Detalj från bokomslaget till den engelska utgåvan av ”Fallet Mersault”.
  • 2018:07
  • Publicerad:

Mellan två texter



BOK | Den postkoloniala erfarenheten sitter som en tagg i den algeriska författaren Kamel Daouds texter. Tydligast märks det i succédebuten ”Fallet Mersault”, romanen som poetiskt och lekfullt både dekonstruerar och rekonstruerar Albert Camus ”Främlingen” från 1942.





I ”Fallet Mersault” får den namnlöse araben som mördats i det bländvita solskenet på en strand i det koloniala Algeriet ett namn – Moussa. Till namnet fogas en röst och en berättare, någon som bär fram detta namn ur skuggorna och får det att höras och synas i den värld som en gång låtit det falla i glömska. Berättare är Haroun, bror till den mördade Moussa. Läsaren trycks ner i en skummande och vindlande monolog, där gårdagens och dagens värld bryts mot varandra, där fiktion och metafiktion, text och intertextualitet agerar i fruktbar allians.

Haroun sitter på en bar och berättar sin historia, i ett Algeriet ”där entusiasmen efter självständigheten falnat efterhand och där människorna förlorat sina illusioner”. Tilltalet vänds mot en lyssnare där på baren, men också ut mot världen och mot den litterära mästaren Camus, mannen som tillsammans med kollegan och konkurrenten Jean-Paul Sartre bar upp efterkrigstidens litterära och intellektuella liv i Frankrike.

Styrkeförhållandet är skevt, precis som så mycket annat i den (post)koloniala världsordningen. Att befinna sig i centrum eller periferi, att stå innanför eller utanför gör sig obönhörligen och oavlåtligen påmint. Gränser och tillskrivna tillhörigheter – lika viktiga då som nu, idag i migrationens kanske mest intensiva och dramatiska tidevarv någonsin.

Vad betyder ett namn? Läsaren möter en svamlande ensling som vänder sig till den Store Författaren Camus och kommenterar mästerverket ”Främlingen”: ”Tänk på att det är en av de mest lästa böckerna i hela världen, min bror hade blivit berömd om författaren hade försett honom med ett förnamn. H’med, Kaddour, Hammou, ja, vilket som helst, ett enkelt förnamn, för fan! Mamma kunde ha fått änkepension och jag en känd och erkänd bror som jag kunde ha skrutit med. Men han namngav honom inte, för i så fall skulle min bror ha blivit en samvetsfråga för mördaren – man mördar inte en lika lätt en människa som bär ett förnamn.” (s.73)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Lite längre fram byter Haroun pronomen i sitt tilltal till Den Store Författaren och ställer frågan direkt: ”Blir du störd av att jag resumerar din bok så här?”

Ur romanens flöde lösgör sig också reflektioner kring språk, identitet och tidens gång. Vad gör vi med språket och vad gör språket med oss? Både Camus och Daoud föddes i Algeriet, den förste 1911 under kolonialepoken och den senare 1970, en handfull år efter kolonialstyrets upplösning. Båda författarna skriver på franska, ett språk som byggt och burit både blodiga kolonialvälden samt finlitterära genrer och akademier. Med pistol och penna.

Om franskan var modersmål för Camus, som växte upp under enkla förhållanden i Algeriet, är samma språk ett val för den arabisktalande Kamel Daoud.Om franskan var modersmål för Camus, som växte upp under enkla förhållanden i Algeriet, är samma språk ett val för den arabisktalande Kamel Daoud. Sitt förhållningssätt till franskan liknar Daoud vid en älskares, inte en före detta koloniserad människas mer eller mindre påtvingade val.

I ”Fallet Mersault” benämner Haroun orden och uttrycken hos sin brors mördare som sitt hittegods, i ett land ”fullt av ord som inte tillhör någon längre.” Det talas om att Camus roman skapat en hjälte som i kraft av sitt språk skymmer ett illdåd, en hjälte som är ”noga med nyanserna” och som får ett ”pistolskott att låta som poesi.”

Mördaren har dessutom till skillnad från offret ett namn, ett namn som bär på sina speciella associationer: Meursault, meur seul – ”dö ensam” som det blir på franska. Eller Meur sot? Dör dum? Mersault döms visserligen till döden, men har blivit en av den moderna litteraturens mest livskraftiga huvudpersoner. I gengäld sitter Haroun och svamlar på en sjaskig bortglömd bar, oklart för vem.

I Kamel Daouds senaste roman ”Zabor – eller psalmerna” är tematiken delvis ny och delvis snarlik. Någon dominerande intertextuell koppling som den i ”Fallet Mersault” märks inte, men litteraturen finns där alltjämt som fond och bollplank. Tydligast gör sig Robinson Crusoe påmind som allusion, äventyrsromanen som i så många generationer hade sin givna plats i pojkrummen och som gestaltade kolonialismens hierarkiska struktur: den rationella och rättrådiga Robinson som träffar den ädla men enkla vilden ”Fredag”. Robinson leder, Fredag följer.

I handlingens förgrund står återigen en vilsen ung man, Zabor, som bor i det nyligen självständiga Algeriet. Återigen placeras historien i spänningsfältet mellan fiktion och metafiktion, mellan det koloniala och det postkoloniala Algeriet, mellan hopp och besvikelse.

Huvudpersonen Zabor äger den förunderliga förmågan att förlänga människors liv genom att skriva om dem. Eller som det uttrycks i romanen: ”Att skriva är det enda som motverkar döden.” Med denna förunderliga gåva bjuds Zabor in att skriva vid dödsbädd efter dödsbädd. Själva namnet Zabor anknyter till Koranens motsvarighet till Psaltaren, där profeten David – eller Daoud som det blir på arabiska – har nedtecknat Guds ord.

Tydlig blir även den intertextuella passningen till det arabiska eposet ”Tusen och en natt”, där Scheherazade, natt efter natt, berättar en saga för kung Shariar för att förlänga sitt eget liv.

Här förlänger istället Zabor andras liv genom sitt berättande som nedtecknas i skolhäften, som både bokstavligt och bildligt är livsviktiga, eller som det berättas: ”Världens undergång är för mig den dag då någon stjäl mina skrivböcker och strör dem för vinden på gatorna som barnen gör med sina skolhäften när sommaren börjar. Namn som offentliggörs, släktträd som smulas sönder, måleriska skildringar av världen vilka bara bitar som fastnat på buskarna ute på fälten återstår. En skingrad encyklopedi som en världsomfattande naturkatastrof.” (s.41)

Berättandet som förevigande och förtrollande kraft är inget nytt, varken i samtida eller forntida litteratur. Någonstans söker vi alla tröst, mening och styrka i det narrativa. Från dödahavsrullar och runstenar till dagens bloggar och chattar tycks människans ha ett outsinligt behov av att gestalta och gestaltas, att berättas och låta sig berättas. Med dagens multimodala bloggande och galopperande ljudsbokstrend luckras också gränserna för muntligt och skriftligt berättande upp. Hos Daoud är visserligen tonen litterär, men tilltalet lånar många tydliga drag av muntlighet och personligt berättande.

I Kamel Daouds författarskap utgör också själva berättandet det mest framträdande navet, en mekanism som inte bara genererar konkreta berättelser, utan också upprättar ständigt nya perspektiv på vad epiken gör med oss. För något händer när vi berättar, när den inre topografin stöps om till en sammanhängande och meningsskapande rörelse med bäring på både vårt eget och andra liv.

Både berättelsens innehåll och tillkomstprocess finns där hos Kamel Daoud, två storheter växelvis i förgrunden. Metalitterärt och metanarrativt, javisst, utan att för den skull tappa sin röda tråd och berättelsens förtrollning.

Och mitt i allt detta ställs den såriga postkoloniala erfarenheten, som ett vittrande monument och ett bultande infekterat sår. Ett tillstånd som obönhörligen förpassar in människor och mänskliga kategorier i ett innanför eller utanför, namnkunnighetens ljus och namnlöshetens skugga, vi och de andra.

I ”Fallet Mersault” är denna postkoloniala erfarenhet tydligast frammejslad, den intertextuella kopplingen till Camus ”Främlingen” skarp och direkt. Författaren skriver inte bara in ”den namnlöse araben” i litteraturhistorien, utan pekar också på vad ett postkolonialt perspektiv kan vara och hur det kan gestaltas, här och nu. Tack vare sin episka kraft blev ”Fallet Mersault” en succédebut när den kom ut i Frankrike 2013, en framgång som kröntes med det prestigefulla Goncourtpriset i kategorin bästa debutroman.

I uppföljaren ”Zabor” är det postkoloniala perspektivet mindre framträdande och dessutom annorlunda. Huvudpersonen beskriver sig själv som ”en arabisk Robinson på en ö utan språk, papegojans och ordens herre” (s.51). Istället tränger sig en annan tematik fram i förgrunden – det problematiska förhållandet mellan fader och son.

Sammantaget är ”Fallet Mersault” en starkare roman än ”Zabor”. I den senare blir berättandets meningsskapande kraft spretigare och mindre kraftfull, vilket gör romanen mindre drabbande i sin helhet. Kanske har det med formatet att göra; ”Zabor” är en långt mångordigare och mindre fokuserad roman än ”Fallet Mersault”. Att upprepa en succé är inte heller någon lätt sak, vilket säkert förklara en del.

Likafullt har vi båda fall att göra med högkvalitativ litteratur, sådan som virvlar upp våra känslor och vrider våra tankar. Sådan litteratur som får oss att känna livet djupare och skarpare. Sådan litteratur som fyller oss med glädje över att läsa.

Referenser
Daoud, K. (2018) Zabor- eller psalmerna. Stockholm: Bokförlaget Tranan.
Daoud, K. (2016) Fallet Mersault. Stockholm: Bokförlaget Tranan.
Text Erik Cardelus

UTGÅVA 2018:07

Tova Gerge. Foto: Moa Schulman, Bonniers

Sex, våld och litteratur

BOK | En intervju av Guido Zeccola med konstnären och författaren Tova Gerge; om romanen Pojken som utkommer på Albert Bonniers förlag 14/8.

Av: Guido Zeccola
2018:07 | 02 augusti, 2018

Novemberplöjning, olja på duk (1914). Tillhör Jönköpings läns museum.

Det gamla möter det nya: en resa i Ester…

KONST | ”Jag lever i två världar. Ester Almqvist och konstlivet 1890-1934”

Av: Michael Economou
2018:07 | 03 augusti, 2018

Staden Qazvin.

Iranska kvinnors dolda frihet

Under 2014 arresterades över 3,5 miljoner kvinnor i Iran därför att det fanns något att anmärka på deras obligatoriska slöjor. Sedan revolutionsåret 1979 infördes i landets konstitution att alla kvinnor...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:07 | 02 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-03

Äntligen fredag, din välkylda Pommac i solen! Ner i trädgårdsstolen och upp med mungiporna, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Berlin Zoo, akrylmålning av Karin Broos. Foto: Marc Broos

Alma Löv firar 20 år med konstkalas för …

KONST | En jubileumsutställning ska förstås vara speciell och den som egensinniga Alma Löv Museum of Unexp Art – som det engelska namnet till trots ligger öster om Fryken – gjort överträffar...

Av: Nancy Westman
2018:07 | 03 augusti, 2018

Sveaborgs fästning. Foto: Förvaltningsnämnden för Sveaborg/Suomen Ilmakiva Oy.

Sveaborg – minns traumat från 1918

Det är inte många huvudstäder givet att ha en nästan intakt 1700-talsfästning inom räckhåll. Mycket har Sveaborg sett och trots att den aldrig har stormats gömmer den de mest tragiska...

Av: Rolf Karlman
2018:07 | 02 augusti, 2018

Detalj från bokomslaget till den engelska utgåvan av ”Fallet Mersault”.

Mellan två texter

BOK | Den postkoloniala erfarenheten sitter som en tagg i den algeriska författaren Kamel Daouds texter. Tydligast märks det i succédebuten ”Fallet Mersault”, romanen som poetiskt och lekfullt både dekonstruerar och rekonstruerar...

Av: Erik Cardelus
2018:07 | 03 augusti, 2018

Dying planet

Två texter

Två texter av Ulf Olsson, författare och estradpoet.

Av: Ulf Olsson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Björn Gustavsson

Konstmuseer i USA

SCENKONST | I vintras besökte Björn Gustavsson en mängd konstmuseer i USA – här en sammanställning av de främsta. Först ut: New York City.”

Av: Björn Gustavsson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Välkomna och please come in

BOK | Elisabeth Brännström har läst Birgit Häggkvist senaste bok och ser ”ett relevant inlägg i debatten om engelskans inflytande över det svenska språket.”

Av: Elisabeth Brännström
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur illustration av Alekfucksia Braunisch Cosmos.

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik av Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson.

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj från bokomslag till Friedrich Nietzche: Samlade skrifter, del 8; Sena skrifter. Symposion

Nietzsche går

Den kulturkritik, direkt och indirekt, som redan från början funnits hos Nietzsche, i Tragedins födelse, med det blasfemiska ”dionysiska”, och i Otidsenliga betraktelser, med den viktiga essän Schopenhauer som uppfostrare...

Av: Gunnar Lundin
2018:07 | 02 augusti, 2018

Saint Patrick, katolsk kyrka i Columbus Ohio. Interiör absid, korsfästelsen. Foto: Nheyob

TRADITION OCH (KON)TRADI(K)TION

När vi hävdar att kyrkan verkat med förtäckta maktintressen måste vi ställa frågan: när då och var?

Av: Marcus Myrbäck
2018:07 | 02 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Vem är Emmanuel Macron? – Några nedslag …

BOK | Elisabeth Tegelberg har läst en av de mest lästa böcker som har skrivits om Emmanuel Macron på franska: Emmanuel Macron, un jeune homme si parfait. Le vrai visage du nouveau...

Av: Elisabeth Tegelberg
2018:07 | 02 augusti, 2018

Foto: Privat

Självförverkligandet

Vad betyder ”självförverkligande”? Carsten Palmer Schale reflekterar här över ett begrepp som i vår tid, liksom under tidigare epoker, har haft stor betydelse för-, och inverkan på människor.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:07 | 02 augusti, 2018

Äldre par på söndagspromenad. Foto: Pixabay/Susanne Pälmer

Sagan om det Oranga kuvertet, eller kons…

BOK | Det är en skam att så många gamla måste tillbringa sina sista år i fattigdom, detta i ett rikt land som Sverige där stora delar av befolkningen har kunnat se...

Av: Benny Holmberg
2018:07 | 07 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Tussan Tott och plasten i havet

BOK | Ett av våra största miljöproblem idag är våra förorenade hav. Detta belyser författaren Anki B Wennlert i sin bok Tussan Tott och plasten i havet. Det är en pedagogisk barnbok...

Av: Helena Svensson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Falsterbo Horse Show

SCENKONST | Lika mycket "Show" som "Horse" - och lika mycket kultur som sport!

Av: Belinda Graham
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Artikelförfattaren

Karolinernas öden i en skev spegel

BOK | Elena Dahl har läst Alexej Ivanovs romansvit Tobol och ser hur historiska fakta löper gatlopp genom intrigen.

Av: Elena Dahl
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Privat

Kisel. Kattguld. Fools gold.

1948, i öknen mellan Albuquerque och Amarillo spelar John Huston, med sitt tuggande och tvära grin in Sierra Madres skatt, med en Humphrey Bogart med pumpande blick, till och med...

Av: Per Teofilusson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

The Birgit Nilsson Experience - Drömmen…

MUSIK | Tidningen Kulturens skribent Belinda Graham har besökt Birgit Nilsson Museum.

Av: Belinda Graham
2018:07 | 03 augusti, 2018

Performing Concordia

Månadens konstnär

Månadens konstnär | EmmaLina Ericson

Av: EmmaLina Ericson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.