Foto: Artikelförfattaren
  • 2018:07
  • Publicerad:

Karolinernas öden i en skev spegel



BOK | Elena Dahl har läst Alexej Ivanovs romansvit Tobol och ser hur historiska fakta löper gatlopp genom intrigen.



Köp Tobol. 1 Mnogo zvanyx (Många är kallade) 2 Malo izbrannyx (Få är utvalda) hos bokus.com
Författare: Alexej Ivanov

Tobol. 1 Mnogo zvanyx (Många är kallade) 2 Malo izbrannyx (Få är utvalda)
AST Moskva 2017, 2018

Författaren Alexej Ivanov, känd i Ryssland för sina spännande monumentala skildringar av nyckelmoment i rysk historia, har kommit ut med den andra delen av sin maratonroman om 1700-talets Sibirien. Även denna roman, med sin totala längd på 1500 sidor och sina iögonfallande longörer, är en spännande läsning, inte minst för att några av de svenska fångarna i den sibiriska staden Tobolsk fått agera som huvudpersoner. Noteras måste att karolinerna i Ivanovs tappning driver fram handlingen i egenskap av tvättäkta romanskurkar.

Tobol håller även att spelas in som film i åtta delar (och det är Ivanov själv som står för filmmanuset (regi Igor Zajcev, i Ryssland känd för sina actionfilmer). Premiären kommer att äga rum redan i år. Filmen kommer med all säkerhet ses av många. Så gör vi bäst om vi bereder oss på att se historiska karoliner – Philip Johan von Strahlenberg (1676-1747), Joachim von Dittmer (1681-1755), Johan Gustaf Renat (1682-1744), Brigitta Scherzenfeldt (1684-1736) – på filmduken, säkert i 3D-format. Där kommer de begå alla upptänkliga brott, bland vilka stöld av intellektuell egendom är det minsta, och förräderi som orsakat rysk storförlust mot kalmucker (eller djungarer, ett mongoliskt steppfolk), det största. Ett ansenligt antal mutbrott, ”vanliga” bedrägerier och även ett par lönnmord hamnar någonstans däremellan.

”Peplum” är latin för ”tunika”. I filmbranschen står termen inte för kostymfilm, utan motsvaras bättre av engelskans ”sword-and-sandal”. Ordet har sitt ursprung i italiensk 1950-tals film och karakteriseras av romerska kejsare och hjältar som förgrundsgestalter, samt obligatoriska masscener där regissören nästan blir att likna med en härförare från antiken. Cecil Blount deMille (1881 - 1959) skänkte biobesökarna en Hollywoodmotsvarighet med andra historiska superkändisar - bibliska gestalter. Alexej Ivanovs ”peplumroman” räknar en superkändis i världsklass bland sina karaktärer – tsar Peter I (1672-1725). Resten (med undantag för karolinerna som är kända, eller åtminstone halvkända, för svenskar), utgörs av hel- och halvdoldisar ur rysk historia, som många gånger är knappt bekanta för rysk publik, plus en brokig skara, bestående av tajgans jägarfolk, förvisade raskolniki (gammaltrogna), buchariska (uzbekiska) köpmän med deras exotiska varor, steppens folk och många, många fler.

Romanen, med sitt myller av karaktärer och detaljer, påminner om en historisk såpa. Förklaringen ligger i att det är prosaverket som bygger på ett filmmanus, och inte tvärtom. Skildringen blir aldrig ett perfekt bygge i sin egen rätt p g a de många longörerna, upprepningarna, nyintroduktionerna, även sammanfattningarna av tidigare handling och dylikt. Karaktärerna dyker upp som seriefigurer i nya och nya äventyr, vilket spolar romanhandlingens enhet. Skildringen är dock tänkt som historisk. Författaren lär ha plöjt igenom alla tillgängliga ryska Sibirienkällor och använt dem som underlag i en essäbok Debri (Urskog) 2017, skriven tillsammans med hans manager Julia Zajceva. Essäerna i Debri som rör svenskarna har mindre skavanker orsakade av bristande bekantskap med svenska källor, men de håller sej i stort till fakta, vilket verkar vara ambitionen. Denna inställning till historiska fakta kommer dock att göra en 180 gradersvändning i Tobol.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Romanen inleds en solig höstdag 9 oktober 1712 i staden Tobolsk. Ett skepp, dekorerat med en rysk dubbelörn anlöper hamnen. Det är lastat med en praktfull vagn och avsevärda mängder av lyxbohag. En kort herre i knäbyxor och krås spanar otåligt efter sitt nya gods –det enorma Sibirien. Mannen är den nye guvernören, furste Matvej Gagarin (1659?-1721), som mycket väl vet att Sibirien är rikast, och när det gäller kronans intäkter, ojämförligt viktigast bland det ryska rikets länder, då som nu. Det finns sobel och hermelin i tajga, guld i steppfolkens gravkullar, värdefull fisk i floderna Tobol, Irtysj och Ob… Det är dessutom en bra bit till Sankt Petersburg, så vem är Sibiriens tsar om inte han, Matvej Gagarin? En dag som denna verkar allt vara möjligt. Bland den brokiga skaran som möter Sibiriens nye herre märks en flock främlingar som dagen till ära är klädda i uniform och bär svärd. Det är svenska krigsfångar, bosatta i Tobolsk, tillsammans med sina familjemedlemmar. Kvinnorna är finklädda, de uppskattade svenska militärmusikerna spelar välkomstlåtar. Svenskarnas gåva till guvernören bärs fram - en ikon föreställande helige Matteus, skickligt utskuren i mammutben. Åldermannen Curt von Vrech kysser motvilligt Gagarins hand. Innan den rikt utsirade vagnen med guvernören flutit iväg på folkets axlar (sic!) överlämnar hans sekreterare Joachim von Dittmer, även han en svensk krigsfånge, Gagarins generösa gåva till svenskkolonin: en lädersäck med guld.

Svenskarna är förstås inte de enda som flockas vid bryggan. Alla etniska grupper som befolkar maratonromanen står sida vid sida – där finns handelsmän från Buchara (numera Uzbekistan), ukrainare - Mazepas förvisade anhängare, polacker, tatarer och en enstaka ostjak (chanty) eller vogul (mansi) från tajgans jägar- och samlarfolk, som antingen blivit kristnad, eller sålts av sin släkt i rysk träldom. De blandas med ryssar - en fingervisning om framtiden - att smälta samman med varandra till den nya erans sibiriska befolkning. Svenskarna, däremot, står för sej, i någon sorts bubbla – på samma gång tolererade och utstötta. En svensk löjtnants hustru Brigitta Scherzenfeldt (gift i tur och ordning Bernow, Lindström, Ziems och senare Renat), en av romanens huvudpersoner, ger en egenbakad kringla till en rysk flicka. Modern rycker godsaken ur barnets hand och kastar den på marken. Guvernörens gunst mot svenskarna rimmar illa med folkets attityd. Svenskarna lever i ett fiendeland. Skildringen är så här långt historiskt korrekt och psykologiskt övertygande. Förtroendet mellan författaren och läsaren etableras väl i början. Tobol har myntat ett fördelaktigt intryck av ett gediget skönlitterärt verk. Redan i nästa stund skenar tyvärr kärran iväg. Därtill tycks det inte handla enbart om författarens rätt att uppfinna och skapa sitt eget universum, att fylla ut tomrummen mellan historiska skeenden med egen fantasi. Ivanov agenda verkar vara av ett annat slag.

Kilometervis finns skrivet om svenskar i Sibirien. Nya upptäckter görs ständigt. Karolinska Förbundets årsbok är en regelbunden påminnelse om den sibiriska, och härmed ryska, delen av vår historia. Ivanov är allt annat än historiskt okunnig, tvärtom. Faktaavvikelserna och misstolkningarna i Debri är, som tidigare nämnts, jämförelsevis små. Ivanov känner t ex inte till att Brigitta aldrig skrivit memoarer utan bara avgett vittnesmål efter sin ankomst till Stockholm 1734. Hennes tredje make Michael Ziems var inte soldat utan löjtnant, dessutom inte svensk undersåte utan en tysk i Karl XII:s tjänst. Hon själv var under sin tid i kalmuckernas stepprike inte sömmerska hos en kalmuckisk prinsessa, utan lärarinna i virkning samt vävnad på en svenskbyggd vävstol vid ett av svenska fångar uppfört väveri. Men när Tobol väl tagit fart handlar det inte längre om faktafelen som sådana. Ivanov tycks inte bara ta sej de friheter som ibland behövs för en bättre berättelse utan skapar ett nytt narrativ. I det ingår en stark negativ bild av svenska krigsfångar. I hans skeva spegel framträder vi som ett mångkunnigt, nyfiket och vackert, även stundom modigt, men ytterst opålitligt folk. Männen är brottsliga, kvinnorna lömska och liderliga. Måttstocken för heder och duglighet i Tobol är den ryska familjen Remezov. Fadern, arkitekt och Sibiriens kännare Semjon Remezov (1642-efter 1720), blir bestulen på sitt intellektuella kapital, en egenritad karta över Sibirien. Tjuven är Philip von Strahlenberg, som utan att fråga om lov, lånar den för att rita om den enligt västerländsk standard och trycka i Europa. På detta vis blir von Strahlenberg berömd som kartograf, medan hedersknyffeln Remezov lever i glömska i Tobolsk. Hans yngsta son Pjotr (Petja) stupar under en rysk militär expedition som ”förråtts” av en annan svensk, Johan Gustaf Renat, vilken gått i rysk tjänst med särskilt kontrakt. Expeditionen under överste Ivan Buchholz (1671-1741) utrustades på Gagarins initiativ och tsarens order för att söka efter mytomspunnet guld i staden Jarkend och på vägen dit anlägga nya fästningar. De blev belägrade av kalmuckerna i den nyanlagda fästningen vid floden Ob. Renat blev tillfångatagen, tillsammans med makarna Ziems, i en transportkolonn som skulle bistå de belägrade. Ivanov ändrar på fakta och låter Renat bli överlöpare som lämnat kamraterna i sticket. I verkligheten befann han sej aldrig i fästningen. Likaså har Petja Remezov, till skillnad från sin historiske pappa och sina bröder, aldrig funnits… Hos Ivanov dör han en hjältedöd. Petja verkar vara en korsning av L Tolstojs Petja Rostov (Krig och fred) och en stereotyp bild av ”den unge trumslagaren” från en sovjetisk pionjärsång. För dottern Remezov går det inte mycket bättre - hennes fästman Ivan blir tillfångatagen av fienden som resultat av samma – av Ivanov påhittade – svenska förräderi. P g a samma ”förräderi” dör mer än hälften av fästningens försvarare i mjältbrand…

Listan på svenska brott har bara börjat. Brigitta Scherzenfeldts make Michael Ziems, var löjtnant, och sålunda den av hennes fyra män som haft högst militärgrad, förvandlas av Ivanov till en försupen soldat som slår henne och stjäl hennes ägodelar. Hon fastnar för styckjunkaren Renat och blir dennes älskarinna, till stor skam för den svenska kolonin. Det är bara det att i verkligheten ingick hon och Renat ingick ett samvetsäktenskap mycket senare, i kalmuckisk fångenskap, och då först efter att hon eventuellt levt i ett samvetsäktenskap med en annan svensk. Ivanov låter istället Ziems dö för Brigittas och Renats hand efter att trion tagits till fånga av kalmuckerna... Av de två är det dock Renat som har det längsta brottsregistret. I Tobolsk driver han en lönnkrog tillsammans med en ryss. Efter att ha lärt sej tillverka prima brännvin dödar han kompanjonen tillsammans med en annan ”svensk brottsling”, Joachim von Dittmer. Och kronan på verket i denna serie av allt grövre brott blir den redan beskrivna flykten från en belägrad fästning som Renat aldrig varit i, för att släppa in fienden…

I Ivanovs nidbild är Brigitta fastnitad vid Renats sida, förenad med honom genom deras brott och skam. Medan Renat står för den största delen av brotten, tillhör skammen nästan uteslutande Brigitta då det illegitima parets skuld faller på kvinnan. Ivanov nöjer sej dock inte där utan uppfinner ytterligare sätt att exponera Brigitta. Dit hör påstådda våldtäkter (historiska källor nämner bara ett våldtäktsförsök på Birgitta som hon avstyrt genom att svårt bita en kalmuck i benet, för att sedan åtnjuta frid på order av sin kalmuckiske herre) och av författaren med noggrannhet som gränser till besatthet skildrade, på inga fakta stödda, offentliga piskning. För att ytterligare dra ner henne i dyn låter författaren henne lova samlag till alla villiga kalmucker, i fall hon skulle få slippa att bli avrättad. Påpekas måste att Birgitta, som var vacker och ännu ung, betraktades i själva verket av kalmuckerna som en lyxvara, som passade att skänkas till härskaren, och därför behandlades relativt väl (med undantag för bojor och berövande av kläder, men då för att hindra en flykt).

I Ivanovs universum utgör dock svenskarna ett priviligierat släkte. De exploaterade urbefolkningarna och fängslade ryska kättare (raskolniki) befinner sej långt under dem. Dessa är föga bättre än slavar. Alla dessa Sibiriens invånare verkar leva under skilda himlar. Där svenskarna ser Venus ser raskolnikerna en ondskefull stjärna Tjigir som förebådar deras på samma gång fruktade och efterlängtade elddop, självbränningen som skall föra dem rakt till himlen. Svenskarnas Karlavagn är ryssarnas Stora Björn, pälsjägarnas skräck. Kalmuckernas himmel är den gamla guden med många ögon från tiderna före buddismen, och de sibiriska urbefolkningarna i ser samma himmel gestalter ur sin mytiska verklighet, väsen som av olika skäl flytt dit från skog och vatten.

Överlag är det ryssarna som står för den civilisatoriska gärningen, heder och rättskaffenhet. Detta formuleras på ett enkelt sätt – där brödet finns, där finns även Jesus. Tajga är lika med mörker och idoldyrkan. Urbefolkningen kan assimileras och tämjas genom dop. Om man återvänder till den svenska kolonin, verkar inte heller den västerländske Jesus duga. Sak samma att svenskarna i Tobolsk drivit en framstående, för tiden mycket modern skola där även fångarnas döttrar fick gå, och där ryska barn var välkomna. Europa, trots tsar Peters framgångar i att tillgodogöra sej dess teknologier, verkar vara långt –och i vart fall vad de svenska fångarna anbelangar för alltid - borta. Alla närmanden är på samma gång fjärrmanden då det enbart handlar om praktiskt know-how. I Ivanovs universum är Ryssland, ryssarna och den ortodoxa tron – förutsatt att den hålles fri från kättarnas irrläror - moraliskt överlägsna samtliga av honom skildrade folk och kulturer. 

Text Elena Dahl


UTGÅVA 2018:07

Detalj ur omslaget

Tussan Tott och plasten i havet

BOK | Ett av våra största miljöproblem idag är våra förorenade hav. Detta belyser författaren Anki B Wennlert i sin bok Tussan Tott och plasten i havet. Det är en pedagogisk barnbok...

Av: Helena Svensson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Performing Concordia

Månadens konstnär

Månadens konstnär | EmmaLina Ericson

Av: EmmaLina Ericson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj från bokomslaget till den engelska utgåvan av ”Fallet Mersault”.

Mellan två texter

BOK | Den postkoloniala erfarenheten sitter som en tagg i den algeriska författaren Kamel Daouds texter. Tydligast märks det i succédebuten ”Fallet Mersault”, romanen som poetiskt och lekfullt både dekonstruerar och rekonstruerar...

Av: Erik Cardelus
2018:07 | 03 augusti, 2018

Saint Patrick, katolsk kyrka i Columbus Ohio. Interiör absid, korsfästelsen. Foto: Nheyob

TRADITION OCH (KON)TRADI(K)TION

När vi hävdar att kyrkan verkat med förtäckta maktintressen måste vi ställa frågan: när då och var?

Av: Marcus Myrbäck
2018:07 | 02 augusti, 2018

Foto: Privat

Självförverkligandet

Vad betyder ”självförverkligande”? Carsten Palmer Schale reflekterar här över ett begrepp som i vår tid, liksom under tidigare epoker, har haft stor betydelse för-, och inverkan på människor.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:07 | 02 augusti, 2018

Detalj från bokomslag till Friedrich Nietzche: Samlade skrifter, del 8; Sena skrifter. Symposion

Nietzsche går

Den kulturkritik, direkt och indirekt, som redan från början funnits hos Nietzsche, i Tragedins födelse, med det blasfemiska ”dionysiska”, och i Otidsenliga betraktelser, med den viktiga essän Schopenhauer som uppfostrare...

Av: Gunnar Lundin
2018:07 | 02 augusti, 2018

Dying planet

Två texter

Två texter av Ulf Olsson, författare och estradpoet.

Av: Ulf Olsson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Privat

Kisel. Kattguld. Fools gold.

1948, i öknen mellan Albuquerque och Amarillo spelar John Huston, med sitt tuggande och tvära grin in Sierra Madres skatt, med en Humphrey Bogart med pumpande blick, till och med...

Av: Per Teofilusson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Björn Gustavsson

Konstmuseer i USA

SCENKONST | I vintras besökte Björn Gustavsson en mängd konstmuseer i USA – här en sammanställning av de främsta. Först ut: New York City.”

Av: Björn Gustavsson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

The Birgit Nilsson Experience - Drömmen…

MUSIK | Tidningen Kulturens skribent Belinda Graham har besökt Birgit Nilsson Museum.

Av: Belinda Graham
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Välkomna och please come in

BOK | Elisabeth Brännström har läst Birgit Häggkvist senaste bok och ser ”ett relevant inlägg i debatten om engelskans inflytande över det svenska språket.”

Av: Elisabeth Brännström
2018:07 | 03 augusti, 2018

Novemberplöjning, olja på duk (1914). Tillhör Jönköpings läns museum.

Det gamla möter det nya: en resa i Ester…

KONST | ”Jag lever i två världar. Ester Almqvist och konstlivet 1890-1934”

Av: Michael Economou
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Artikelförfattaren

Karolinernas öden i en skev spegel

BOK | Elena Dahl har läst Alexej Ivanovs romansvit Tobol och ser hur historiska fakta löper gatlopp genom intrigen.

Av: Elena Dahl
2018:07 | 03 augusti, 2018

Äldre par på söndagspromenad. Foto: Pixabay/Susanne Pälmer

Sagan om det Oranga kuvertet, eller kons…

BOK | Det är en skam att så många gamla måste tillbringa sina sista år i fattigdom, detta i ett rikt land som Sverige där stora delar av befolkningen har kunnat se...

Av: Benny Holmberg
2018:07 | 07 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-03

Äntligen fredag, din välkylda Pommac i solen! Ner i trädgårdsstolen och upp med mungiporna, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Tova Gerge. Foto: Moa Schulman, Bonniers

Sex, våld och litteratur

BOK | En intervju av Guido Zeccola med konstnären och författaren Tova Gerge; om romanen Pojken som utkommer på Albert Bonniers förlag 14/8.

Av: Guido Zeccola
2018:07 | 02 augusti, 2018

Detalj ur illustration av Alekfucksia Braunisch Cosmos.

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik av Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson.

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Sveaborgs fästning. Foto: Förvaltningsnämnden för Sveaborg/Suomen Ilmakiva Oy.

Sveaborg – minns traumat från 1918

Det är inte många huvudstäder givet att ha en nästan intakt 1700-talsfästning inom räckhåll. Mycket har Sveaborg sett och trots att den aldrig har stormats gömmer den de mest tragiska...

Av: Rolf Karlman
2018:07 | 02 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Falsterbo Horse Show

SCENKONST | Lika mycket "Show" som "Horse" - och lika mycket kultur som sport!

Av: Belinda Graham
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Vem är Emmanuel Macron? – Några nedslag …

BOK | Elisabeth Tegelberg har läst en av de mest lästa böcker som har skrivits om Emmanuel Macron på franska: Emmanuel Macron, un jeune homme si parfait. Le vrai visage du nouveau...

Av: Elisabeth Tegelberg
2018:07 | 02 augusti, 2018

Berlin Zoo, akrylmålning av Karin Broos. Foto: Marc Broos

Alma Löv firar 20 år med konstkalas för …

KONST | En jubileumsutställning ska förstås vara speciell och den som egensinniga Alma Löv Museum of Unexp Art – som det engelska namnet till trots ligger öster om Fryken – gjort överträffar...

Av: Nancy Westman
2018:07 | 03 augusti, 2018

Staden Qazvin.

Iranska kvinnors dolda frihet

Under 2014 arresterades över 3,5 miljoner kvinnor i Iran därför att det fanns något att anmärka på deras obligatoriska slöjor. Sedan revolutionsåret 1979 infördes i landets konstitution att alla kvinnor...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:07 | 02 augusti, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.