Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
Om det som är tragiskt - Tidningen Kulturen
person_outline
search
Rosor, Pixabay/Carl Russel.
  • 2018:08
  • Publicerad:

Om det som är tragiskt



I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.



Lyckan är nästan alltid tragisk eftersom den förr eller senare kommer att upphöra. Man har inte språk för vad som händer då, därför skyller man gärna på döden. En gammal herre som såg honom, döden, i ögonen sade en gång, efter en måltid i ett protestantiskt kyrkoherdeboställe utanför Bordeaux, att när man kommer till himlen får man dricka gott kaffe och lyssna till Mozart. Det var inte alls bedrägligt. Vad skulle man annars ägna sig åt där uppe? Men någonting annat än lycka är detta säkerligen.

Är då den som lyckan aldrig når mindre tragisk? För all del, visst kan pessimismen vara en humanism, därför att pessimisten inte väntar sig så mycket – inte av sig själv och inte av andra. Han blir därför mera sällan sviken, kan man anta. Sveket däremot är ett angrepp på lyckan, på den som har väntat sig för mycket. Också den som befinner sig i underläge kan hoppas på något i utbyte – mot att han finns till. Han har väl i alla fall en viss rätt till att någon lyssnar på honom. Men han gör själv rätt i att inte skräna i onödan.

Plutarchos skriver i en betraktelse över föräldrakärlek, att ”liksom guldet i gruvorna glimmar fram, trots att det är blandat med en mängd jordartat material och är utspritt i detta, på samma sätt lyser kärleken till avkomman fram även hos personer vars karaktär eller känsloliv har stora brister”. Barnets oförvillade önskningar är faderns och moderns belöning. Men belöningen kommer förr eller senare att tas ifrån dem. Och barnet kommer med tiden att dra ned på sina anspråk, i självvalt egenintresse.

Också bör man skilja mellan att vara lycklig och att lyckas. Ett lyckat äktenskap behöver inte alltid vara lyckligt, och kanske gäller även det omvända. En lyckad begravning kan vara slöjan över ett sårigt liv, och den som frånsäger sig all uppmärksamhet bör nog misstänkas för att vilja stå över det profana och stoltsera med sig själv. Minimalism är en av många strategier som den utblottade sällan kan kosta på sig. Han kanske inte har en stark längtan efter lycka, men han vet vad torftighet är. Han slänger inte annat än under tvång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag antecknar detta i en rosengård. Den låga buxbomshäcken är ännu oansad. Valv av gråsten och murbruk glänser i tidig kvällssol, ja glimmar; andra ligger i skugga. Man anar en sval Mälarbris. Anar eller inbillar sig. Är inte inbillningskraften en förutsättning för lyckokänslan? På samma sätt kräver starka upplevelser en vilja att berusa sig och att ställa någonting på sin spets. Och jag tänker: hur ska ett barnen kunna se om dess föräldrar är lyckade eller ej? Däri ligger en trygghet. Det ska inte behöva ställa sig frågan. Naturligtvis är detta ett önsketänkande.

Barnet sade långt efteråt: ”Varje kväll önskade jag att jag var någon annanstans. Jag lyssnade inte på när du läste. Jag gjorde egna sagor och skapade egna världar. Det var mörkt och förfärligt att vara hos dig.” De skildes. Efter många år kom de samman igen. Barnet kramade om honom och bad om hjälp och då grät han inför det vuxna barnet, för i det ögonblicket – men inte förr – insåg han hur mycket lycka han redan hade gått miste om och att han var en ohjälpligt tragisk person. Det var stört omöjligt för honom att se det inträffade som en (senkommen) belöning.

Därefter rann tiden ut. Han var inte skonad. Och han skränade inte.

Jag satt där i rosengården, i kvällsbrisen, och förberedde mig på någonting jag skulle säga, och så tog jag fram papper och penna. Plutarchos lade jag åt sidan. Jag passerade genom trapphuset och beställde ut en pilsner. Sedan noterade jag för mig själv, som för att återvända till utgångspunkten: Kärleken är beständig (till skillnad från förälskelsen), det är lyckan som är tragisk. Den som älskar blir sällan lycklig, åtminstone under någon längre tid.

Text Anders Björnsson

UTGÅVA 2018:08

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens urval av lyrik.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Wanås Konst

KONST | Hem och längtan, samhörighet och lekfullhet, storskalighet och närhet. Detta går som en röd tråd genom de nya verken på Wanås. Den klara röda tråden går också som en röd...

Av: Belinda Graham
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

En hårdför berättelse om kvinnors utsatt…

BOK | Kicki Sehlstedt, författare till ”Sweet Lolita” har förutom sitt skrivande erfarenhet både som journalist och kriminolog, en insikt som starkt kommer till utryck i denna hennes debutroman.

Av: Jens Wallén
2018:08 | 31 augusti, 2018

Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.

Av: Ivo Holmqvist
2018:08 | 31 augusti, 2018

Barrskog, Free-Photos/Pixabay.

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Av: Lena Månsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Sara Anstis

Månadens konstnär: Sara Anstis

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Sara Anstis.

Av: Sara Anstis
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Regn i gråljus

BOK | Bo Bjelvehammar om Lars Lerin och Kerstin Högstrands senaste bok ”Råskinn”.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:08 | 31 augusti, 2018

Stenen. Foto: författaren.

Jag är tystnad

Den allomfattande ljudlöshetens härbärge förseglat med ordlöshetens sigill har varit min borg där mina uttalanden i tomma högtidstal har varit mitt ordlösa språk.

Av: Benny Holmberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Rosor, Pixabay/Carl Russel.

Om det som är tragiskt

I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.

Av: Anders Björnsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Två texter

Två texter av Per Teofilusson.

Av: Per Teofilusson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Den övergödda samtidskulturen

Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt...

Av: Gunnar Strandberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Arthur Currie i Mons, 1918. Library and Archives Canada.

Konsten att avsluta ett krig

Den 11 november för hundra år sedan tystnade äntligen vapnen utmed första världskrigets frontlinjer. Efter fyra år i dödens närhet hade de flesta av soldaterna svårt att uppbåda någon starkare...

Av: Anders Olofsson
2018:08 | 05 september, 2018

Del av Mynoria, järnduksskulptur av Barbro Bäckström. Foto: Claes Hall

Genom järnduk och kameralins visas männi…

KONST | Nakna människokroppar i form av skulpturala reliefer, skira och motsägelsefulla, samsas med gåtfulla arkeologiska bilder i ena delen av konstgalleriet Fabriken i Bästekille. I den andra delen av den rymliga...

Av: Nancy Westman
2018:08 | 31 augusti, 2018

Eric ”Umedalen” Johansson. Foto: Antwood/Wikmedia Commons.

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Porträtt av Philip Roth, Wolf Gang/Flickr.

Vägar till Philip Roth

Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.

Av: Erik Cardelus
2018:08 | 31 augusti, 2018

Vasili Grigorjevitsj Perov, porträtt av Fjodor Dostojevskij (1872)

Om nyttigheten i Dostojevskijs debut

Hur kan man som fattig vinna sitt värde i andras ögon? Genom arbete skulle många tänka, men kanske inte säga – eftersom vårt samhälle fortfarande präglas av, låt oss säga...

Av: Robert Halvarsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Ondskan som företeelse och i sig (i)

ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner...

Av: Anneliese Fältström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-31

Äntligen fredag, din hugsvalelse i grötgrå grottekvarnsvånda! Ställ fram HB-dunken och Päronsodan på bordet, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Citroen CV4, GuentherDillingen/Pixabay

Vad är modernismen?

Gunnar Lundin reflekterar över den så kallade modernismen.

Av: Gunnar Lundin
2018:08 | 31 augusti, 2018

Mätverktyg, Gedenkstätte Am Steinhof (detalj). Foto: Mats Olofsson.

Rasbiologins uppkomst och konsekvenser

Darwin använde sig av uttrycket "Survival of the fittest", som beteckning för den viktigaste drivkraften för överlevnad. Det naturliga urvalet skulle avgöra en människas överlevnad. Med Darwins skrifter påbörjades en...

Av: Lilian O. Montmar
2018:08 | 05 september, 2018

Marilyn Horne & Monserrat Caballé (1981).

Montserrat Caballé

Annakarin Svedberg gör en okritisk och inspirerad betraktelse kring en hyllad spansk sopran. Hur en enda Prima Donna lyfter fram flera aspekter i vår kultur.

Av: Annakarin Svedberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

The Eye of Time Myth II: A need to survi…

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster...

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Send Me Your Daughter

MUSIK | Måhända, är jag inte rätt person att skriva en anmälan på Galleriets senare EP. Jag har förvisso ett stort stort musikintresse – men mina kunskaper när det kommer till elektronisk...

Av: Sebastian Andersson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Den arabiska apokalypsen och andra dikte…

BOK | ”Att ständigt vara hemma någon annanstans än hemma, kanske för det en närmre eviga företeelser som till exempel havet och solen. Sådant som utan några som helst tveksamheter finns överallt...

Av: Ida Thunström
2018:08 | 31 augusti, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.