Tova Gerge. Foto: Moa Schulman, Bonniers
  • 2018:07
  • Publicerad:

Sex, våld och litteratur



BOK | En intervju av Guido Zeccola med konstnären och författaren Tova Gerge; om romanen Pojken som utkommer på Albert Bonniers förlag 14/8.



Köp Pojken hos bokus.com
Tova Gerge
Pojken
Albert Bonniers

Guido Zeccola: Det är svårt för mig att skriva om Pojken, men det är utan tvekan din bästa roman hittills.

Tova Gerge: Jag skulle säga att det är min enda roman hittills. Rakel delat med tio (Dockhaveri/FEL förlag 2012) kategoriserade jag som en diktberättelse eftersom den var proppfull av inrim och andra språkformler. Och Manualen (Eolit 2009, med Athena Farrokhzad) är dikt, rätt och slätt. Den är radbruten, saknar helt personliga pronomen och är starkt rytmdriven.

Dikt undersöker språkets inneboende mångtydighet, låter språket störa narrativen. När jag skrev Pojken var jag aldrig upptagen av språket på det sättet. Berättelsen i Pojken är enkel – den beskriver en sexuell relations framväxt och sönderfall. Men berättarrösten i Pojken är så tvärsäker att den blir försåtlig. Man mer eller mindre måste fråga sig hur händelserna som beskrivs skulle tolkas från andra perspektiv. Narrativet stör sig självt, kan man säga. Därmed lånar Pojken ut sig till väldigt skiftande läsningar.

GZ: Jag försökte finna en ram, men romanen ville inte bli inramad. Vad ska jag kalla den? Alternativ ungdomroman? Postpostmodern roman? Eller ”en helt knullbar frälsning” från litteraturen?

TG: Om jag ska säga något om modernitet så säger jag att huvudpersonerna i Pojken kämpar med sin inneboende fascism. De hemsöks av ett förakt för skörhet och en längtan till makt. Men eftersom de är människor kommer de inte ifrån skörheten. Den paradoxen förblir olöst i romanen. I verkligheten hoppas jag på fascismens nederlag och en framtid där det sköra inte ses som motsats till det starka.

Med ”en helt knullbar frälsning” syftar du på en rad i romanen där en tjej på en buss verkar läsa Bibeln som en erotisk text. Pojken saknar i övrigt explicita hänvisningar till religion, men jag tror att just den scenen finns där därför att jag är intresserad av Bibelns performativa karaktär – gud säger, och det blir. Kanske anas det intresset också i romanens berättare. Han hoppas att med sexualitetens hjälp kunna överskrida sitt nuvarande tillstånd, uppgå i något större, mer meningsfullt. Det liknar en gudstro, men är liksom begäret instabilt och hattigt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag tycker att Pojken passar illa i kategorin ungdomsroman. Främst för att den är full av explicita sexskildringar som ibland tippar mot gränsen till övergrepp, och för att det finns väldigt lite i romanen som hjälper läsaren att förstå och hantera det våldet. Observera att detta inte är ett moraliskt ställningstagande kring vad unga ska läsa. Snarare är det ett moraliskt ställningstagande kring vad vuxna ska rekommendera till unga. I mina tidiga tonår gick jag systematiskt igenom mina föräldrars bokhylla på jakt efter pornografiskt material. Det jag hittade var Anaïs Nin och Erica Jong. Jag läste dem engagerat och kritiskt. Alltsedan dess har jag varit intresserad av sexualitet i litteraturen. Men om en vuxen hade tvingat på mig dessa böcker hade det känts som att bli tafsad på. Det hade sannolikt sabbat antingen min sexualitet eller min relation till litteraturen.

Genom att jag fick ta makten över sådana texter på mitt eget sätt blev de istället till en bra kraft i mitt liv. Jag tror också att det har haft inflytande över hur Pojken blev till. Det är den sortens böcker som har gjort mig intresserad av hur sexualitet berättas om och berättar. I just Pojken är sexualiteten en komponent i en komplex maktrelation. Berättelsen är alltså inte en förvändning för att skildra sex: den bara gör bland annat det.

GZ: Vilka andra litterära kopplingar bör man göra till Pojken? Är romanen en ”éducation sentimentale”, men utan Rousseaus patriarkala separationer mellan den manliga och den kvinnliga sexualiteten? Eller ska man snarare läsa den i ljuset av samtida amerikanska författare som Kathy Acker eller Dodie Bellamy?


TG: Kathy Ackers Requiem to Identity är en viktig bok för mig. Den öppnade en djupt lagrad sorg i mig som möjliggjorde en vändpunkt i mitt liv. Länge hade jag ett citat från den som öppningsfras i början av det textdokument som senare blev Pojken: ”To pure sexuality, which is as innocent as virginity: a hermitage for my dreams, a monastery for my only hope.” För mig betyder det att Pojken är upptagen av att försöka svara på frågan om när sexualiteten är ren, och att den samtidigt skildrar sexualiteten som överlevnadsstrategi, på gott och ont.

Man kan prata om litterära influenser i all evighet eller låta bli, men om jag ska välja en fransk revolutionstidsroman som haft något inflytande på Pojken blir det Choderlos de Laclos brevroman Farliga förbindelser. Rösterna i breven drivs alla av sin egen inre logik. Det är en roman som erkänner att det alltid finns flera perspektiv på en händelse, och att relationerna uppstår i skillnaderna.

Din fråga om éducation sentimentale förstår jag som ett försök att ta reda på om romanen försöker utbilda någon och i så fall vem, om vad. Pojken saknar helt den goda pedagogikens föredömen och konstruktiva lösningar. Den saknar också den dåliga pedagogikens betyg och straffskalor. Därför är den inte direkt utbildande. Detta sagt skulle jag bli glad om Pojken på något sätt upprättade ett rum för läsaren att tänka på hur skillnader formar det gemensamma livets villkor.

GZ: Karaktären som i boken kallas pojken har starka politiska värderingar kring miljö, vegetarianism, feminism och fri sexualitet som jag känner igen från när jag själv var i tjugoårsåldern på sextio- och sjuttiotalet. Men då fanns också mycket cynism som jag tycker saknas i Pojken. Vad tänker du om hur din roman förhåller sig till dessa politiska markörer?

TG: De politiska markörerna är framför allt en beskrivning av ett socialt sammanhang som pojken befinner sig i. Romanen handlar inte om vegetarianism eller aktivism. Det är bara något just den karaktären ägnar sig åt. Däremot kan man nog säga att Pojken tematiserar feminism och queera identiteter. Det du kallar för fri sexualitet är i själva verket bundet till just dessa teman. Romanen är sysselsatt med vems begär som räknas, på vilka villkor. Dessa frågor tillhör förstås alla människor, men är typiska för queerfeministiskt tänkande, speciellt när de har en så nära anknytning till sexualitet som de har i Pojken. Därmed inte sagt att Pojken är en queerfeministisk roman. Den är inte ideologiproduktion på det sättet, den saknar lösningsprotokoll och färdiga svar. Jag har ingen kontroll över hur läsaren använder den. Jag vet bara hur jag själv har använt den. För mig var den bemäktigande att skriva. Det vill säga, jag förstod en massa saker om makt och om min egen makt som jag inte hade fattat innan.

Om jag tänker snett ser jag att ”Pojken” är en manlig roman och skulle kunna läsas som öppet homosexuell, inte minst i sina explicita sexskildringar med kukar i röven och halsen. Ville du skriva specifikt om manlighet?

Våldsam penetration är en klichébild för manlig homosexualitet som jag tror gör mer skada än nytta. Romanens huvudpersoner är så klart påverkade av kön som samhällskategori, men de är inte alls representativa för män, eller för homosexuella män. Det är en öppen fråga i romanen vad karaktären som kallas pojken egentligen har för könsidentitet. Detta sagt så fick jag titeln Pojken av en vän som såg att båda huvudpersonerna har en pojke i sig. Att vara ”pojke” är inte något enkelt eller låst i romanen. Ordet ”pojke” fungerar snarare som en projektionsyta, en tom plats att fylla med begär och förhoppningar. Huvudpersonerna är – i sin delade sexualitet och i allmänhet – sysselsatta med att försöka förstå vad en pojke är och hur en pojke ska kunna bli osårbar. På det sättet kanske boken handlar om manlighet: om dess komplexa relation till sårbarhet.

Du skriver: ”Jag är ensam kvar i en maskin som kräver två delar”. På vilket sätt har det med detta att göra?

Det är berättaren som tänker så när relationen som romanen handlar om precis har tagit slut. Det uttrycker flera saker. Att varje relation har något maskinlikt i sig, en dynamik som sätter de respektive parterna i rörelse. Att det finns något sorgesamt i att fortsätta röra sig när den andra parten inte längre rör sig tillsammans med en. Och att den här maskinen – begärsmaskinen – samtidigt redan söker efter att haka i någonting annat. Att människor ibland använder varandra som reservdelar. Men kanske är det en förvarning också, om att inte bara relationen i boken utan också själva boken är på väg att ta slut.

Vad ska du skriva härnäst?

Jag skriver mycket för scenkonst, under hösten främst i ett antal projekt tillsammans med kollektivet Nyxxx. Nyxxx arbetar återkommande med kroppen som plats för att tolka och förstå omvärlden, och hur dessa tolkningar ändras när kroppens förutsättningar ändras. Parallellt med detta kollektiva arbete har jag även egna skönlitterära projekt. De cirklar just nu kring vad vi ärver, på familjens nivå men också på samhällets. För mig är det omöjligt att skilja de två åt.

Text Guido Zeccola
Bild Tova Gerge. Foto: Moa Schulman, Bonniers


UTGÅVA 2018:07

Sveaborgs fästning. Foto: Förvaltningsnämnden för Sveaborg/Suomen Ilmakiva Oy.

Sveaborg – minns traumat från 1918

Det är inte många huvudstäder givet att ha en nästan intakt 1700-talsfästning inom räckhåll. Mycket har Sveaborg sett och trots att den aldrig har stormats gömmer den de mest tragiska...

Av: Rolf Karlman
2018:07 | 02 augusti, 2018

Detalj från bokomslag till Friedrich Nietzche: Samlade skrifter, del 8; Sena skrifter. Symposion

Nietzsche går

Den kulturkritik, direkt och indirekt, som redan från början funnits hos Nietzsche, i Tragedins födelse, med det blasfemiska ”dionysiska”, och i Otidsenliga betraktelser, med den viktiga essän Schopenhauer som uppfostrare...

Av: Gunnar Lundin
2018:07 | 02 augusti, 2018

Tova Gerge. Foto: Moa Schulman, Bonniers

Sex, våld och litteratur

BOK | En intervju av Guido Zeccola med konstnären och författaren Tova Gerge; om romanen Pojken som utkommer på Albert Bonniers förlag 14/8.

Av: Guido Zeccola
2018:07 | 02 augusti, 2018

Äldre par på söndagspromenad. Foto: Pixabay/Susanne Pälmer

Sagan om det Oranga kuvertet, eller kons…

BOK | Det är en skam att så många gamla måste tillbringa sina sista år i fattigdom, detta i ett rikt land som Sverige där stora delar av befolkningen har kunnat se...

Av: Benny Holmberg
2018:07 | 07 augusti, 2018

Detalj ur illustration av Alekfucksia Braunisch Cosmos.

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik av Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson.

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Privat

Kisel. Kattguld. Fools gold.

1948, i öknen mellan Albuquerque och Amarillo spelar John Huston, med sitt tuggande och tvära grin in Sierra Madres skatt, med en Humphrey Bogart med pumpande blick, till och med...

Av: Per Teofilusson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Vem är Emmanuel Macron? – Några nedslag …

BOK | Elisabeth Tegelberg har läst en av de mest lästa böcker som har skrivits om Emmanuel Macron på franska: Emmanuel Macron, un jeune homme si parfait. Le vrai visage du nouveau...

Av: Elisabeth Tegelberg
2018:07 | 02 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-03

Äntligen fredag, din välkylda Pommac i solen! Ner i trädgårdsstolen och upp med mungiporna, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Saint Patrick, katolsk kyrka i Columbus Ohio. Interiör absid, korsfästelsen. Foto: Nheyob

TRADITION OCH (KON)TRADI(K)TION

När vi hävdar att kyrkan verkat med förtäckta maktintressen måste vi ställa frågan: när då och var?

Av: Marcus Myrbäck
2018:07 | 02 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

The Birgit Nilsson Experience - Drömmen…

MUSIK | Tidningen Kulturens skribent Belinda Graham har besökt Birgit Nilsson Museum.

Av: Belinda Graham
2018:07 | 03 augusti, 2018

Novemberplöjning, olja på duk (1914). Tillhör Jönköpings läns museum.

Det gamla möter det nya: en resa i Ester…

KONST | ”Jag lever i två världar. Ester Almqvist och konstlivet 1890-1934”

Av: Michael Economou
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Björn Gustavsson

Konstmuseer i USA

SCENKONST | I vintras besökte Björn Gustavsson en mängd konstmuseer i USA – här en sammanställning av de främsta. Först ut: New York City.”

Av: Björn Gustavsson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Välkomna och please come in

BOK | Elisabeth Brännström har läst Birgit Häggkvist senaste bok och ser ”ett relevant inlägg i debatten om engelskans inflytande över det svenska språket.”

Av: Elisabeth Brännström
2018:07 | 03 augusti, 2018

Performing Concordia

Månadens konstnär

Månadens konstnär | EmmaLina Ericson

Av: EmmaLina Ericson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Foto: Privat

Självförverkligandet

Vad betyder ”självförverkligande”? Carsten Palmer Schale reflekterar här över ett begrepp som i vår tid, liksom under tidigare epoker, har haft stor betydelse för-, och inverkan på människor.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:07 | 02 augusti, 2018

Foto: Artikelförfattaren

Karolinernas öden i en skev spegel

BOK | Elena Dahl har läst Alexej Ivanovs romansvit Tobol och ser hur historiska fakta löper gatlopp genom intrigen.

Av: Elena Dahl
2018:07 | 03 augusti, 2018

Staden Qazvin.

Iranska kvinnors dolda frihet

Under 2014 arresterades över 3,5 miljoner kvinnor i Iran därför att det fanns något att anmärka på deras obligatoriska slöjor. Sedan revolutionsåret 1979 infördes i landets konstitution att alla kvinnor...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:07 | 02 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Falsterbo Horse Show

SCENKONST | Lika mycket "Show" som "Horse" - och lika mycket kultur som sport!

Av: Belinda Graham
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Tussan Tott och plasten i havet

BOK | Ett av våra största miljöproblem idag är våra förorenade hav. Detta belyser författaren Anki B Wennlert i sin bok Tussan Tott och plasten i havet. Det är en pedagogisk barnbok...

Av: Helena Svensson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Dying planet

Två texter

Två texter av Ulf Olsson, författare och estradpoet.

Av: Ulf Olsson
2018:07 | 03 augusti, 2018

Detalj från bokomslaget till den engelska utgåvan av ”Fallet Mersault”.

Mellan två texter

BOK | Den postkoloniala erfarenheten sitter som en tagg i den algeriska författaren Kamel Daouds texter. Tydligast märks det i succédebuten ”Fallet Mersault”, romanen som poetiskt och lekfullt både dekonstruerar och rekonstruerar...

Av: Erik Cardelus
2018:07 | 03 augusti, 2018

Berlin Zoo, akrylmålning av Karin Broos. Foto: Marc Broos

Alma Löv firar 20 år med konstkalas för …

KONST | En jubileumsutställning ska förstås vara speciell och den som egensinniga Alma Löv Museum of Unexp Art – som det engelska namnet till trots ligger öster om Fryken – gjort överträffar...

Av: Nancy Westman
2018:07 | 03 augusti, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.