Arkadij & Boris Strugatskij

Mänsklighet och utomjordisk intelligens



BOK | Erling Öhrnell läser ”Picknick vid vägkanten” och ger en återblick över sovjetisk science fiction.



Köp Picknick vid vägkanten hos bokus.com
Arkadij & Boris Strugatskij
Översättare: Ola Wallin
Picknick vid vägkanten
Ersatz

“Det faktum att besöket ägde rum är den viktigaste upptäckten, inte bara under de senaste tretton åren, utan i mänsklighetens hela historia. Det spelar ingen roll vilka utomjordingarna var. Det spelar ingen roll varifrån de kom, sedan tog vägen. Det viktigaste är att mänskligheten nu vet besked: vi är inte ensamma i universum.” (S. 9)

Nyutgåvan av science fiction-klassikern Pick vid vägkanten, av bröderna Arkadij och Boris Strugatskij, är den första fullständiga på svenska. Boken utgavs i censurerat skick i Sovjetunionen 1972. Den tidigare översättningen till svenska utkom 1978 och utgick då från en engelsk översättning på den sovjetiska utgåvan. Romanen är brödernas mest kända verk. Troligen också deras mest spridda, med tanke på Andrej Tarkovskijs filmatisering, Stalker från 1979, vilken de båda bröderna tillsammans med regissören skrev manus till. Medan filmen är långsam och präglas av stämningsfulla scenerier, så är boken skriven i en mer hårdkokt stil.

I romanens inledning beskrivs det att jorden har fått besök från andra varelser i universum. Vistelsen varade bara helt kort, men utomjordingarna lämnade kvar olika gåtfulla föremål på sex ställen kring jorden. Dessa områden spärrades sedan av i så kallade Zoner. En Zon, i anslutning till det lilla kanadensiska gruvsamhället Harmont, är fylld av utomjordiska föremål. Så kallade stalkers beger sig illegalt in i Zonen för att hämta ut föremålen och sälja dem på svarta marknaden. Ursula K. Le Guin skriver i efterordet: ”En del visar sig användbart – evighetsbatterier till bilar – men forskarna vet aldrig om de använder föremålen i enlighet med deras egentliga syfte eller, så att säga, använder mikroskop som hammare eller elektronikkomponenter som smycken.” Det berättas vidare att det någonstans inom Zonen finns ett önskeuppfyllande guldklot.

“Besöket har faktiskt ägt rum, och pågår fortfarande. Vi befinner oss i ett tillstånd av kontakt, vi är bara inte medvetna om det. Utomjordingarna gömde sig i Zonerna och studerar oss noga, samtidigt som de förbereder oss på ’en tid av grymma mirakel.’” (S. 152)

Picknick vid vägkanten skiljer sig från tidigare böcker av bröderna Strugatskij, då den handlar om efterdyningarna av ett oväntat möte som redan har ägt rum. Berättelsen täcker ett decennium istället för bara några dagar, och avser utvecklingen i världen och hos mänskligheten, kondenserad till en liten stad och en mans liv – Redrick, stalkern. Oavsett om besöket inträffade i väst, och att handlingen är förlagd i Kanada, är det troligen Sovjetunion som romanen utspelar sig i. Ett sätt att markera denna distinktion är genom att betona en del (stereotypt) ryska element – bland annat namn, som exempelvis Kirill, samt att det emellanåt förekommer en hel del vodka.

Ursula K. Le Guin skriver vidare i efterordet: ”Det här sättet att använda vanliga människor som huvudpersoner var ganska sällsynt i science fiction när boken skrevs 1971, och även idag glider genren lätt över i elitism med supergenier, ovanliga talanger, officerare i stället för meniga, maktens korridorer i stället för arbetarklassens kök.”

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

 

En liten tillbakablick på sovjetisk science fiction

Science fiction i Sovjetunionen skiljer sig en del från genren i väst. Främst beroende på att den tidvis var knuten till den sovjetsocialistiska ideologin och dess historia. Sovjetisk science fiction framträdde som genre ungefär samtidigt som dess västerländska motsvarighet.

Under 1920-talets postrevolutionära era pekade science fiction på litteraturens och filmens möjligheter med att presentera utopiska framtidsföreställningar och ideér. Men efter 1920-talet förlorade genren sitt samhälleliga stöd och istället uppmuntrades en socialistisk realism. Som en följd av detta blev produktionen av science fiction under 1930- och 1940-talen minimal. I slutet av 1950-talet etablerade sig dock en ny våg av utopisk science fiction. Det andra uppsvinget anses ha börjat 1957, året då Sputnik I gjorde sin resa ut i rymden i en omloppsbana runt jorden. Det nyvaknade intresset lockade fram nya kosmiska och utopiska verk, såsom Ivan Efremovs roman Andromeda. I denna presenterar Efremov sin vision av en avancerad marxistisk utopi – den stora cirkeln av civilisationer. Året därpå, 1958, debuterade bröderna Strugatskij med sin kortroman From Beyond. De närmaste åren därefter började även de att utarbeta sin version av en tekniskt avancerad marxistisk utopi, Noon Universe.

Redan i mitten av 1960-talet nådde den andra blomstringen av sovjetisk science fiction sin kulmen. Under de följande åren sjönk återigen intresset för genren och antalet publicerade titlar minskade markant. Förändringar i det kulturella klimatet under 1960- till 1970-talen bidrog till en minskad tro på möjligheten att förändra samhället. Besvikelse och tvivel gjorde Sovjetunionen under 1970-talet till ett samhälle där människor generellt resignerade och inte längre drömde om framtiden. Denna brist på längtan manifesterade sig som en rörelse bort från det rationella till det irrationella. Andrej Tarkovskijs Stalker sågs av många som ett sätt att sammanfatta Sovjetunionen under 1970-talet, där det enda som återstod, av det som nyligen hade varit en strålande framtid, var det tekniska förfallet och skräpet som hade lämnats kvar.

 

Bröderna Strugatskij

Arkadij (1925–1991) var språkforskare och Boris (1933–2012) utbildade sig till astronom. Det litterära arbete de producerade tillsammans speglade strömningarna och utvecklingen av science fiction i Sovjetunionen från slutet av 1950-talet till slutet av 1980-talet. Från mitten av 1960-talet och framöver blev en förskjutning i deras verk märkbar. De slutade att återspegla den generellt optimistiska tonen och började istället måla upp en allt mer pessimistisk bild av etisk och moralisk stagnation. Denna tendens visade sig först i romanen Svårt att vara Gud (1964), där de uttryckte tvivel kring samhällsutvecklingen.

I början av 1970-talet publicerade bröderna Strugatskij tre delvis sammanhängande romaner: Inspektör Glebskys pussel (1970), Pojkvaskern (1971) och Picknick vid vägkanten (1972). Även om dessa tre är olika verk i sig, så ansåg brödraparet dem dock kopplade till ett gemensamt tema: kontakt mellan mänsklighet och utomjordisk intelligens. Avsikten var att publicera alla tre romanerna tillsammans i en volym med titeln Oväntade möten. I dessa böcker presenterades betydligt mörkare, mer mångbottnade existentiella teman. Det är också med dessa senare verk som bröderna får en del problem med den sovjetiska censuren. Samarbetet, och med detta hela författarskapet, upphörde i och med Arkadijs bortgång 1991.

Själv läste jag Picknick vid vägkanten – den förkortade svenska översättningen – för många år sedan. Då jag nu läst nyöversättningen, talar den till mig på ett tydligare sätt, vilket kan ha att göra med mänsklighetens ökade utsatthet med klimatförändringar, rovdrift av naturen och den oroande tid vi lever i. Läs den!

Det sista som stalkern Redrick säger i boken, i ett samtal med Gud eller med oss, är: “Jag sålde aldrig min själ till någon! Den är min, en människas! Drar själv fram ur mig det jag vill ha, jag kan ju omöjligtvis vilja något ont...” (S. 222)

Text Erling Öhrnell


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Svartsjukans förödande effekt

BOK | Lisbeth Ekelöf läser om otrohet och besatthet i Julian Barnes roman ”Innan hon träffade mig”.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 19 Maj, 2020

I Schopenhauers närvaro (Detalj ur omslag)

Houellebecqs kreativa pessimism

BOK | "Det enda vi som människor kan använda någorlunda bra är vårt förnuft, vilket bara kan bekräfta att allt är en illusion." Carsten Palmer Schale läser "I Schopenhauers närvaro" av Michel...

Av: Carsten Palmer Schale
Kulturens kritik | 18 Maj, 2020

Detalj ur omslag

Världen är ett utbrett lidande

BOK | Carsten Palmer Schale läser "Hålla sig vid liv", Houellebecqs skrift om klassisk poetik och vårt sätt att leva.

Av: Carsten Palmer Schale
Kulturens kritik | 18 Maj, 2020

Annika Norlin. Foto: Elin Berge

Frågeställningar kring det obekväma

BOK | Tina K. Persson läser Annika Norlins skönlitterära debut ”Jag ser allt du gör”.

Av: Tina K. Persson
Kulturens kritik | 17 Maj, 2020

Isabella Nilsson

Nonsens med en livsviktig funktion

BOK | Julia Hariz läser ”Vårt behov av vers” där Isabella Nilsson bjuder in läsaren till sina demoner på kaffe och kaka.

Av: Julia Hariz
Kulturens kritik | 13 Maj, 2020

Torget. (Detalj ur omslag)

Det upplysta torget

BOK | Poeten, journalisten och läraren Hebert Abimorad har skrivit en diktsamling som både förenar och belyser. Den lever i sin treradiga, koncentrerade form ett eget liv.

Av: Hans-Evert Renérius
Kulturens kritik | 13 Maj, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts