Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
Om Mo Yans litterära universum - Tidningen Kulturen
person_outline
search
Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.
  • 2018:08
  • Publicerad:

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner ofta kritiseras. Jag menar dock att det grymma våldet, ofta intimt knutet till kroppens reaktioner, fyller en funktion i hans författarskap som en litterär metod för att skapa identifikation med politiskt förtryck. Mo Yans romaner är, snarare än en orgie i våld och kroppsvätskor, en skimrande väv av litterära strategier och gestaltningarna ett tema såväl som ett incitament för att belysa historiska processer men undgå censur.



莫言[1]

For a writer, the best way to speak is by writing (Mo Yan)

Första gången jag kom i kontakt med Mo Yans författarskap var genom romanen Red Sorghum (1997). Romanen är en våldsam men vacker familjekrönika som mot en fond av Japans ockupation av Kina, skildrar konsekvenserna av andra kinesisk-japanska kriget genom några enskilda människoöden. Med sina särpräglade litterära tekniker lockar Mo Yan med läsaren in i en social-surrealistisk verklighet där illusionen av dammet som väller upp mellan sidorna erinrar om känslan av att resa. Resa som synonym med att uppleva och vara utan att ängslas för själsliga skavsår.

Jag tänker att jag vill fråga Mo Yan om varifrån han får sin inspiration och det närgångna våldets funktion för hans berättelser. Våldet utgör onekligen det nav som hans romaner spinner om. Rått, brutalt men antiestetiskt: paradoxalt vackert och ömhudat gestaltat. Man skulle kunna beskriva temat våld som en litterär metod. Det belyser såväl som det skapar identifikation hos läsaren med politiskt förtryck genom en gestaltning av utsatta kroppar. Dessa gestaltningar har en säregen förmåga att kommunicera genom en upplevd kroppslighet och kroppen som förmedlande subjekt:

It allows a clear consideration of that which is seemingly shared, the body (De Groot 2015:205)

Jag vill fråga Mo Yan om han kan tänka sig att låna mig nyckeln till sin språkliga labyrint. Jag behöver dechiffrera den värld av våldsamma men vackra berättelser som är hans. Berättelserna lyfts fram genom till synes motsägelsefulla röster ur det förgångna, i relief till Mo Yans egen röst som ger sig till känna inom romanernas fiktion. Rösten urskiljer sig som en metareflektiv röst genom fiktiva essäer och noveller inom romanerna, såväl som genom att han uppträder som författaren i texten, som till synes lånar ut sin röst till romanernas karaktärer. Jämför med hur karaktären Ximen Nao i Mo Yans roman Ximen Nao och hans sju liv beskriver författarskapets villkor:

Hela novellen är en lång dröm, ett minne som Mo Yan fabricerade en kväll många år senare i fyllan och villan [och] till nittionio procent lögn (Mo Yan 2016:347).

Man kan uttrycka det som att Mo Yan utgör en mise-en-abyme gestalt inom romanens fiktion genom att den till synes innehåller en kopia av en fiktiv Mo Yan. Denna röst mellan text och kontext ger uttryck för ett motsägelsefullt perspektiv på den historia som romanen förmedlar och den skapar en tvetydighet som gör det möjligt för författaren att gestalta historiska processer men undgå censur. Likväl är det problematiskt och väcker frågor om vems förflutna det är han gestaltar och utifrån vilka ideologiska motiv. Särskilt med tanke på att litteratur ur ett litteraturhistoriskt perspektiv betraktas som kärnan av en nations politiska historia, dess religiösa föreställningar och den makt författaren har att påverka politiskt, relativisera fakta, bekräfta myter, men likväl att belysa olika former av förtryck. Det är ett perspektiv som urskiljer sig i samma roman genom romankaraktärens instruktion till läsaren om vikten av att vara kritisk:

[D]et vore dumt att fästa någon större tilltro till det han [Mo Yan] skriver, eftersom hans berättelser alltid är insvepta i dimmor och består av vilda funderingar som bör granskas ordentligt (Mo Yan 2016:340)

Det är intressant att fundera över när det gäller Mo Yans författarskap i relief till den kritik som riktas mot honom som en förlängning av kommunistregimen. I samband med att han tog emot Nobelpriset i litteratur 2012 kritiserades han i en intervju i Sveriges Television för att gå regimens ärenden. Kritiken framstår dock som onyanserad och den tar ingen hänsyn till att, när det gäller litteratur från t.ex. Kina, det finns ett perspektiv på politisk makt knuten till rätten till yttrandefrihet och censur. Kritiken beaktar inte heller det faktum att länder i väst har särskilda förväntningar på litteratur från länder utanför väst som autentiska berättelser om en befolknings kollektiva erfarenhet och att litteratur förväntas spegla dessa erfarenheter. Det metareflektiva perspektivet på författaren i texten ger uttryck för en medvetenhet hos Mo Yan om den kritik som riktas mot honom för att inte ta etiskt och historiskt ansvar genom att offentligt ta avstånd från regimen.

Författarskapet behöver dock introduceras i syfte att ge läsaren möjlighet att reflektera över att begrepp som litteratur och fiktion är en västerländsk konstruktion. Syftet är att skapa en övergång mellan kinesisk filosofi om litteratur som en metod och gestaltningen av våld ett uttryck för historiska processer. I likhet med västerländsk litteraturteori är litteratur- och fiktionsbegreppen instrument att tolka och ringa in litteraturens förmåga att avbilda, men utgör begrepp som inte finns i det kinesiska språket. Att utgå från att de är universella eller ingår i ett hegemoniskt genresystem, genererar likriktade texttolkningar och det inordnar texterna i en västerländsk diskurs. Enligt kinesisk filosofi är begrepp som litteratur och fiktion snarare ett koncept och en metod. Litteratur och fiktion utgör ett kulturellt betingat fenomen och det förflutna som gestaltas innehåller fragment av sånger, sägner och myter som bevarats över tid och med säregen livskraft kommunicerats genom muntlig tradition.

Enligt kinesisk filosofi är synen om litteratur och dess fiktionalitet historiskt sett knuten till Daoismens syn om litteratur som en kosmisk princip, även om synen om att litteratur ska manifestera Dao har skiftat och under Kulturrevolutionen förväntades spegla Mao Zedongs totalitära ideologier. Det är ett perspektiv på kinesisk litteratur som Torbjörn Lodén utvecklar i ”Literature as a Vehicle for the Dao” (Lodén 2014:31-49). Att litteratur inte uppstår i ett vakuum är möjligen en abstraktion men relevant att reflektera över i förhållande till Mo Yans författarskap som generellt filtreras genom politik, våld, eller västerländska genretraditioner som t.ex. magisk realism. I samband med sitt nobeltal beskrev han sig i första hand som en författare som berättar historier och att han önskar bli bedömd utifrån sin författarröst, inte vad han uttrycker, eller inte uttrycker offentligt:

The major task of a novelist is to create characters, who then express what the author thinks (Mo Yan)

Själv betraktar sig Mo Yan primärt som ”a story-teller” (Chengzhou 2014:80) och hans litteratur utgör en hybrid mellan det förflutnas muntliga tradition och det moderna Kina. Dessa fragment av berättelser utgör det fundament som definierar den kinesiska litteraturen och hur den förhåller sig till minne, förflutenhet och fiktionalitet. Berättelserna är ur ett metaforiskt perspektiv inpräntade på människans hud och kontaminerade av den natur och det samhälle som omger människan. Berättelserna är en del av floden som rinner genom, som i Mo Yans samtliga romaner, Gaomi socken där han växte upp och de döljer sig i regndropparna som faller som satsdelar från himlen.

Den som är bekant med Mo Yan känner igen idiosynkrasin som är knuten till en gestaltning av våld och kroppslighet och som urskiljer sig genom en illusion av motsägelsefullhet mellan textens gestaltning och vilka associationer den väcker. Det kan vara ord som skapar omvända associationer hos läsaren som exempelvis doften i stället för lukten av blod, eller en spänning mellan det poetiska språket som gestaltar det kaotiska och råa våldet. Det poetiska men skoningslösa och abjektala våldet i framförallt romanen Vitlöksballaderna har en kognitiv funktion. Det erinrar om filmens iscensättning och skapar en intensiv upplevelse av kroppslig närvaro i gestaltningen genom att läsaren får möjlighet att identifiera sig med dessa historiska kroppar. Hans Lund beskriver denna realiseringsprocess som att: ”det [är] inte läsarens näthinna som reagerar på författarens ord utan hans eller hennes medvetande” (Lund 1982:29). Litterära strategier kongruenta med filmens tekniker att gestalta våld och kroppslighet inger således en illusion av integrering av bild, ljud och rörelse i texten. Det har en illusionsbrytande funktion och framkallar en känsla av att texten pendlar i ett konfliktfyllt vakuum mellan det verbala (text) och bild/ljud. I Vitlöksballaderna urskiljer sig exempelvis de visuella elementen genom en gestaltning av massarresteringarna och dess konsekvenser för de människor som stoppas på väg till och från sina jordbruk:

Vägen över gården var inte bred och kanske hade chauffören druckit för mycket, kanske var det för att hästansiktets huvud var alltför långt och utdraget, eller kanske var det helt enkelt bara hans öde. När flyttbilen passerade honom skar en triangulär plåtbit som stack ut från flaket ett snitt över hans huvud så att ett stort, vitt sår öppnade sig och andra saker som liknade små bitar av sojabönost forsade ut […] Blodet sprutade ut över vägen med ett frustande, pysande ljud (Mo Yan 2012:75)

Läsaren tvingas reflektera över den anatomiska illustrationen av den anonyma, lemlästade kroppen som en bild som bär på en historia. Man kan nästan ta på den vassa stålskivan som skär ett snitt över mannens huvud, känna lukten av blod och hjärnsubstans och höra det pysande ljudet av livet som lämnar mannen som är utspilld vid pilträdets rötter. Att som Mo Yan använda sig av visuella strategier som bygger på bild- och ljudelement för att gestalta en historia är ingenting unikt för kinesisk litteratur. Men jag menar att det utgör en litterär strategi som är särskilt införlivad i den moderna kinesiska litteraturtraditionen genom dess rötter i muntliga traditioner. Den visuella iscensättningen är likaså en strategi som är framträdande i Mo Yans romaner som ett sätt att gestalta historiska processer men undgå censur.

Det förflutna och det våld som gestaltas i Mo Yans romaner är präglat av Kulturrevolutionens politiska spänningar och Mao Zedongs vision om ett socialistiskt samhälle. En vision som utgjorde ett av Kulturrevolutionens mål och som utmynnade i utrensning av oliktänkande genom etnisk förföljelse och folkmord. Våldet ger uttryck för en våldsam historisk process och det speglar människans existentiella villkor under och i skuggan av Kulturrevolutionen. I Yngel (2009) är temat Kinas ettbarnspolitik och romanen en berättelse om intersektionellt och epistemologiskt våld som utmynnade i tvångsaborter och tvångssteriliseringar. I Den genomskinliga rättikan (2014) vävs kortare och längre noveller samman genom ett övergripande samhällssatiriskt budskap och Life and Death Are Wearing Me Out (2012) utgör ett medierat vittnesmål om förtryck som väcker frågor om autenticitet och rätten till en röst. Men romanen väcker likaså frågor om vems historia det är som återges. Vitlöksballaderna (2012) utgör en ond men hisnande vacker saga och är en labyrint av drömmar och röster ur det förflutna. I romanen är det motsättningarna mellan den kinesiska befolkningen och regimen i skuggan av Kinas jordreformer som utgör kuliss till en autofiktiv gestaltning av den s.k. Cangshan garlic incidenten 1987 (Chen 2014:39). Romanen belyser det epistemologiska förtryck som tvingade kinesiska bönder att under en period endast producera vitlök och hur överproduktionen ledde till ruttnande skördar med massarresteringar och avrättningar som en konsekvens av befolkningens motstånd. Berättelsen kretsar kring det maktspel som föranledde incidenten, vad den innebar för jordbruksbefolkningen och det våldsamma efterspel som orsakade splittrade familjer genom politiskt förtryck.

Att läsa Mo Yans romaner är som att balansera med den egna kroppen mellan vajande sorghumsfält, doften av blod och krut till ljuden från legender om livet och döden och ekar av en förtryckt befolknings erfarenheter. De litterära strategierna är fast förankrade i den kinesiska muntliga traditionen och synen om litteratur som ett mönster, Kulturrevolutionens förtryck av den kinesiska befolkningen och det moderna samhälle där Mo Yans litteratur utgör ett motstånd och en plattform att nå ut till läsaren. Trots det definieras han företrädesvis utifrån den kritik som riktas mot honom som författaren som bekräftar kommunistregimens ideologier. Själv adresserar han i sitt nobeltal sin litteratur som ett motstånd mot det förtryck som tystas ner:

Speech is carried off by the wind; the written word can never be obliterated (Mo Yan).

Läsningen kräver en process som gör det möjligt att distansera sig från det grymma våld och förtryck som gestaltas i romanerna. Grymheten i gestaltningarna av våld och kroppens reaktioner på detta våld skapar en känsla av att nervtrådarna är applicerade på huden. Samtidigt fyller våldet en funktion som en studie i människans destruktiva förmåga att tillfoga lidande. Men framförallt är den deskriptiva gestaltningen av våld och kroppens reaktioner på det, en litterär strategi med förmåga att skapa identifikation med det förtryck som gestaltas. Det förflutna kommuniceras genom läsarens upplevelse av kroppslig närvaro, genom en gestaltning där kroppens fysionomi och kroppens möte med våld är central. Man kan beskriva det som att gestaltningarna får mening: not to the side of our bodies but because of our bodies” (Sobchack 2004:60). Våld och kroppslighet utgör troper som måste kontrasteras mot det som utgör kärnan i Mo Yans litterära universum: passionen, kärleken till livet och den muntliga traditionens kraft att gestalta, återberätta och hela erfarenheter ur det förflutna.

Mo Yan panorerar sitt litterära universum, alltid på något vis närvarande rör han sig som en kameleont genom texten. Han ger sig, som jag har beskrivit inledningsvis, till känna genom fiktiva essäer och noveller i relief till hur karaktärerna inom romanen beskriver honom som författaren som skriker ut sitt budskap ”i megafon” och som bör ”hålla tyst”. I hans litterära universum samsas levande kroppar med människokroppar som inte längre lever, men som trots det har en röst. Det urskiljer sig exempelvis i Vitlöksballaderna genom gestaltningen av kärlekssagan mellan Gao Ma och Jinju som får ett tragiskt slut när Gao Ma efter att ha rymt från milisen, hittar henne och deras ofödda barn döda:

I skenet från den darrande lilla ljuslågan såg han Jinju hänga i dörrkarmen: såg hennes purpurfärgade ansikte, utstående ögon, hängande tunga och stora, uppsvällda mage. Han lyfte armarna som om han tänkte omfamna henne, men föll tungt baklänges, som en mur som rasade […] Gao Ma föll på knä och gjorde lös den hårt åtdragna snaran från hennes hals. När den lossnade gav hon ifrån sig en utdragen suck och han skrek högt av glädje. Hon svarade inte. Han smekte hennes kropp. Den var iskall. Han tänkte stoppa in hennes utstickande tunga, men den var så underligt uppsvälld att det inte gick hur han än försökte. Trots detta bar hennes ansikte samma förtrollande leende som förut. Storebror Gao Ma, har du fått ihop tillräckligt med pengar nu? När ska du gifta dig med mig? (Mo Yan 2012: 222 & 257).

Det abjektala i bilden av den döda Jinju och hennes barn utgör en antiestetisk gestaltning som griper tag i läsarens innersta och den skapar kroppslig och emotionell närhet till dessa människoöden som gestaltas ur ett slags mikroperspektiv. Det är omöjligt att inte reflektera över denna ögonblicksbild filtrerad genom enskilda människors erfarenhet. Det belyser just de dubbla konnotationer som definierar en gestaltning av våld och kontrasterar mot det kommersialiserade våld som endast är ägnat att bekräfta det förflutna som en samtidens Andre: någonting groteskt, hotfullt, mörkt och perverterat. Gestaltningen av Gao Ma, Jinju och deras barns tragiska öde skapar en bild av det förflutna som någonting som i hög grad angår samtiden och belyser de större historiska processer som romanen vill förmedla.

De närgångna gestaltningarna av våld och dess konsekvenser är dock någonting som liksom Mo Yans eventuella politiska motiv, genomsyrar kritiken om hans romaner som förmedlas som en excess i brutalitet och lemlästade kroppar. I samtliga Mo Yans romaner utgör kroppslighet och våld snarare ett centralt tema med en meningsbärande funktion. En gestaltning av våld kan onekligen ha flera funktioner. Men att avfärda gestaltningen som meningslös väcker frågor om de dubbla konnotationer som omger våld i litteratur och på film. Att betrakta dessa gestaltningar av våld som meningslösa, innebär att det i motsats till det finns ett våld som betraktas som meningsfullt. En gestaltning av våld kan å ena sidan vara ägnad att relativisera och kommersialisera det förflutna genom att författaren utnyttjar troper som lemlästade kroppar, blod och död för att skapa främmandegörning. Det förflutna förmedlas på så sätt som avskilt samtiden och dess politiska och existentiella frågor. På samma sätt kan en gestaltning av våld och kroppslighet ha en kritisk funktion som ett sätt att belysa och problematisera otidsenliga tankemönster, eller utgöra en länk mellan då och nu genom att våldet appliceras i en kontext. Det förhindrar att olika former av våldsstrukturer upprepar sig. Det våld som gestaltas i romanerna skapar onekligen en ambivalens, men det ger samtidigt det förflutna form och gör det relevant för att förstå sin samtids politiska och existentiella frågor.

Jag inser att det inte är troligt att jag någonsin kommer att få tillfälle att prata med Mo Yan om hans litterära universum. Jag tänker mig hans universum som en verklighet reflekterad som genom ett kalejdoskop. Det skapar en upplevelse av förhöjd verklighetkänsla. Jag tänker att textens gestaltning av Jinjus utsatthet i Vitlöksballaderna erinrar om filmen som upplevelsecentrum och audiovisuella mediers kapacitet att skapa en illusion av en förvrängd och förstorad verklighet. Det är en del av det som är på samma gång störande som vackert i Mo Yans litterära universum.

Jag blinkar bort bilden av Jinju och hennes barn som skaver mot näthinnan. Försiktigt skjuter jag in Vitlöksballaderna i bokhyllan.

Jag känner hur den andas svagt i mina händer.

Källförteckning
Chengzhou, He. “Rural Chinesness, Mo Yan’s Work, and World Literature.” I Mo Yan in
Context: Nobel Laureate and Global Storyteller. Duran, Angelica, Huang, Yuhan (eds).
Purdue University Press. West Lafayette, Indiana, 2014 (access 2018-03-06). (Notera att
samtliga citat av Mo Yan är referat ur Chengzhous artikel, hon refererar i sin tur till
intervjuer med författaren (s. 80-81)
Chen, Thomas. ”The Censorship of Mo Yan´s The Garlic Ballads.” I Mo Yan in Context:
Nobel Laureate and Global Storyteller. Duran, Angelica, Huang Yuhan (eds). Purdue
University Press. West Lafayette, Indiana, 2014. (access 2018-03-06).
De Groot, Jerome, Remaking History: The Past in Contemporary Historical Fictions, Routledge, New York, 2015
Lodén, Torbjörn. “Literature as a Vehicle for the Dao: Changing Perspectives of Fiction and
Truth in Chinese Literature”. Cullhed, Anders, Rydholm, Lena (eds). I True Lies Worldwide
Fictionality in Global contexts. De Gruyter, Boston/Berlin, 2014.
Lund Hans. Texten som tavla. Liber förlag. Lund, 1982.
Sobchack, Vivian. “What My Fingers Knew: The Cinesthetic subject, or Vision in the flesh.” I Carnal Thoughts Embodiment and Moving Image Culture.” University of California. London, 2004
Inslag ur SVT December 2016 
Yan, Mo. Vitlöksballaderna, Tranan, i översättning av Anna Gustafsson Chen, Tranan, 2012
Yan, Mo. Yngel, i översättning av Anna Gustafsson Chen, Tranan, 2009
Yan, Mo. Ximen Nao och hans sju liv (The Life and Death are Wearing me Out) i översättning av Anna Gustafsson Chen, Tranan, 2012
Yan, Mo. Det röda fältet/Red Sorghum i översättning av Anna Chen Gustafsson, Tranan, 1997
Yan, Mo. Den genomskinliga rättikan och andra berättelser i översättning av Göran Malmqvist, Tranan, 2014
 
[1] Kinesiskt tecken för Mo Yan. Namnet är en pseudonym för Guan Moye och betyder tala inte
Text Anneliese Fältström
Bild Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

UTGÅVA 2018:08

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens urval av lyrik.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Wanås Konst

KONST | Hem och längtan, samhörighet och lekfullhet, storskalighet och närhet. Detta går som en röd tråd genom de nya verken på Wanås. Den klara röda tråden går också som en röd...

Av: Belinda Graham
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

En hårdför berättelse om kvinnors utsatt…

BOK | Kicki Sehlstedt, författare till ”Sweet Lolita” har förutom sitt skrivande erfarenhet både som journalist och kriminolog, en insikt som starkt kommer till utryck i denna hennes debutroman.

Av: Jens Wallén
2018:08 | 31 augusti, 2018

Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.

Av: Ivo Holmqvist
2018:08 | 31 augusti, 2018

Barrskog, Free-Photos/Pixabay.

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Av: Lena Månsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Sara Anstis

Månadens konstnär: Sara Anstis

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Sara Anstis.

Av: Sara Anstis
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Regn i gråljus

BOK | Bo Bjelvehammar om Lars Lerin och Kerstin Högstrands senaste bok ”Råskinn”.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:08 | 31 augusti, 2018

Stenen. Foto: författaren.

Jag är tystnad

Den allomfattande ljudlöshetens härbärge förseglat med ordlöshetens sigill har varit min borg där mina uttalanden i tomma högtidstal har varit mitt ordlösa språk.

Av: Benny Holmberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Rosor, Pixabay/Carl Russel.

Om det som är tragiskt

I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.

Av: Anders Björnsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Två texter

Två texter av Per Teofilusson.

Av: Per Teofilusson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Den övergödda samtidskulturen

Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt...

Av: Gunnar Strandberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Arthur Currie i Mons, 1918. Library and Archives Canada.

Konsten att avsluta ett krig

Den 11 november för hundra år sedan tystnade äntligen vapnen utmed första världskrigets frontlinjer. Efter fyra år i dödens närhet hade de flesta av soldaterna svårt att uppbåda någon starkare...

Av: Anders Olofsson
2018:08 | 05 september, 2018

Del av Mynoria, järnduksskulptur av Barbro Bäckström. Foto: Claes Hall

Genom järnduk och kameralins visas männi…

KONST | Nakna människokroppar i form av skulpturala reliefer, skira och motsägelsefulla, samsas med gåtfulla arkeologiska bilder i ena delen av konstgalleriet Fabriken i Bästekille. I den andra delen av den rymliga...

Av: Nancy Westman
2018:08 | 31 augusti, 2018

Eric ”Umedalen” Johansson. Foto: Antwood/Wikmedia Commons.

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Porträtt av Philip Roth, Wolf Gang/Flickr.

Vägar till Philip Roth

Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.

Av: Erik Cardelus
2018:08 | 31 augusti, 2018

Vasili Grigorjevitsj Perov, porträtt av Fjodor Dostojevskij (1872)

Om nyttigheten i Dostojevskijs debut

Hur kan man som fattig vinna sitt värde i andras ögon? Genom arbete skulle många tänka, men kanske inte säga – eftersom vårt samhälle fortfarande präglas av, låt oss säga...

Av: Robert Halvarsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Ondskan som företeelse och i sig (i)

ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner...

Av: Anneliese Fältström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-31

Äntligen fredag, din hugsvalelse i grötgrå grottekvarnsvånda! Ställ fram HB-dunken och Päronsodan på bordet, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Citroen CV4, GuentherDillingen/Pixabay

Vad är modernismen?

Gunnar Lundin reflekterar över den så kallade modernismen.

Av: Gunnar Lundin
2018:08 | 31 augusti, 2018

Mätverktyg, Gedenkstätte Am Steinhof (detalj). Foto: Mats Olofsson.

Rasbiologins uppkomst och konsekvenser

Darwin använde sig av uttrycket "Survival of the fittest", som beteckning för den viktigaste drivkraften för överlevnad. Det naturliga urvalet skulle avgöra en människas överlevnad. Med Darwins skrifter påbörjades en...

Av: Lilian O. Montmar
2018:08 | 05 september, 2018

Marilyn Horne & Monserrat Caballé (1981).

Montserrat Caballé

Annakarin Svedberg gör en okritisk och inspirerad betraktelse kring en hyllad spansk sopran. Hur en enda Prima Donna lyfter fram flera aspekter i vår kultur.

Av: Annakarin Svedberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

The Eye of Time Myth II: A need to survi…

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster...

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Send Me Your Daughter

MUSIK | Måhända, är jag inte rätt person att skriva en anmälan på Galleriets senare EP. Jag har förvisso ett stort stort musikintresse – men mina kunskaper när det kommer till elektronisk...

Av: Sebastian Andersson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Den arabiska apokalypsen och andra dikte…

BOK | ”Att ständigt vara hemma någon annanstans än hemma, kanske för det en närmre eviga företeelser som till exempel havet och solen. Sådant som utan några som helst tveksamheter finns överallt...

Av: Ida Thunström
2018:08 | 31 augusti, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.