Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
V. S. Naipaul 1932-2018 - Tidningen Kulturen
person_outline
search
Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia
  • 2018:08
  • Publicerad:

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.



Västindiern V. S. Naipaul, efter att han hade adlats blev han Sir Vidia, tilldelades 2001 års nobelpris i litteratur för att han hade "förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro". Priset skulle väl också ses som en uppmärksamhet mot den postkoloniala litteraturen. Född på Trinidad och universitetsutbildad i Oxford bodde han sedan länge i Sydengland, i det gröna landskapet i Wiltshire bortom det London som han hyste en uppenbar hatkärlek mot.

Han skrev femton romaner och lika många andra böcker, främst reseskildringar framförallt från tredje världen (om Karibien och Indien som hans hinduiska familj stammade från, men också om amerikanska södern) och den klarsynt kritiska ”Bland de rättrogna”, om en resa bland islamsk fundamentalister. Hans tidiga romaner berörde och diskuterade ofta politisk korruption i Västindien, bland annat ”Ett hus åt Mr Biswas” där den strävsamme fadern stod modell. Om honom skrev han också en bok långt senare. Hans bästa roman är nog ”Ankomsten gåta”, en delvis självbiografisk historia om en man från kolonierna som möter ingrodda fördomar när han försöker anpassa sig till ett liv i England.

2001 kom romanen ”Ett halvt liv”, om den nomadiske västindiern Willie Chandran. I ”Magisk sådd” tre år senare följde fortsättningen. Där har Willie hunnit bli femtio men är lika rotlös. Genom sin syster i Berlin kommer han i kontakt med guerillarörelser i Indien, tar sig dit och får efter lång väntan ett omöjligt och som det visar sig alldeles meningslöst uppdrag, att infiltrera byar på landsbygden. Det hela går illa, sedan Naipaul hunnit skildra det irrationella våldet fjärran från all revolutionsromantik. Willie skjuter den som i brist på bättre term till nöds kallas klassfiende, byns måttligt välbärgade storbonde.

Han fängslas inte för detta utan för ett annat attentat, döms till tio års fängelse, och börjar avtjäna sitt straff sedan han tackat nej till de privilegier som erbjuds honom. Under tiden agerar hans syster och lyckas genom en londonadvokat få honom fri, tack vare den novellsamling som Willie fått utgiven många år tidigare och som är en postkolonial klassiker. Med bekantas hjälp får han ett jobb på redaktionen för en glassig tidskrift, inleder en affär med hustrun till sin välgörare (han har lämnat sin portugisiska hustru efter arton år i portugisiska Östafrika), och får inblickar i affärsmäns och advokaters småsjaskigt korrupta verksamhet i ett inte särskilt tilltalande London.

I en bihandling berättas om den enes cyniska affär med en kvinna i den sociala slummen, i en council flat. Det hela slutar med ett smaklöst påkostat bröllop bland nyrika, tvärs över rasgränserna där alla dock är medvetna om de sociala och etniska olikheterna. Allt detta skildras med en märkbar förströddhet, med en intrig som inte riktigt hänger samman, och med författarens ibland illa dolda äckel inför sina figurer. "Det är fel att ha en idealistisk syn på världen. Det är där problemen börjar" hävdar en figur i romanen som kanske kan ses som författarens alter ego. Naipaul lät förstå att den romanen skulle bli hans sista vilket det också blev. Kanske lika gott, i den verkade han ha tröttnat på själva romanhantverket.

Det har skrivits en del om hur besvärlig han kunde vara i umgänget med andra. ”Cantankerous” är ett adjektiv som dyker upp då och då om honom: han kunde vara både knarrig, sur och grälsjuk. Några år innan han fick sitt nobelpris gjorde han sig av med en hel del av sina böcker, fast mer för att städa än för att bli rik på dem, får man anta. Flera dök sedan upp i antikvariatskataloger, bland dem tre från hans amerikanska kollega Paul Theroux, med vänlig hälsning från vännen förf. ”Obetydligt begagnad och med dedikation, £ 500”. Det där blev slutet på en mer än trettioårig vänskap författarna emellan.

De hade träffats i Uganda 1966 när den ene var 25 och den andre 34. Naipaul blev mentor för Theroux som tackade med en översvallande positiv skrift om honom (som finns i Svenska Akademien Nobelbibliotek). Men 1998 fick det hela ett brått slut, när böckerna Theroux hade dedicerat alltså dök upp på antikvariat. Theroux tog fyr och sedan heder och ära av Naipaul, först i en giftig artikel i The New Yorker, sedan i boken ”Sir Vida´s Shadow” (som däremot inte, efter vad jag kan se, finns i Nobelbiblioteket).

Bokens underrubrik, ”A Friendship Across five Continents”, var en sanning med betydande modifikation. Naipaul framstår i den som en odräglig och bigott snobb, en arrogant hycklare och därtill en framstående kvinnohatare. Hans förtjänster är få men det är ingen ände på hans fel. Alldeles uppenbart var det en sårad och förorättad oskuld som höll i pennan när detta elaka bokslut över en vänskap som gick i vasken kom till. Fast gnälleper Theroux gjorde sig nog en otjänst med sin knarriga kverulans. Den föll tillbaka på honom själv, i en bok som helst skulle ha fått förbli oskriven.

Jörn Donner har observerat att Naipaul i någon av sina böcker talat om ett östafrikanskt landskap som typiskt Ingmar Bergmanskt (och tar det som exempel på Bergmans internationella genomslagskraft). En slutvinjett nu när Naipaul gått ur tiden, 85 år gammal, kan man hämta hos Per Wästberg som träffade honom vid några tillfällen. I den del av memoarerna som han kallar ”Hemma i världen” har han skrivit om ett möte på Lidingö 1973 med PEN där Naipaul inte framstod som världens mest älskvärda person: ”På avskedsmiddagen var han utled på mänskligheten, klädde sig i vitt och åt bara vit mat vid eget bord nära utgången. En amerikansk förlagsman trodde det var hovmästaren och tryckte i förbifarten en dollarsedel i hans hand. Då vitnade även Naipauls ansikte.”

Text Ivo Holmqvist
Bild Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia


UTGÅVA 2018:08

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens urval av lyrik.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Wanås Konst

KONST | Hem och längtan, samhörighet och lekfullhet, storskalighet och närhet. Detta går som en röd tråd genom de nya verken på Wanås. Den klara röda tråden går också som en röd...

Av: Belinda Graham
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

En hårdför berättelse om kvinnors utsatt…

BOK | Kicki Sehlstedt, författare till ”Sweet Lolita” har förutom sitt skrivande erfarenhet både som journalist och kriminolog, en insikt som starkt kommer till utryck i denna hennes debutroman.

Av: Jens Wallén
2018:08 | 31 augusti, 2018

Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.

Av: Ivo Holmqvist
2018:08 | 31 augusti, 2018

Barrskog, Free-Photos/Pixabay.

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Av: Lena Månsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Sara Anstis

Månadens konstnär: Sara Anstis

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Sara Anstis.

Av: Sara Anstis
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Regn i gråljus

BOK | Bo Bjelvehammar om Lars Lerin och Kerstin Högstrands senaste bok ”Råskinn”.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:08 | 31 augusti, 2018

Stenen. Foto: författaren.

Jag är tystnad

Den allomfattande ljudlöshetens härbärge förseglat med ordlöshetens sigill har varit min borg där mina uttalanden i tomma högtidstal har varit mitt ordlösa språk.

Av: Benny Holmberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Rosor, Pixabay/Carl Russel.

Om det som är tragiskt

I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.

Av: Anders Björnsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Två texter

Två texter av Per Teofilusson.

Av: Per Teofilusson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Den övergödda samtidskulturen

Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt...

Av: Gunnar Strandberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Arthur Currie i Mons, 1918. Library and Archives Canada.

Konsten att avsluta ett krig

Den 11 november för hundra år sedan tystnade äntligen vapnen utmed första världskrigets frontlinjer. Efter fyra år i dödens närhet hade de flesta av soldaterna svårt att uppbåda någon starkare...

Av: Anders Olofsson
2018:08 | 05 september, 2018

Del av Mynoria, järnduksskulptur av Barbro Bäckström. Foto: Claes Hall

Genom järnduk och kameralins visas männi…

KONST | Nakna människokroppar i form av skulpturala reliefer, skira och motsägelsefulla, samsas med gåtfulla arkeologiska bilder i ena delen av konstgalleriet Fabriken i Bästekille. I den andra delen av den rymliga...

Av: Nancy Westman
2018:08 | 31 augusti, 2018

Eric ”Umedalen” Johansson. Foto: Antwood/Wikmedia Commons.

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Porträtt av Philip Roth, Wolf Gang/Flickr.

Vägar till Philip Roth

Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.

Av: Erik Cardelus
2018:08 | 31 augusti, 2018

Vasili Grigorjevitsj Perov, porträtt av Fjodor Dostojevskij (1872)

Om nyttigheten i Dostojevskijs debut

Hur kan man som fattig vinna sitt värde i andras ögon? Genom arbete skulle många tänka, men kanske inte säga – eftersom vårt samhälle fortfarande präglas av, låt oss säga...

Av: Robert Halvarsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Ondskan som företeelse och i sig (i)

ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner...

Av: Anneliese Fältström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-31

Äntligen fredag, din hugsvalelse i grötgrå grottekvarnsvånda! Ställ fram HB-dunken och Päronsodan på bordet, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Citroen CV4, GuentherDillingen/Pixabay

Vad är modernismen?

Gunnar Lundin reflekterar över den så kallade modernismen.

Av: Gunnar Lundin
2018:08 | 31 augusti, 2018

Mätverktyg, Gedenkstätte Am Steinhof (detalj). Foto: Mats Olofsson.

Rasbiologins uppkomst och konsekvenser

Darwin använde sig av uttrycket "Survival of the fittest", som beteckning för den viktigaste drivkraften för överlevnad. Det naturliga urvalet skulle avgöra en människas överlevnad. Med Darwins skrifter påbörjades en...

Av: Lilian O. Montmar
2018:08 | 05 september, 2018

Marilyn Horne & Monserrat Caballé (1981).

Montserrat Caballé

Annakarin Svedberg gör en okritisk och inspirerad betraktelse kring en hyllad spansk sopran. Hur en enda Prima Donna lyfter fram flera aspekter i vår kultur.

Av: Annakarin Svedberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

The Eye of Time Myth II: A need to survi…

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster...

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Send Me Your Daughter

MUSIK | Måhända, är jag inte rätt person att skriva en anmälan på Galleriets senare EP. Jag har förvisso ett stort stort musikintresse – men mina kunskaper när det kommer till elektronisk...

Av: Sebastian Andersson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Den arabiska apokalypsen och andra dikte…

BOK | ”Att ständigt vara hemma någon annanstans än hemma, kanske för det en närmre eviga företeelser som till exempel havet och solen. Sådant som utan några som helst tveksamheter finns överallt...

Av: Ida Thunström
2018:08 | 31 augusti, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.