• Ledare
  • Publicerad:

LEDARE | 2018-03



LÄS UTGÅVA 2018:03 AV TIDNINGEN KULTUREN

Nästan hemma; allt runt om mig är bekant. Jag känner igen människorna och tingen. En skulle kunna säga att de är mina men det vore att överdriva. De är sina egna tillsammans med mig. Den här morgonen står de ungefär där de vanligtvis står och gör ungefär som de brukar. En brygger kaffe och den andra har kattens uppmärksamhet. Ute är kallt. Jag sträcker på mig under lakanen samtidigt som jag tänker på det min vän sa om diktarna i antikens Grekland. Att de skriver om kroppen, inte som en helhet utan som en samling delar. Jag föreställer mig att det således inom varje del – mellan varje gräns – skapas en plats där kroppens hierarkier tillfälligt kan upphävas.

För att illustrera tanken: låt oss föreställa att vi har en byggsats; ett modellfartyg i tusen små delar som när det sammanfogas verkar bilda något helt/annat. Är den byggda modellen då sina respektive delar – eller är den något annat?En invecklad doft avbryter mina tankar och för mig åter till morgonens tysta rum. Doften av trä, tidningspapper, trycksvärta, kaffe och kex är påtaglig och vänlig. Jag trevar med näsan i luften. Kroppen vaknar så långsamt medan jag sätter mig upp i sängen. Jag låter fötterna landa på det mjuka trägolvet och funderar stilla: hur kan vi förstå våra erfarenheter av/i världen med hjälp av begreppsparet helhet och delar, samt hur kan vi använda dessa för att tala om kroppen som intersubjektivitetens resonansbotten i det relationella fält som uppstår mellan det som är helt och det som är delat.

För att illustrera tanken: låt oss föreställa att vi har en byggsats; ett modellfartyg i tusen små delar som när det sammanfogas verkar bilda något helt/annat. Är den byggda modellen då sina respektive delar – eller är den något annat? Samma fråga: går havet att dela från vattnet? Havet som koncept är naturligtvis skilt från allt vatten. Enligt samma logik så är modellfartyget skilt från sina delar, men det är samtidigt uppfylldt av dem.

Jag tror att det kan ligga till på ett liknande sätt med vår så kallade mänskliga kropp. Att erfarenheten av vår subjektivitet består av delar som vi kan ana men aldrig helt förstå. Vid den stund som en förmodad helhet uppnås genom att den uppfylls av delar blir den genast något annat. Alltså, när helheten blir till utplånar den delarna; i utplåningen uppstår en brist och en saknad som gör att det förmodat hela återigen upplevs som ofullständigt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kroppen kan ses som en diskret enhet som definierar subjektets gränser. Om det är så betyder det att ett förmodat subjekt i någon mening är isolerat så länge det inte är i rörelse. För att bryta den upplevda isoleringen måste vi alltså göra något; vi måste inträda i det fält som inom Lacansk psykoanalytisk teori kallas den symboliska ordningen (alltså språket). Vi måste tillägna oss språket och vistas inom det för att möjliggöra den andres intervention.

All subjektsöverskridande verksamhet verkar uppstå ur en längtan efter både förening och utplåning. Tanken grundar sig på uppfattningen att vi människor (som subjekt) är något helt – fast ändå inte. Trots vår synbara helhet så har vi alltid en brist som är så att säga konstitutiv. Bristen antyder att subjektet är en del av något annat.

Ibland tycker jag mig ana en närvaro av någonting frånvarande. Det skulle kunna vara en aning påminner om bristen, eller en längtan efter samhörighet. Den franske begin mystikern Marguerite Porete beskriver något liknande när hon talar om Gud och upplevelsen av det gudomliga. Hon kallar erfarenheten för “le loingprés”. I Anne Carsons engelska översättning kallar hon det för “the FarNear”, en svensk översättning skulle kunna lyda ungefär “det LångtbortNära”. Marguerite Porete beskriver:

“there is an aperture, like a spark, which quickly closes, in wich one can not remain.... The overflowing from the ravishing aperture makes the Soul free and noble and unencumbered [and its] peace lasts as long as the opening of the aperture.”[1]

Att känna en närvaro av något frånvarande är en mystisk erfarenhet och går att likna vid till relationen mellan helhet och delar. Det går dessutom att likna vid det vi kallar för aning.Att känna en närvaro av något frånvarande är en mystisk erfarenhet och går att likna vid till relationen mellan helhet och delar. Det går dessutom att likna vid det vi kallar för aning. Det är en känsla av något; spontant förvärvad kunskap/erfarenhet om (i) ett möjligt skeende – en sorts intuitiv kännedom.

Avslutningsvis kan vi föreställa oss en helhet både anar och längtar efter att förenas med något annat. Den längtar således efter att vara en del. Vid en eventuell förening blir det som förut var helt till en del av något annat och när denna helhet är upplevd återgår det återigen till att vara en del. Därför är vår strävan efter förening och utplåning konstant.

[1] Citerad efter A. Carson. Decreation – Poetry, Essays, Opera New York 2006 s. 176

UTGÅVA 2018:03

Göteborgs filmfestival

Ingmar Bergman 100 år - Varifrån kommer …

MUSIK | Bergmans förundran över en symfoniorkesters förmåga att verka som en organism, sammansmält och samspelt, för att förmedla musiken under dirigentens taktpinne, är äkta och oförställd. Musiken är ett mysterium som...

Av: Belinda Graham
2018:03 | 29 mars, 2018

Varför smarta människor fattar irratione…

BOK | Vi är tyvärr inte alls så rationella och klartänkta som vi ofta tror. Som exempel anser vi att vi är bättre, klokare och mer vederhäftiga än vad vi faktiskt är...

Av: Thomas Silfving
2018:03 | 29 mars, 2018

TEST

När stenarna sjunger. Om Marius Schneide…

Följ med Guido Zeccola in i den esoteriska musikologen Marius Schneiders mystiska värld. Den centrala tesen hos Schneider är att vi alla delar ett gemensamt ursprung, ett ursprung som omarbetat...

Av: Guido Zeccola
2018:03 | 28 mars, 2018

Dikt

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen.

Av: Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen
2018:03 | 29 mars, 2018

San Francisco. Foto: Bogdan, CC0.

Stora städer

Hur planeras Sverige? Våra städer växer och utvecklingen går framåt av bara farten. Men, är det rimligt att tänka sig att vi alla skall bo i förtätade storstadskluster längs kusten...

Av: Anders Björnsson
2018:03 | 29 mars, 2018

Eugène Delacroix - La Lutte de Jacob avec l'Ange (1861). Beskuren.

Väntans blick

Det är vid språkets gräns, den gräns vi söker överskrida, som vårt världsskapande på allvar tar vid. Poeten Linnea Axelsson resonerar kring att förhålla sig lyssnande i världen. Och om...

Av: Linnea Axelsson
2018:03 | 28 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-30

Äntligen fredag, din räddande terapeut när du sålt smöret och tappat pengarna! Bänka dig i soffan och plocka fram findrickan, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:03 | 29 mars, 2018

CC0

Livsgammal

Författaren Ragnwei Axellie återbesöker på begäran boken och begreppet Livsgammal som hon lanserade redan 1981.

Av: Ragnwei Axellie
2018:03 | 28 mars, 2018

Fotograf okänd.

Att uppfostra mannen: tankar om Selma La…

Det har på hundra år gått framåt för kvinnorna i Sverige men inget har vunnits utan kamp. Enel Melberg reflekterar över Selma Lagerlöfs feministiska handling och författarskap.

Av: Enel Melberg
2018:03 | 28 mars, 2018

Privat foto

Tre korta, kärnfulla, prosatexter

Tre korta, kärnfulla, prosatexter med doft av Norrlands inland om dramatiken i vardagen. Isolering och död behandlas som vore de avbrott och för en gång skull ovanliga slut på den...

Av: Per Teofilusson
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Nasa

Hedniskt

”Tantolunden är inte det enda stället bland Stockholms beundransvärda naturreservat och parker som regelbundet används för firanden av gudinnor, gudar, naturkrafter...” Läs Elena Dahl om nyhedniska riter mitt i Stockholm...

Av: Elena Dahl
2018:03 | 28 mars, 2018

TEST

Du och jag är undantag

Om att vara undantag skriver Alekfucksia†Braunisch†Cosmos. Om att ha valt att vara undantag, att endast ha tillgång till andra undantag. Undantaget, en avvikelse men väl i undantaget ter sig regelbundenheten...

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos
2018:03 | 29 mars, 2018

TEST

Trombonisten

Trombonisten blåser ut den illaluktande tobakssaliven genom instrumentets ventil som en efterbörd till de blå tonerna. Ritualen vid nedläggning av trombonen på den figurskurna lådans sammetsklädda botten är minutiös. Benny...

Av: Benny Holmberg
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland

Zacharias Topelius som nyhetsrapportör

I skriften ”Finlands krönika 1860–1878” framträdde den flitige Topelius som en mångkunnig nyhetsjournalist i sin beskrivning av det finska samhället. Rolf Karlmans essä undersöker Zacharias Topelius roll som nyhetsrapportör.

Av: Rolf Karlman
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Per Nilsson

Helighet

Om det blasfemiska i heligheten och det heliga i det blasfemiska talar vår berättare till androgynitetens demon Lilith/Samael. En betraktelse i påsktider av Per Nilsson.

Av: Per Nilsson
2018:03 | 30 mars, 2018

Mark Frygell

Skisser i urval | 2016-2018

MÅNADENS KONSTNÄR | Mark Frygell. Skisser nedtecknade och dokumenterade i hemmet, ateljén, tunnelbanan, m.m. Fotade med iPhone, 2018, Stockholm

Av: Mark Frygell
2018:03 | 29 mars, 2018

Detalj från omslaget

Personlig berättelse från finska inbörde…

BOK | Elisabeth Brännström har läst Maria-Pia Boethius omdiskuterade roman Vitt och rött och möter en berättelse som nystar i den komplexa relationen mellan personlig erfarenhet och det som brukar kallas verkligheten.

Av: Elisabeth Brännström
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Per Nilsson

Mannen utan egenskaper

Vem var Robert Musil? Den störste, menar Carsten Palmer Schale, som här slår ett slag för Mannen utan egenskaper. Verket har intagit en särställning, inte bara i Musils bibliografi utan...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:03 | 28 mars, 2018

Svansjön är en förtrollande saga, här på turné med Den ryska nationalbaletten.

Svansjön - Juvelen i kronan med Den rysk…

SCENKONST | Svansjön är tidernas mest populära, älskade och kända balettklassiker. Svansjön hade urpremiär på Bolsjojteatern i Moskva den 4 mars 1877. Men det var först vid nypremiären Svansjön på Mariinskijteatern i...

Av: Belinda Graham
2018:03 | 29 mars, 2018

The School of Athens av Raffaello Sanzio da Urbino

Att sluta filosofera

Tänk inte så mycket brukar det heta, men vad innebär det egentligen att tänka och är det möjligen så att det finns förtjänster med att följa denna slentrianmässiga devis. Filosofi...

Av: Michael Nyhaga
2018:03 | 29 mars, 2018

Florence Nightingale

Florence Nightingale och J. S. Mill

”Vem vet hur många av de originellaste tankarna från manliga författare som egentligen härrör från kvinnliga idéer, som män bara har bekräftat och utarbetat? En mycket stor andel...

Av: Stoika Hristova
2018:03 | 29 mars, 2018

Pressbild, Armémuseum

Att fira Finlands 100 år på Armémuseum…

Själv skriver, Oliver Parland, förväntas jag ju som krigsbarn känna tacksamhet, och visst kan jag ju känna det OCKSÅ. Men den känslan är kluven inför det faktum att jag berövats...

Av: Oliver Parland
2018:03 | 29 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts