Privat foto
  • 2018:03
  • Publicerad:

Tre korta, kärnfulla, prosatexter



Tre korta, kärnfulla, prosatexter med doft av Norrlands inland om dramatiken i vardagen. Isolering och död behandlas som vore de avbrott och för en gång skull ovanliga slut på den vardagliga rutinen. Isolering, längtan och död ges ett märgfullt uttryck i Per Teufilosson språkbruk.



Hur jag mår?                                                              

Det är som måste jag ta det från början, liksom restaurera om kroppen: byta ut varenda muskelcell, kavla ut magen och linda in mellankotsskivorna i vadd. Jag kan inte tänka en tanke till färdigt: alla hugskott och spröda frön mynnar i streck och semikolon. Jag avbryter min pockande gråt med stötvisa förflyttningar, stör min pyrande vrede med att vrida på vattenkran och sedan fylla mig med sövande pasta (det är svårt att vänta tills den blivit någorlunda mjuk).

Jag byter ut favoritlåtarna innan de kommit till första solot, läser sju böcker samtidigt och därför inga alls, och nej, jag vet inte om jag är tacksam för att jag inte är ryggmärgsförlamad eller lever i ett land utan krig och skrikande fattigdom. Det ligger omkullvälta stolar överallt, tappade filtar – ändå är det bara jag som vandrar i ett enkelrum, och till familj kan jag inte stava och min längtans moln skingrades i och med senaste skilsmässan som jag inte törs minnas och som jag inte lärt mig något av.

I år har jag inte städat bakom spisen och dagdrömmer om flygande ännu oupptäckta djur som åker in i näsan och ut genom öronen. Och ja, käre du, tack för att du frågar: jag har en kudde att omfamna. Då jag gör det brukar jag placera den så att den täcker hela magen och själv ligger jag på sidan med fötterna uppdragna. Efter en stund föser jag omärkligt upp den så att hakan kommer att bli i vilande mot dess mjuka vita liksom svanliknande hull.


Iikon-Alidas död

Den där morgonen då snö aldrig ville sluta falla skottade hon. För varje skopa som hon skyfflade med marknära snö mot gårdsplanens mjuka kanter fylldes halva skopan med fallande ny snö. Grannen, den gamle Sigurd, brukade säga till henne att hon inte är en ungdom längre. Igår sa hon till sig själv att: tänk vad frisk man får vara medan andra inte får.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon hade redan hämtat posten och lämnat mjölken, mariekexen och sockerbitarna till Sigurd. Bilen fick stå eftersom hon väntade på starroperation i det andra ögat. Med ett öga går det an att snurra runt på gårdsplanerna i övre delen av byn, men i den nedre bör man ha två, brukade Sigurd tonlöst säga, med blöta sockerbiten i sin mjuka mun. Sigurd trodde att han visste, ty starropererad hade han ju blivit, om än icke hållande en ratt. Men han var ju så gammal att han fick bevaras i sin tro.

Hon hade tungt suttit på Sigurds vaxduksklädda kökssoffelock, med knäppta händer och skor och mössa på. Hon hade lagt morgontidningen vid Sigurds plats på köksbordet. Hon hade suckat lite då hon sträckte sig fram efter sockerskålen, och möjligen hade Sigurd tyckt att hon pustade ännu en gång då hon grep efter ett mariekex. Men det som dröjde sig kvar hos den gamle, som en kaksmula under lösgommen, och som han efteråt ångrade att han inte tänkt lite extra på, samtidigt som han ju inte visste vad det skulle tjäna till, var att hon tackade nej till påtår.

*

Efteråt fann man hennes redan förändrade kropp, mitt på golvet, i hennes rökfyllda kök, omgiven av sylvassa bitar ur krossade syltburkar. Kaffekorn låg som pudrade över hennes ljusblåa kofta. Då man tittade i kärlen på spisen så kunde man inte längre begripa sig på, även om man vid gud ska veta att man tålmodigt försökt, vad det var hon hade tänkt sig att koka.


Snösvalg

Han hade klippt av. Med mjuk sax visste han att han gjorde det för att undvika. Hela hösten hade han nästan satt det i system. Inte ville han henne något illa, men han behövde låta bli att svara. Det gick så långt att hon slutade räkna med honom. Hon skrev listorna själv, flyttade över mellan burkarna, och tillbaka från arkivet. Han tyckte att det började närma sig nu.

Två dagar innan hade han fyllt tanken och ställt in en extra dunk. Alkohol och fotogen och ammunition hade han ordnat då han stängt för vintern. Det fanns ju i och för sig alltid ändå där, men denna gång drog han med handen från halsen till botten på flaskan. Han drog undan plastdraperiet och tittade en god stund på bränslet, och askarna med ammunition lyfte han upp och skakade på.

Nu packade han i två plastpåsar. I den ena lade han torrköttet och choklad och korvsmörgåsar i folie. I den andra hade han lagt i en extra kofta och ett par dunhandskar. Han behövde inte ha det obekvämt. Han föreställde sig hur han skulle ta en sista bastu: han skulle först spotta på stenarna, sedan kasta tre skopor i tät följd och så bara sätta sig rakt upp med skallen mot väggen, och känna stötarna av bitande sveda i armhålorna och i öronen och framvällande hetta över magen och ansiktet.

Han gav sig iväg medan hon ännu sov. Drog kläderna på sig i en svepande rörelse, värmde på gårdagens kaffe och drack det lutandes mot diskbänken med overallen på. Den här gången tände han ett ljus, provade att vara still.

Himlen tycktes pressa sig mot björktopparna när han lämnade gårdsplanen och åkte iväg över den första myren. Han kände sig ensam under blyhimlen och traktens draghundar ylade mot vinden. Men han tänkte ändå nöjt att han hade tagit med sig sotarkula och borste: det skulle nu dröja två dagar innan de började åka efter. Hörselkåporna suddade ljudet från maskinen. Kylan kupade sig som en hand runt mun.

Efter första myren åkte han igenom en liten björkskog och sedan var det egentligen bara älvkröken kvar. Men så fort han hade åkt ner på isen blev det nu inte längre som han hade tänkt sig. Han hade räknat fel. Ok, han tänkte: det blev mindre kladdigt på det här viset. Detta hade han också tänkt på: det kunde ju vara hon som var först på plats, efteråt. Och innan ögonen fick fäste skulle de svepa sökande, och brännande in i minnet, över brunt stänk på kaklets klistermärken (föreställande gröna feta fiskar, han tyckte de där fiskarna var fina, hon avskydde dem); grå substans över kokplattan och röda prickar i sockerskålen och på Ballerinapaketet. Och om det inte tog som det skulle så kunde hon också få se spåren av röda händer stämplade mot tapeten och långa revor av fingrar över köksskåpen.

Men han hade räknat fel. Han hade aldrig räknat så fel förut. Nog hade han märkt att årstiderna växlade lite hursomhelst nuförtiden, men så fladdriga hade de aldrig varit. Så han åkte igenom. Men han hoppade av innan maskinen dök med ett vrål. Han satt och lyssnade på kluckande strömmar från vaken och hur det droppade från isen ner till vattenytan. Han kröp sakta tillbaka till land. Han välte sig på rygg i snön, andades stora moln så att det värkte i bröstet. Det började snöa. Först några snett singlande flingor, sedan snabbt ymnigt, kastande. Det föll nu sjok från himlen. Han tittade mot varje flinga som landade i ögat och han öppnade mun, svalde och drack girigt. Han mindes hur han brukade låta sig skottas över av någon kompis, och att han kunde ligga och titta mot norrskenens dansande figurer; gröna, blå, lila gubbar hukande i skyn. Han tänkte på Reijo som slöks då han pimplade, med stol och allt. Han blev åttio och hade aldrig räknat fel han heller. Han tänkte på farsan som, på väg från bastun, naken stötte i foten mot en utskjutande metallbit i tröskeln. Han tänkte på att farsan inte gav ett enda ljud ifrån sig: han bara ryste till från halsen ned till knävecken.

Han vet inte hur länge han låg med snön, innan han började klä av sig. Han minns i alla fall att han såg henne framför sig: hon såg frågande ut och hon var så innerligt vacker, klädd i sitt ljusgula nattlinne. Tassande fram som hon brukade, lätt kutig och mager som vanligt. Emlig! skrattade han skrikande mot blyhimlen. Det gjorde gott att skratta högt, det kändes ovant. Han hade aldrig höjt rösten, han behövde det inte. Det räckte med att han slog. Hon vevade drömlikt med underarmarna, närmade sig för varje steg hans kropp. Nu låg han bara och stirrade på henne, vriden. Snön bäddade in honom mjukt. Snön packade honom, lyfte upp honom i armhålorna. Han tuggade och åt av det väldiga vita. Innan han sögs runt i en spiral.

Text Per Teofilusson

UTGÅVA 2018:03

Göteborgs filmfestival

Ingmar Bergman 100 år - Varifrån kommer …

MUSIK | Bergmans förundran över en symfoniorkesters förmåga att verka som en organism, sammansmält och samspelt, för att förmedla musiken under dirigentens taktpinne, är äkta och oförställd. Musiken är ett mysterium som...

Av: Belinda Graham
2018:03 | 29 mars, 2018

Detalj från omslaget

Personlig berättelse från finska inbörde…

BOK | Elisabeth Brännström har läst Maria-Pia Boethius omdiskuterade roman Vitt och rött och möter en berättelse som nystar i den komplexa relationen mellan personlig erfarenhet och det som brukar kallas verkligheten.

Av: Elisabeth Brännström
2018:03 | 29 mars, 2018

Varför smarta människor fattar irratione…

BOK | Vi är tyvärr inte alls så rationella och klartänkta som vi ofta tror. Som exempel anser vi att vi är bättre, klokare och mer vederhäftiga än vad vi faktiskt är...

Av: Thomas Silfving
2018:03 | 29 mars, 2018

Pressbild, Armémuseum

Att fira Finlands 100 år på Armémuseum…

Själv skriver, Oliver Parland, förväntas jag ju som krigsbarn känna tacksamhet, och visst kan jag ju känna det OCKSÅ. Men den känslan är kluven inför det faktum att jag berövats...

Av: Oliver Parland
2018:03 | 29 mars, 2018

Dikt

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen.

Av: Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen
2018:03 | 29 mars, 2018

San Francisco. Foto: Bogdan, CC0.

Stora städer

Hur planeras Sverige? Våra städer växer och utvecklingen går framåt av bara farten. Men, är det rimligt att tänka sig att vi alla skall bo i förtätade storstadskluster längs kusten...

Av: Anders Björnsson
2018:03 | 29 mars, 2018

TEST

Trombonisten

Trombonisten blåser ut den illaluktande tobakssaliven genom instrumentets ventil som en efterbörd till de blå tonerna. Ritualen vid nedläggning av trombonen på den figurskurna lådans sammetsklädda botten är minutiös. Benny...

Av: Benny Holmberg
2018:03 | 29 mars, 2018

The School of Athens av Raffaello Sanzio da Urbino

Att sluta filosofera

Tänk inte så mycket brukar det heta, men vad innebär det egentligen att tänka och är det möjligen så att det finns förtjänster med att följa denna slentrianmässiga devis. Filosofi...

Av: Michael Nyhaga
2018:03 | 29 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-30

Äntligen fredag, din räddande terapeut när du sålt smöret och tappat pengarna! Bänka dig i soffan och plocka fram findrickan, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:03 | 29 mars, 2018

Eugène Delacroix - La Lutte de Jacob avec l'Ange (1861). Beskuren.

Väntans blick

Det är vid språkets gräns, den gräns vi söker överskrida, som vårt världsskapande på allvar tar vid. Poeten Linnea Axelsson resonerar kring att förhålla sig lyssnande i världen. Och om...

Av: Linnea Axelsson
2018:03 | 28 mars, 2018

Foto: Per Nilsson

Helighet

Om det blasfemiska i heligheten och det heliga i det blasfemiska talar vår berättare till androgynitetens demon Lilith/Samael. En betraktelse i påsktider av Per Nilsson.

Av: Per Nilsson
2018:03 | 30 mars, 2018

Mark Frygell

Skisser i urval | 2016-2018

MÅNADENS KONSTNÄR | Mark Frygell. Skisser nedtecknade och dokumenterade i hemmet, ateljén, tunnelbanan, m.m. Fotade med iPhone, 2018, Stockholm

Av: Mark Frygell
2018:03 | 29 mars, 2018

Fotograf okänd.

Att uppfostra mannen: tankar om Selma La…

Det har på hundra år gått framåt för kvinnorna i Sverige men inget har vunnits utan kamp. Enel Melberg reflekterar över Selma Lagerlöfs feministiska handling och författarskap.

Av: Enel Melberg
2018:03 | 28 mars, 2018

Svansjön är en förtrollande saga, här på turné med Den ryska nationalbaletten.

Svansjön - Juvelen i kronan med Den rysk…

SCENKONST | Svansjön är tidernas mest populära, älskade och kända balettklassiker. Svansjön hade urpremiär på Bolsjojteatern i Moskva den 4 mars 1877. Men det var först vid nypremiären Svansjön på Mariinskijteatern i...

Av: Belinda Graham
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Per Nilsson

Mannen utan egenskaper

Vem var Robert Musil? Den störste, menar Carsten Palmer Schale, som här slår ett slag för Mannen utan egenskaper. Verket har intagit en särställning, inte bara i Musils bibliografi utan...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:03 | 28 mars, 2018

Florence Nightingale

Florence Nightingale och J. S. Mill

”Vem vet hur många av de originellaste tankarna från manliga författare som egentligen härrör från kvinnliga idéer, som män bara har bekräftat och utarbetat? En mycket stor andel...

Av: Stoika Hristova
2018:03 | 29 mars, 2018

TEST

Du och jag är undantag

Om att vara undantag skriver Alekfucksia†Braunisch†Cosmos. Om att ha valt att vara undantag, att endast ha tillgång till andra undantag. Undantaget, en avvikelse men väl i undantaget ter sig regelbundenheten...

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland

Zacharias Topelius som nyhetsrapportör

I skriften ”Finlands krönika 1860–1878” framträdde den flitige Topelius som en mångkunnig nyhetsjournalist i sin beskrivning av det finska samhället. Rolf Karlmans essä undersöker Zacharias Topelius roll som nyhetsrapportör.

Av: Rolf Karlman
2018:03 | 29 mars, 2018

Privat foto

Tre korta, kärnfulla, prosatexter

Tre korta, kärnfulla, prosatexter med doft av Norrlands inland om dramatiken i vardagen. Isolering och död behandlas som vore de avbrott och för en gång skull ovanliga slut på den...

Av: Per Teofilusson
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Nasa

Hedniskt

”Tantolunden är inte det enda stället bland Stockholms beundransvärda naturreservat och parker som regelbundet används för firanden av gudinnor, gudar, naturkrafter...” Läs Elena Dahl om nyhedniska riter mitt i Stockholm...

Av: Elena Dahl
2018:03 | 28 mars, 2018

TEST

När stenarna sjunger. Om Marius Schneide…

Följ med Guido Zeccola in i den esoteriska musikologen Marius Schneiders mystiska värld. Den centrala tesen hos Schneider är att vi alla delar ett gemensamt ursprung, ett ursprung som omarbetat...

Av: Guido Zeccola
2018:03 | 28 mars, 2018

CC0

Livsgammal

Författaren Ragnwei Axellie återbesöker på begäran boken och begreppet Livsgammal som hon lanserade redan 1981.

Av: Ragnwei Axellie
2018:03 | 28 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.