Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)
  • 2018:02
  • Publicerad:

Ödet



Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Författaren och idéhistorikern Michael Azar betraktar relationen mellan ödet och människan



Tankens uppgift består i att komma underfund med om människorna
är som de är därför att de måste vara det eller därför att de vill vara det.
- Edward Albee

En vacker dag i medeltidens Bagdad stöter kalifens tjänare på Döden i en kvinnas skepnad. Hon kastar sin skräckinjagande skugga över honom och tjänaren flyr skräckslagen därifrån. Han meddelar kalifen att han snabbt måste ge sig av: ”Döden har kommit för att hämta mig, men om du tillåter hinner jag ta mig ända bort till Samarkand redan ikväll.” Kalifen accepterar sin tjänares önskan och ser honom rida iväg. Bekymrad över hans öde uppsöker han döden och frågar henne varför hon skrämt upp den unge tjänaren. ”Det var inte meningen att skrämma honom”, svarar döden. ”Jag blev bara så förundrad över att han var i Bagdad, vi skall ju träffas i Samarkand ikväll.”

Anekdoten – återberättad av Somerset Maugham, men sannolikt sprungen ur en sufisk berättelse från 800-talets Irak – utgör ett koncentrerat av den klassiska föreställningen om hur ödet med stort Ö griper in i vår tillvaro. Enligt denna ödesvision finns det en given mening i kosmos, och över allas våra liv verkar en ständigt närvarande gudomlig makt som omsorgsfullt planerat och räknat våra dagar i förväg. En sådan ödestro genomsyrar faktiskt stora delar av den västerländska idétradition som springer ur arvet från Aten och Jerusalem.

I det första fallet, det antika Grekland, finner vi det redan hos Homeros där gudarna ständigt griper in i människornas liv för att avgöra deras öden. Jag tänker till exempel på denna vackra scen i Illiaden när gudinnan Pallas Athena ingriper för att fläkta undan en pil från kung Menealos hud ”precis som när en moder viftar bort en envis fluga från sitt sovande spädbarn”. I Herodotos berömda Historia upphöjer den pytiska prästinnan till den högsta rangens makt och förklarar att inte ens gudarna kan ”undfly Ödets skickelse”. Hos Platon tjänar oraklet i Delfi en avgörande funktion i berättelsen om läromästaren Sokrates ödeskall och tidiga stoiska filosofer återkommer ständigt till samma ödestema. Så vädjar den grekiske stoikern Kleanthes att Ödet (πεπρωμένη) skall leda honom dit det redan har bestämt att han skall gå – och så tillägger han: ”Gör jag det inte godvilligt, syndar jag och måste gå med ändå”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Allt som sker, det sker med nödvändighet. I kraftmätningen mellan människan och ödets makt avgår alltid den senare med segern.

Allt som sker, det sker med nödvändighet. I kraftmätningen mellan människan och ödets makt avgår alltid den senare med segern. Och inte sällan möter människan – som den gamla irakiska berättelsen om kalifens tjänare illustrerar – sitt öde just på den väg hon valt för att undgå det. Samma motiv känner vi givetvis igen från Sofokles berömda historia om kung Oidipus.

Vad gäller det andra fallet, arvet från Jerusalem, finner vi på många håll samma slags antaganden. Här anas den ende Gudens finger bakom allt. Den heliga skrift låter oss veta att Herren känner varje sparv som faller till marken och att Han räknar varje litet hårstrå på de sina. Och på samma sätt som med de grekiska orakelspråken möter vi även här en rad föregripande profetior om den morgondag som ännu inte ägt rum, men som med nödvändighet kommer att göra det. Som när Jesus låter sin förstummade lärjunge Petrus förstå att han skall förneka sin mästare ”tre gånger innan tuppen gal”. (Matt 26:34). Det är förvisso en förutsägelse som har fått teologer, filosofer och författare att slita sitt hår: hur kan Jesus redan i förväg veta vad Petrus skall företa sig? Och kan man verkligen förena idén om människans fria vilja och ansvar, med föreställningen om att allt är förutbestämt?

Ibland framstår den interreligiösa debatten som en strid mellan barn som tävlar om vems Fader som är bäst och starkast. De kristnas Gud är inte bara ”skapare” och ”frälsare”, som kyrkofadern Augustinus gör gällande. Han är också – jag fortsätter att citera kyrkofadern – ”Gudarnas gud”. Det är för övrigt därför man inte får ha några andra Gudar än honom.

En av Augustinus efterföljare, Martin Luther, insisterar i sin tur på att de kristnas Gud inte får vara sämre än hedningarnas gudar. Med tanke på att till och med hedningarna ”gett sina gudar förmåga att bestämma ödet” vore det direkt löjligt för de kristna att dyrka ”en Gud som inte kan förutse vad som skall hända”. Guds makt är ju så stor att den kan sträcka ut, eller dra samman, en fjärils vinge.

Det är i denna tanketradition vi finner alla de som hävdar att Gud alltid är inblandad i livets spel. Det finns ingen slump. Allt som händer har en mening.Det är i denna tanketradition vi finner alla de som hävdar att Gud alltid är inblandad i livets spel. Det finns ingen slump. Allt som händer har en mening. I slutänden är det Gud som bestämmer på vilken kropp malariamyggan skall kalasa. Eller vilka som träffas eller inte när en granat sprider sitt dödande splitter någonstans i Damaskus eller Kabul.

Å andra sidan finns det också gamla idéströmningar som framhäver att Ödet tvärtom slår helt blint. Allt går att återföra på slumpen och tillfälligheternas spel. Det finns inga högre makter – och om de nu trots allt fanns så har de ändå annat att göra än att blanda sig människobarns liv och leverne. Livet är ett enda stort lotteri, ett fornsvenskt ord som ofta använts för att översätta antika termer som avser just ödet. Ur denna tanke springer en tradition som hävdar att människan måste bli ödmjuk för att stå ut med livet. Eller med ett mer exakt ord: ödesmjuk.

Hos den italienske renässanstänkaren Niccolò Machiavelli finner vi upptakten till ytterligare en tankelinje. Han försöker förena idén om ödets blinda nyckfullhet med föreställningen om mänsklig frihet och skaparkraft. Å ena sidan har vi vad han kallar Fortuna – den ödesmakt som med bindel för ögonen låter människorna omväxlande drabbas av tur och otur, lycka och olycka. Å andra sidan har vi ett visst utrymme för fria och handlingskraftiga ingripanden. Ödet bestämmer bara till hälften över våra handlingar; den övriga hälften hänger på oss. Fru Fortuna, skriver han i Fursten, är kvinna och vill man kuva henne så måste man gå fram med kraft, våld och djärvhet.

Machiavellis ande vilar över modernitetens filosofiska och politiska programförklaring: det är genom att ta sitt öde i egna händer som människan skall ersätta Gudarna och bli jordens herre. Idén om handlingskraften kommer att vävas samman med ett antal nya principer: förnuftet och revolten, vetenskapen och teknologin.

Det har väl gått både bra och dåligt, beroende på vilket och vems perspektiv man anlägger. Moderniteten kondenseras på samma gång i vaccinet och atombomben, i demokratins institutioner och i de totalitära system som fogar samman makt, vetande och teknik i en ytterligt destruktiv mix. Drömmen om att var och en endast skulle lyda under det universella förnuftets krav – formulerad av till exempel Nicolas de Condorcet och Immanuel Kant – har visat sig ytterligt svår att realisera. Kanske vilar den dessutom mer på en from förhoppning än en välgrundad antropologi. För många politiskt och socialt marginaliserade grupper har löftet om den Nya människan mynnat ut i svåra besvikelser och trauman. Det är svårt att bevara tron på det oundvikliga framsteget efter kolonialismens och förintelsens omänskliga fasor. Och som Simone de Beauvoir anmärker strax efter andra världskriget så har dessutom det manliga könet ofta fortsatt att insistera – med kraft och våld – på att reducera kvinnan till det andra könet. ”Männen”, skriver hon i Det andra könet, ”har alltid haft kvinnans öde (le destin de la femme) i sina händer och de har inte fattat beslut i hennes intresse.”

Under alla omständigheter är det uppenbart att människan förblivit underkastad en rad krafter bortom hennes kontroll. Vi kan till exempel skjuta upp döden, men inte besegra den.Under alla omständigheter är det uppenbart att människan förblivit underkastad en rad krafter bortom hennes kontroll. Vi kan till exempel skjuta upp döden, men inte besegra den. Vi har förmodligen bättre kunskaper om människans psyke idag än för två tusen år sedan, men det förhindrar inte att vi ofta fortfarande slavar under okontrollerbara drifter och passioner. Vi har visserligen, åtminstone på många håll, sett en utveckling mot formell likhet inför lagen, men i praktiken består de ojämlika ödesvillkor som sedan evigheter präglat människans tillvaro. Och de eländiga förhållanden som gör att stora delar av vår planets befolkning lever i absolut armod medan andra lever i skriande överflöd är onekligen mindre ett uttryck för Fortunas lotteri än för skeva politiska intressen.

Kulturen, generna och institutionerna – de både föregår, formar och överlever oss på ett sätt som gäckar vår önskan att bemästra tillvaron. Och vår smärtsamma sårbarhet inför livets tvära kast, den både föds och dör vi med, oavsett hur många storslagna proteser som den moderna teknologin levererar. Ena dagen skrattar vi med våra barn, dagen därpå blir vi överkörda av en lastbil. Sålunda förblir de klassiska frågorna från Aten och Jerusalem både aktuella och akuta: Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Vad kan vi egentligen veta om det som väntar oss i framtiden? Och hur går vi från abstrakt likhet inför lagen till en åtminstone rimlig jämlikhet inför livets svårigheter och möjligheter?

Text Michael Azar
Bild Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)


UTGÅVA 2018:02

Illustration ur John Boyle O'Reilly's Athletics and Manly Sport, 1890.

Evolutionen och den globala xenofobin

Hur kan vi förhålla oss till moraliska dilemman? Carsten Palmer Schale om etik, evolutionära tendenser, och några till synes paradoxala motsättningar mellan överlevnad och levnad.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:02 | 02 mars, 2018

Lavskrika. Foto: Ron Knight (CC BY 2.0, Wikimedia commons)

Spjutkastaren med passion för lavskrikor

Går det att leva i en symbiotisk relation med naturen? Rolf Karlman om en anmärkningsvärd relation mellan en stor människa och en liten fågel.

Av: Rolf Karlman
2018:02 | 02 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-02

Äntligen fredag, din hjälpande psykolog när själen din värker! Korka upp buteljen och let´s go till partyplaneten, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:02 | 02 mars, 2018

Olof Palme, 1968. Foto: Pressens Bild/Scanpix

En samhällsomvandling på lång sikt

BOK | Tomas Wihlman har läst Henrik Berggrens 68 och funnit en beskrivning av hur en långsiktig samhällsomvandling där ungdomsrevolt, konst, litteratur, fritid, arbete och religion har påverkat det svenska...

Av: Thomas Wihlman
2018:02 | 05 mars, 2018

Detalj

Ord ur ett mörker

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Mare Kandres samlade dramer och möter ett författarskap som präglas av ett egensinnigt och rakt språk, och av författarens stora förmåga att blottlägga människans...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:02 | 05 mars, 2018

Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin

Vem äger idéerna?

Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i...

Av: Stoika Hristova
2018:02 | 02 mars, 2018

Clitemnestra y Egisto a punto de matar a Agamenón. Pierre-Narcisse Guérin, 1817.

Orestien & dysfunktionens antika röt…

I vad mån präglas våra värderingar av det vi kallar klassisk bildning och hur skaffar vi oss ett frigörande perspektiv? Författaren Annakarin Svedberg återvänder till den grekiska tragedin och reflekterar...

Av: Annakarin Svedberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustration av Utagawa Kuniyoshi, 1798 - 1861 (beskuren).

Yōkai: Obehagligheter på japanska

Spöken, finns dom? Konstnären Carl-Erik Engqvist tar oss med österut i en kulturhistorisk genomlysning av det Japanska fenomenet Yōkai.

Av: Carl-Erik Engqvist
2018:02 | 02 mars, 2018

Zuzanna Ginczanka på 1930-talet. Okänd fotograf

Zuzanna Ginczanka och Non omnis moriar

Skribenten och översättaren Jurek Hirschberg om den polska poeten Zuzanna Ginczankas levnadsöde. En berättelse om ett sällsamt möte mellan dikten och lagen. Om att beröva världen ett liv och för...

Av: Jurek Hirschberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: Bokfink1 (pixabay)

Diktens platser och föremål

BOK | Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser som blir till minnen och reflektioner. Sebastian Andersson om Inge-Bert Täljedals senaste diktsamling.

Av: Sebastian Andersson
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: Mats Olofsson

I Österrike firas 100-årsminnet av Wiene…

Det är nu ett helt sekel sedan det dåtida Wiens mest berömda konstnärer; Otto Wagner, Egon Schiele, Gustav Klimt och Koloman Moser avled. Författaren Lilian O. Montmar skriver till minnet...

Av: Lilian O. Montmar
2018:02 | 02 mars, 2018

Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia

Orpheus och den mystiska läran

Var finns poesin? Guido Zeccolas om den mystiska diktkonsten som situerad i skärningspunkten mellan det Apolloniska och Dionysiska – mellan kultur och natur.

Av: Guido Zeccola
2018:02 | 02 mars, 2018

Sauna. CCO-PD

ur Bastudikterna

Skribenten och konstkritikern Mathias Jansson om bastuns alkemi.

Av: Mathias Jansson
2018:02 | 02 mars, 2018

Ett informationsmöte om imperiet

SCENKONST | Anna Bergqvist imponeras av Turteaterns Visit Qo’noS! En föreställning som vecklar ut sig i ett Star Trek-universum, och presenteras som ett informationsmöte om imperiet Klingon och dess kultur...

Av: Anna Bergqvist
2018:02 | 05 mars, 2018

Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)

Ödet

Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Författaren och idéhistorikern Michael...

Av: Michael Azar
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Poesi av Michael Economou, Guido Zeccola, Alekfucksia Braunisch Cosmos och Per Nilsson.

Av: redaktionen
2018:02 | 02 mars, 2018

En grundlig genomgång av Ulysses

BOK | Hans-Evert Renerius ger en grundlig genomgång av Göteborgs Universitets antologi En dag i Dublin – Om James Joyce Ulysses.

Av: Hans-Evert Renérius
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: artikelförfattaren

Staten är inte din kompis

När staten slår fast det alla ska vara överens om, värderingar, politik eller idéer som inte kan ifrågasättas, när staten talar om för oss vad som är gott, godkänt, bra...

Av: Patrik Stigsson
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustrationer: Gerd Aurell

Till mitten hunnen

Till mitten hunnen är ett offentligt verk beställt av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016. Verket består av en väggmålning i en korridor, en skrift med intervjuer samt en...

Av: Gerd Aurell
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Breven till en död vän

Det är du och jag nu, inga andra. Du och jag, som tecknar personliga porträtt genom dödande erfarenheter som är de avgörande elementen i en avancerad överlevnadskod.

Av: Cecilia Persson
2018:02 | 02 mars, 2018

Två nordiska snillen

Två nordiska snillen

MUSIK | Musikaliska genier som upptäcks vid tidig ålder är något som man förknippar med forna tider och välgjorda gamla kostymdramer. Men, visst finns musikaliska genier än idag och livs...

Av: Belinda Graham
2018:02 | 05 mars, 2018

Norrlandsoperan i Umeå. Foto: Hanka (Wikimedia)

Birgit Berndt, en dansens makthavare med…

Politiskt engagemang är synligare än på länge i den svenska kulturvärlden. På Norrlandsoperan i Umeå märks det tydligt i det program som nu är i full gång på dansscenen. Birgit...

Av: Nancy Westman
2018:02 | 02 mars, 2018

Göteborgsbaletten. Foto: Anne Edelstam

Nordisk dansfestival i Paris

SCENKONST | Uppfriskande eller skandalöst - beroende på tro och åsikt, men definitivt omvälvande för samtliga åskådare. Ann Edelstam har besökt Nordisk dansfestival i Paris.

Av: Anne Edelstam
2018:02 | 05 mars, 2018

Detalj ur bokomslaget.

Om ovidlådenhet

BOK | Försöket till ett riktigt liv behöver inte leda till ett avståndstagande från samtiden utan kan också innebära ett levande i samtiden, med förmågan till avstånd. Läs Gunnar Lundin...

Av: Gunnar Lundin
2018:02 | 05 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

Ur arkivet

view_module reorder

ÅM Hellman. Förgätmigej

ÅM Hellman är skribent och litteraturkritiker. Hon är bosatt i Kristianstad och medlem i SkAlla. Novellen Förgätmigej var en del av hennes examensarbete från Författarskolan i Lund 2011.   Förgätmigej   Efteråt tycktes det ...

Av: ÅM Hellman | Utopiska geografier | 23 januari, 2012

Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | Essäer om litteratur & böcker | 30 april, 2017

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010. Foto: Cecilia Ekströmer/ Wikimedia Commons, 2010.

Olle Ljungström

Det har varit bitterljuvt att lyssna på kassetten: ljuvt eftersom det har varit fint att få återuppleva intervjutillfället, bittert eftersom jag hela tiden har haft i bakhuvudet att personen jag ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 01 augusti, 2016

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

Är du halvspråkig eller är du flerspråkig? Intervju med Teater Foratt

På Teater Foratt i Malmö ser man språken som en kompetens och det är i språken och i flerspråkigheten som man hela tiden rör sig när man gör sina uppsättningar ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 augusti, 2012

STATSKUPPENS TEKNIK

SEXTONDE KAPITLET I början av 1930talet gavs ut i Frankrike en bok Statskuppens teknik av journalisten och författaren Curzio Malaparte. Mussolini tyckte om boken men gav alldrig tillståndet att publicera den ...

Av: Curzio Malaparte, Översättning Torbjörn Elensky | Reportage om politik & samhälle | 30 november, 2009

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.