Foto: Nasa
  • 2018:03
  • Publicerad:

Hedniskt



”Tantolunden är inte det enda stället bland Stockholms beundransvärda naturreservat och parker som regelbundet används för firanden av gudinnor, gudar, naturkrafter...” Läs Elena Dahl om nyhedniska riter mitt i Stockholm.



Människor sitter eller står i ring och i mitten brinner en eld ompysslad av två schamaner från Peru, båda talar perfekt svenska.En vacker septemberdag går mot kvällen. Höstkylan är ännu inte här när cirka hundra stockholmare klättrar uppför en backe i Tantolunden med fantastisk utsikt över stan, men de tar det säkra framför det osäkra och bär kläder som värmer när temperaturen faller närmare solnedgången. De har rätt. Det blir svalare. Det visste arrangörerna som berörde klädseln i sin annons om fullmånefirande i hjärtat av Stockholm. Fullmånen är inget officiellt helgdagsfirande. Och ingen ”dag”; typ kattens, kåldolmens eller, för all del, mors. Det är bara månen. Fullmåne inträffar tretton gånger under ett år så länge vår värld består. Vana fullmånefirare vet dock om att man inte alltid får se månen när fullmåne inträffar. Men, alla upplever någon gång denna sensation – särskilt om man lyckas finna en avskild plats utan alltför mycket artificiellt ljus. Till skillnad från till exempel Jesus är månens existens satt bortom rimligt tvivel. Vi lämnar för tillfället frågan varför dessa människor firar ett himmelskt fenomen som sannolikt inte uppmärksammades på ett särskilt sätt vare sig av deras föräldrar eller skola, och ännu mindre av församlingskyrkan (om de hade en anknytning till den), och koncentrerar oss i stället på vad man gör när man firar fullmåne mitt i huvudstaden.

Människor sitter eller står i ring och i mitten brinner en eld ompysslad av två schamaner från Peru, båda talar perfekt svenska. Ingen trumresa förestår, men en ung kvinna går bland de församlade med trumman som hon slår i för att få dem att tystna och koncentrera sig. En annan kvinna, en häxa, slår i luften en vid cirkel kring de församlade. Hon tänder en lykta som markerar cirkelns nordliga punkt, åkallar nordens ande och vandrar vidare mot öst med nästa lykta. Snart markerar fyra tända lyktor de fyra väderstrecken. Cirkeln är komplett. Alla får dock gå in och ut ur cirkeln som de önskar. Ljusbärerskan tar till orda. Hon understryker att det inte handlar om någon religiös ceremoni. Det stämmer så till vida att de som utövar någon form av modern paganism blandas här med sökare och nyfikna. Ritualen är ekumenisk, dvs hedniskt ekumenisk. Den består av meditationsövningar över kvällens tema ”Fred och kärlek”, deltagarnas egna berättelser, egenframställd musik och dans kring elden. Enstaka närvarande kristna har inte påverkat utformningen av fullmånefirande i Tantolunden.

Tantolunden är inte det enda stället bland Stockholms beundransvärda naturreservat och parker som regelbundet används för firanden av gudinnor, gudar, naturkrafter och andra personifierade makter som alla påverkar och styr människan utifrån som inifrån. Här vandrar en annan grupp i tysthet mot en ren källa i Nackareservatet på sommarsolståndets dag. En gode (präst) hälsar dem välkomna på blotplatsen där han senare messar på fornisländska. De församlade åkallar gudarna i en kör. Blotgåvorna som är bröd, frukt, dryck och blommor lämnas på en sten som tjänstgör som altare. Ett större horn med hemmabryggt mjöd skickas runt bland deltagarna som står i ring. Man fyller egna horn eller bägare. Tacksägelser, önskningar och planer uttalas med Tor, Oden, Freja eller en annan gudom som adress när man dricker till dem. En klunk av det heliga mjödet offras på marken. I ritualen finns inslag av både sång och dans. Blotet avslutas med gille till gudarnas ära.

En viss dag på en viss pub i Gamla stan får man 8% rabatt på sina beställningar om man uppger sig tillhöra sällskapet ”witches & warlocks”. De som träffas där kan, för att lämna några exempel, utövar Wicca, Thelema (utövas av OTO, Ordo Templi Orientis som grundades i slutet av 1800-talet – början av 1900-talet), eller någon annan religion som inte finns i de flestas medvetande. Fasta eller lösa grupper träffas utomhus eller hemma hos någon för att fira årets högtider som oftast inte nämns almanackan. Ensampraktiserande är inte ovanligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ja, hedniskt eller nyhedniskt finns numera hos oss i Sverige. Motsvarande praktiker existerar överallt i världen där den moderna hedendomen kan/får existera någorlunda i fred för statsmakten. I november förra året utbytte Uppsala pagan pub moot hälsningar och bilder med sin motsvarighet i Moskva som pågick samtidigt. Moskvahedningarna applåderade det officiella Sverige som inte har några synpunkter på medborgarnas utövande av dessa religioner. Någon motsvarande applåd fick inte de ryska myndigheterna. Den som vill finna trossystrar/bröder i andra länder kan nyhedningarnas paraplyorganisation, PFI (Pagan Federation International), hjälpa med information.

Hur kan man förklara detta plötsliga uppsving av något som tidigare inte funnits på västländernas religiösa karta? Ett och annat kulturkritiskt antagande finns på förklaringssidan. De abrahamitiska religionerna (kristendomen, judendomen, islam) tillbeder en gud med tydliga manliga attribut – som många kvinnor finner det svårt att identifiera sig med. Av begripliga skäl har dessa religioner åldrats, då det fysiska och det andliga bibellandskapet skiljer sig mycket från en modern urban miljö. Det ”tidlösa” har plötsligt daterats. I dag kontrasterar det skarpt med moderniteten som, mycket tack vare moderna preventivmedel och kvinnofrigörelsen, inte längre styr medborgarna mot äktenskap och ymnig fortplantning. Få anser det vara rättvist att världen och naturtillgångarna prisges åt en enda art; vår egen Homo den så kallade sapiens. Det moderna samhällets miljö- och klimatmedvetande, kvinnor som lever sina liv i första hand som individer, och inte längre låter sig definieras som hustrur, horor eller mödrar, passar inte in i den osynliga abrahamitiska tvångströjan. Man kan inte fortsätta predika om en massa saker som förlorade sin aktualitet för hundra år sedan eller mer. Den kristna litteraturens utrymme i fysiska och virtuella bokhyllor har krympt. Den nya andliga litteraturen kom ut ur garderoben och visar inga tendenser på att tappa mark – tvärt om.

Sägas måste att dessa moderna religioner är rekonstruktioner av äldre, ”äkta hedniska”, trossystem som förbjöds eller trängdes bort i Europas kungadömen efter anammandet av kristendomen från Rom eller Konstantinopel. Wicca, till exempel, iklädde sig (under en tid) martyrmanteln för 1600-talets häxprocesser. Den gör inte längre det, mycket tack vare att modern religionshistorisk forskning inte funnit stöd för den teori som bl.a. antropologen och historikern Margaret Murray (1863 - 1963) förespråkade på 1920-talet, att dessa handlade om förföljelse av en Dianakult som överlevt i lönndom.

Det är lättare att svara på frågan ”vad är modern hedendom” än på ”varför modern hedendom”. Varför-frågor handlar många gånger inte om verkligheten utan om bristande kunskap hos den som frågar. Inget är lättare än att stämpla den nya hedendomen som fuskhedendom, flumandlighet à la ”New Age”, eller till och med att kalla dess olika grenar för sekter. Att försvara sig mot dessa beskrivningar är som att trampa vatten – om man inte väljer den tidsödande vägen att citera kilometervis med religionsvetenskaplig litteratur på jakt efter förklaringar för grundbegreppen som ”andlighet”, ”trossamfund”, ”sekt” m.m. - eller varför inte ”religion” och ”magi”. Det räcker kanske med att säga att de nya, något löst organiserade religiösa grupperna, inte har några drag som påminner om sekter, det vill säga grupper med de traditionella (ofta abrahamitiska) religionerna som utgångsmodeller och med ledare som har makt att styra och beskatta medlemmarna. Det säger sig själv att vägen ut ur sådana grupper är försvårad då ”skatteunderlaget” minskar för varje avfälling. Hos nyhedningarna är det tvärtom. Vägen ut med en ”stay friends” - välgångsönskning är enkel. Vägen in kan av olika skäl ibland vara försvårad, som till exempel i en Wicca-coven (fast grupp), då Wicca är en mysteriereligion där alla medlemmar har en aktiv roll i ritualen som måste läras ut. Missionerande är okänt. Till detta kan man lägga faktumet att påve, patriark, domkapitel m.m. lyser med sin frånvaro inom de flesta hedniska icke-kyrkorna. Nyhedendomen uppstod inte som exempelvis europeisk kristendom uppstått, på ruinerna av ett imperium där den hade en mäktig ställning som statsreligion. Nyhedendomen infördes inte med tvång av en envåldshärskare i ett rike under den tidiga medeltiden. Dess religioner skapades av moderna människor med moderna föreställningar om till exempel demokrati, etnicitet, genus och sexuell läggning. För sin i grund och botten ostörda existens har den moderniteten och religionsfriheten att tacka. Det hindrar förstås inte att de hedniska symbolerna, i likhet med Tors runa, kan användas av extrema politiska grupper. Moderna hedningarna är dock inte sena att påpeka att runorna hör till kulturarvet och inte ägs av någon.

Sägas måste att dessa moderna religioner är rekonstruktioner av äldre, ”äkta hedniska”, trossystem som förbjöds eller trängdes bort i Europas kungadömen efter anammandet av kristendomen från Rom eller Konstantinopel. Wicca, till exempel, iklädde sig (under en tid) martyrmanteln för 1600-talets häxprocesser. Den gör inte längre det, mycket tack vare att modern religionshistorisk forskning inte funnit stöd för den teori som bl.a. antropologen och historikern Margaret Murray (1863 - 1963) förespråkade på 1920-talet, att dessa handlade om förföljelse av en Dianakult som överlevt i lönndom.

Dessa nya religioners inspirationskällor är legio. Den moderna asatron har sitt ursprung i det amerikanska Viking Brotherhood, grundat tidigt sjuttiotal, (vilket efter att ha blivit Ásatrú Free Assemblynumera heter Ásatru Folk Assembly), som enligt många källor bildades en tid innan sin isländska motsvarighet. De andra skandinaviska samfunden är ännu yngre. Gardneriansk Wicca (kallas så efter sin grundare Gerald Gardner 1884 - 1964) sög i sig som en svamp, under olika tidsperioder, hela panteon av gudar och gudinnor (egyptisk, keltisk, hinduisk för att nämna några). Och inte nog med det, Wicca, som redan i sin vagga var tydligt tantriskt inspirerad (kanske under inflytande av Ordo Templi Orientis), var på samma gång inspirerad av malaysiska ritualer, med schamanistiska inslag. Inget underligt, om man tar i betraktande att Gardner var medlem i OTO, samtidigt som han, som brittisk kolonial tjänsteman hade en förstahandskännedom om malaysisk kultur och folklore. Dagens utveckling, bl.a. i Sverige, som introducerar nordiska gudar och shamanriter, fortsätter bara på samma linje. Wicca ser inte ut att ha drabbats av postmodernismen, tvärtom. Alla coven och enskilda utövare har trots det sina egna ritualer och sina egna panteon. Mysterieritualen har sin strikta uppbyggnad och sin logik, samtidigt som kreativiteten flödar. Varje ritual är ett nyskrivet spel på prosa och vers.

En annan intressant egenskap hos nyhedendomen som man snart upptäcker, är att dess grenar, trots diversiteten, ofta är kompatibla, och då handlar det inte om skillnader i den individuella utövningen. Årets högtider stämmer ofta med varandra, som Wiccas Samhain (Allhelgonahelgen) med modern Asatros Alvablot. Några dagars tidsskillnad mellan årshögtiderna gör i praktiken inte så mycket, då även tidsbundna wiccanska sabbater ofta firas på andra dagar för att deltagarna lättare skall kunna samlas till exempel under en helg. Solitära utövare utan en fast grupp (såsom ett wiccansk coven) kan i stället samlas i en lös grupp vars sammansättning varierar mellan gångerna. Inget verkar vara direkt förbjudet. Toleransen för olika sätt att dyrka samma gudom (eller för den delen olika gudomar med olika namn) är mycket stor inom de webbaserade grupperna (som dock är slutna p.g.a. sina strikta uppförandekoder, som gäller just toleransen). Mitt personliga intryck är att dessa grupper ofta upprätthåller närmast perfekt gemenskap. Inget sätt är bättre än det andra. Likes och hjärtan är ymnigt förekommande. De flesta har ett uppenbart behov av att få och ge stöd, diskutera, byta idéer. Gruppmedlemmarna verkar njuta av att befinna sig bland vänner. Man kommer inte närmare det bibliska paradiset än på häxornas websajter. Återigen, det handlar om personliga intryck.

Vilka är då dessa moderna häxänglar?

Vissa av de nyhedniska religionerna lockar mest kvinnor (som Wicca), andra, som Thelema, mest män.Det beror på vad man menar. Det finns både män och kvinnor men sällan i perfekt balans. Vissa av de nyhedniska religionerna lockar mest kvinnor (som Wicca), andra, som Thelema, mest män. Kanske proportionen mellan män och kvinnor är närmast 50/50 inom shamanismen och Asatro men det återstår att bevisa. När det gäller åldrar är det mer diffust. Unga sökare och medelålders och äldre utövare verkar ungefär lika vanliga, men de unga dominerar. Detta bjuder en fantastisk möjlighet att dela erfarenheter och söka inspiration mellan generationerna i en miljö, som till skillnad från andra åldersblandade strukturer som familjen och arbetsplatsen är egalitär. Det är relativt vanligt att nyhedningarna redan tidigare utövat en annan religion. Besvikna kristna är ett stort inslag. Om de unga sökande vid detta andliga smörgåsbord är det däremot svårt att säga något bestämt. Det talas ofta om intresse och ömhet för naturen samt tidiga andliga upplevelser. Många uppfattar sig själva som annorlunda. Hos sökarna märks ofta ett tydligt intresse för miljö- och klimatfrågor. Kreativa talanger är inget ovanligt, bland förekomna yrken finns dock hela spektrumet - lärare, sjuksköterskor, såväl arbetare som tjänstemän. Några få arbetar professionellt med healing, som medium, tarotläsare och dylikt.

Det är naturligtvis inte för första gången som frågan om vilka moderna hedningar är väcks. Samma undran finns i Margot Adlers klassiker från 1979 om nyhedendomen ”Drawing down the moon” (Penguin Book, senaste uppdaterade utgåva 2006). Varken hon eller någon som hon citerar, finner ett definitivt svar. Alla sociala skikt är representerade. Hedningarna verkar vara som folk mest, utom i en sak. De flesta är bokslukare, oberoende av ålder, yrke och andra faktorer som anses vara väsentliga. Romanens fiktiva värld utövar en lockelse och gör i många fall nyhedningarna till flitiga biblioteksbesökare och boksamlare.

Religion är inbyggd i den mänskliga naturen. Gudinnor, gudar, andar, féer, monster, you name it, har sedan urminnes tider varit våra trogna följeslagare.Religion är inbyggd i den mänskliga naturen. Gudinnor, gudar, andar, féer, monster, you name it, har sedan urminnes tider varit våra trogna följeslagare. Vår hjärna idag som på stenåldern kan utan några som helst problem skapa och underhålla ett panteon eller ett pandemonium. Enligt Justin L. Barrett, psykologiprofessor på Center for Human Development i Pasadena, Kalifornien, är gudstro en egenskap som karakteriserar människan. En större del av det som vi tror på bygger våra undermedvetna föreställningar. Olivera Petrovich (Department of Experimental Psychology, Oxford University) utförde studier med brittiska barn från fem till sju, och med japanska från fyra till sex. Barnen fick svara på frågor om både naturliga objekt, som stenar och sjöar, levande varelser som till exempel hundar och objekt tillverkade av människor. Konceptet av en osynlig men ytterst potent kraft som kunde skapa det som bevisligen inte kunde ha tillverkats av människan och hennes maskiner kom fram osökt. Tilläggas måste att gud inte är liktydig med skapare vare sig i religionen Shinto eller i den japanska kulturen. Många brittiska barn har inte heller erfarenhet av vare sig bibelberättelser eller kyrkobesök. Ändå tyckte barnen att det var naturligt att den allra första hunden skapades av denna osynliga kraft. Samtidigt var det ytterst få som föreställde sig gud som en man som liknade pappa.

Vår förmåga att tro på annat än det som vi kan förnimma med hjälp av våra sinnen förblir med oss genom livet. De troende vuxna är varken barnsligare eller vidskepligare än resten av oss. Deras tro fokuserar oftare på moraliska dilemma än på övernaturliga ting. Det är anmärkningsvärt i sammanhanget att en del av just den nya hedendomens filosofi går ut på strävan att väcka ”det inre barnet” inom oss. En magisk värld grönskar och vecklar ut sin regnbåge mitt i stadslandskapet där de flesta ny-hedningarna bor. Om nattens lyser månens strålar genom ett och annat glas kranvatten utställt på en balkong eller på ett fönsterbleck. I en allt mer nedsmutsad värld där klimatkatastrofen tickar är detta vatten renande och helande.

Faktagranskning av Frater Petrichor, OTO.

Text Elena Dahl

UTGÅVA 2018:03

TEST

Trombonisten

Trombonisten blåser ut den illaluktande tobakssaliven genom instrumentets ventil som en efterbörd till de blå tonerna. Ritualen vid nedläggning av trombonen på den figurskurna lådans sammetsklädda botten är minutiös. Benny...

Av: Benny Holmberg
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland

Zacharias Topelius som nyhetsrapportör

I skriften ”Finlands krönika 1860–1878” framträdde den flitige Topelius som en mångkunnig nyhetsjournalist i sin beskrivning av det finska samhället. Rolf Karlmans essä undersöker Zacharias Topelius roll som nyhetsrapportör.

Av: Rolf Karlman
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Nasa

Hedniskt

”Tantolunden är inte det enda stället bland Stockholms beundransvärda naturreservat och parker som regelbundet används för firanden av gudinnor, gudar, naturkrafter...” Läs Elena Dahl om nyhedniska riter mitt i Stockholm...

Av: Elena Dahl
2018:03 | 28 mars, 2018

Eugène Delacroix - La Lutte de Jacob avec l'Ange (1861). Beskuren.

Väntans blick

Det är vid språkets gräns, den gräns vi söker överskrida, som vårt världsskapande på allvar tar vid. Poeten Linnea Axelsson resonerar kring att förhålla sig lyssnande i världen. Och om...

Av: Linnea Axelsson
2018:03 | 28 mars, 2018

Foto: Per Nilsson

Helighet

Om det blasfemiska i heligheten och det heliga i det blasfemiska talar vår berättare till androgynitetens demon Lilith/Samael. En betraktelse i påsktider av Per Nilsson.

Av: Per Nilsson
2018:03 | 30 mars, 2018

TEST

När stenarna sjunger. Om Marius Schneide…

Följ med Guido Zeccola in i den esoteriska musikologen Marius Schneiders mystiska värld. Den centrala tesen hos Schneider är att vi alla delar ett gemensamt ursprung, ett ursprung som omarbetat...

Av: Guido Zeccola
2018:03 | 28 mars, 2018

Göteborgs filmfestival

Ingmar Bergman 100 år - Varifrån kommer …

MUSIK | Bergmans förundran över en symfoniorkesters förmåga att verka som en organism, sammansmält och samspelt, för att förmedla musiken under dirigentens taktpinne, är äkta och oförställd. Musiken är ett mysterium som...

Av: Belinda Graham
2018:03 | 29 mars, 2018

The School of Athens av Raffaello Sanzio da Urbino

Att sluta filosofera

Tänk inte så mycket brukar det heta, men vad innebär det egentligen att tänka och är det möjligen så att det finns förtjänster med att följa denna slentrianmässiga devis. Filosofi...

Av: Michael Nyhaga
2018:03 | 29 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-30

Äntligen fredag, din räddande terapeut när du sålt smöret och tappat pengarna! Bänka dig i soffan och plocka fram findrickan, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:03 | 29 mars, 2018

San Francisco. Foto: Bogdan, CC0.

Stora städer

Hur planeras Sverige? Våra städer växer och utvecklingen går framåt av bara farten. Men, är det rimligt att tänka sig att vi alla skall bo i förtätade storstadskluster längs kusten...

Av: Anders Björnsson
2018:03 | 29 mars, 2018

Mark Frygell

Skisser i urval | 2016-2018

MÅNADENS KONSTNÄR | Mark Frygell. Skisser nedtecknade och dokumenterade i hemmet, ateljén, tunnelbanan, m.m. Fotade med iPhone, 2018, Stockholm

Av: Mark Frygell
2018:03 | 29 mars, 2018

Dikt

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen.

Av: Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen
2018:03 | 29 mars, 2018

Foto: Per Nilsson

Mannen utan egenskaper

Vem var Robert Musil? Den störste, menar Carsten Palmer Schale, som här slår ett slag för Mannen utan egenskaper. Verket har intagit en särställning, inte bara i Musils bibliografi utan...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:03 | 28 mars, 2018

Svansjön är en förtrollande saga, här på turné med Den ryska nationalbaletten.

Svansjön - Juvelen i kronan med Den rysk…

SCENKONST | Svansjön är tidernas mest populära, älskade och kända balettklassiker. Svansjön hade urpremiär på Bolsjojteatern i Moskva den 4 mars 1877. Men det var först vid nypremiären Svansjön på Mariinskijteatern i...

Av: Belinda Graham
2018:03 | 29 mars, 2018

Privat foto

Tre korta, kärnfulla, prosatexter

Tre korta, kärnfulla, prosatexter med doft av Norrlands inland om dramatiken i vardagen. Isolering och död behandlas som vore de avbrott och för en gång skull ovanliga slut på den...

Av: Per Teufilosson
2018:03 | 29 mars, 2018

CC0

Livsgammal

Författaren Ragnwei Axellie återbesöker på begäran boken och begreppet Livsgammal som hon lanserade redan 1981.

Av: Ragnwei Axellie
2018:03 | 28 mars, 2018

Florence Nightingale

Florence Nightingale och J. S. Mill

”Vem vet hur många av de originellaste tankarna från manliga författare som egentligen härrör från kvinnliga idéer, som män bara har bekräftat och utarbetat? En mycket stor andel...

Av: Stoika Hristova
2018:03 | 29 mars, 2018

TEST

Du och jag är undantag

Om att vara undantag skriver Alekfucksia†Braunisch†Cosmos. Om att ha valt att vara undantag, att endast ha tillgång till andra undantag. Undantaget, en avvikelse men väl i undantaget ter sig regelbundenheten...

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos
2018:03 | 29 mars, 2018

Fotograf okänd.

Att uppfostra mannen: tankar om Selma La…

Det har på hundra år gått framåt för kvinnorna i Sverige men inget har vunnits utan kamp. Enel Melberg reflekterar över Selma Lagerlöfs feministiska handling och författarskap.

Av: Enel Melberg
2018:03 | 28 mars, 2018

Detalj från omslaget

Personlig berättelse från finska inbörde…

BOK | Elisabeth Brännström har läst Maria-Pia Boethius omdiskuterade roman Vitt och rött och möter en berättelse som nystar i den komplexa relationen mellan personlig erfarenhet och det som brukar kallas verkligheten.

Av: Elisabeth Brännström
2018:03 | 29 mars, 2018

Varför smarta människor fattar irratione…

BOK | Vi är tyvärr inte alls så rationella och klartänkta som vi ofta tror. Som exempel anser vi att vi är bättre, klokare och mer vederhäftiga än vad vi faktiskt är...

Av: Thomas Silfving
2018:03 | 29 mars, 2018

Pressbild, Armémuseum

Att fira Finlands 100 år på Armémuseum…

Själv skriver, Oliver Parland, förväntas jag ju som krigsbarn känna tacksamhet, och visst kan jag ju känna det OCKSÅ. Men den känslan är kluven inför det faktum att jag berövats...

Av: Oliver Parland
2018:03 | 29 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts