Foto: Mats Olofsson
  • 2018:02
  • Publicerad:

I Österrike firas 100-årsminnet av Wiener Moderne



Det är nu ett helt sekel sedan det dåtida Wiens mest berömda konstnärer; Otto Wagner, Egon Schiele, Gustav Klimt och Koloman Moser avled. Författaren Lilian O. Montmar skriver till minnet av den inom konstarterna så inflytelserika rörelsen Wiener Moderne.



Wien utvecklades till Europas intellektuella centrum under fin de siècle, slutet av 1890-talet och fram till 1920-talet. I år firar Wiens museer 100-årsminnet av Wiener Moderne, som påverkade övriga Europa vad gäller filosofi, litteratur, musik, konst, design och arkitektur. På tvåmiljonsstadens kaféer diskuterade litterära frontfigurer som Karl Kraus och Peter Altenberger konst och litteratur med arkitekter som Adolf Loos, Josef Hoffman och Joseph Maria Olbrich.

Gustav Klimts kvinnogestaltningar, Egon Schieles självporträtt, Otto Wagners storstadsarkitektur, Koloman Mosers formgivning, Sigmund Freuds psykoanalyser, Arnold Schönbergs tolvtonsmusik, Gustav Mahlers moderna symfonier, Ludwig Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus, Arthur Schnitzlers SeelenlandschaftenGustav Klimts kvinnogestaltningar, Egon Schieles självporträtt, Otto Wagners storstadsarkitektur, Koloman Mosers formgivning, Sigmund Freuds psykoanalyser, Arnold Schönbergs tolvtonsmusik, Gustav Mahlers moderna symfonier, Ludwig Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus, Arthur Schnitzlers Seelenlandschaften

År 1897 grundade Otto Wagner tillsammans med Gustav Klimt, Koloman Moser, Josef Hoffmann och Joseph Maria Olbrich ”Die Wiener Secession” och prydde lokalen med en gyllene kupol av Otto Wagner. Själva benämningen ”Secession” var i sig en ren protest. Namnet går tillbaka till den romerska ”secessio plebis”, plebsens uttåg ur republiken i protest mot patriciernas vanstyre. Secessionisternas tidskrift ”Ver Sacrum” (helig vår), som blev rörelsens språkrör, hämtar sin titel från en ritual i antikens Rom, där unga män vigde sina liv åt gudarna i tider av hotande fara. Man ville ha en helt ”ny början” och redan efter tre år uppnåddes stora konstnärliga framsteg.

Medan Gustav Klimt var Wiener Secessionens förste president var Koloman Moser dess art director och grafic designer som formgav Secessionens magasin, "Ver Sacrum" och alla utställningar. 1903 grundade han även Wiener Werkstätte. Tillsammans med Josef Hoffmann designade han allt från möbler, glas, vaser och smycken till böcker, brevpapper och posters. Hans yrkestitel skulle väl idag motsvara "inredningsarkitekt, produkt och utställningsdesigner".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äldst av de fyra konstnärerna var Otto Wagner. Han föddes 1841 i Penzing (numera Wiens 14 Bezirk) och studerade arkitektur i Wien och Berlin. I början uppförde han byggnader i florentinsk renässansstil men övergick ganska snart till husbyggen som mer motsvarade samhällets modernare behov. Han menade att det måste finnas en kongruens mellan funktion, material och konstruktion. År 1894 blev han utnämnd till professor på Konstakademin i Wien. Han förkroppsligade en ny tidsanda och var inflytelserik både som arkitekt och lärare, men många avskydde hans nymodigheter, eftersom hans nya stil stod i skarp motsättning till Wienarkitekturen sådan den hade utvecklats under 1800-talet. Han ritade en helt ny stadsplanering för Wien, som endast delvis blev förverkligad, och byggde sammanlagt ett hundratal privathus. Många byggnader i Wien bär fortfarande hans signum, lagerkransen, exempelvis Majolikahuset, Postsparkassan och stationshusen på Karlsplatz, Landstrasse och Stadtpark.

Foto: Mats Olofsson
Foto: Mats Olofsson

År 1904 lade kejsaren Franz Joseph grunden till Sankt Leopolds Kyrka på Steinhof, men den färdigställda byggnaden föll honom inte alls i smaken och därför sägs han ha överlåtit åt ärkehertigen Franz Ferdinand att lägga slutstenen den 8 oktober 1907. För kejsaren, som själv föredrog barockstilen, var kyrkans arkitektur alltför modern, ”den passar bra till sinnessjukhuset” löd kritiken. Otto Wagner blev inte ens nämnd i inaugurationstalet och fick inga fler uppdrag från kejsarhuset. Tidningen "Die freie Presse“ skriver på invigningsdagen: "Är det inte verkligen ett ödets ironi att den första verkligt storstilade secessionistiska byggnaden i Wien byggdes för de sinnessjuka på Steinhof?" På området fanns även Spiegelgrund, där rasbiologerna kom att genomföra eutanasiprogrammet under Andra världskriget.

Konsthantverksskolan övertogs av sessisionisterna i en handvändning. Under direktören Felician von Myrbachs ledning reformerades skolan och Josef Hoffmann, Koloman Moser och Arthur Strasser anställdes som lärare. I nära samarbete med Wiener Werkstätte kom skolan att bli en grundval för Wiener Moderne's genombrott i Wien, som uttryckligen avsade sig alla estetiska bindningar till historiska förebilder. Med begreppet ”modern” avsåg man en ny estetik enligt mottot: ”Åt tiden dess konst. Åt konsten dess frihet.”

Foto: Mats Olofsson
Foto: Mats Olofsson

Gustav Klimt (1862-1918) var samtida med en hel kulturs och ett rikes katastrofala sammanbrott. Hans verk reflekterar i hög grad ett fin de siècle-samhälle mer än en realistisk uppgörelse med den sociala verkligheten i skuggan av det sönderfallande habsburgska riket. Under hans livstid betraktades hans konst som dekadent och skandalös, en dåtida beteckning för sekelskiftet per se.

Med sin konst revolterade Klimt mot fadersgenerationen både konstnärligt och politiskt och tog strid mot föråldrade konstnärliga ideal. Besökaren möttes av utställningens treskeppiga sakrala arkitektur i diskreta färger och dämpad belysning och leddes sedan in i ”sidoskeppet”. Som en förberedelse på huvudattraktionen väntade Klimts Beethovenfris, som han utformat med slutkören i Beethovens nionde symfoni, tonsättningen av Friedrich Schillers ode ”Till glädjen” som utgångspunkt. Utopin om ”mänsklighetens allmänna förbrödring” ställde han emot civilisationens fientliga makter, staten och kyrkan. Den chockerande effekten var apmonstret med pärlemorögonen omgiven av lysande kvinnliga gestalter mot den mörka bakgrunden. Klimt hade målat sitt verk på en enkel spjälkonstruktion över vilken han spikat fast vass som han sedan putsat. För att uppnå speciella effekter hade han använt sig av tapetserarnubb, spegelbitar, knappar och modesmycken av färgat glas.

Klimts verk vittnar om en tendens att framhäva kvinnan som identifikationsbärare för sin egen identitet, något som han inte var ensam om. ”Omvärderingen av det feminina” har ofta beskrivits som en ”uppvärdering av den manliga kvinnligheten” och denna förändring av synen på förhållandet mellan könen är ett av 1800-talets kulturella fenomen, som satte spår i alla konstarter. Bilden av mannen försvinner ur måleriet, medan kvinnan får en monopolställning. Klimt förvandlar den sedesamt kyska kvinnan till hotfullt naturväsen, myt, häxa eller säljprodukt. Det finns inga belägg för att han skulle ha förordat kvinnans jämställdhet med mannen, även om man nu för tiden tillskriver honom denna roll. I stället estetiserar han kvinnans ställning genom att deponera temat i form av en metafor till sagans och allegorins värld. Kvinnan som femme fatale var ett populärt motiv kring sekelskiftet. I och med jugendstilen syns den kvinnliga nakna kroppen i reklamen. Med ett av tidens centrala begrepp - stämning - ansågs upplevelser som njutning, känsla och inlevelse vara specifikt kvinnliga. Idag anses hans konst vara sinnebilden av Die Wiener Moderne och har blivit mycket populär och framför allt dyrbar.

Gustav Klimt blev Egon Schieles mecenat. Schiele föddes i Tulln 1890. Fadern var stations-föreståndare och familjen bodde i stationshuset, där Egon Schiele tecknade av tågen. Hans teckningslärare såg hans talang och vid 16 års ålder sökte Schiele till Wiens konstakademi och blev antagen. Hans lärare begrep sig inte på sin unge adept och hans provocerande bildspråk. Den unge Schiele sökte sig därför till Gustav Klimt som fadersgestalt och läromästare. Tre år senare lämnade Schiele akademin och grundade en egen konstförening tillsammans med likasinnade, bland andra Oskar Kokoschka med vilken han delade sin fascination för kvinnoporträtt och Klimts synliggörande av kvinnors själstillstånd. De vände ryggen till den estetiska Jugendstilen och fann ett nytt självständigt bildspråk, som Schiele utvecklade genom en extatisk och demonisk självbild. Hans landskaps och stadsmålningar är expressionistiska mästerverk. Även om Schiele bara blev 28 år gammal fick hans konst ett historiskt genomslag.

År 1918 avled Wiens mest berömda konstnärer Otto Wagner, Gustav Klimt, Egon Schiele och Koloman Moser.

Text Lilian O. Montmar
Bild Foto: Mats Olofsson


UTGÅVA 2018:02

En grundlig genomgång av Ulysses

BOK | Hans-Evert Renerius ger en grundlig genomgång av Göteborgs Universitets antologi En dag i Dublin – Om James Joyce Ulysses.

Av: Hans-Evert Renérius
2018:02 | 05 mars, 2018

Två nordiska snillen

Två nordiska snillen

MUSIK | Musikaliska genier som upptäcks vid tidig ålder är något som man förknippar med forna tider och välgjorda gamla kostymdramer. Men, visst finns musikaliska genier än idag och livs...

Av: Belinda Graham
2018:02 | 05 mars, 2018

Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia

Orpheus och den mystiska läran

Var finns poesin? Guido Zeccolas om den mystiska diktkonsten som situerad i skärningspunkten mellan det Apolloniska och Dionysiska – mellan kultur och natur.

Av: Guido Zeccola
2018:02 | 02 mars, 2018

Clitemnestra y Egisto a punto de matar a Agamenón. Pierre-Narcisse Guérin, 1817.

Orestien & dysfunktionens antika röt…

I vad mån präglas våra värderingar av det vi kallar klassisk bildning och hur skaffar vi oss ett frigörande perspektiv? Författaren Annakarin Svedberg återvänder till den grekiska tragedin och reflekterar...

Av: Annakarin Svedberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)

Ödet

Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Författaren och idéhistorikern Michael...

Av: Michael Azar
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Poesi av Michael Economou, Guido Zeccola, Alekfucksia Braunisch Cosmos och Per Nilsson.

Av: redaktionen
2018:02 | 02 mars, 2018

Olof Palme, 1968. Foto: Pressens Bild/Scanpix

En samhällsomvandling på lång sikt

BOK | Tomas Wihlman har läst Henrik Berggrens 68 och funnit en beskrivning av hur en långsiktig samhällsomvandling där ungdomsrevolt, konst, litteratur, fritid, arbete och religion har påverkat det svenska...

Av: Thomas Wihlman
2018:02 | 05 mars, 2018

TEST

Breven till en död vän

Det är du och jag nu, inga andra. Du och jag, som tecknar personliga porträtt genom dödande erfarenheter som är de avgörande elementen i en avancerad överlevnadskod.

Av: Cecilia Persson
2018:02 | 02 mars, 2018

Detalj ur bokomslaget.

Om ovidlådenhet

BOK | Försöket till ett riktigt liv behöver inte leda till ett avståndstagande från samtiden utan kan också innebära ett levande i samtiden, med förmågan till avstånd. Läs Gunnar Lundin...

Av: Gunnar Lundin
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: Bokfink1 (pixabay)

Diktens platser och föremål

BOK | Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser som blir till minnen och reflektioner. Sebastian Andersson om Inge-Bert Täljedals senaste diktsamling.

Av: Sebastian Andersson
2018:02 | 05 mars, 2018

Lavskrika. Foto: Ron Knight (CC BY 2.0, Wikimedia commons)

Spjutkastaren med passion för lavskrikor

Går det att leva i en symbiotisk relation med naturen? Rolf Karlman om en anmärkningsvärd relation mellan en stor människa och en liten fågel.

Av: Rolf Karlman
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustration ur John Boyle O'Reilly's Athletics and Manly Sport, 1890.

Evolutionen och den globala xenofobin

Hur kan vi förhålla oss till moraliska dilemman? Carsten Palmer Schale om etik, evolutionära tendenser, och några till synes paradoxala motsättningar mellan överlevnad och levnad.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: artikelförfattaren

Staten är inte din kompis

När staten slår fast det alla ska vara överens om, värderingar, politik eller idéer som inte kan ifrågasättas, när staten talar om för oss vad som är gott, godkänt, bra...

Av: Patrik Stigsson
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustration av Utagawa Kuniyoshi, 1798 - 1861 (beskuren).

Yōkai: Obehagligheter på japanska

Spöken, finns dom? Konstnären Carl-Erik Engqvist tar oss med österut i en kulturhistorisk genomlysning av det Japanska fenomenet Yōkai.

Av: Carl-Erik Engqvist
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: Mats Olofsson

I Österrike firas 100-årsminnet av Wiene…

Det är nu ett helt sekel sedan det dåtida Wiens mest berömda konstnärer; Otto Wagner, Egon Schiele, Gustav Klimt och Koloman Moser avled. Författaren Lilian O. Montmar skriver till minnet...

Av: Lilian O. Montmar
2018:02 | 02 mars, 2018

Detalj

Ord ur ett mörker

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Mare Kandres samlade dramer och möter ett författarskap som präglas av ett egensinnigt och rakt språk, och av författarens stora förmåga att blottlägga människans...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:02 | 05 mars, 2018

Göteborgsbaletten. Foto: Anne Edelstam

Nordisk dansfestival i Paris

SCENKONST | Uppfriskande eller skandalöst - beroende på tro och åsikt, men definitivt omvälvande för samtliga åskådare. Ann Edelstam har besökt Nordisk dansfestival i Paris.

Av: Anne Edelstam
2018:02 | 05 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-02

Äntligen fredag, din hjälpande psykolog när själen din värker! Korka upp buteljen och let´s go till partyplaneten, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:02 | 02 mars, 2018

Ett informationsmöte om imperiet

SCENKONST | Anna Bergqvist imponeras av Turteaterns Visit Qo’noS! En föreställning som vecklar ut sig i ett Star Trek-universum, och presenteras som ett informationsmöte om imperiet Klingon och dess kultur...

Av: Anna Bergqvist
2018:02 | 05 mars, 2018

Illustrationer: Gerd Aurell

Till mitten hunnen

Till mitten hunnen är ett offentligt verk beställt av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016. Verket består av en väggmålning i en korridor, en skrift med intervjuer samt en...

Av: Gerd Aurell
2018:02 | 02 mars, 2018

Norrlandsoperan i Umeå. Foto: Hanka (Wikimedia)

Birgit Berndt, en dansens makthavare med…

Politiskt engagemang är synligare än på länge i den svenska kulturvärlden. På Norrlandsoperan i Umeå märks det tydligt i det program som nu är i full gång på dansscenen. Birgit...

Av: Nancy Westman
2018:02 | 02 mars, 2018

Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin

Vem äger idéerna?

Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i...

Av: Stoika Hristova
2018:02 | 02 mars, 2018

Zuzanna Ginczanka på 1930-talet. Okänd fotograf

Zuzanna Ginczanka och Non omnis moriar

Skribenten och översättaren Jurek Hirschberg om den polska poeten Zuzanna Ginczankas levnadsöde. En berättelse om ett sällsamt möte mellan dikten och lagen. Om att beröva världen ett liv och för...

Av: Jurek Hirschberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Sauna. CCO-PD

ur Bastudikterna

Skribenten och konstkritikern Mathias Jansson om bastuns alkemi.

Av: Mathias Jansson
2018:02 | 02 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

Ur arkivet

view_module reorder

Ljusets mytologi

Karlheinz Stockhausen i Skinnskatteberg, år 2000. Bild: Gudrun Edel-Rösnes Om operaprojektet "Licht" av Karlheinz Stock­hausen. Tidningen Kulturens Guido Zeccola ger oss här ett porträtt av Karlheinz Stockhausen och hans ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 14 augusti, 2010

Argentinska resebrev - IV

Det är lätt att missförstå det allra viktigaste. Förhållandet behöver inte äga kontroll över det som finns utanför dess beståndsdelar. En dag sitter jag under ett glödhett tak av korrugerat ...

Av: Axel Andersson | Resereportage | 27 december, 2010

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 maj, 2012

Allt är trafikens fel

Trafiken påverkar mig. Sedan tre år tillbaka har jag som Eksjöbo lärt mig att köra fortare men jag har blivit ögontjänare på kuppen. Min hastighet växlar numera beroende på antalet ...

Av: Isabella Clevenhag Sörängen | Gästkrönikör | 27 mars, 2012

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Den integrerade människan

Om man gräver djupt nog i vilken människa som helst finner man gudomlighet (Augustinus) Enligt min mening och erfarenhet lever människorna i den västliga världen begränsat och uttnyttjar inte alla sina ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 24 september, 2013

Storsjöyran står sig trots allt

I Östersund står regnet som spön i backen när beskedet kommer att N.E.R.D, Storsjöyrans headlineakt har ställt in. Pharell Williams har tydligen drabbats av halsfluss. Storsjöyran har alltid varit en ...

Av: Jonatan Spejare | Kulturreportage | 13 augusti, 2010

Den europeiska minimalismen

Den europeiska minimalismen Minimalismen i musiken har alltid anknyts till USA och därför till Terry Riley, LaMonte Young, Philip Glass, Steve Reich med flera. Men det har funnits och finns en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 14 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.