Friedrich Kuhlau
  • 2018:01
  • Publicerad:

Friedrich Kuhlau och hans danska trollflöjtsopera Lulu



För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men står närmare Christoph Martin Wielands litterära förlaga än Mozarts och Emanuel Schikaneders betydligt mer berömda opera. Här skildras bakgrunden till denna oförtjänt bortglömda operararitet som har banat väg för den danska operaromantiken och vars tillkomsthistoria speglar de motsättningar som under tidigt 1800-tal fanns mellan anhängarna av opera på italienska respektive det egna modersmålet.



Många är väl de som under årens lopp lagt sina pannor i djupa veck över texten till Mozarts opera Trollflöjten utan att för den skull ha blivit klokare. Tolkningsmöjligheterna av detta mystiska libretto är många; alltifrån att vi har att göra med ett ”testamente till mänskligheten”, en ”appell till humanitetens ideal” till ett hopkok utan rim och reson avsett som förströelse för en simpel förortsteaterpublik och dess outvecklade smak.

Hade inte Mozart varit framme och svingat sitt trollspö hade ingen brytt sig. Trolleri som scenfantasteri var ju på modet runt 1800, och efter Mozarts död lät teatermannen Emanuel Schikaneder, som ju var den som skrivit texten till Trollflöjten, producera både en Trollö, en Trollring, en Trollpil, en Trollspegel och även en Trollkrona. 

Men många känner nog inte till att vi i Skandinavien har en ”egen” trollflöjt, och då avses inte någon tidsbunden dussinprodukt med prefixet Troll-, utan ett centralt verk i nordiskt romantiskt operaskapande. Det handlar om Friedrich Kuhlaus (1786-1832) opera Lulu från 1824.

En komponist vid namn Peter von Winter hade redan 1797, inte utan framgång, även komponerat en andra del till Trollflöjten, Das Labyrinth oder Der Kampf mit den Elementen. (År 2012 framfördes operan vid festpelen i Salzburg med den svenska sopranen Malin Hartelius i en av rollerna).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men många känner nog inte till att vi i Skandinavien har en ”egen” trollflöjt, och då avses inte någon tidsbunden dussinprodukt med prefixet Troll-, utan ett centralt verk i nordiskt romantiskt operaskapande. Det handlar om Friedrich Kuhlaus (1786-1832) opera Lulu från 1824. Operan, som inte har någonting med Alban Bergs opera med samma namn att göra, är inte bara intressant för att den är en ursprungligare Trollflöjt, närmare den litterära källan Lulu oder Die Zauberflöte ur Wielands sagosamling Dschinnistan (1789), än Mozarts opera. Inte heller för att den också kastar ljus över tillkomsten av Schikaneders libretto, utan i högsta grad på grund av Kuhlaus mästerliga musik.

Vid det danska 200-årsfirandet 1986 av Kuhlaus födelse fick operan sin moderna utgrävning i form av en konsertant radioutsändning från Tivolis konsertsal i Köpenhamn och en cd-inspelning. 2011 gav den danske musikforskaren Jørgen Erichsen ut den första moderna biografin över Kuhlau och nu är hans opera Lulu för första gången sedan 1838 aktuell för ett scenframförande på Det Kongelige teater i Köpenhamn.

Vem var då denne Kuhlau, vars namn idag, för den som någorlunda fullföljt sin musikantiska ambition, främst förknippas med trevligt skriven och tekniskt överkomlig piano- och flöjtmusik? För gemene man i vårt södra grannland är han naturligtvis också känd som upphovsman till Danmarks nationalfestspel Elverhøj. Som många tonsättare i Danmark vid den här tiden, och inte bara där, var han en tysk importprodukt och flykting undan Napoleonkrigen.

1806 hade Hamburg besatts av franska trupper. I lokala tidningar kunde man läsa om hur unga män födda 1785-89 uppmanades att skriva in sig i den franska armén. Det ryktades även att Kuhlau, som i barndomen blivit blind på höger öga, stod på listorna över dem som skulle inkallas. Under namnet Caspar Meier flydde han över gränsen till Danmark, som då låg nästgårds till Hamburg i nuvarande Altona, och hamnade i Köpenhamn.

”Vi beholdt ham med det samme”, skrev Kuhlaus förste biograf Carl Thrane. Och det gjorde man. Det första offentliga framträdandet för en dansk publik ägde rum vid en konsert på Det Kongelige teater i januari 1811 där Kuhlau spelade sin pianokonsert i C-dur och ett ”musikaliskt måleri” för piano, Oväder på havet, det senare numera förkommet.

I likhet med många tidigare kompositörer som flyttat till det lilla landet i norr, acklimatiserade sig även Kuhlau snabbt i Köpenhamn.

Han blev dansk medborgare, men lärde sig aldrig till fullo det danska tungomålet.

Under hela sitt liv hade Kuhlau emellertid svårt att utverka en stabil inkomst. En underbetald ställning som kunglig ”kammermusikus” med omfattande kompositoriska förpliktelser fick drygas ut med undervisning, förlagsbeställningar och skriverier för tyska Allgemeine Musikalische Zeitung. I den senare trycktes också många av hans på sin tid omtyckta musikaliska gåtor (Rätsel-Kanons). 

Den ekonomiskt brydda situationen blev knappast bättre av att båda föräldrarna, en syster och så småningom också en kusin från Calcutta (!) ökade försörjningsbördan i hushållet.

Den första stora framgången kom med sångspelet Rövarborgen till Adam Oehlenschlägers text 1814. Det är en slags ”räddningsopera” i fransk opéra-comiquestil med handlingen förlagd till 1200-talets Provence. Det är också den enda av Kuhlaus operor som fick en viss internationell spridning och sattes fram till 1829 upp i Hamburg, Kassel, Leipzig, Breslau och Riga. På Det Kongelige höll den sig länge kvar på repertoaren. 

En infekterad strid kring styckets författare Jens Baggesen hade utvecklats till en präktig teaterskandal och föranledde att operan endast gavs tre gånger.

Trollharpan från 1817 blev ett fiasko. En infekterad strid kring styckets författare Jens Baggesen hade utvecklats till en präktig teaterskandal och föranledde att operan endast gavs tre gånger. Misslyckandet var ytterligare ett hårt slag mot Kuhlaus ekonomi.

Elisa 1820, efter diktarprästen C. J. Boyes text, spelades bara en gång mer än Trollharpan och sjönk även den snabbt in i glömskan. Kuhlau stod nu i en konstnärlig återvändsgränd.

Samma år hade den på kontinenten grasserande Rossini-febern även nått Köpenhamn. Som överallt var det också dennes genombrottsopera Tancredi som delade operapubliken i två läger. Kuhlau och andra ”antiitalienskt” sinnade kulturpersonligheter slöt upp på den ”danska” sidan. Det gjorde också Oehlenschläger som i dikten Tankred og Høstgildet, det senare namnet på ett populärt danskt sångspel av J.P.A. Schulz, vädrade sin oro för den danska operakonstens tillkortakommande:

Kun bør han ei fordaerve bedre Smaag,
Rouladen ei modtages med Behag,
Naar, uden Følelse, den klukker kiaelen,
Og naar han viser hvert et Øieblik,
Han coquetterer kun med sin Musik,
Og synger kun för Øret, ei for Siaelen.

Men ”rulladen” mottogs i högsta grad med välbehag när Barberaren i Sevilla hade upplevt sitt segertåg i Köpenhamn 1822 och den rossiniska begeistringen definitivt klubbat ned motståndet. Till och med Oehlenschläger själv kapitulerade och sällade sig nu till Rossini-anhängarna med två tillfogade strofer till dikten som uttryck för sin omvändelse!

Under en längre utlandsresa såg Kuhlau i Wien Rossinis Den tjuvaktiga skatan, men gick egentligen hellre på teater, för ”också här driver Rossinis orena ande sitt onda väsen”, skrev han hem.

Intryck i smyg måste han dock ha tagit, för i den kommande operan Lulu är Rossinis påverkan i vissa partier inte mindre än att det höll på att komma till stånd demonstrationer från Rossini-belackarna efter ridåfallet på urpremiären 1824. Speciellt förargelse hade en duett i andra akten väckt, med dess vad man tyckte triviala koloraturer i parallella terser och sexter. Rossinipåverkad är förvisso också den pråliga instrumentationen med bruk av trianglar och piccolaflöjter och den punkterade marschrytmen i Lulus heroiska aria i första akten.

Men att operan skulle vara en ”Rossinade”, som många då uppfattade den, ter sig idag överdrivet. Tydligare är däremot inflytandet från Carl Maria von Weber, den tyska operakonstens klarast lysande stjärna vid den här tiden, och någon gång Beethoven (också andra aktens duett). Men också den allt överskuggande Mozart, den kompositör Kuhlau satte främst av alla. 

Här tar romantikens ande sitt första stadiga grepp om dansk opera i färgrikt klangmåleri och fantasifull gestaltning av övernaturliga väsen som gnomer, häxor, troll, älvor och salamandrar.

Men det som gör Lulu till dansk operas förnämsta verk före Peter Heises Drot og marsk är den inspiratoriska kraft Kuhlau varit mäktig. Här tar romantikens ande sitt första stadiga grepp om dansk opera i färgrikt klangmåleri och fantasifull gestaltning av övernaturliga väsen som gnomer, häxor, troll, älvor och salamandrar. I häxornas spinnvisa i andra akten om en stackars flugas fasansfulla hädangång i spindelns nät, pekar Kuhlau direkt fram mot den kommande Niels Wilhelm Gade-epokens högromantiska balladstil

Effektfull, framför allt i ett par scener i första akten, är också Kuhlaus förmåga till musikalisk kontrastverkan mellan olika stämningslägen. 

Om Mozarts Trollflöjten ter sig sparsmakad och konstnärligt ekonomisk, är Kuhlaus Lulu istället ymnig och praktfull. På själva trollflöjten spelar ju Tamino (som i Kuhlaus opera motsvaras av Lulu) inte särskilt mycket i Mozarts opera. I Lulu fordras däremot en skickligt konserterande flöjtist som låter sitt instrument uppträda som en av dramats huvudaktörer, bland annat i ett par flera minuter långa skönt klingande flöjtsoli.

Operan är brett och omsorgsfullt anlagd med en ursprunglig speltid på tre timmar, vilket väl tillsammans med vissa odramatiska longörer har bidragit till att den inte sätts upp på scen förrän nu. (Fast den spelades i Tokyo år 2000, där det finns ett livaktigt Kuhlau-sällskap som även har gett ut föreställningen på dvd!) 

Överflödig för handlingen är också ett par koloraturarior i början av tredje akten, enligt Kuhlau själv avsedda för primadonnan som behövde ”något att gurgla” (was zu gurgeln). 

Lulu uppfördes heller aldrig utomlands, fastän inplaneringar gjordes i Paris både 1829 och 1865. 

Skillnaden mellan Mozarts/Schikaneders och Kuhlaus/Güntelbergs libretti visar sig redan i karaktärernas olika namn och de metaforiska attribut som tillskrivs dem. Nattens drottning är hos Kuhlau en talroll, en ljusets fe som heter Peripherime, och Sarastro rätt och slätt en underjordisk trollkarl vid namn Dilfeng. Den stora skillnaden librettona emellan ligger i att Kuhlau aldrig vänder på pannkakan som Mozart gör i Trollflöjten utan låter sina typer vara karaktärsmässigt oföränderliga operan igenom. Till skillnad från Mozart avstår han också från att dra in frimurarsymbolik i handlingen. I Lulu handlar det sålunda inte om riter och prövningar för att nå vishet och sanning, utan om hokus pokus för att rätt och slätt befria en tillfångatagen prinsessa ur en trollkarls klor.

Originalutgåvan av klaverutdraget till Kuhlaus opera Lulu.
Originalutgåvan av klaverutdraget till Kuhlaus opera Lulu.

Någon Papageno-figur finns inte heller i Lulu, och behövs inte heller eftersom där inte finns någon högstämdhet som kräver en folklig kontrast. Den figur som här fått den mest levande karaktärsteckningen är dvärgen Barca (Monostatos) som pappa Dilfeng satt att vakta sin tilltänkta brud Sidi (Pamina). Med stor dramatisk kraft karaktäriserar Kuhlau den groteska Barca i två nummer som på intet vis står en musikdramatiker som Weber efter. 

I det första, Naer møen bliver kune, ger han i en hånfull, folkviseaktig mollmelodi över en enveten polonäsrytm, uttryck för sin ruelse över det täcka könets oberäkneliga maktambitioner så fort det kommit inom hemmets väggar. Senare återupptar Barca denna melodi i en kontrapunkterande motstämma mot Sidis ångestfulla bedjande. Det andra numret, som blev operans största hit, är en vilt bacchantisk dryckesvisa, Kloden måtte styrte sammen, var ej vin en maektig Gud, som Barca sjunger medan han svingar pokalen i tredje aktens bröllopsfest. Nämnas måste också den mästerligt uppbyggda första aktsfinalen, där det musikaliska tempot och den harmoniska förtätningen går hand i hand med Dilfengs alltmer bryska trollkonster mot den motsträviga Sidi.

Kuhlau ansåg Lulu vara sitt musikdramatiska huvudverk, och lite förvånad blev han nog av att operan i popularitet passerades av musiken till Johan Ludvig Heibergs skådespel Elverhøj som skrevs med anledningen av förlovningen mellan Frederik VI:s yngsta dotter Vilhelmine och prins Frederik 1828. Elverhøj har behållit sitt fasta grepp om den danska publiken in i modern tid och blivit Det Kongeliges genom tiderna mest spelade verk. 

De sista åren för Kuhlau blev tragiska. 1830 dog båda föräldrarna som varit inneboende hos tonsättaren större delen av tiden i Köpenhamn. Plågad av gikt och överlupen av rutinarbete utkämpade Kuhlau också en ojämn kamp med musikförlagen som ställde alltmer omöjliga krav på sina beställningsverk. Den stora knäcken, som han aldrig återhämtade sig från, kom när huset i Lyngby brann ner till grunden i februari 1831. 

Hans sista verk blev en förnämlig stråkkvartett.

Begravningshögtiden ägde rum i St. Petri Kirke i Köpenhamn. Kuhlaus tonsättarkollega C.E.F. Weyse skrev minnesmusik, och på Det Kongelige gav man Rövarborgen till Oehlenschägers minnesord:

At selv du blev en Dansk i Danmarks Eden,
Det viste du i Elverhøiens Sange,
Som fordum Hyrdepigen qvad paa Heden.

Thi hvad for Faedrene lød mange Gange,
Forskiønnede din Kunst, og glad du maerked
De staerke Heltelyd fra Danavange.

Harmonisk Melodien du Forstaerked,
Vor Folkesang du skienkte nye Vinger,
Med Christians Vise du fuldendte Varket.

Den halvblinde tysken, som knappt lärt sig sitt nya hemlands språk hade blivit kanoniserad som en av Danmarks stora söner. Idag finns han upptagen på landet Danmarks officiella hemsida.

Trots det spelas Kuhlaus sceniska verk numera sällan. Tills nu då man äntligen dragit fram hans oemotståndliga trollflöjtsopera Lulu ur glömskan. 

Text Henry Larsson


UTGÅVA 2018:01

Pressbild

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.

Av: Anna Bergqvist
2018:01 | 26 januari, 2018

Illustratör: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-02-16

Äntligen fredag, din räddare i nöden! Ut från jobbet och på med mysoverallen, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 16 februari, 2018

Foto: Stefan Hammarén

Dekadenta oaser

Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från...

Av: Stefan Hammarén
2018:01 | 23 januari, 2018

Illustration: © Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-02

I veckans Fredagsbön avhandlas bl a psykologkonferensen, detta veritabla helvete på jorden.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 02 februari, 2018

Att följa ordens tyngd

BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Författaren

Gående läsningar: En introduktion

Om gåendet som estetisk praktik och den ömsesidiga relationen mellan kroppar och städer.

Av: Sebastian Andersson
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Daniel Gran. Bearbetat.

Det ofattbara

Carsten Palmer Schale om "Det otänkbara som omger tankarna och det outsägliga som befinner sig bortom orden."

Av: Carsten Palmer Schale
2018:01 | 25 januari, 2018

Beskuren originalillustration. Av: Gerd Aurell

Ariadnes röda tråd

Vilka var, eller "är", Minotauren, Theseus, och Ariadne? Per Nilsson undersöker myten genom att följa Ariadnes tråd tillbaka ner i labyrinten...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 21 januari, 2018

Friedrich Kuhlau

Friedrich Kuhlau och hans danska trollfl…

För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men...

Av: Henry Larsson
2018:01 | 25 januari, 2018

© Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-09

Äntligen fredag, din räddning undan arbetsveckans mördande famntag! Tagga ner och korka upp, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 09 februari, 2018

Illustration: Gerd Aurell

Non serviam

Att falla ifrån, att välja avgrunden, att skriva livets lägsta med de högsta ord. Att inte tjäna...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 23 januari, 2018

Bild: Kristina Nilsdotter

Fredagsbönen | 2018-01-26

Fredagsbönen besvarar den här veckan en undran som kommer från det absolut innersta av Västebottens inland, Botsmark.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: © Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-23

Äntligen fredag, din frälsare och välgörare när den dåliga smaken hånflinar dig rakt i ansiktet! Häll upp GT:n och sedera dig duktigt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 23 februari, 2018

Foto: Sepher Goodarzi

Homage till Homar / Performance Art Berg…

Månadens konstnär Gustaf Broms: Två verk, Homage till Homar och verk ur Performance Art Bergen.

Av: Gustaf Broms
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Minneskorridoren & tankeperrongerna

Reflektioner över minnenas färdvägar och människans subtila väntan på tankarnas perronger.

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Per Nilsson
2018:01 | 26 januari, 2018

Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan

Patrick Modiano på flykt

Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.

Av: Gunnar Lundin
2018:01 | 25 januari, 2018

Marie Buhr. Foto: Privat

Morgon i brunnen

Morgon i brunnen är en ömsint berättelse med dov underton som kretsar kring en kris i en kärleksrelation. Historien sträcker ut sig i tiden och rör sig i två riktningar...

Av: Marie Buhr
2018:01 | 25 januari, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.