• 2018:11-12
• Publicerad: 07 december, 2018

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

I Evert Taubes ”Tatuerarevalsen” från 1928 spekulerade Taubes alter ego sjömannen Fritiof Andersson om en yrkeskarriär i land som tatuerare. Han skulle bli en ”stadgad karl”. I hamnstaden Antwerpen hade han tatuerat ”en tre fyra kunder så där varje dag” med ”drakar och ormar kring armar och ben”. Fritiof var dock tveksam till om det fanns en sådan marknad i hemlandet. Han var lite före sin tid.

I Sverige har över tid tatueringarna främst funnits hos fängelseklientel (ofta egentillverkade) samt hos luffare (ibland luffarprickar) och sjömän. Hos den senare kategorin fanns också de vackraste motiven ofta tillverkade av yrkesmän i de stora hamnstäderna.

Under artikelförfattarens studietid i Stockholm passerades dagligen stadsdelen Aspudden. Under 1970 talet var det ingen plats för brats och hipsters. Här fanns många ensamstående alkoholiserade män som bodde i de små arbetarlägenheterna. Var tredje invånare i Aspudden var beroende av socialbidrag. Var fjärde Aspuddenbo var registrerad av den dåvarande nykterhetsnämnden.

Idealistiska socialarbetare hade startat ”Aspuddenprojektet” som ansågs vara ”revolution på arbetstid” när det gällde samhälls- och grannskapsarbete. Det lockade till sig studiebesök från hela landet. Några kritiker ansåg dock att socialarbetarna var lika ”flummiga” som klientelet.

Mycket var alltså misär men det fanns också ljuspunkter som ölkaféet Aspen vid Hägerstensvägen där det oftast var en god stämning mellan servitriser och ”gubbarna”. Idag är Aspudden en helt annan stadsdel. På 1990-talet gjordes smålägenheterna om till bostadsrätter.

Till Aspudden kom 1972 Ove Skogh. Han hade varit till sjöss. I Indien hade han fått gonorré. I Singapore en tatuering. Oves pappa var arg. Vem som helst kunde få gonorré men tatueringar hade bara fängelsekunder. Ove öppnade emellertid en tatueringsfirma i Aspudden. Här fanns kundkretsen. Enligt Ove var området fullt med fyllhundar och kriminalitet.

Över tid hände emellertid hände märkliga saker inom tatueringskonsten. Ove eller ”Doc Forest” som han tog som artistnamn kom att leda en märklig kulturrevolution. För samtidigt som Aspudden genomgick en förvandling till ett attraktivt bostadsområde fick Ove en helt annan kundkrets i sin salong. Hela branschen upplevde högkonjunktur och nu finns en tatueringssalong i nästan alla kommuner. Småorterna kan ha blivit av med det mesta inom service men överallt verkar finnas underlag för en tatueringssalong. Branschen är välorganiserad med gesäll- och mästarbrev.

Nu är snart alla tatuerade. Förskollärare, poliser, fotbollsspelare, IT-konsulter, sjuksköterskor. Vi ser resultaten på i varje omklädningsrum och på varje badstrand. Ove Skogh trodde att han under sin yrkeskarriär hade tatuerat 45 000 personer. Han fick kultstatus och blev sommarpratare i radion.

Stockholmarna uppges nu vara världens mest tatuerade folk i konkurrens med något naturfolk.

Om ett antal decennier kommer de flesta boende på ålderdomshemmen att vara tatuerade. Ingen kommer att tycka att det är märkligt.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.