Illustrationer: Gerd Aurell
  • 2018:02
  • Publicerad:

Till mitten hunnen

Till mitten hunnen är ett offentligt verk beställt av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016. Verket består av en väggmålning i en korridor, en skrift med intervjuer samt en bokhylla med Dantes bok ”Den gudomliga komedin” och Marguerite Duras böcker ”Älskaren” och ”Smärtan”.



Det här verket kan bara ses om man är intagen eller arbetar på häktet i Umeå. Nedan följer fotodokumentation av verket samt den skrift med teckningar och text som hör till.

Text och bild: Gerd Aurell
Fotografier: Fanny Carinasdotter
Formgivning av skriften: Helena Wikström
Projektledare Statens konstråd: Åsa Bergdahl


 

TILL MITTEN HUNNEN

Gerd Aurell

Denna skrift är en beställning av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016

HÄKTET

Häktet i Umeå ligger i anslutning till polishuset ”väst på stan”. Det är byggt som ett panoptikon där centralvakten har överblick över alla korridorer och rastgårdar. På häktet arbetar förutom ett 20-tal kriminalvårdare även kanslipersonal, sjuksköterska och husmor. Häktet har 30 platser, varav hälften är reserverade för intagna med restriktioner. Den som är häktad med restriktioner har begränsad kontakt med omvärlden och får varken läsa tidningar, se på tv eller lyssna på radio och inte heller umgås med andra häktade. Besök och telefonsamtal är avlyssnade. Den som är häktad utan restriktioner sitter också inlåst i sin cell en stor del av dygnet men får umgås med andra häktade under några timmar på eftermiddagarna. De flesta sitter häktade 2-3 månader och det är en lång tid att sitta ensam i en cell.

UPPDRAGET

När jag fick uppdraget av Statens konstråd att göra ett processbaserat verk för häktet i Umeå ville jag framför allt skapa något som tog platsen och människorna på allvar. Häktet är en sluten plats och många häktade befinner sig i kris i väntan på rättegången. Jag är intresserad av vad platser gör med människor och häktet är speciellt eftersom man vistas där mot sin vilja. Jag ville undvika all form av glättighet men kände samtidigt att det var viktigt att verket ingav hopp.

Platsen för konstverket är den korridor som leder till gemensamhetsavdelningen där de häktade utan restriktioner kan tillbringa tid tillsammans. De intagna passerar genom den här korridoren ett par gånger om dagen, alltid i sällskap med personal och utan möjlighet att stanna upp. I uppdraget ingick även att skapa mindre bilder i två andra korridorer där de häktade har sina celler.

Jag bestämde mig tidigt för att arbeta med en oväntad färg som förändrade rummens karaktär. Eftersom jag är tecknare ville jag utgå från tecknandet men arbeta i stort format direkt på väggen. För mig var det viktigt att hela verket hängde ihop även om betraktaren såg de enskilda delarna var för sig. Jag ville därför skapa ett flöde av enskilda teckningar som kunde vävas ihop till en lös berättelse, som en film som vecklar ut sig i betraktarens huvud.

I uppdraget ingick att involvera personer på häktet i processen och jag bestämde mig därför för att bygga verket på intervjuer. Jag har i tidigare offentliga verk arbetat med intervjuer och det känns alltid viktigt att föra tillbaka det färdiga konstverket till dem som deltagit i processen. Det som är speciellt med att skapa ett verk för häktet är att jag hoppas att just de häktade som har varit med om att skapa verket slipper se det igen. Istället får det komma andra häktade till del.

TOMAS NORRBO

Tomas har arbetat på häktet i många år och det är han som blir min vägvisare in i häktesvärlden. Det visar sig snart att han har lätt för att prata med alla sorters människor. När man pratar med Tomas kan samtalet handla om kriminalvård men lika gärna om litteratur, film, politik eller historia.

Tomas är ansvarig för gemensamhetsavdelningen, kallad ”Gemet”. Där får häktade utan restriktioner vistas tillsammans på eftermiddagarna och spela bordtennis, baka och titta på tv. Många ägnar tiden åt att dricka kaffe och småprata med varandra. Tomas ser också till att hämta ut enskilda häktade ur deras cell under förmiddagarna för att tiden ska gå lite snabbare och de ska få annat att tänka på än den stundande rättegången.

Tomas beskriver häktet som ett samhällets akutintag. Häktet är ett väntrum, ett mellanläge, helt separerat från resten av samhället. I häktet är du ensam. Tomas ställer alltid en fråga till den häktade: ”Vad har du lärt dig av detta?” Med utgångspunkt i svaret försöker han stödja den häktade att skapa möjligheter och nya livsval.

DANTE

”I som här inträden, låten hoppet fara”. Redan första gången jag besöker häktet citerar Tomas ur Dantes bok ”Den gudomliga komedin”. Boken är upplagd som en vandring genom Helvetet, Skärselden och Paradiset. I inledningen går Dante vilse i en mörk skog. Han hotas av vilddjur från tre håll men räddas av Vergilius, en diktare han beundrar. Det är Vergilius som sedan leder honom genom helvetet och skärselden fram till paradisets port.

På sin vandring träffar Dante många olika syndare. Tillvaron i Helvetet beskrivs som mänskliga tillstånd där folk plågas av eld, gyttja, kokande beck och ormar. De ältar sin plåga och tar sig ingenstans. Dante känner ofta medlidande med syndarna och tycker att straffet är grymt. Han gråter över deras olycka och Vergilius bär honom som ett barn.

De två Dantecitaten som börjar och avslutar verket ser jag som en sorts portal att träda in och ut genom. Det första citatet på väggen inleder Dantes bok: ”Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse”. Det avslutande citatet på insidan av den låsta dörren är sista strofen när Dante och Vergilius träder ut ur det slutna helvetet och återigen står under en öppen himmel: ”Sedan steg vi ut att återse stjärnorna”.

DURAS

En annan utgångspunkt för mitt verk har varit den franska författaren Marguerite Duras. Jag har utgått från de intagnas berättelser men hämtat bildinspirationen från Duras. För mig är hon en vägvisare in i allt det som är svårt med livet. Hon skriver om saker som gör ont på ett medkännande sätt och hon formulerar vad väntan kan göra med en människa. I boken ”Smärtan” beskriver hon hur hon väntar på att hennes man Robert Antelme ska komma tillbaka från ett koncentrationsläger i Tyskland vid andra världskrigets slut och hur väntan till slut för henne till galenskapens rand.

Barnen på väggen är Marguerite Duras och hennes två bröder Paul och Pierre. De tre barnen är placerade i ett öppet fönster centralt på väggen. För mig är den bilden viktig eftersom jag ville föra in en bild av frihet på häktet. Barnen kan både vara de intagnas egna barn eller en bild av barndomen själv. Jag vill gärna att bilderna i verket ska fungera som ett slags språngbräda som leder betraktaren vidare till egna associationer.

INTERVJUER

Bilderna på väggen kom till genom intervjuer med häktade. Jag ställde frågor som ”Vad längtar du efter att se när du är här?” ”Berätta om en plats som är viktig för dig.” ”Finns det en person som betytt mycket för dig?” ”Berätta om när du gick vilse”.

Det var inte alltid lätt att få igång samtal på häktet. Många intagna är i ett tillstånd där de inte kan ta sig ur den bubbla av ensamhet de är försatta i. När jag började med intervjuerna kände jag mig därför nervös och otillräcklig. Som konstnär med intervjuer och samtal som arbetsmetod hamnar jag ibland i situationer där jag tänker att jag borde haft en annan kompetens, att jag snarare borde varit psykolog än konstnär. I efterhand kan jag dock konstatera att det är just i egenskap av konstnär som jag kan initiera den typ av samtal som intresserar mig, samtal som får lov att pendla mellan högt och lågt. Jag uppfattar det som att många intagna såg det som en befrielse att prata med mig eftersom jag så tydligt kom från ”världen utanför murarna”. Det som framför allt har slagit mig under intervjuernas gång är att skillnaden mellan mig och de intagna inte är oöverstiglig. Jag träffade människor som i ett annat liv med andra förutsättningar och andra val hade kunnat vara jag. Steget är inte så stort.

JONAS

Jonas har jobbat som kock och varit på många ställen runt om i Europa: Skottland, Norge, Grekland. Han är häktad för att han har sålt droger och det är inte första gången han är här. Han frågar mig lika mycket som jag frågar honom; vart jag rest, hur jag tänker mig väggen. Han längtar efter sin sambo, hon är gravid och de skulle just gifta sig när han åkte fast. Han skriver brev till henne varje dag. Alla besök han får av henne och alla telefonsamtal är avlyssnade. När jag frågar vad han längtar efter mest säger han KÄRLEK. Kärleksparen längst ner på väggen är till honom.

FELICIA

”Det värsta med att vara här är att mamma tycker att det är så jobbigt. Mamma är den viktigaste personen i mitt liv. Från början var det hemskt att vara häktad, jag var avstängd från all information och visste aldrig vad jag skulle göra. Man blir dum av ensamheten. Hörseln skärps när man är här. Det är så få andra intryck att alla ljud från korridoren och cellerna förstärks. Jag är inte så fysiskt aggressiv, jag sparkar bara i väggen om någon annan sparkar först. Jag har ofta funderat på vad det ger dem? Ont i foten antagligen.”

När jag frågar vad Felicia längtar efter att se på häktet svarar hon ”Mer rosa!”

TONY

”Det enda som rör sig i skallen just nu är rättegången – jävla grisen som satte dit mig – inkasso – kronofogden. Jag har inte satt min fot här på fem år och det kan jag tacka kärringen för. Hon har sett till att jag hållit mig i skinnet, men för en månad sedan var det klippt. När polisen kom och omringade huset trodde grannarna att det var en filminspelning. Hur ska vi kunna bo kvar i kåken? Nu glor alla grannar när de går förbi. Och barnen, ingen vill ju leka med dem längre.”

Om att gå vilse: ”Jag har så dåligt lokalsinne så jag går alltid vilse. En gång gick jag runt i cirklar i Jönköping i flera timmar utan att hitta dit jag skulle.”

NASIR

Nasir är närmare femtio och bland de äldsta jag träffar under min tid på häktet. Han berättar mycket om sin barndom i norra Irak.

”Jag lärde mig simma i en stor brunn. Vi var ett gäng barn som gick dit varje dag och lärde vi oss av varandra. Det var nog tur att våra föräldrar inte hade koll på vad vi gjorde för då hade de satt stopp för det. När vi hade lärt oss simma började vi dyka. Vi dök hela sommaren och försökte nå botten av brunnen, men det gick inte, den var för djup.”

Berättelsen om brunnen associerade jag som konstnär till Tarkovskijs film ”Ivans barndom”. I en scen i filmen står Ivan och hans mamma och tittar ner i en brunn. Mamman säger: ”Om en brunn är tillräckligt djup syns en stjärna i den, till och med på dagen.” I filmen är det tydligt att brunnen är en metafor för minnet. Det Ivan och hans mamma tittar ner i är egentligen minnen från en lycklig barndom, innan allt gick fel.

ORHAN

”Jag är nummer tre i en syskonskara på fem och min familj är det viktigaste för mig. Mamma är den som håller ihop familjen och jag brukar tänka på hennes lammgryta och hur vi samlas runt den. Vi tyckte inte om vår pappa när vi var små för han bråkade med mamma. Vad tror du – kan föräldrar ändra på sig så här sent i livet? Är det värt att jag försöker påverka dem eller ska jag ge upp och bara inse att de är som de är?”

”Jag lärde mig tidigt att göra mina egna val. Allt jag gör försöker jag göra så gott jag kan, även om det handlar om kriminalitet. Huvudsaken är att man gör ett val. Om jag tänker på framtiden skulle jag vilja bli lärare, på högstadiet. I den åldern går det att påverka eleverna och då kan man göra skillnad.”

Orhan ber mig rita ett par ögon åt honom. Han håller på med en teckning i cellen men han blir inte nöjd med hur han ritar ögon. Han ger mig i uppdrag att rita halvslutna meditativa ögon som han kan teckna av och som ska sitta uppe i himlen.

DANIEL

Daniel pluggar till civilingenjör och oroar sig för hur det ska gå med studierna när han missar så mycket av undervisningen. Han kan inte förklara för lärarna varför han har varit borta, ”vad ska jag säga, det går ju inte att säga att jag suttit häktad.”

”Om jag tänker på en plats som gör mig glad så är det ett nöjesfält, som Gröna Lund. Gröna Lund ligger så fint nere vid vattnet. Jag tänker på karuseller, godis, popcorn och att vara där en varm sommarkväll. Det är lycka för mig.”

NASIR

”Jag var ganska busig när jag var liten. Jag och min kompis retades med några vildhundar. Vi var inte så snälla, vi kastade sten och lurade dem att jaga oss. Men så blev vi kompis med två av vildhundarna som vi kallade Jägarn och Snövit, två långhåriga jättehundar, en svart och en vit.

En dag tog jag med mig Snövit och gick genom hela staden och fortsatte ut ur den och vidare genom byn som låg utanför. Till slut kom vi ut i öknen. Vi gick och gick. Det var helt tomt, bara låga berg i fjärran. Det började mörkna och vi hade inte ätit något på hela dagen. Plötsligt förstod jag att jag var vilse och då blev jag rädd. Jag var helt liten, bara 10-11 år. Jag började gråta och sa till Snövit ”Snälla hund, led mig hem.” Snövit tittade på tårarna som rann nedför mina kinder och det var som om hon förstod vad jag sa. Så ledde hon mig hem.”

Text Gerd Aurell
Bild Bild: Gerd Aurell | Fotografier: Fanny Carinasdotter

UTGÅVA 2018:02

Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin

Vem äger idéerna?

Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i...

Av: Stoika Hristova
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Poesi av Michael Economou, Guido Zeccola, Alekfucksia Braunisch Cosmos och Per Nilsson.

Av: redaktionen
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: artikelförfattaren

Staten är inte din kompis

När staten slår fast det alla ska vara överens om, värderingar, politik eller idéer som inte kan ifrågasättas, när staten talar om för oss vad som är gott, godkänt, bra...

Av: Patrik Stigsson
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Breven till en död vän

Det är du och jag nu, inga andra. Du och jag, som tecknar personliga porträtt genom dödande erfarenheter som är de avgörande elementen i en avancerad överlevnadskod.

Av: Cecilia Persson
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustrationer: Gerd Aurell

Till mitten hunnen

Till mitten hunnen är ett offentligt verk beställt av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016. Verket består av en väggmålning i en korridor, en skrift med intervjuer samt en...

Av: Gerd Aurell
2018:02 | 02 mars, 2018

Två nordiska snillen

Två nordiska snillen

MUSIK | Musikaliska genier som upptäcks vid tidig ålder är något som man förknippar med forna tider och välgjorda gamla kostymdramer. Men, visst finns musikaliska genier än idag och livs...

Av: Belinda Graham
2018:02 | 05 mars, 2018

Illustration ur John Boyle O'Reilly's Athletics and Manly Sport, 1890.

Evolutionen och den globala xenofobin

Hur kan vi förhålla oss till moraliska dilemman? Carsten Palmer Schale om etik, evolutionära tendenser, och några till synes paradoxala motsättningar mellan överlevnad och levnad.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:02 | 02 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-02

Äntligen fredag, din hjälpande psykolog när själen din värker! Korka upp buteljen och let´s go till partyplaneten, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:02 | 02 mars, 2018

Sauna. CCO-PD

ur Bastudikterna

Skribenten och konstkritikern Mathias Jansson om bastuns alkemi.

Av: Mathias Jansson
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: Mats Olofsson

I Österrike firas 100-årsminnet av Wiene…

Det är nu ett helt sekel sedan det dåtida Wiens mest berömda konstnärer; Otto Wagner, Egon Schiele, Gustav Klimt och Koloman Moser avled. Författaren Lilian O. Montmar skriver till minnet...

Av: Lilian O. Montmar
2018:02 | 02 mars, 2018

Clitemnestra y Egisto a punto de matar a Agamenón. Pierre-Narcisse Guérin, 1817.

Orestien & dysfunktionens antika röt…

I vad mån präglas våra värderingar av det vi kallar klassisk bildning och hur skaffar vi oss ett frigörande perspektiv? Författaren Annakarin Svedberg återvänder till den grekiska tragedin och reflekterar...

Av: Annakarin Svedberg
2018:02 | 02 mars, 2018

En grundlig genomgång av Ulysses

BOK | Hans-Evert Renerius ger en grundlig genomgång av Göteborgs Universitets antologi En dag i Dublin – Om James Joyce Ulysses.

Av: Hans-Evert Renérius
2018:02 | 05 mars, 2018

Zuzanna Ginczanka på 1930-talet. Okänd fotograf

Zuzanna Ginczanka och Non omnis moriar

Skribenten och översättaren Jurek Hirschberg om den polska poeten Zuzanna Ginczankas levnadsöde. En berättelse om ett sällsamt möte mellan dikten och lagen. Om att beröva världen ett liv och för...

Av: Jurek Hirschberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia

Orpheus och den mystiska läran

Var finns poesin? Guido Zeccolas om den mystiska diktkonsten som situerad i skärningspunkten mellan det Apolloniska och Dionysiska – mellan kultur och natur.

Av: Guido Zeccola
2018:02 | 02 mars, 2018

Norrlandsoperan i Umeå. Foto: Hanka (Wikimedia)

Birgit Berndt, en dansens makthavare med…

Politiskt engagemang är synligare än på länge i den svenska kulturvärlden. På Norrlandsoperan i Umeå märks det tydligt i det program som nu är i full gång på dansscenen. Birgit...

Av: Nancy Westman
2018:02 | 02 mars, 2018

Detalj ur bokomslaget.

Om ovidlådenhet

BOK | Försöket till ett riktigt liv behöver inte leda till ett avståndstagande från samtiden utan kan också innebära ett levande i samtiden, med förmågan till avstånd. Läs Gunnar Lundin...

Av: Gunnar Lundin
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: Bokfink1 (pixabay)

Diktens platser och föremål

BOK | Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser som blir till minnen och reflektioner. Sebastian Andersson om Inge-Bert Täljedals senaste diktsamling.

Av: Sebastian Andersson
2018:02 | 05 mars, 2018

Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)

Ödet

Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Författaren och idéhistorikern Michael...

Av: Michael Azar
2018:02 | 02 mars, 2018

Olof Palme, 1968. Foto: Pressens Bild/Scanpix

En samhällsomvandling på lång sikt

BOK | Tomas Wihlman har läst Henrik Berggrens 68 och funnit en beskrivning av hur en långsiktig samhällsomvandling där ungdomsrevolt, konst, litteratur, fritid, arbete och religion har påverkat det svenska...

Av: Thomas Wihlman
2018:02 | 05 mars, 2018

Göteborgsbaletten. Foto: Anne Edelstam

Nordisk dansfestival i Paris

SCENKONST | Uppfriskande eller skandalöst - beroende på tro och åsikt, men definitivt omvälvande för samtliga åskådare. Ann Edelstam har besökt Nordisk dansfestival i Paris.

Av: Anne Edelstam
2018:02 | 05 mars, 2018

Illustration av Utagawa Kuniyoshi, 1798 - 1861 (beskuren).

Yōkai: Obehagligheter på japanska

Spöken, finns dom? Konstnären Carl-Erik Engqvist tar oss med österut i en kulturhistorisk genomlysning av det Japanska fenomenet Yōkai.

Av: Carl-Erik Engqvist
2018:02 | 02 mars, 2018

Detalj

Ord ur ett mörker

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Mare Kandres samlade dramer och möter ett författarskap som präglas av ett egensinnigt och rakt språk, och av författarens stora förmåga att blottlägga människans...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:02 | 05 mars, 2018

Lavskrika. Foto: Ron Knight (CC BY 2.0, Wikimedia commons)

Spjutkastaren med passion för lavskrikor

Går det att leva i en symbiotisk relation med naturen? Rolf Karlman om en anmärkningsvärd relation mellan en stor människa och en liten fågel.

Av: Rolf Karlman
2018:02 | 02 mars, 2018

Ett informationsmöte om imperiet

SCENKONST | Anna Bergqvist imponeras av Turteaterns Visit Qo’noS! En föreställning som vecklar ut sig i ett Star Trek-universum, och presenteras som ett informationsmöte om imperiet Klingon och dess kultur...

Av: Anna Bergqvist
2018:02 | 05 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten att radera

Den stora skrivstilsboken låg framför mig, det fanns en glädje blandad med prestationsångest när lektionen började. Min lärare, Julia, studerade noga varje bokstav jag svarvade över min axel, med sina ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 10 augusti, 2013

Det kom ett brev – som var min röst. Om Pär Lagerkvist

Resan tillhör två världar, den yttre och den inre, den av lust och den av nödvändighet, främst för att den sätter fantasin i rörelse, och den här, för min del ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 13 maj, 2014

Tinget och stjärnan

1.      Kroppen håller fast världens existens och grundlägger tingen, inklusive deras bortvända sidor, genom det med varje ögonblick uppkommande behovet av ett låst perspektiv. Men kropp och ting förblir likartat ...

Av: Nanok | Essäer om religionen | 02 mars, 2010

TILLTALET

Och vi kultiverade ett stelnat stoff. Och till sist systematiskt beskurna ligament. Och våta stöttepinnar på platsen. Och stavades ner i vidderna. Och spelplatsen. Och detta nya sortiment. Och det ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 05 juli, 2009

Jag är både och

Porträtt av Azita Ghahreman Azita Ghahreman, född 1962 i Iran, bor sedan 2006 i Sverige. På persiska har hon gett ut fem diktsamlingar. Hennes poesi har publicerats i svensk översättning ...

Av: Maria Küchen | Litteraturens porträtt | 10 mars, 2010

Gösta Ekman med Bibi Andersson och Kjell Grede

En dåres försvarstal – Gösta Ekman i en annorlunda roll

August Strindberg kände sig långt ifrån alltid helt tillfreds med den högst personliga syn på äktenskapet med Siri von Essen som han delgav världen i En dåres försvarstal.

Av: Kurt Bäckström | Essäer om scenkonst | 07 maj, 2017

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2012

Kärleken efter döden

Vad sker med kärleken efter döden? I det följande diskuterar jag hur frågan gestaltas i det tionde kapitlet av Willy Kyrklunds skrift Om godheten från 1988. Eftersom "stycke 10" vore ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 27 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts