Foto: Stefan Hammarén
  • 2018:01
  • Publicerad:

Dekadenta oaser



Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från soldatens till juvelerarens utedass.



Ett av storinlägg om fjöl, några kategoriska hål, lock och under. Textrådet bosshumla ädle St. Hammarén i sina knutar omkring, ges här av tredje ett inlägget i serien Dekadenta oaser, jämte återfinns två appendix till detta III för.

Foto: Stefan Hammarén

Dasset hör öppningen till, och en slutmuskelns tal. Fjölets förgänglighet två spröt genom växer har sin symbol tala stryket och starkt här på den stor finsk okände författarens bakgård bortom Klobbängarna, eller Storängarna. Förmente textrådet, lyxpoeten St. Hammarén varit på vidare småstegspromenad nästan fram till Hammarbo, avstickare till forna dasset nu under bar himlapällen vid rysstorpet, ett fd soldattorp, dragontorp från 1700-talet och svenska tiden, annan idé. Inte mycket kvar av fjölet precis heller, några fjolårsstrån växt genom högra öppningen, trots fjölet varit av hyvlad ek ramlat omkull stället. Fjölet gjorts på bredaste två plankor och har nog så tilltagna öppningar. Den senaste dasssuttna person var den okände översättaren av ingenting eller nånting jämte annat, en nu lika namnlös rysk poet som skrev om gula blommor, låga vaser till och om de fransiga bergsprydnadsväxer skön begriplig diktens enda, samma dikt eller dessäng han skrev hela sitt liv på, likt en Tjajkovskijs entoniga upprepningshelvetestvångs-symfonicasvada någon halvannan kmeter långt. Han torde varit den enda som bebott rysstorpet sedan så början 1900-talet, var hyres- och sommargäst. Lyxpoeten såg honom orkeslös och ledsen överhuvud för sista gången år -87, han ryss inte helt klar under hatten, tror han begick också straxt efter suicidium medelst växtgift, tio år senare föll dasset äntligen ihop slutligt omkull, samma år Hammarén påbörjade sitt första beryktade storromanbygge. Dasset torde inte härröra sig ändå från 1700-talet tillbaka, där bodde några dårar då som utträdde tarm sitt på och från en stång, bekväma sittfjöl kanske av något senare dateringar dags, vad lyxpoeten, förment ckarl Hammarén kunnat förstå av husgrundens stenar, har den varit en byggnad hälften så längre än nuvarande halva stockdel bredvid av ladugårdsdel kvar, och troligen i svinstian bredvid snickebodan är dasset varit inhyst en ganska anorektisk smal del senare än ursprungligen, troligen från soldat Jernrörs sista nedstigande leds representantens dagar och bekvämlighetsinrättning, hemlighus yppa, med vaga inskriptioner om kärlek mellan människor. Dasset hade mest kacka ljus och öppen dörr på 1960-talet indiansomrar som än nedslitet vridet stämma och löv vittrat i, om dasset sagts på dasset förtärde han embonpointryssen dukat även måltider, vinsöp måttligt, skrev snittblomdikter, läste lögnlitteraturtidskrifter emedan också säreget sket småspik besväret eller fördärvet alltigenom. Det fanns också utsågat ett fönster med aldrig fördraget tyll, fönster som redan långt innan sista dassbesöket företogs trillat ut, ett sista besöket uträttades med blott halv kvarvägg sägs det sägas, som i mardrömmen där naken människa skäms ihjäl över betraktelser från de alla, ifrån även skogsrån i raden av. Herr lyxpoeten Hammarén fann nu till sol blad bland sandlådspadens tag bredvid ett över av tvåhundraår sedan handsmitt gångjärn finna, så kort så brett, också en hmminiatyrplastkaffepanna från tidigt 1960-talet då alla små flickor behövde sådan att använda som flickfjöl till visa, en udda damsko nummer nånting från samma tid, jämte en tio år äldre kapsyl med metallittera Tarmoke, samt något som han först trodde var ryssens sista skål Alko, en flaska som bottnet inte först såg ut för något, visade sig vara jippi en handblåst gammal unikflaska, lyxpoeten Hammarén samlar nämligen på gamla brännvinsflaskor och övriga en del dem. Några meter från dasset fann nämnd lyxpoet vid barnsben liten en första sin astronomiskt stor gammal hästkäftsgarnitgyrutdragartång exakt, manierat krystat, klämt så stor att ungen såg ansträngd ut av att bära den bort när ryssen var i stan och köpte blomplantor för stillebendikten. Hammarén samlar också på tänger. På sista väggen bakom kvar noteras mängder ritstift, det som i Sverige går under beteckning häftstift, dasset haft en och annan tanke uttryckt på väggen ytterligare, sådant som kungen är besk. Det som förbluffar Hammarén hur dasstunnor eller det hela i detta dass tömdes bort, enär fjölets längsmed stod mot en kompakt stockvägg, på yttre sidan också en stockvägg, så tömdes det verkligen på inre sidan inne från sidan, vilket vore det mest groteska utedass lyxpoeten förmått se eller tänka sig tidigare. Det var en gång ett dass och på grund av det hände mycket skit. Och lyxpoeten salvator Hammarén tänkte för övrigt en gång köpa rysstorpet innan det helt förföll, men avstod när ägaren är dåre.

Skrivandet, eller att kanske sitta timar extra på utedasset är ingalunda enbart en teoretisk praktik, inte poesi allra minst när, utan man hamnar fort brottas med svåra, djupa frågor, som Kalle Ankor också ställer, så närmast sig själv och livet, det ger en fot på erfarenheten, man trampar in på verklighetens krångel svåra marker och fastnar i den med sig själv till åter plågor, känslor och sätt, av insikter starkt, lever in i den kanske även mer än att verkligen bevistat lika för, kan kännas så mer hos en, växa en. Hur många tankar blir inte av också på en rysses sista dass. Vad saknas sagt?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Foto: Stefan Hammarén

Juvelerarens utedass. Textrådet, lyxpoeten grandseigneur Hammarén på sin vidarestegspromenad trots allt över till Hammarbo gick, här detta ställe som han tillbringat gå små fötter sitt andra levnadsårssommar till, plockade själv samma höst äppel i en korg, visserligen från marken dock var de stora och röda, att vara duktig från första födelsen vete, ack vad hänt med dasset här senare, fina äkta fjölet i ladugårdsanexet har blivit bruna tunna med korkfjöl och ett plaströr genom väggen, helgerån ju företagits, någon sann befryntad dåre rätt fördömd jävelAlf Larsson flyttat hit och börjat skita på brun tunna, en löjlig kanske hygglig juvelerare han, säljer urlöjligt fula smycken till Amerikas som ingen ändå gärna vill gå med ens där, hela interiören förstörd nu och borta puts väck konstatera, Hammarén bestört, misstänker rent av han dåren tänker på smycken när sitter på sin tunna, här i dasset fanns förr ett ekskåp på väggen med väldigt små och föga roliga romaner ingen läst på minst hundra år, en överintelligent konstkritiker och oskuld som gett varje sommar antika silverpengar åt Hammarén fyllde skåpet med romanerna, de handlade om inget mindre än just dass som detalj, en extra samling av. Bredvid skåpet bredvid hängde en kompakt mycket glansig, fin och svart tavelram utan motiv tom, hängde lite snett alltid, hörde väl till saken, den har inte desto mindre stämpel jävel dir Gösta Stenman på baksidan, han obesitas lönnaste gallerist, och det var troligen menat som en högst träffande kritikens superansättning, betänk det, och i den också hängt någon gång ett självporträtt av blekfisen Helene Schjerfbeck, sedermera ramen hänger nu på andra ledet istället med en grsakstavla av surrealistmästern Seppo Arina på lyxpoeten Hammaréns kontor, nog Hammarén ärvde ramen efter henne kritikerns förtida frånfälle, egentligen stal den bort, nog så mycket var han gode med på ett helgerånets avlägsna, dock grsaksmotivet som återfinns ställt i hans grsaksboka "Melåhner o smörgromskrasse". Juvelerarens humor är sämre, värst, sjukast, noteras här en gasmask på tunnan, en gasmask som skruvas upp och bort från en konservburk på gängor, konstruktörer är dårar, krigshjältar är dårar, poeter är dårar, kritiker är dårar förvisso, juvelerares humor är mest det, och här finns en fågelbur, sådana som grovgruvarbetare fordom tog med långt ner schakten gångar till och grävda, se om småkvittren kunde alltjämt andas, så ock de själva. Lyxpoeten Hammarén vågar inte ens fundera hur den där vidriga bruna tunnan tömmes, den ryms ju knappt genom dörren eller luckan än mindre, återstår då skyffel skopa och spade ? Märkliga äro herrens tömmen, och att fatta vart äkta fjölet tagit vägen. Inte bredvid ifrågavarande utedass som det växer en dålig fläder. Fläder och dass är ett talande höra ihop, ett utsmycke motiv också på burklös mark, liksom går igen i ena och den andra alruniga saktmodigt texter hos, även om trädet var mer kutym än hjälper bra, dessutom dör det ofta lätt och till stor del. Bostadshuset här var i tiden så ursmalt och så högt trä att motsvarande hus kan troligen endast ses i Horse operas som förlagda vara beläget mycket öde åkrarna, som dessa storängarna här nedan, lyxpoeten Hammaréns mormors dåtida nu döda pojkvän och tjugo av hans likaså nu döda tuffa poliser rev den på en eftermiddag en timme fyrtio minuter, alltid bara helgerån och ingripanden bäst, nu är huset lågt och dessutom fult.

Foto: Stefan Hammarén

Juvelen själv, textrådet, lyxpoeten donquijotén St. Hammarén på sin sena ytterligaresnedstegspromenad gått, fram yr åter hemma hos den stor okände finske författarens tusculum stumt förbi till, som har ett så jävla anspråkslöst utedass att inte klokt i sig. På hans uschdass ett hål ser man inget litterärt hänt, ingen text, ingen sentens, ingen plansch, ingen lyx, aldrig pinuppa, inget att läsa nånsin heller, bara en liten blomkrukssprutkanna av tunn plåt på fjölet, kanske bästa asckopp, fimpkärl är, men bara plank och planschrest, avskyvärt i övrigt, vidriga emaljhinkar står frånfyllda med något som kan möjligt ha varit släckt kalk men nervätt, otvättad bak sänka, blandat med något annat också, två ämbaren blank det för, spöregnar också lite in i dasset genom lite öppet ovan, och genom dasset ser man rakt igenom till skogsbrynet, ljuset ut, det är vad som kunde sägas trots allt det tredje groteskaste fjölets tillhåll och möjligen innehåll emellan hittills, slut inte alls tilltalande att man ser igenom så, där några meter bakom dasset går sedan ett handgrävet dike det rakaste sådant lyxpoeten Hammarén sett i sina dar och enbart rakt någon kilometer och utan att leda någonstans alls mitt i skogen, slutar vid ett lika skarpt sista spadtag som det började vid med. Finns inga uppgifter klokt om den okände finske författaren eller om hans dike, hans hemlighet förborgad intra muros om vad han skriver beträffa, som alla ändå vet, är hel del om fjöl, skönt finskt dasspapper, öl, kvinnan, ansättande kärlekens, svårigheterna, separationer, desperationen jämte marseilletvålar och kniven. Vid detta tusculum har även landets ledande parapsykolog Fahler bott och på fjölet suttit ganska så fet rumpa, han kunde anmärkningsvärt även prata med döda och dog i arbetsolycka, mitt under ett samtal med de där döda någon som inte ens finns, eller finns, åtminstone funnits, lever enligt J. Fahler, blott han sa upprepat vill inte föredra samtala med de som satt klippingen till på WC, vet man ej varför, han brukade själv också blotta sig på höghusets balkong i H:fors, sa "det var rent", och förblev en egensinnad ckarl och original livet ut, pinkade mycket ogenerat på landsvägen, kramade lyxpoeten så han tänkte storkna, lärde lyxpoeten göra popcorn, rökte rörmokargräs och yrade om indiska sköldpaddors kärlek och hotade slutligen skjuta alla som störde honom, i mångt en bra karl och höll fjölet som ett arlöv föll, och var naken bärstjäl när konstkritikern med fjöl II kom solokvist på besök men sin oskuld blev hon inte kvitt för det, han dog galen. Den okände finske författaren är däremot anakoret, slafsig, snål, bjuder inte ens på en nerkyld Lapin Kulta, befinner inte ens vidare alls på sitt tusculum, håller inte fjölet i skick heller, locket till öppningen flagnar, på dekis, på herr Fahlers tid fanns där porrbilder som han köpte av textrådets polare dr Schön_ som i sin tur stal dem från andra fjöl på, en liten extra luckrativ business som gick runt på den tiden några sommrar. Fjölets väggar är märkligt ljusa alltjämt, men ogärna sätter man sig till.

Foto: Stefan Hammarén
Bakstycket till den okändes dass. Blott något ruggigt och lådan ligger illa.

Lyxpoeten, hjälten, kärleksaptiten hungrig dr St. Hammarén på avtagvägssmåstegspromenad oförstånd tycka själv synd om och till gamla för länge sedan nedlagda folkskolan från 1870-talet för fyra klasser, på nästan lite i en herrgårdsliknande gård växt tre ekar stora träd en nedsågad fälld redan, enär herr Hammarén var liten gjorde han och polare dr Schön_ jämte andra inbrott och utfärder till nedlagda skolan, oförblommerat klättrade in, och vissa tider var det lägerplats för femtio av ett ungdomsfängelsets interner, knivbeskurna skönheter allesammans, duktiga på sitt sätt, då som man gjorde vett lika klokt och vare rätt hälsosamt att hålla sig därifrån. En vinter bodde där en galnaste sotarmurre som enbart och endast talade om kvinnobröst och dess storlekar kring, nu är byggnaden i privat ägo hos en vanvårdare av trädgård och omställare av allt, en professor på handelshögskolan, bedrövlig vare hans smak. Laxpoeten Hammarén gav ett bud på folkskolan när den bjöds ut men förlorade första, andra, även tredje offertrundan, bra nog, för märkte följande sommar att det fanns tvåmiljardertre plus döda hästmyror exkluderat drottningar i grunden och trossgolvet, formligen kokade av dem, även om dr Schön_ har något gift som av myrorna själva skall bäras in och fram till drottningarna och de lägga fötterna snett, här är om pluralis dem kartell queens, dessa myror nuvarande ägaren inte märkte och saligt ovetande om var när han köpte stället under en senhöst och regnig dagh, Hammarén naturligtvis särskilt skadeglad leende härom ett par gånger per fem år. Lyxpoeten dumpade sin ena av fyra elektriska skrivmaskiner han skrev första arbetsskiss för sin soppbok på (vistelseskrev inte på) i uthuset bredvid dasset samma byggnad, äh, jävla satsbildning, jämte också med en gräsklippare dit förde, hur än. Lyxpoeten Hammarén har hoppat ner ned från folkskolans tak och bet sig i sin läpp och blödde tills dr Schön_ tvunget sydde såret vulnus morsum utan bedövning det. Superpoeten Hammarén har pinkat och skitit liten på pojkdassavdelningen här, blott för sakens skull. Här är saken lång fem hål öppning för herrar och grabb, två lock finns kvar som påminner om tjocka så tjocka kastrulllock, dassfjölen smärta se. Här luktar det fortfarande, går aldrig Aldrig ut, fastän beror inte på Hammaréns gjorda utan på skitungarna som ändå aldrig kan ha varit hemskt eller skärskilt många. Det är groteskt ställe, skiten växer ur väggarna, hänger ner för innertaket och bildar en matta på golvet, över tröskeln. Fjölet är erövrat av nånting som t.o.med säkert saknar goda latinska namn och benämning för. Flickorna hade ett seprat dass med tvåhålsfjöl, däremot djupare hörn i väggen efter korridåren att man inte kunde se något när de satt ifall kille hade fräckheten och öppnade dörren, däremot var grabbarnas hörn av fjölet grunt infällt att man kunde se rumpor i lång rad om stod, annars smalben om satt och sket sin tid, för den som kikade in herr ludimagister själv, fanns även lärarnas dass med två hål man eller kvinna och rak insyn från dörren utan någon korridår fram nog vem ville se där veta det, lyxporreten Hammarén ej säga kan, samtliga dessa dass samlades om en "enorma tömningen" bakifrån, bred som till ett stall dubbeldörrar med, ett vedervärdigt ställe där, ack vilken skitgömma att komma över, stackare som spadade där. Sagt här har ingen nånsin gått i skola som kunnat skriva. På flickdasset finns nu insektgift Raid® och annan större dito spray, jämte planschbilder på tuberkoloslunga, mögellunga, friskt hjärta, fetthjärta, aorta åt helveteplansch, åskådningstavla av dr Taipales bildmaterial lärdomen för, också på vägg lite blygsam graffiti knappt stavning nog, bild av en krona med "ego", en EGO _krona som någon gett kröning som. Lyxpoeten herr Hammarén skyndade sig något långsamt stegen härifrån. Folkskolan hade förresten förr fina äppelträd borta nu, här plockade Hammarén varje höst några korgar och gjorde fin saft som förfor illa rätt fort på någon vecka blott, nog god, sur. Hans granne psykopat för övrigt, påtagligt anakoret, barnhataren och misogyn var slöjdlärare på skolan, kanske på 1950-talet något tag, när en unge ivrig sandpapprade för mycket på en snickrad ganska fin fjölstol, alltså inte för lite som brukligt nog, tog han slöjdis rycka benet ifrån barnet och slog den (ungen) blå och blodig, nästan mosig med denna, vartefter han pryglaren hatade alla och allt resten av livet, han livsöde. Den dassstolen finns också någonstans nu, eller funnits i varje fall, för klar blev också. Folkskolans dass borde kulturminnesmärkas med rätta, och skiten kanske underhållas.

Foto: Stefan Hammarén

Baksidan av dasset, enorma tömningen. Med dubbla dörrar som till ett stall. Växer en dålig fläder på yttre sidan, kan den hjälpa upp något? Här hade inte en allé flädrar hjälpt med. Taket är uppsågat vilket av om orsak sett. Tror detta är laxpoeten Hammaréns värsta yäk. Han har aldrig sett värre dass till, eller knappt något som motsvarar. Detta är dassens guldgruva utgjöt han. Inre skräcksynen är så stark för denna att även om hur mycket lyxpoet han än är må, förmår han inte tala text till den tömningens vilket skatologiskt, så hur mycket han än vill, snarast gissar den ännu spökar kommer i texter hans framöver. Här mynnar såväl pojkdass som små flickdass, jämte lärarnas tömmen av, till räkning ta pojkarnas fem hål, flickornas två, klasslärarnas tevenne feta lyxhål, plus fladdermössens guano fritt fall. (Vits, ludimagistern ledsen över sitt, utbrister sagt, här finns ingen annan bildning än gängbildning och gasbildning)

Foto: Stefan Hammarén

På ock fortsatt den flerstegspromenad väl, vete flera diken, många dass efter, någon bäck över hamna gå i en tjugo trettioåttafjärdedelscirkel halvannan ckmeter ifrån kommer dojorna förmente dassrådet, poetlyx Hammarén till docent, dr, kirurgarg gr, en av landets forna kända organavlägsnare, expert, döde, öde Pecka Panzars utedass som har ekparkett och furufjöl av mycket grovt blekskurat virke och anmärkningsvärt väl locken infällda, inte ligger på fjölet som brukligt (även om på bilden bortlyft), har sig dasspapperslutande tornet i Pissa, tälja historietter om, rent snett för fjöl, dålig spegel hänger här, porslinstavla dåligt motiv med, men väggen hade förr för ett antal år sedan en mycket stor skylt från stora sjukhuset tagen "kirurginen osasto tri Panzar" kirurgiska avdelningen dr Panzar, tänk utgjut, vete folk och strykare förstå vilken grym ironi, varje sinnlig bakterie är aldrig sagt mycket renare i språk och svart humor om på ett dass dess. Detta är oskriven litteraturhistoria, ett omistligt blad. Jippi vilken humor karln hade. Nog när textsåret Hammarén strök barnsben där med polare Schön_ fanns även hans den kände kirurgens okända, hemliga novellett på dasset påseende läsa som handlade om ett samma utedass där han hängde upp knivar på väggen efter döda patienters organavsked ombudh, och kirurgen hade alltid som mer än tio öppnade lakritspåsar bredvid manuset där man kunde stjäla och aldrig en medicinsk tvål någonstans. Hans en husfasad intill liknar för övrigt något himla mycket, helt galet för mycket, ofattbart husfasaden till Dow Dassmans, Dossman, Mossman, Housemann man författaren som försvann puts spårlöst, knappt fanns, som skrev en så så bra roman och ville aldrig mer skriva, som herr Mark Moskowitzzz sökte genom en hel kontinent efteråt över tjugo år när boken kommit ut, ingen visste nånting om författaren ifråga, fanns en enda recension och ingen läsare, ingen förläggare kvar, ingen litteraturinstitution och arkiv som hade något om, en fd pärmmakare som inte kom ihåg hela boken, för allt var han lika omöjlig att finna trots anlitade privatdetektiver, han bara inte fanns, och enda kritikern som skrivit om honom var inte han himslef och visste skvatt inget alls, slutligen med idogt idiotbesvär fann Moskowitzzz på ett handskriftsbibliotek där han egentligen borde ha börjat genast en stor uppsättning manuskript till samma bok och ett fotografi från en skrivarkurs, någon kände igen skrivsuleläraren, dit herr Moskowitzzz begav sig bums, och aldrig har herr Hammarén heller hört ett mer dårbejakat skratt än han fd skrivlärarens och det textrådet som hade fått _ossman orgasmt på en sinnesjukanläggning efter att tvingat honom skriva mellan 12 och 20 resemaskinskrivningsskrivna versioner av hela manuset, jämte av otal separata avsnitt, sedan hade _ossman i tjugofem år svetsat metall, aldrig skrivit allvar, och blivit anakoret, nog gamle skrivläraren och textrådet, han med galnaste flabb, och skrattar inte sällan, ironiskt verkar intelligent visar sig veta var författarn som eg. inte skall existera bör finnas fastän inte haft kontakt sedan förpassade adepten sin in sinnesjukhuset S:t Lukes Sjukhus, nog herregudt till, de visar sig båda skratta på samma sätt och som allt hade hänt i går. Textrådet kan inte säga annat än fasa och ve, harmar sig lite och djupt att själv hunnit bli så känd redan, hade kanske själv ändå önskat vänta 25 år på sin enda läsare, fått vilken distans och anakoretaptit på helt annat sätt, å andra sidan kanské skönheten Emma grammatika kontra Emma hispidusa kommer åter om tjugofem år återvändo. Världen har sina överraskningar, och Hammarén kan kanske ännu falla ner i ett hål. Och när Moskowitzz kommer _ossman till visade sig han sedan hemma, i samma hus han alltid bott i, och som romanen handlade om, ha än fler versioner av sin bok, verkade ha dem kvar näst ett i helt rum, vid lite närmare grskning fanns lite lite varstans i huset. Textrådet Hammarén tänkte för övrigt en gång göra en pangmina av sin gamla television, lägga ut i havet, han tänkta än på följder, förde den istället på dr Panzars trappa och blev kvitt den därför, full ironi, nu såg textrådet en annan TVTW just ovan översta trappstegen vid den där fördömda husfasaden likna. Mer filosofisck problematik detaljj finns om ämnet också i Hammaréns romanvärldar, vara avund sig själv.

Foto: Stefan Hammarén
Baksidan av dr Panzardasset, ser ut som en hönsgård, hönan symboliserar tuppen. Notera hönsnätet till de små fönstren, hans Wcdörr haver en tupp, och han har utelykta på baksidan av Wc lite ovan tömningsluckan, tömdes skit bort således i kvälls- eller nattmörkrets stund? Ena kärlet eller mängden dras visst ut från sidan. Och livräddningsringar finns också till höger om.

Foto: Stefan Hammarén

På lyxtextrådet, hälten S:t Hammaréns hemvägsstegspromenad lyxutedass vid jaktstugan sin, rent vare, lejon från antiken har och rödrandig vit matta vid, bredvid en nästan blodröd fanertunna med kalk, blott blått golv Hammarén själv målat förutom röda tunnan, ganska odekadentiskt allt, lejonen så så så söta, saligt från löpska och concumbo ser ut som. Må vara helst, hellre osagt för undvikande av kolorum något hallå om hur de alls kommit hit fört, men riktigt textrådet hjärta Hammarén infall skänkte dem poeten Emma grgrammatica kontra Emma hispidusa för att hon skulle få ett förtjusningen lyxigare dass all komfort vackert vacker se på något ledd uppmärksamhet. Hon tog fotografier på det avsikt visa för bondSkåne finska dassets groteska mening och överträffa. Dasset har två öppningar, Hammarén förunderlig funderat om man verkligen för att sitta tuman hand tunnor par, vilket nog, gjordes med två öppningar för, eller för att få två tunnor "att i" och därmed längre tid tog innan fylldes, kunde man på morgonen skita vänstra, kvällskvisten högra, eller måste mannen och kvinnan alltid ha skilda, och tömdes då färre antal gånger än en fastän å andra sidan tog nog smått tyngre tömma två tunnor när gjordes onsdagar någon gång veckor mellan.Vet någon svaret, eller tog man bara efter mall och hört, så otroligt ofta med två öppningar i fjölen, att verkar var en dekadent envis förebild. En gång sattes dit likadana fanertunnor som den med kalk, illa nog löstes de upp innan fylldes. Fjölets virke är här av ask, och locken har kukiga handtag förebild. Dasset låtits byggas på uppdrag av den mördare begravningskranshandlanden och trgårdsmästaren Lindbhom, blev förmögen i H:fors på det, och den skickligaste begravningskransbinderskan karelskan Sylvi gifte sig snart med honom, försökte mörda honom något år efter, han blev lam och sängliggande av det, varpå hon snart slutförde avsluta sitt. I villan hölls sedan många och extrastora festligheter vida känt med massor av soldater och konstnärer, författare bland tills så Sylvi slutligen tio år senare var barskrapad av allt. Hon hann installera elektricitet på utedasset, som Hammarén kopplade bort när slog gnistor en dag. Sylvis soldater sköt som galningar med sina eviga pistoler, textrådet funnit orimligt många hylsor och kulor när han grävt i marken eller petat ut från stockar, och stundom råkar han också gräva upp en del likdelar, liksom bakom utedasset ett helt bäcken fann, med ben till armar och ben på andra ställen, aldrig ännu en skalle. Kulhålen funnet lite överallt och i skorstenen. Händer fortfarande att fd soldater och deras avkommor vill se villan och dasset, de gamla säger att Sylvi var vackraste ligget som fanns. Sylvis söner blev gangstrar i Helsingfors, deras äppelpallarbyxor, lite som plus-fours funna på dassets vind hängande. Sylvi själv tog livet av sig och rekarnation av ett spöke och alla som sovit något längre perioder i villan får förbannelser vila över sig, blir alkoholister, galningar i största allmänhet, blottare (statistiskt nästan omöjligt enär flera), sjuka och Emma grammatica kontra Emma hispidusa förlorade sin kärlek för kanske evigt, ingen skonad egentligen frånsett kanske lyxpoeten Hammarén själv. Men visst behövs det minst två öppningar fjölet om soldat och författare satt där en och en duo till, med köbildning och ghasbildning utanfhör. Lyxpoeten Hammarén spikar nu upp följande väl på väggen där:

Kärlek är jobbigt
men
gör besvärligt ändå lätt,
man kan med den det man inte annars förmår,
från försteningen, roten och ankaret mer lyfter man
en extra vingskapelse,
man är rest rakt ut i glöd landa som känns plåster alla gånger
nånting, mest
och man har framför sig ett heligt frö som glänser.
Glänser än mer under skalet.
Man är gjord, håller fröt i två händer. Det svarar dig gro.
Gör man visst.

Text Stefan Hammarén
Bild Stefan Hammarén


UTGÅVA 2018:01

Foto: Daniel Gran. Bearbetat.

Det ofattbara

Carsten Palmer Schale om "Det otänkbara som omger tankarna och det outsägliga som befinner sig bortom orden."

Av: Carsten Palmer Schale
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustratör: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-02-16

Äntligen fredag, din räddare i nöden! Ut från jobbet och på med mysoverallen, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 16 februari, 2018

TEST

Minneskorridoren & tankeperrongerna

Reflektioner över minnenas färdvägar och människans subtila väntan på tankarnas perronger.

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: © Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-23

Äntligen fredag, din frälsare och välgörare när den dåliga smaken hånflinar dig rakt i ansiktet! Häll upp GT:n och sedera dig duktigt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 23 februari, 2018

Foto: Stefan Hammarén

Dekadenta oaser

Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från...

Av: Stefan Hammarén
2018:01 | 23 januari, 2018

Att följa ordens tyngd

BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Per Nilsson
2018:01 | 26 januari, 2018

Beskuren originalillustration. Av: Gerd Aurell

Ariadnes röda tråd

Vilka var, eller "är", Minotauren, Theseus, och Ariadne? Per Nilsson undersöker myten genom att följa Ariadnes tråd tillbaka ner i labyrinten...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 21 januari, 2018

Pressbild

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.

Av: Anna Bergqvist
2018:01 | 26 januari, 2018

Friedrich Kuhlau

Friedrich Kuhlau och hans danska trollfl…

För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men...

Av: Henry Larsson
2018:01 | 25 januari, 2018

Marie Buhr. Foto: Privat

Morgon i brunnen

Morgon i brunnen är en ömsint berättelse med dov underton som kretsar kring en kris i en kärleksrelation. Historien sträcker ut sig i tiden och rör sig i två riktningar...

Av: Marie Buhr
2018:01 | 25 januari, 2018

Bild: Kristina Nilsdotter

Fredagsbönen | 2018-01-26

Fredagsbönen besvarar den här veckan en undran som kommer från det absolut innersta av Västebottens inland, Botsmark.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 25 januari, 2018

Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan

Patrick Modiano på flykt

Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.

Av: Gunnar Lundin
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: Gerd Aurell

Non serviam

Att falla ifrån, att välja avgrunden, att skriva livets lägsta med de högsta ord. Att inte tjäna...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 23 januari, 2018

Foto: Sepher Goodarzi

Homage till Homar / Performance Art Berg…

Månadens konstnär Gustaf Broms: Två verk, Homage till Homar och verk ur Performance Art Bergen.

Av: Gustaf Broms
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Författaren

Gående läsningar: En introduktion

Om gåendet som estetisk praktik och den ömsesidiga relationen mellan kroppar och städer.

Av: Sebastian Andersson
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: © Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-02

I veckans Fredagsbön avhandlas bl a psykologkonferensen, detta veritabla helvete på jorden.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 02 februari, 2018

© Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-09

Äntligen fredag, din räddning undan arbetsveckans mördande famntag! Tagga ner och korka upp, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 09 februari, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.