Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia
  • 2018:02
  • Publicerad:

Orpheus och den mystiska läran



Var finns poesin? Guido Zeccolas om den mystiska diktkonsten som situerad i skärningspunkten mellan det Apolloniska och Dionysiska – mellan kultur och natur.



Orpheusläran? Att tala om lära är kanske fel. Orpheus berättar om myter, men det är med berättelsen om myten som hans tänkande, eller snarare intuition börjar ta form.

Dionysos och Eleusis är Orpheus utgångspunkter, Orpheus berättar om gudens historia och han förkroppsligar en mystisk initiation. Orpheus spelar på lyran och sjunger, han underhåller Apollon som här visar ett mjukt ansikte, guden som tillåter att man sjunger om Dionysos.

Poesin, som tillhör Apollon, kan inte ”yttra” Eleusis ord, den kan alludera, förbereda, åkalla dem, men även den aspekten är apollonisk. Orpheus är Apollons präst, han prisar de gudar som maskerar Aletheia (sanningen). Det rituella bruket av den orfiska poesin är detta: förbereda den mystiska extasen genom sakrala ”föreställningar”. Även om det är precis extasen och dårskapet som skapar Orpheus diktande. Detta avslöjar någonting intressant och anti-nietzscheansk: Dionysos och Apollon är evigt bundna till varandra. Orpheus sjunger ord som inte går att avslöja annat än mystiskt.

Den orfiska poesin är något helt annat än den grekiska tragedin även om några texter kläder sig i dramatiska former.Den orfiska poesin är något helt annat än den grekiska tragedin även om några texter kläder sig i dramatiska former. Den orfiska myten är del av Eleusis föreställningar men enbart i en mimisk form. Ändå kan vi här skåda en möjlig analogi mellan tragedin och sång. Enligt Nietzsche innebär den dionysiska berusningen och orgien ett intrång i den kalla och tysta apolloniska världen. Däremot kan vi i den orfiska dikten finna ett dionysiskt innehåll berättat genom apollonisk form. Detta eftersom Orpheus först och främst är apollonisk form och sång, det vill säga ord, musik, sken, men till sitt innehåll är han passion och slöseri (dépense för att använda Georges Batailles begrepp).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nietzsche uppmärksammar polariteten mellan Apollon och Dionysos medan Orpheus vittnar om deras försoning. Orpheus själv skapar inte denna försoning, han vittar om den och dör söndersliten av gudarnas kamp. Nietzsche begriper Apollons illusoriska essens och att den orfiska poesin vittnar om illusionen i många av sina myter, men det som Orpheus berättar ska inte tolkas som konstmagi, som flod av illusoriska bilder eller som tröst från livsångesten.

Den apolloniska aspekten hos Orpheus är mystisk, esoterisk, hans språk är vishetspoesi.

Skenet är inte ren illusion hos Orpheus, en kontraposition mellan en fiktiv dimension och verkligheten, utan den är verkligheten, just därför att den berättar om det gudomliga.

Det finns ingenting verkligare än gudarna. Gudarnas värld vittnar om det osägbara: den mystiska extasen.

Den mest orfiska av alla gudinnor, Mnemosyne, minnets gudinna och musernas mor, leder genom det förflutna och poesin till den stora initiationen, varifrån gudarnas illusoriska bilder kommer.

Det finns ingenting verkligare än gudarna. Gudarnas värld vittnar om det osägbara: den mystiska extasen.Att tänka att verkligheten bara finns i minnet av det förflutna är ett tecken på transcendens, inte bara på grund av den antihistoriska och pessimistiska aspekten, utan därför att den pekar på en ”absolut”, metafysisk ort. Tack vare Mnemosyne kan vi experimentera med detta under vår ”tid”, det vill säga under vår livstid. På det är sättet blir Orpheus transcendens även immanent. Hans pessimism blir också positiv, precis som Dionysos lär oss.

De orfiska gudarna är något annat än det som de stora filosoferna med sina principer hade i huvudet när de grundade den västerländska ”civilisationen” (Platon, Sokrates, Aristoteles). De kommer efter Orpheus. Menemosyne lär oss att begynnelsen av alla minnen, innan tiden ens har börjat, är den mystiska läran. Tiden som måste nås under resan tillbaka till det förflutna, tiden som är utan tid, de oändliga generationerna av gudar och människor... allt detta är ingenting annat än en lek, en illusorisk lek. Men mot denna lek kan inte ens nödvändigheten (gudinnan Ananke) göra någonting.

Orpheusgudarna är inte del av skenet, illusionen, de tillhör en annan värld. Framförallt Dionysos och hans livsform: leken. Den orfiska myten om titanerna som sliter sönder Dionysos är en esoterisk ledtråd som visar oss separationen mellan vår värld och gudarnas värld. Det esoteriska är Dionysos spegel, ett objekt som förekommer i de mystiska ritualerna, och Titanerna förintar den Dionysos som stirrar på bilden av sig själv genom spegelns förfrämligande verkan.

Spegeln som illusion, därför att det vi ser i en spegel inte är verkligheten, det är bara en reflex.

Men vi tittar i en spegel för att känna igen oss. Ännu mer: världen själv är en spegelbild.

Här, den lysande intuitionen av Orpheus: Dionysos tittar i spegeln och ser världen!

Teman om illusion och medvetenhet blandas med varandra och bara så blir dessa teman lösta.

Guden attraheras av denna leksak: spegeln, där han ser okända och färgstarka bilder.

Men det som Dionysos ser är det vi kallar värld, verklighet. Att spegla sig innebär att identifiera sig med världen, att känna igen oss som människor. Det som fascinerar mest i Orpheus värld är att ingenting är definitivt och orubbligt, allt skiftar mellan uppenbarelse och försvinnande även om allt tillhör samma enhet.

Detta är kanske diktandets verkliga betydelse.

Text Guido Zeccola
Bild Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia

UTGÅVA 2018:02

Illustration ur John Boyle O'Reilly's Athletics and Manly Sport, 1890.

Evolutionen och den globala xenofobin

Hur kan vi förhålla oss till moraliska dilemman? Carsten Palmer Schale om etik, evolutionära tendenser, och några till synes paradoxala motsättningar mellan överlevnad och levnad.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:02 | 02 mars, 2018

Lavskrika. Foto: Ron Knight (CC BY 2.0, Wikimedia commons)

Spjutkastaren med passion för lavskrikor

Går det att leva i en symbiotisk relation med naturen? Rolf Karlman om en anmärkningsvärd relation mellan en stor människa och en liten fågel.

Av: Rolf Karlman
2018:02 | 02 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-02

Äntligen fredag, din hjälpande psykolog när själen din värker! Korka upp buteljen och let´s go till partyplaneten, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:02 | 02 mars, 2018

Olof Palme, 1968. Foto: Pressens Bild/Scanpix

En samhällsomvandling på lång sikt

BOK | Tomas Wihlman har läst Henrik Berggrens 68 och funnit en beskrivning av hur en långsiktig samhällsomvandling där ungdomsrevolt, konst, litteratur, fritid, arbete och religion har påverkat det svenska...

Av: Thomas Wihlman
2018:02 | 05 mars, 2018

Detalj

Ord ur ett mörker

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Mare Kandres samlade dramer och möter ett författarskap som präglas av ett egensinnigt och rakt språk, och av författarens stora förmåga att blottlägga människans...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:02 | 05 mars, 2018

Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin

Vem äger idéerna?

Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i...

Av: Stoika Hristova
2018:02 | 02 mars, 2018

Clitemnestra y Egisto a punto de matar a Agamenón. Pierre-Narcisse Guérin, 1817.

Orestien & dysfunktionens antika röt…

I vad mån präglas våra värderingar av det vi kallar klassisk bildning och hur skaffar vi oss ett frigörande perspektiv? Författaren Annakarin Svedberg återvänder till den grekiska tragedin och reflekterar...

Av: Annakarin Svedberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustration av Utagawa Kuniyoshi, 1798 - 1861 (beskuren).

Yōkai: Obehagligheter på japanska

Spöken, finns dom? Konstnären Carl-Erik Engqvist tar oss med österut i en kulturhistorisk genomlysning av det Japanska fenomenet Yōkai.

Av: Carl-Erik Engqvist
2018:02 | 02 mars, 2018

Zuzanna Ginczanka på 1930-talet. Okänd fotograf

Zuzanna Ginczanka och Non omnis moriar

Skribenten och översättaren Jurek Hirschberg om den polska poeten Zuzanna Ginczankas levnadsöde. En berättelse om ett sällsamt möte mellan dikten och lagen. Om att beröva världen ett liv och för...

Av: Jurek Hirschberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: Bokfink1 (pixabay)

Diktens platser och föremål

BOK | Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser som blir till minnen och reflektioner. Sebastian Andersson om Inge-Bert Täljedals senaste diktsamling.

Av: Sebastian Andersson
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: Mats Olofsson

I Österrike firas 100-årsminnet av Wiene…

Det är nu ett helt sekel sedan det dåtida Wiens mest berömda konstnärer; Otto Wagner, Egon Schiele, Gustav Klimt och Koloman Moser avled. Författaren Lilian O. Montmar skriver till minnet...

Av: Lilian O. Montmar
2018:02 | 02 mars, 2018

Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia

Orpheus och den mystiska läran

Var finns poesin? Guido Zeccolas om den mystiska diktkonsten som situerad i skärningspunkten mellan det Apolloniska och Dionysiska – mellan kultur och natur.

Av: Guido Zeccola
2018:02 | 02 mars, 2018

Sauna. CCO-PD

ur Bastudikterna

Skribenten och konstkritikern Mathias Jansson om bastuns alkemi.

Av: Mathias Jansson
2018:02 | 02 mars, 2018

Ett informationsmöte om imperiet

SCENKONST | Anna Bergqvist imponeras av Turteaterns Visit Qo’noS! En föreställning som vecklar ut sig i ett Star Trek-universum, och presenteras som ett informationsmöte om imperiet Klingon och dess kultur...

Av: Anna Bergqvist
2018:02 | 05 mars, 2018

Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)

Ödet

Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Författaren och idéhistorikern Michael...

Av: Michael Azar
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Poesi av Michael Economou, Guido Zeccola, Alekfucksia Braunisch Cosmos och Per Nilsson.

Av: redaktionen
2018:02 | 02 mars, 2018

En grundlig genomgång av Ulysses

BOK | Hans-Evert Renerius ger en grundlig genomgång av Göteborgs Universitets antologi En dag i Dublin – Om James Joyce Ulysses.

Av: Hans-Evert Renérius
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: artikelförfattaren

Staten är inte din kompis

När staten slår fast det alla ska vara överens om, värderingar, politik eller idéer som inte kan ifrågasättas, när staten talar om för oss vad som är gott, godkänt, bra...

Av: Patrik Stigsson
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustrationer: Gerd Aurell

Till mitten hunnen

Till mitten hunnen är ett offentligt verk beställt av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016. Verket består av en väggmålning i en korridor, en skrift med intervjuer samt en...

Av: Gerd Aurell
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Breven till en död vän

Det är du och jag nu, inga andra. Du och jag, som tecknar personliga porträtt genom dödande erfarenheter som är de avgörande elementen i en avancerad överlevnadskod.

Av: Cecilia Persson
2018:02 | 02 mars, 2018

Två nordiska snillen

Två nordiska snillen

MUSIK | Musikaliska genier som upptäcks vid tidig ålder är något som man förknippar med forna tider och välgjorda gamla kostymdramer. Men, visst finns musikaliska genier än idag och livs...

Av: Belinda Graham
2018:02 | 05 mars, 2018

Norrlandsoperan i Umeå. Foto: Hanka (Wikimedia)

Birgit Berndt, en dansens makthavare med…

Politiskt engagemang är synligare än på länge i den svenska kulturvärlden. På Norrlandsoperan i Umeå märks det tydligt i det program som nu är i full gång på dansscenen. Birgit...

Av: Nancy Westman
2018:02 | 02 mars, 2018

Göteborgsbaletten. Foto: Anne Edelstam

Nordisk dansfestival i Paris

SCENKONST | Uppfriskande eller skandalöst - beroende på tro och åsikt, men definitivt omvälvande för samtliga åskådare. Ann Edelstam har besökt Nordisk dansfestival i Paris.

Av: Anne Edelstam
2018:02 | 05 mars, 2018

Detalj ur bokomslaget.

Om ovidlådenhet

BOK | Försöket till ett riktigt liv behöver inte leda till ett avståndstagande från samtiden utan kan också innebära ett levande i samtiden, med förmågan till avstånd. Läs Gunnar Lundin...

Av: Gunnar Lundin
2018:02 | 05 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

Ur arkivet

view_module reorder

ÅM Hellman. Förgätmigej

ÅM Hellman är skribent och litteraturkritiker. Hon är bosatt i Kristianstad och medlem i SkAlla. Novellen Förgätmigej var en del av hennes examensarbete från Författarskolan i Lund 2011.   Förgätmigej   Efteråt tycktes det ...

Av: ÅM Hellman | Utopiska geografier | 23 januari, 2012

Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | Essäer om litteratur & böcker | 30 april, 2017

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010. Foto: Cecilia Ekströmer/ Wikimedia Commons, 2010.

Olle Ljungström

Det har varit bitterljuvt att lyssna på kassetten: ljuvt eftersom det har varit fint att få återuppleva intervjutillfället, bittert eftersom jag hela tiden har haft i bakhuvudet att personen jag ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 01 augusti, 2016

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

Är du halvspråkig eller är du flerspråkig? Intervju med Teater Foratt

På Teater Foratt i Malmö ser man språken som en kompetens och det är i språken och i flerspråkigheten som man hela tiden rör sig när man gör sina uppsättningar ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 augusti, 2012

STATSKUPPENS TEKNIK

SEXTONDE KAPITLET I början av 1930talet gavs ut i Frankrike en bok Statskuppens teknik av journalisten och författaren Curzio Malaparte. Mussolini tyckte om boken men gav alldrig tillståndet att publicera den ...

Av: Curzio Malaparte, Översättning Torbjörn Elensky | Reportage om politik & samhälle | 30 november, 2009

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts