• Kulturens kritik
• Publicerad: 31 oktober, 2020

Turbulent Gotland i "Herrens år 1398"

BOK | Kan bra populärhistoriker bli bra romanförfattare? Lisbeth Ekelöf frågar sig detta när hon läser ”Herrens år 1398” av Dick Harrison.

Dick Harrison
Herrens år 1398
Ordfront

Dick Harrison är väl känd som en av våra mest populära historiker och författare. Hans produktion är talrik och spänner över olika områden, teman och sekler, även om hans specialitet är medeltiden och modern historia. Jag är själv en stor beundrare av honom och flera av hans böcker pryder min egen bokhylla.

Det var därför med spänning jag tog mig an en av hans skönlitterära alster, den nyligen utkomna Herrens år 1398. Han har tidigare gett ut tre historiska romaner som utspelar sig på 1600-talet: Ofärd (2007), Niding (2010) och Illdåd (2012). De ingår i en trilogi men kan läsas fristående.

Min favoritgenre är historiska romaner, så en roman som utspelar sig på Gotland i Herrens år 1398 låter som en bra början. Tyska orden har landstigit och befriat ön och dess befolkning från de sjörövare som härskat de senaste åren.

"Samma kväll som riddarna firar segern i Visby försvinner en av stadens viktigaste handelsmän. Ordensriddarnas betrodde spårhund, Thierry av Liège, får i uppdrag att utreda vad som hänt."

Gotland i slutet av 1300-talet är en orolig plats. De många krigen och farsoter såsom pesten har skapat nöd och misstro. Tyska orden kommer med en vilja att ändra på situationen. Lag och ordning skall råda, och det gäller att visa befolkningen från första stund att Orden är på deras sida. Det är därför viktigt att Thierry lyckas med sitt uppdrag att hitta den rike köpmannen och utreda vad som hänt.

"Historiskt finns det inget att anmärka på."

Historiskt finns det inget att anmärka på. Harrison ger en bra bild av historiska händelser och hur gotlänningarna levde på den tiden. För den som känner sitt Visby är platser och byggnader lätta att lokalisera. Man får även en bra bild av atmosfären i staden, påverkad av de oroliga tider som människorna lever i. För att inte tala om luften, eller stanken kanske man skall säga. Något av den stiger upp från sidorna. Karaktärernas personligheter är väl strukturerade och förekomsten av historiska personer som vävs in i berättelsen ger läsaren en känsla av faktiska händelser.

Vad som tyvärr saknas är en intressant berättelse. Boken utger sig för att vara en "fängslande pusseldeckare och en levande skildring av medeltidens maktspel". Ja, det sista stämmer, men "fängslande pusseldeckare" kan man inte kalla romanen. Berättelsen är långsam, det förekommer upprepningar, och Thierrys eviga förhör av misstänkta gärningsmän blir tröstlös. Han kommer ingen vart.

"Vad som tyvärr saknas är en intressant berättelse."

Det blir därför desto mer överraskande när han helt plötsligt har lösningen i sin hand. I sann Poirot-anda samlar Thierry de närmast berörda, och de är ganska många, i en av klostrets salar. Där går han igenom alla misstänkta, deras eventuella motiv för att ha tagit köpmannen av daga, och deras motiv för att inte göra det. När äntligen mördaren utpekas hoppas man på ett eurekatillfälle, men det hela faller platt till marken.

Romanen är välskriven, något annat är inte att vänta av Dick Harrison. Även om karaktärerna är fint strukturerade, så kunde varken berättelsen eller de inblandade, inte ens Thierry, engagera mig. Herrens år 1398 är intressant ur ett historiskt perspektiv, men ganska ointressant som deckare.

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.