: Sara Anstis

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Sara Anstis.

Av: Sara Anstis
2018:08 | 31 augusti, 2018

Arthur Currie i Mons, 1918. Library and Archives Canada.

Konsten att avsluta ett krig

Den 11 november för hundra år sedan tystnade äntligen vapnen utmed första världskrigets frontlinjer. Efter fyra år i dödens närhet hade de flesta av soldaterna svårt att uppbåda någon starkare...

Av: Anders Olofsson
2018:08 | 05 september, 2018

Barrskog, Free-Photos/Pixabay.

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Av: Lena Månsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

En hårdför berättelse om kvinnors utsatt…

BOK | Kicki Sehlstedt, författare till ”Sweet Lolita” har förutom sitt skrivande erfarenhet både som journalist och kriminolog, en insikt som starkt kommer till utryck i denna hennes debutroman.

Av: Jens Wallén
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Ondskan som företeelse och i sig (i)

ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:08 | 31 augusti, 2018

Vasili Grigorjevitsj Perov, porträtt av Fjodor Dostojevskij (1872)

Om nyttigheten i Dostojevskijs debut

Hur kan man som fattig vinna sitt värde i andras ögon? Genom arbete skulle många tänka, men kanske inte säga – eftersom vårt samhälle fortfarande präglas av, låt oss säga...

Av: Robert Halvarsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Citroen CV4, GuentherDillingen/Pixabay

Vad är modernismen?

Gunnar Lundin reflekterar över den så kallade modernismen.

Av: Gunnar Lundin
2018:08 | 31 augusti, 2018

Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.

Av: Ivo Holmqvist
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Regn i gråljus

BOK | Bo Bjelvehammar om Lars Lerin och Kerstin Högstrands senaste bok ”Råskinn”.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Del av Mynoria, järnduksskulptur av Barbro Bäckström. Foto: Claes Hall

Genom järnduk och kameralins visas männi…

KONST | Nakna människokroppar i form av skulpturala reliefer, skira och motsägelsefulla, samsas med gåtfulla arkeologiska bilder i ena delen av konstgalleriet Fabriken i Bästekille. I den andra delen av den rymliga...

Av: Nancy Westman
2018:08 | 31 augusti, 2018

Stenen. Foto: författaren.

Jag är tystnad

Den allomfattande ljudlöshetens härbärge förseglat med ordlöshetens sigill har varit min borg där mina uttalanden i tomma högtidstal har varit mitt ordlösa språk.

Av: Benny Holmberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Porträtt av Philip Roth, Wolf Gang/Flickr.

Vägar till Philip Roth

Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.

Av: Erik Cardelus
2018:08 | 31 augusti, 2018

The Eye of Time Myth II: A need to survi…

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster...

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens urval av lyrik.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Rosor, Pixabay/Carl Russel.

Om det som är tragiskt

I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.

Av: Anders Björnsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-31

Äntligen fredag, din hugsvalelse i grötgrå grottekvarnsvånda! Ställ fram HB-dunken och Päronsodan på bordet, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Marilyn Horne & Monserrat Caballé (1981).

Montserrat Caballé

Annakarin Svedberg gör en okritisk och inspirerad betraktelse kring en hyllad spansk sopran. Hur en enda Prima Donna lyfter fram flera aspekter i vår kultur.

Av: Annakarin Svedberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Den arabiska apokalypsen och andra dikte…

BOK | ”Att ständigt vara hemma någon annanstans än hemma, kanske för det en närmre eviga företeelser som till exempel havet och solen. Sådant som utan några som helst tveksamheter finns överallt...

Av: Ida Thunström
2018:08 | 31 augusti, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.