• 2018:01
  • Publicerad:

Att följa ordens tyngd



BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok vars autencitet äger hög dignitet i det faktum att den är sprungen ur verkligheten och därmed blir till ett oumbärligt historiskt vittnesmål.



Köp De värnlösa hos bokus.com
Lilian O. Montmar
De värnlösa
Bokförlaget Alerta

De värnlösa är resultatet av samtal och intervjuer med några av de tusentals barn och ungdomar som under andra världskriget placerades på anstalten Spiegelgrund i Österrike. Personer som av olika anledningar överlevt umbäranden där de antingen skulle “normaliseras”, svälta ihjäl eller sövas in för gott och på så sätt lämna plats för “värdigare” människor. Gunnar Bolin på Sveriges Radios kulturredaktion skriver i sitt förord till De värnlösa att Lilian O. Montmar ”ger röst åt barnen” genom deras vittnesmål som berättar om det fruktansvärda. Han citerar Gunnar Ekelöf ur Färjesång för att understryka det nödvändiga och viktiga i vittnesmålen: ”Endast som vittne är människan till”.

Boken innehåller, förutom alla samtal och intervjuer, helt igenom dokumentärt material. Montmars research har varit grundlig och omfattande. Hon redovisar material ur tidningsartiklar, hälsomyndigheter- och domstolars protokoll, förhör, vittnesmål, debatter och berättar om trossamfundens agerande inför Spiegelgrunds existens. Hon visar hur katolska kyrkan, andra trossamfund och liknande institutioner förhöll sig till det som skedde. Hon tar dessutom fram exempel på enskilda individer som gjorde motstånd.

Inledningvis låter Montmar en granne från Wien berätta om sina erfarenheter av Spiegelgrund. En anstalt vars ärende gick ut på att skilja mellan de barn som ägde 'rätt' att överleva, och de som ansågs utgöra en 'belastning' för samhället. Montmar följer sitt intervjuobjekt tillbaks till ursprungsplatsen och läsaren får följa reaktionen när den berättande grannen åter står inför de lokaler där allt det hemska en gång skedde. Det är en genomgående obehaglig läsning i sin påträngande dokumentära konkretion.

En uppgift boken ställer sig är att försöka beskriva varför detta väldiga ondskeutbrott kunnat ske med hjälp av de enskilda på plats, hur det konkret i vardagen har sett ut och varit möjligt. Detta görs i boken genom att läsaren får följa ordens tyngd i de många konkreta vittnesmålen med otaliga exempel på ondska och övergrepp. Flera vittnesmål går ned i situationer under de dagliga rutinerna på Spiegelgrund där personal gör våld på de enskilda barnen. Här finns individuella skillnader i personalens lynniga handlingar gentemot barnen med olika uttryck dag för dag vilka för det enskilda barnet många gånger utgör den avgörande skillnaden mellan liv och död.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Frågan blir vad skildringen har för inverkan på oss och hur den påverkar våra medvetanden under läsningen av dessa vittnesmål som beskriver en 'obeskrivlig' ondska?

Steve Sem-Sandberg har angående sin bok De utvalda (som också skildrar Spiegelgrund) i en artikel i DN 2011-01-27 diskuterat frågan om ”hur man skall göra litteratur av något som skyr avbildning”. Han skriver bland annat att ”även de onämnbara fasorna måste namnges.” Då kan man betänka att Sandberg valde att göra en 'fiktiv gestaltning' över vad som förevarit i Spiegelgrund. Detta i det uttalade ärendet att få en koncentration i skildringen. Lilian O. Montmar har valt det dokumentära förfaringssättet. I det avseendet blir hennes skildring mer absolut, i den meningen att här är det direkta vittnesmålet från överlevande som vistats på Spiegelgrund som barn. Inget sker genom filtrering, annat än just urvalet av materialet. Hon har använt sig av arkiv, domstolsprotokoll, dåtida tidningsartiklar, brev i korrenspendens mellan myndigheter, politiskt ansvariga, befattningshavare militärt, med skriftliga utsagor av  ansvariga för deportationer och liknande. Även Sandberg har nyttjat dokumentärt material men hans skildring har gått igenom 'det fiktiva filtret' vilket innebär någon form av 'tillrättaläggande'.

I min recension 13 november 2014 i Tidningen Kulturen av Sandbergs De utvalda skrev jag: ”(De starka) Orden har ju alltid en förmåga att banaliseras till sin verkan och sitt innehåll/sin betydelse vid frekvent och upprepad användning, att avmagnetiseras från sitt ärende, att avhumaniseras till sitt innehåll oavsett hur potent dess larmande eller inhumana styrka till en början ändå är. En viktig fråga är hur man ska skildra det onämnbara, det obeskrivbara. Att sådana lidanden och hemskheter omdelbart riskerar att förminskas när de överförs till litterär gestaltning. Att det skrivna ordet per automatik leder till banalisering av det onämnbara och 'dödar' autenticiteten.[...]En pågående diskussion om hur lägerskildringar får autenticitet och vem som äger mandat att skildra dessa läger har urskiljt två avgörande frågor: Vem kan skildra det onämnbara? Hur ska det onämnbara skildras? Här bottnar oftast diskussionen i att legitimitet i att skildra i dessa fall endast erhålles genom det självupplevda. Medan en av de kritiska följdfrågorna då har varit: Hur skall då dessa läger skildras för eftervärlden när de som upplevt dem dött?” Samma sak gäller för Montmars skildring i De värnlösa där hennes dokumentation och direkta intervjuer skildrar hur det gick till i verklighetens Spiegelgrund vilket ger hennes sammanställning en direkt autenticitet.

I några avslutande texter diskuterar hon även nutiden med alla de tecken som finns på jämförbara utvecklingar och hur dessa är möjliga med dagens kunskap. Hon går igenom den tidsanda som rådde i Europa, och hur idéerna har utvecklats historiskt. I avsnittet Brutna själar berättas att problemen för de som varit på Spiegelgrund inte upphörde efter att de blivit befriade. Finansiell skadeersättning förvägrades länge innan internationella diskussioner ledde till att de erhöll sådana.

I ett av de avslutande avsnitten benämnt Samtal om framtiden redovisar Montmar, som också är gymnasielärare, ett samarbete med kollegan Herbert Maier där de låtit sina elever ta del av vittnesmålen från Spiegelgrund. Bland annat har eleverna ställts inför frågan hur de upplever de olika vittnesmål som redovisas i boken. En student räcker då upp handen och säger att: ”...det som gjort mest intryck på honom varit, hur svårt det verkar vara att bearbeta upplevelser av övergrepp. Han tror att ingen människa egentligen kan känna in en annan människas ångest och rädslor...”

Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok vars autencitet äger hög dignitet i det faktum att den är sprungen ur verkligheten och därmed blir till ett oumbärligt historiskt vittnesmål. Lilian O Montmar hedrades år 2002 med det österrikiska Luitpold-Sternpriset för Litteraturens Främjande. Montmar har tidigare utkommit med bland annat Kolonisterna på hjortronmyrarna (2010), Kungen, Samen & Den franske pastorn (2012). Det är vår och jag lever ännu (2016).

Text Benny Holmberg


UTGÅVA 2018:01

Pressbild

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.

Av: Anna Bergqvist
2018:01 | 26 januari, 2018

Bild: Kristina Nilsdotter

Fredagsbönen | 2018-01-26

Fredagsbönen besvarar den här veckan en undran som kommer från det absolut innersta av Västebottens inland, Botsmark.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Minneskorridoren & tankeperrongerna

Reflektioner över minnenas färdvägar och människans subtila väntan på tankarnas perronger.

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Författaren

Gående läsningar: En introduktion

Om gåendet som estetisk praktik och den ömsesidiga relationen mellan kroppar och städer.

Av: Sebastian Andersson
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: Gerd Aurell

Non serviam

Att falla ifrån, att välja avgrunden, att skriva livets lägsta med de högsta ord. Att inte tjäna...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 23 januari, 2018

© Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-09

Äntligen fredag, din räddning undan arbetsveckans mördande famntag! Tagga ner och korka upp, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 09 februari, 2018

Illustratör: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-02-16

Äntligen fredag, din räddare i nöden! Ut från jobbet och på med mysoverallen, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 16 februari, 2018

Att följa ordens tyngd

BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Per Nilsson
2018:01 | 26 januari, 2018

Marie Buhr. Foto: Privat

Morgon i brunnen

Morgon i brunnen är en ömsint berättelse med dov underton som kretsar kring en kris i en kärleksrelation. Historien sträcker ut sig i tiden och rör sig i två riktningar...

Av: Marie Buhr
2018:01 | 25 januari, 2018

Friedrich Kuhlau

Friedrich Kuhlau och hans danska trollfl…

För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men...

Av: Henry Larsson
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: © Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-02

I veckans Fredagsbön avhandlas bl a psykologkonferensen, detta veritabla helvete på jorden.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 02 februari, 2018

Illustration: © Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-23

Äntligen fredag, din frälsare och välgörare när den dåliga smaken hånflinar dig rakt i ansiktet! Häll upp GT:n och sedera dig duktigt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 23 februari, 2018

Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan

Patrick Modiano på flykt

Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.

Av: Gunnar Lundin
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Stefan Hammarén

Dekadenta oaser

Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från...

Av: Stefan Hammarén
2018:01 | 23 januari, 2018

Foto: Daniel Gran. Bearbetat.

Det ofattbara

Carsten Palmer Schale om "Det otänkbara som omger tankarna och det outsägliga som befinner sig bortom orden."

Av: Carsten Palmer Schale
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Sepher Goodarzi

Homage till Homar / Performance Art Berg…

Månadens konstnär Gustaf Broms: Två verk, Homage till Homar och verk ur Performance Art Bergen.

Av: Gustaf Broms
2018:01 | 25 januari, 2018

Beskuren originalillustration. Av: Gerd Aurell

Ariadnes röda tråd

Vilka var, eller "är", Minotauren, Theseus, och Ariadne? Per Nilsson undersöker myten genom att följa Ariadnes tråd tillbaka ner i labyrinten...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 21 januari, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.