Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman



Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även en framstående skämttecknare. 2018 är det hundra år sedan han föddes.



Som poet är Arne Nyman numera ganska bortglömd, undertecknad har inte lyckats hitta honom i de tegelstenstjocka praktverken som kommit under de senaste tjugo åren: (exempelvis ”Svensk poesi”, Bonniers 2016, ”De bästa svenska dikterna” Bonniers 2007 eller ”Levande svensk poesi, Dikter från 600 år”, Natur och Kultur 1996).

Ändå var Arne Nyman respekterad av sin samtid, hans diktsamlingar fick nästan undantagsvis god kritik. I Bonniers båda volymer från 1946 och 1951 med titeln ”40-tals lyrik” är han väl representerad. Han omnämns t o m i förordet i första boken där urvalet diskuterades. Han finns med i samlingen ”Tolv moderna poeter” från 1953 i sällskap med storheter som bl a Pär Lagerkvist och Hjalmar Gullberg! Även i tecknaren EWKs Poetalbum från 1957 finns Arne Nyman med. Vidare medverkade han drygt ett dussin gånger i Sveriges Radios ”Dagens dikt”. Några gånger läste han själv dikterna med sin vackra mörka stämma. (Jag har hört bevarade inspelningar och kan berätta det lät väldigt bra!) Han fick Svenska dagbladets litteraturpris 1945 och Sveriges Radios lyrikpris 1961. Mellan 1939 och 1955 gav han ut fyra diktsamlingar på Bonniers förlag. 1958 gav förlaget ut ”Dikter”, med ett urval ur de fyra samlingarna

Hur ska man beskriva Arne Nymans lyrik? Vi börjar med hans egen beskrivning som den återges i ”Tolv moderna poeter”: Jag tycker det är svårt nog att skriva lyrik – men att kommentera och redovisa för min mening utanför diktens ram tycks mig etter värre. Jag behöver ett hårt formtvång för att inte förlora mig i svammel. Helt malappropå kommer jag att tänka på en teckning av Storm P. som föreställer två herrar som med andakt betraktar ett imponerande bibliotek. Den ene frågar: ”Och vad handlar alla dom här böckerna om? – De handlar om den store författaren Jensen. – Men den lilla boken i hörnet då? – Det är Jensens samlade verk.” Denna beskrivning kanske säger lika mycket om personen Arne Nyman som om hans poesi. Privat var han en stor skämtare, många har vittnat om det. Han var också en framstående skämttecknare. Mer om detta längre fram i texten. Men påpekandet om formtvånget är intressant. Till skillnad mot många av sina generationskamrater som gärna låter tidens splittring även lösa upp formen så är Arne Nymans dikter påfallande traditionella till sin struktur med strofer med rytm och ofta med rim.

Inte oväntat har Nymans dikter med sin rytm och inneboende musikalitet lockat tonsättare. En förfrågan hos STIM gav vid handen att inte mindre än 15 tonsättare har tonsatt hans dikter. De flesta är romanser eller visor. Men även körverk har komponerats. 2001 tonsatte exempelvis Robert Robertsson åtta av Arne Nymans dikter för sin kör Extrasalt i Stockholm. Han fick tipset om Arne Nyman av författaren Rune Nordin. Kören framträdde flera gånger med dem i ett program med namnet ”I döda poeters sällskap”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arne Nymans första diktsamling ”Den Dolda bilden” kom ut 1939. Den möttes av genomgående positiva recensioner. Enligt kritikerna var det inte den mest nyskapande poesin men de tilltalades av enkelheten, både i språket och till formen, och där dramatiken fanns mellan raderna. Nyman jobbade mycket med motsatser, yta kontra innehåll. Ett genomgående tema, som kom att ligga som en röd tråd genom allt Nyman skrev var tvivel. Tvivel på skapandet och på sig själv som en god människa. Dikten ”Porträttet” inledde samlingen.

På en grov duk
målade jag din bild
men jag tror min möda
är förspilld

Hur ska min pensel
kunna skapa öde och år
som ha gett ditt ansikte
levande spår?

Färger och linjer blir stumma
ty vad vet
jag om en annan människas
innersta hemlighet?

Av den bild, som är bortom
sinne och sans
fåfängt jag söker ge en
återglans

Jag får nöjas med form och
färgeffekt
måla en stake, där ljuset
är släkt.

Tag då min duk, där möda
och mycken färg är spilld!
Detta blåa. gröna och röda
ska vara din bild

Nästa diktsamling ”Tvivlets timma” kom 1940 och innehåller också elva översättningar. Tvivlets timma möttes inte av samma positiva mottagande som debuten. Kritikerna menade att den inte tillförde något nytt. En recensent, Karl Ragnar Gierow, senare Dramatenchef och ständig Akademisekreterare, noterade dock uppskattande att Arne Nyman till skillnad mot många jämnåriga poeter inte härmat Harry Martinsson eller Hjalmar Gullberg! Dikten ”Orden” som blivit tonsatt ingår i samlingen:

Orden ska vara enkla
som andetag
men bakom dem skall rinna
hjärteblod
En del skall bära glans av
den ljusa dag,
andra i mörker sänka
sitt lod

Så vill jag försöka tala
utan överord
utan det, som ger min vardag
underton
om aningar av himmel,
färg av jord –
i orden vill min oro
söka ron.

Diktsamling nr tre, ”Till en flyende” kom 1945. Denna diktsamling kom att i efterhand bli betraktad som Arne Nymans mästerverk. Boken fick genomgående väldigt positiva recensioner och kritikerna menade att här visade Nyman en fantastisk fingertoppskänsla när det gällde att hitta teman och bilder för att illustrera det han vill ha sagt. Nyman hade utvecklats till en säker stilist som inte väjde för att plocka upp och återanvända, för diktkonsten, gamla teman. Teman i denna samling är flykt, livsskräck samt Nymans ständiga favorit: det gnagande tvivlet. Även om recensenterna tvekade att kalla honom för nydanare, kunde de inte låta bli att imponeras av hans glöd och allvar. Tonsatta dikten ”Stenarnas stillhet” inleder samlingen.

Stenarnas stillhet vandrar
dit du ville gå.
Flämtade, jagande når du
ej ur fläcken ändå.

Bortom som havets vila,
fjärran som trädens ro
kan inget segel dig bära,
ingen bevingad sko.

Maktlös att följa stillhetens
svindlande långa färd
stannar du flyktförlamad
fjättrad i rörelsens värld.

Den fjärde och sista diktsamlingen, ”Ytor” utkom 1955 är en tunn, avskalad och komprimerad samling. Dikterna rör sig här kring existentiella frågor, hur man som människa ska leva sitt liv och hur svårt det är att vara en god människa i denna mörkrets tidsålder. Kritikerna uppskattade den avskalade stilen, som skapade en stark laddning och lockade till omläsning. Värt att notera är att Nyman här i denna hans fjärde samling nästan helt övergav rimmen. Ytor är den mest avskalade av Nymans samlingar, ”renaste”, om man så vill, men också den mörkaste, och mest desperata. Tonsatta dikten ”Detta är” får representera samlingen.

Detta är vad livet bjuder
Ingen människa
får delvis vara människa
Ingen människa
får vara ensam
Ingen kärlek
kan söndra sig från lidandet
intet lidande
från kärleken
Tömmer du en bassäng från lidande
för att fylla den med lycka
vänder likt en väldig svallvåg
lidandet tillbaka
Vill du dricka lidandet till botten
får du till sist
klart. söt vatten av kärlek
i din mun.

Söker du ensamhet i ödemarken
står dock alla människor
i en människas gestalt
framför dig, var du går.
Den ser på dig, den andas mot din hud.
Och allt –
lidande, lycka, kärlek, sorg, och brott
är en enda
vakande rymd omkring dig.

Arne Nymans andra diktsamling kom året efter den första, till den tredje dröjde det ungefär fem år. Den fjärde och sista kom efter ytterligare tio år. En alltmer tilltagande strävan efter perfektion och på sikt helt förlamande självkritik ligger bakom de längre tidsintervallen och den slutliga tystnaden. Hans sista hustru har berättat att han t o m ändrade och ”rättade” i sina för länge sedan tryckta diktsamlingar.

Familjen

Arne Nyman föddes i en familj med starka kulturella och litterära intressen. Fadern var lektor i moderna språk. Modern, professorsdottern Dagny Henschen, var en mycket respekterad översättare och kom från en intellektuell, konstnärlig och samtidigt högborgerlig familj. Hennes bror var professor vid Karolinska Institutet och var i sitt första äktenskap gift med en dotter till bankiren och konstmecenaten Ernst Thiel. De fick bl a dottern Helga, välkänd konstnär och författare. Dagnys ena syster gifte in sig i högadeln. Den andra systern gifte in sig i Lunds akademiska kretsar. 1926 skilde sig föräldrarna och modern flyttade med Arne, dottern och yngste sonen till Lund där systern bodde. Genom henne kom familjen i kontakt med det dåtida Lunds intellektuella kretsar. Hjalmar GullbergFrans G. Bengtsson och andra författare och kulturpersonligheter samlades ofta i hemmet. Liksom sina föräldrar lät Dagny det egna hemmet genomsyras av kultur, och hon brukade läsa högt för barnen. Sällan barnböcker utan berättelser och dikter av ”riktiga” författare. Sannolikt påverkade detta barnen starkt. Tre av de sex barnen ägnade sig åt författarskap och de övriga tre fick ett stort intresse för lyrik och litteratur.

Arne Nyman utbildade sig vid konstakademin i Köpenhamn under slutet av 1930 talet. Där träffade han sin första hustru, Ingrid Vang Nyman, som är mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump. Hans första två diktsamlingar tillägnades henne. Tillsammans med Ingrid Vang Nyman fick han sonen Peder Nyman (1940- 2001) som också var verksam som tecknare i Köpenhamnsdagstidningen Politiken. 1956 gifte han sig med Ingrid Wahlström (1920–2011). Det äktenskapet blev kortvarigt. 1958 träffade Arne Nyman Svetlana Söderberg (f 1935) som han skulle bo tillsammans med fram till sin död 1987. De gifte sig och fick en dotter 1962. Svetlana arbetade under många år som översättare (från ryska) och som lektör och administratör vid radioteatern. Samtalen med henne har varit mycket nöjsamma och ytterst värdefulla i arbetet med denna text. Svetlana lärde först känna Arne Nymans äldre broder Gert och genom hans förmedling fick hon under en period bo hos Gerts mor Dagny Henschen, f ö i samma rum som Ingrid Vang Nyman tidigare hade bott i under sina Stockholmsbesök. Genom Gert lärde hon också känna Arne. På frågan varför hon valde Arne då hon kunde välja mellan dessa män svarar hon: Det var Arnes dikter som avgjorde!

Fyra år tidigare, 1958, föddes Arnes son Joakim Philipson, författare och fil. dr. Hans mamma dog när han var liten och han växte upp i, och blev adopterad av, sin biologiska morbrors familj. Det är osäkert om Arne Nyman kände till sin son. Hans existens blev känd för familjen i samband med Arnes död. Joakim tog då kontakt med Svetlana och de har sedan dess en utmärkt relation. Även Joakim tycks ha fått del av faderns litterära begåvning. Under 1990-talet gav han ut två romaner.

Målaren

Arne Nyman var som tidigare nämnts utbildad vid Konstakademin i Köpenhamn. Omfattningen av hans måleri är oklar, det verkar inte som han ställde ut i gallerier eller konsthallar. Men han var en duktig porträttmålare och då framför allt porträtt av barn. Han gjorde porträtt av familjemedlemmar, vänner och kollegor. Förhoppningsvis hänger en och annan av hans tavlor på väggarna hos barn eller barnbarn till de porträtterade. Ett undantag kan vara de sju tavlor av Arne Nyman som 2014 såldes av Stockholms Auktionsverk på ett bräde för den ganska blygsamma summan 1200 kr. Fyra av dem var fina porträtt av sångerskan, journalisten, författaren och översättaren Lil Yunkers som Arne Nyman under en period hade ett förhållande med. Sex fina porträtt visades i samband med den stora utställning om första hustrun Ingrid Vang Nyman som ägde rum i Vejens Kunstmuseum 2016. De återges fint reproducerade i utställningskatalogen och praktverket ”Ingrid Vang Nyman – Pippi fra Vejen”

Illustratören

Arne Nyman illustrerade ibland egna dikter som han lyckades sälja till olika tidskrifter. Han anlitades i viss utsträckning som illustratör av andras texter. Bläddrar man exempelvis i gamla årgångar av ”All världens berättare” kan man hitta fina bilder av Arne Nyman. De är ofta ritade med mycket tunna streck och är grafiskt mycket effektfulla. Men uppenbarligen var inte uppdragen särskilt välbetalda eller kom tillräckligt ofta. Ekonomi var knapp, så att köpa nya stålpennor var det inte tal om, utan teckningarna ritades med vässade tändstickor som doppades i tusch!

Skämttecknaren

Det var Arne Nymans skämttecknande som på allvar väckte mitt intresse för honom. Jag är förvisso avundsjuk på de som kan skriva poesi, men det är inget mot den avund som jag känner mot dem som kan åstadkomma roliga skämtteckningar! Det finns också en poäng med kombinationen allvarlig poet och skämttecknare. Det skänker i någon mening skämten mer tyngd.

Arne Nyman, skämtteckning.
Arne Nyman, skämtteckning.

Mitt första möte med skämttecknaren Arne Nyman kom genom ”Alla våra skämttecknare”, i urval av Sten Möllerström och Per Anders Fogelströms ”Skämt och oförskämt”. I den sistnämnda berättas bl a att Arne Nyman flitigt medarbetade i Söndagsnisse. Och i vart och vartannat nummer mellan 1944 och fram till nedläggningen 1955 hittar man Arne Nymans skämtteckningar. Jämför man med hans samtida kollegor inom skämttecknarskrået tillhör Arne Nyman enligt min mening de allra främsta. Han kunde ofta vara mer drastisk och absurd än sina konkurrenter. Man känner snart igen hans teckningar. Bilderna var mer ledigt tecknade jämfört med de litterära illustrationerna men ändå omsorgsfullt utformade. Han var inte rädd för mörker vare sig vad gäller form eller innehåll. Något som kanske ligger i linje med en djupsinnig poets framtoning. Vissa skämt är väl tämligen tidsbundna men de flesta står sig gott fortfarande.

Arne Nyman, skämtteckning.
Arne Nyman, skämtteckning.

1982 utkom en liten bok ”Spegel för oss nervösa” med text av reklammannen Rolf Haukass, rikligt illustrerad av Arne Nyman. Boken var en lite skämtsam orientering om psykiatri och psykiska problem. Bilderna var enklare och mer sparsamt utformade än 40- och 50tals bilderna. Ett litet urval av Arne Nymans skämtteckningar från 1940- och 50-talen och några bilder från ovan nämnda bok kan man nu hitta på satirarkivet.se på Internet. Men det är bara att beklaga att han inte tog sitt skämtecknande på större allvar och satsade mer på det, samt att han i så liten utsträckning anlitades som illustratör.

Klarabohemen

Klarabohemerna, även "bröderna i Klara", är ett romantiserande begrepp för de författare och poeter, som rörde sig i Klarakvarteren i centrala Stockholm fram till mitten av 1900-talet. I Klarakvarteren låg vid denna tid de små tidskrifts- och stora tidningsofficinerna och även billiga hotell. Journalisterna och författarna höll till på närliggande restauranger och kaféer. Genom den nära kontakten med tidningsredaktionerna kunde skrivande bohemerdikter eller berättelser publicerade.

Arne Nyman tillhörde kanske inte de inre cirklarna bland de klassiska klarabohemerna såsom Nils Ferlin, Viktor Ahrendorf, Helmer Grundström m fl. Men periodvis umgicks han i dessa kretsar, han delade deras livsstil, leva för dagen och gå runt bland redaktioner och sälja litterära alster. I Arne Nymans fall även skämtteckningar. Han ansågs höra till de skickligaste på att sälja. Vid ett tillfälle sålde han samma dikt - under olika titlar – till två olika tidningar!

I ett reportage i ett januarinummer 1943 av tidningen Se med rubriken ”Klarabohemen lever än” som Helmer Grundström skrev, porträtteras sex då välkända bohemprofiler. Arne Nyman presenteras som en av de yngsta bohemerna: ”Arne Nyman är närmast bosatt i Köpenhamn men dyker då och då upp bland klaraskalderna. Han arbetar helst i sängen på sitt hotellrum, gärna med ett glas mjölk att läska sig med. Freden är annars hans stamlokus.” Texten illustreras med ett foto där Arne Nyman ligger till synes fullt påklädd nedbäddad i sin hotellsäng och skriver.

Det finns några anekdoter om hur Arne Nyman och Nils Ferlin spexade och uppträdde tillsammans. Nils Ferlin kunde gå på händer och Arne Nyman kunde lägga underbenet bakom nacken! Det hände att de blev utkörda från krogen när de visade dessa konster, men också att de möttes med jubel och bifall från övriga kroggäster.

Arne Nyman var lång, såg bra ut, hade en behaglig mörk stämma och kunde vara mycket charmig och intagande. Men det fanns en sida hos honom som är en smula problematisk. Det finns historier där han framstår i mindre smickrande dager, några exempel:

Holger Värnlund, son till författaren Rudolf Värnlund, beskriver Arne Nyman på detta sätt. ”Arne Nyman var även han en självdefinierad bohem. Poet. Mycket fin sådan. Härlig. Men en fullkomlig spillra till människa. Snyltgäst och fullkomligt omoralisk. Inte nån som helst hämning. Bodde där han kom åt. Åt folks mat och lånade saker utan att lämna tillbaka. Han lånade Josef Kjellgrens skrivmaskin, sa att han hade något viktigt att skriva. Den maskinen gick till stampen och Kjellgren fick själv lösa ut den”.

Arne Nymans kusin, konstnären och författaren Helga Henschen har berättat att hon en gång blev bjuden av honom på en god middag på en fin restaurang. Det var bara det att när notan kom och skulle betalas var Arne Nyman försvunnen!

Hans första hustru, Ingrid Vang Nyman, hade klart för sig att det var fullständigt lönlöst att kräva underhåll för sonen Peder. Skulle hon kräva pengar visste hon att svärmodern skulle få betala, vilket hon inte hade hjärta att kräva. Ingrid Vang Nymans syster Helga, som jag träffat och haft brevkontakt med, var mycket kritisk när hon yttrade sig eller skrev om Arne Nyman: ”Arne Nyman, der var et charmerende, begavet og fullständig ansvarslöst menneske…” ”han har skrevet nogle meget smucke digte till og om hende (= Ingrid Vang Nyman) i de to samlinger ”Den dolda bilen” og ”Till en flyende ” - men det er også alt, hvad han nogensinde har gjort for hende…”

När jag ber Svetlana kommentera Holger Värnlunds yttrande säger hon att hon inte är förvånad och Arne Nyman var minsann inte ensam med detta beteende. För dessa självcentrerade konstnäregon gällde andra regler än för ”vanligt folk”. För dem var det KONSTEN som var det viktiga och här fanns ett strängt regelverk med höga krav på äkthet, kvalitet och att hålla på rätta moraliskt principer. Lättsinnigheter, diskutabel vandel och småfula trix i vardagslivet fördömdes inte särskilt hårt. Svetlana menar att liknande attityder kan man kanske fortfarande hitta i artist/konstnärs/litteraturkretsar.

Som exempel på det oavvisliga kravet att hålla på moraliska principer nämner Svetlana att Arne Nyman vid ett tillfälle erbjöds ett ekonomiskt mycket fördelaktigt uppdrag av dåvarande Skansenchefen rörande affischer och annat info-material. Men Skansenchefens rasistiska och ”neokoloniala” hållning störde Arne Nyman till den grad att han i rena ilskan avbröt sammanträdet. Pank som han var han tvungen att promenera hela vägen från Skansen hem till Vällingby!

De sista åren

Arne Nyman hade turen att ha en omtänksam och solidarisk hustru som inte bara stöttade honom psykologiskt och praktiskt utan även stod för familjens huvudsakliga försörjning. Trots det blev hans sista år svåra. Hans framgångar att sälja dikter och illustrationer var begränsade och arvodena var dessutom låga.

I dystra stunder kunde han beskriva sig själv som ”familjen svarta får”. Och visst fanns det framgångsrika och färgstarka familjemedlemmar att jämföra sig med. Äldsta brodern Dag Nyman (f 1911) blev korrekturläsare på bokförlag och Dagens Nyheter. Nästa broder, den mer bohemiske och äventyrlige författaren Gert Nyman(f 1912) uppfyllde med råge kriteriet på färgstyrka. Men han föll väl ur ramen vad gäller social framgång och levde under ganska små omständigheter. Han utbildade sig till textilingenjör och var som sådan verksam i Tyskland innan och under kriget. 1943 kom hans reportagebok ”Krigsvardag i Berlin”, senare tre romaner, vidare pjäser för radio och TV, filmmanus, litteraturkritik i Aftonbladet. Dessutom medverkade han som skådespelare i mindre roller i några filmer. Systern Britt G. Hallqvist (f 1914) blev en mycket populär och framgångsrik författare, översättare och psalmdiktare. Bror nr tre, Olle Henschen-Nyman (f 1915) blev läkare och var under en period gift med poeten Elsa Grave. Den yngste brodern, Eberhard Henschen-Nyman, (f 1922) blev professor i psykiatri. En fd student beskriver honom på detta sätt: ”En ”galen” psykiatriprofessor, med många fascinerande synpunkter på livet”. Han var gift fyra gånger.

Arne Nyman drabbades även av svåra sjukdomar och var under sista fem åren sängliggande. Han fick strupcancer och förlorade på så sätt rösten, vilket naturligtvis var ett hårt slag. Han kunde visserligen hjälpligt meddela sig med omvärlden via en talsyntesapparat. Men han tyckte om att samtala och högläste gärna egna och andras dikter med sin vackra mörka stämma. Men trots svårmod och depressioner så övergav skämtlynnet honom aldrig. Ofta hälsades hemtjänstpersonalen som skötte om honom, när hustrun arbetade, välkomna med en skämtteckning!

Avslutande kommentar

Bakgrunden till denna text är denna: Under 1990-talet skrev jag en artikel om Ingrid Vang Nyman som under en period var gift med Arne Nyman. Artikeln fick ett ganska långt liv och trycktes senast häromåret om i redigerat skick i antologin ”Vår Pippi, vår Vang”, Salikons förlag 2016. En variant finns på min hemsida  www.hardenborg.se. 2016 var det 100 år sedan Ingrid Vang Nyman föddes och då visades en stor utställning med hennes verk i Vejens Kunstmuseum på södra Jylland. Jag var med på vernissagen och fick då höra Arne Nymans systerson Martin Hallqvist läsa några av hans dikter. Flera av Arne Nymans porträtt visades också på utställningen. Jag blev tilltalad av både dikterna och porträtten och hade tidigare sett några av hans skämtteckningar som jag tyckte var riktigt roliga. Så småningom dök tanken upp att försöka skriva en artikel om honom. Beskrivningarna av de fyra diktsamlingarna har formulerats i samråd med min svärson, författaren Fredrik Hardenborg, som är en mer rutinerad poesiläsare än jag själv. Som ett uppfyllt delmål i projektet är nu Arne Nyman representerad i en av mina favoriter på Internet, ”skämttecknarbibeln” satirarkivet.se.  

Text Håkan Hardenborg
Bild Arne Nyman

UTGÅVA 2018:11-12

Stockholms stad. Pixabay

Folkhemmet och barnhemmet

Michael Nyhaga reflekterar över folkhemmet och barnhemmet; ideologin och de faktiska, en berättelse om samhällsansvar och solidaritet.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma (Pixabay)

En essä om ondskan som företeelse och i …

Del III i Carsten Palmer Schales följetång om ondskan.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 13 december, 2018

Buddha. Pixabay

Jag är juvelen i lotusblomman

Reflexioner kring buddhistiska begrepp och traditioner. Hur de motsäger varandra och skapar kontroverser i tid och rum.

Av: Annakarin Svedberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, u…

Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.

Av: Michael Economou
2018:11-12 | 07 december, 2018

Vilande räv. Foto: Pixabay

Om tillvaron och bildning

Gunnar Lundin undersöker i denna aforismessä vår invecklade levnad, tillvaro och bildning.

Av: Gunnar Lundin
2018:11-12 | 07 december, 2018

Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman

Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även...

Av: Håkan Hardenborg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Svensk Filmindustri

Ingmar Bergmans Skåne och filmens Hovs H…

FILM | Belinda Graham om: ”En filmkryssning genom verkligheten som skapade myterna”.

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i …

”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 07 december, 2018

Låset. Foto: Benny Holmberg

Fragment

I de gamla mentala lokalerna i de obsoleta händelsernas centrum med sin kvardunstande kemi av glömskans eroderande våld lever de låsta minnesfragmenten.

Av: Benny Holmberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-12-07

Änligen fredag, din boj i bukten när mörka svarta havet är i uppror! Plocka fram onddrickan med en gång, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Att inte vara rädd

BOK | Bruno är en pojke, som är åtta år och har levt i 3000 dagar, omkring så. Det är många måndagar, det är många tråkdagar sommartid, liksom många ensamdagar.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bild från en av utställningarna hos Historial de la Grande Guerre i Peronne. Foto: Gilberto Güiza.

Professorn, minnet och tystnaden

I år är det 100 år sedan första världskriget slutade. Den amerikanske historieprofessorn Jay Winter har ägnat större delen av sin karriär åt att utforska minnet av kriget och dess...

Av: Anders Olofsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Heinrich Vogelers ”Våren” och Karin Sidén. Foto: Graham

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolo…

KONST | Belinda Graham ser en banbrytande och innovativ utställning på Prins Eugens Waldemarsudde

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Ricardo Donoso: Calibrate

MUSIK | I ett ”sprinklat” novemberdis - där halvmånen kastar sitt ljussken i asfalten - har jag låtit mig invaderas av ännu en elektronisk ljudmatta: Suggestiva elektroniska rytmer tenderar att göra någon...

Av: Millan Jonsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ensamhet. Foto: Pixabay

Psykologins industrialisering

Puya Yekerusta om hur vi kan förstå så kallad ”diagnosinflation” och dess betydelse i relation till psykologins industrialisering. Artikeln är en längre version av debattartikeln ”När allt ska mätas blir...

Av: Puya Yekerusta
2018:11-12 | 07 december, 2018

Naturbild. Foto: Free_photo/Pixabay

Kreaturens suckan

”Jorden befinner sig i en ekologisk kris och vi människor bör omedelbart göra oss av med föreställningen att jorden finns till för oss att exploatera och även med tron att...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj från omslaget.

Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder

BOK | Leif Carlsson har bläddrat i bilderboken Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder.

Av: Leif Carlsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Den stora vardagen

MUSIK | "Vemodet och mörkret är aldrig större och tätare än att det kan säras och släppa in hopp och drömmar. Det finns allvarsamma svängar, men lika ofta en stillsam humor.” Läs...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Katarina Bangata. Foto: Carles Tomás Martí/Flickr

Det handlar inte om dig

För nästan jämt ett år sedan, överväldigades vi vågen av #metoo-upprop. En ny sanning sköljde över oss. Allt ställdes på ända. Feminismens högborg visade sig vara ett manschauvinistiskt träsk. En...

Av: PH Bartholdsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Förnan

Dikter som bereder plats för det associa…

BOK | Återigen finner jag mig i den situation att jag skall recensera lyrik, den här gången en ”diktbok” (som författaren kallar det innanför de färggranna pärmarna). ”Förnan”, som diktboken heter, är...

Av: Sebastian Andersson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen

Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.

Av: Erik Cardelus
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ömhetens madonna, detalj.

Nutidsmadonnan och Lena Lervik

Vårt mångtusenåriga kvinnoarv har blivit undanträngt och glömt. I boken Madonna talar mödrarna och gudinnorna igen. De kommer till liv som symboler för kraft, sexualitet och visdom. Genom konstnären Lena...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 13 december, 2018

St Andrew Franciscuskapellet

Den tillstängda heligheten: Om överträde…

Det sista stora arbetet är att dö. Jag har aldrig sett döden i en levande kropp tidigare. Det står en tältsäng i min morfars rum, den kan jag använda under...

Av: Ida Rödén
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ruin. Foto: Pixabay

Hjärnspöken och det övernaturliga

”Genom historien har våra föreställningar om spöken sett olika ut.” Följ med Michael Nyhaga i en essä om hjärnspöken och det förmodat övernaturliga som en del av vår kultur.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ove Skogh, alias ”Doc Forest”. Foto: Valter

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Babels torn (beskuren).

Flamländaren Pieter Bruegel d.ä. och han…

KONST | Lilian Montmar om Wienutställningen, 2 oktober 2018 - 13 januari 2019

Av: Lilian O. Montmar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Där musiken började

BOK | Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med...

Av: Thomas Wihlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bibliotek. Foto: Pixabay

En vandring bland bokstäver

Följ med konsthistorikern Mathias Jansson på en vandring genom klassificeringssystemen, litteraturen och bokstäverna.

Av: Mathias Jansson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag från boken ”Veitsen Terällä

Fånge nr 503/77 – en historia som visar …

I ännu en berättelse om fängsla(n)de livsöden berättar Rolf Karlman om läkaren Christer Lybäck, före detta missbrukare och kriminell, nu framgångsrik kirurg.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Månadens lyrik

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:02

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik, dikter av Jyrki Souminen.

Av: Jyrki Suominen
Månadens lyrik | 06 februari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:01

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
Månadens lyrik | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik | 2018:11-12

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik med Göran af Gröning, Michael Economou, Peter Harström.

Av: Super User
Månadens lyrik | 07 december, 2018

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik | 2018:08

Redaktionen presenterar stolt månadens urval av lyrik med Hans-Evert Renerius, Marie Gavois, Tina Persson, Jyrki Suominen.

Av: Super User
Månadens lyrik | 31 augusti, 2018

Detalj ur illustration av Alekfucksia Braunisch Cosmos.

Månadens lyrik | 2018:07

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik av Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson.

Av: Alekfucksia Braunisch Cosmos, Lars Krumlinde, Marie Gavois & Tina Persson
Månadens lyrik | 03 augusti, 2018

Foto: Bengt Berg

Månadens lyrik | 2018:05

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik med Jila Mossaed, Jyrki Suominen, Per Nilsson.

Av: Redaktionen
Månadens lyrik | 01 juni, 2018

Foto: Bengt Berg

Månadens lyrik | 2018:04

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bengt Berg, Inge-Bert Täljedal, Tina K Persson och Robert Halvarsson.

Av: Super User
Månadens lyrik | 04 Maj, 2018

Dikt

Månadens lyrik | 2018:03

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen.

Av: Bo Bjelvehammar, Elisabeth Lampinen och Jyrki Suominen
Månadens lyrik | 29 mars, 2018

TEST

Månadens lyrik | 2018:02

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Poesi av Michael Economou, Guido Zeccola, Alekfucksia Braunisch Cosmos och Per Nilsson.

Av: redaktionen
Månadens lyrik | 02 mars, 2018

TEST

Månadens lyrik | 2018:01

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Per Nilsson
Månadens lyrik | 26 januari, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.