Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex



Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.



Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol. I minus trettio och i myggsvärmar som skickat hurtiga sörlänningar till psyket eller till flaskan, till snaran. Och att farsan min var höjdare i gruvan, den yngste gruvfogden i Leveäniemis historia, det är det allt också något visst med. Den enda höga chefen på LKAB som pratade arbetarnas språk var han, min far: det vill säga gruvengelska, det vill säga meänkieli och finska. Det pratades kan jag tro om kulsinter, skiftgång och slagg; brytning, anrikning och ortdrivning. Och rimligen, vill jag tro, om inte annat så med tornedalskarlarna: om nattligt nätfiske, harsnaror och pojkminnen av ljuster i bländvitt optimussken.

Och nog är det rimligen någon helt annan särskild kolijox med att jag själv illa fort flyttade till storstan; snabbt gick under, söp och ville inget annat. Jag sublimerade med Charles Bukowskis skitiga prosa och blues ifrån stereon och under gesterna och skinnet pockade rå dräktig nöd som mäsk och som deg; som sprängdeg. Som ett ännu ofött barn; pyrande oartikulerade rop av vrede och sorg. Som kvardröjande ekon under gatstenarna, som använda knullgummin i pissrännorna. Jag gjorde sedan några tappra försök att bli något, att bryta mig loss ur mig själv och med överraskande ryck rusa ifrån mig, inte minst min kropp. Men fick mest bara ångest av det och svettades kallt, sittande på kanten av köksstolen och där ur en skål slevande i mig mat som jag inte visste vad det var; började skrika rakt ut då telefonen ringde samtidigt som jag höll på att steka lök eller koka pasta.

Farfar satt de kalla krigsnätterna i källaren vid kamin med pligg i sin snusiga mun och sydde lappskor av renhud. Matade brasan med furu och björk. Far min satt tvättat och rakad sugande på tulo vid ritbordet på kontoret med telefonerna. Lämnade allt emellanåt konstruktionerna och gick ut till anläggningarna. Pekade då och då med hela handen, och ibland på kvällarna drack han grogg med mycket viktiga personer, åt krabba på Bolagshotellet, kom hem sent, lite glad. Han klev rimligen någon gång i fel galoscher, rasslade kan man tro med manschetterna, eller kanske ändå inte, troligen inte, men vad vet man. Det är mycket man inte vet.


Jag ser redan första gången jag träffar dig, när jag lyfter blicken och tittar på dig, på ett trädgårdskafé, då jag kommer gående mot dig med brickan med kaffet och mazarinerna, där du satt dig vid ett bord längst bort vid en ek för att hålla vår plats, att dina ögon ser på mig och tycker om mig (åtminstone), underligt nog. Det är en bra början. Ja, och det är inte självklart att jag skulle tycka om dig bara för att jag behöver en kvinna; måste ha närhet, fysisk och psykisk kontakt och så allt det andra som filosoferna, teologerna, psykologerna och doktorerna närapå ingenting vet något om. Av att bli särskilt berörd, rörd av och vid, en enda. Men det gör jag: jag tycker genast om dig. Dina i kvällssolen skinande tänder och dina kisande ögon på ett snett lutande huvud vill jag inte sluta se på och låter bli att göra det bara de gånger jag böjer mitt huvud bakåt och skrattar, med dig. Jag vill prova, på riktigt försöka igen, möte för möte, stund för stund.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att sedan, ja, att det mätbara liv jag levt innehåller en lång lista med misslyckanden har inte helt och hållet att göra med den du ser framför dig. Det är från och med nu, nu och nyss som mest räknas. Och, nej, inte är jag frikopplad ifrån den tid och den plats som jag lever i – med dödliga klimatförändringar, med Trump, Putin och SD´s obehagliga enfald och mer tätt inpå skjutningar i bland annat den förorten jag bor i. Med tjugoåriga pojkar som både mördar och dör av pistolkulorna som ingen med rejält inflytande på allvar verkar vilja eller klara av att stoppa.

Jag lägger ifrån mig luren med min gamla mammas pratande röst där inne i. Jag ler ömsomt matt, inte utan kärlek, ömsomt irriterat. Lyfter långsamt på huvudet för att hinna betrakta, inte slarva och svepa förbi, den lilla buketten med vide i en rökfärgad vas ifrån 1970, som jag fick av min pappas sista kärlek en vecka efter han dött, plockad på Luossavaaras östsluttning och sedan många år torkad och ändå lika vacker som när jag fick den. Där ute på klätterställningen hänger tre tolvåriga kvarterspojkar upp och ner med benen över en kant, verkar på så sätt studera, kanske uttråkade eller i en annan värld, traktens unga brett leende mammor som sitter på huk i gräset med skrattande småbarn om sina liv och halsar. Det gror frön i mig av hopp och från och med nu börjar jag göra armhävningar och använda tandtråd. Jag vill vara fin.

Text Per Teofilusson

UTGÅVA 2018:05

Foto: Belinda Graham

Birgit Nilsson 100 år - Värp först och k…

MUSIK | Birgit Nilsson ville något mer med sitt liv än att rensa betor och ha ett slitsamt liv hemma på gården på Bjärehalvön i Skåne. Hon vågade pröva sina vingar, kom...

Av: Belinda Graham
2018:05 | 01 juni, 2018

Punktteckning. Strandstängsel.1945

Strandtröskel och stängsel

KONST | Stundtals når oss uttrycket – ingen människa en ö... Vad är en ö? Ett mångfacetterat begrepp, vilket ej har en given förklaring. Då jag tänker Folke Dahlberg skvallrar det om...

Av: Erling Öhnell
2018:05 | 01 juni, 2018

Mekong, detalj

Mekongfloden - ett flöde på liv och död.

BOK | Hans-Evert Renerius har läst en nyutgåva av författaren och poeten Hebert Abimorads diktsamling Mekong (2012). En tvåspråkig version som innehåller Abimorads spanska originaltext tillsammans med en med svensk tolkning av...

Av: Hans-Evert Renérius
2018:05 | 01 juni, 2018

Äga rum, Teater Norra

SCENKONST | ”Äga rum” är Teater Norras första ungdomsprojekt. Manuset bygger på tolv tjejers berättelser och pjäsen har vuxit fram i samarbete mellan regissören, de professionella skådespelarna och ensemblen. Satsningen är ambitiös...

Av: Anna Bergqvist
2018:05 | 01 juni, 2018

Edvard Munch - Sommarnatt, Inger på stranden (1889)

Det är väl bara att hoppa...

Tidningen Kulturens skribent Elisabeth Lampinen skriver om det ofattbara - kanske rent omöjliga; det att välja bort livet.

Av: Elisabeth Lampinen
2018:05 | 31 Maj, 2018

Dino Campana. Fotograf okänd.

Kometens natt: Om den italienske poeten …

Guido Zeccola skriver en kort essä om den i Sverige okände italienske poeten Dino Campana, en skald som levde mellan 1885 och 1932.

Av: Guido Zeccola
2018:05 | 31 Maj, 2018

Foto: Privat

Litteraturens och samtidsdebattens kakaf…

Världen och livet förblir tomt och blodfattigt, dagskrönikan emblematisk. Den verkligt viktiga litteraturen prisas visserligen, men förblir i det stora hela oläst. Carsten Palmer Schale tar temperaturen på den samtida...

Av:
2018:05 | 31 Maj, 2018

Cavefors - förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959-1982, detalj

Cavefors, solens skugga

BOK | Guido Zeccola har läst Ragni Svenssons avhandling om Bo Cavefors förlagsprofil och mediala mytbilder.

Av: Guido Zeccola
2018:05 | 01 juni, 2018

Toscanini. Fotograf okänd.

Ny spännande biografi om Arturo Toscanin…

BOK | 864 sidor borde inte avskräcka när författaren är Harvey Sachs och när boken handlar om Arturo Toscanini, den berömde italienske dirigenten, som engagerat författaren under någotsånär 40 år. Berättelsen är...

Av: Stefania Iannella
2018:05 | 01 juni, 2018

Nizami - Khusraw discovers Shirin bathing

Om förälskelse

Den som lider av det fula i världen, lär inte få någon tröst eller förlösande vägledning av filosofin hos Schopenhauer eller Nietzsche; bara om han har receptorer för den personliga...

Av: Gunnar Lundin
2018:05 | 31 Maj, 2018

.

Myten om Josef som såldes till faraons h…

När Tarja Salmi-Jacobson i årskurs ett hörde uppläsas den bibliska berättelsen om Josef blev hon fullständigt betagen. Josefs avundsjuka äldre bröder ville göra sig av med honom därför att deras...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:05 | 01 juni, 2018

Foto: Alice Söderlund

ANTECKNINGAR FÖRFÖRELSE/EXTAS

jag vill bara att du ska pussa mig jättemycket och när jag säger jättemycket så menar jag kom inte nära mig jag hatar dig ...

Av: Alice Söderlund
2018:05 | 01 juni, 2018

Barr är bäst, detalj

Ett myller och ett vimmel

BOK | Bo Bjelvehammar läser om de mycket små (och förmodat arbetsamma myrkolonierna), ur en barnbok som innehåller både fakta och fantasi.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:05 | 01 juni, 2018

Detalj ur omslaget.

Jila Mossaed, Vad jag saknades här (Stoc…

BOK | Alienering och förfrämligande, avsaknad av plats, en mellanrumstillvaro, möter vi i Jila Mossaeds nya diktsamling Vad jag saknades här. Mossaeds persiska ursprung går igen, men det blir ett saknat ursprung...

Av: Per Nilsson
2018:05 | 01 juni, 2018

 © Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-06-01

Äntligen fredag, din mentala hostmedicin när själen din drabbats av ond skrällhosta! Ta av dig militärkepan och landa i finrumssoffan, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:05 | 01 juni, 2018

Philip Roth. Foto: Wolf Gang

Philip Roth 1933-2018

Philip Roth är en av de många betydande författare som aldrig fick Nobelpriset i litteratur liksom inte heller Borges, Graham Greene, Karen Blixen, John Updike, Inger Christensen… I många år...

Av: Ivo Holmqvist
2018:05 | 01 juni, 2018

Edouard Manet - A Bar at the Folies-Bergère 1882

Realism och naturalism hos Flaubert och …

Lisbeth Ekelöf om objektivitet och subjektivitet hos de franska 1800-talsförfattarna Gustave Flaubert och Émile Zola.

Av: Lisbeth Ekelöf
2018:05 | 31 Maj, 2018

Okänd fotograf

Med solidariteten som drivkraft

Tidningen Kulturens skribent Rolf Karlman ger en biografisk översikt över författaren Martin Andersen Nexö.

Av: Rolf Karlman
2018:05 | 31 Maj, 2018

Mina och Kåge

En modern klassiker som angår oss alla

BOK | Bo Bjelvehammar har läst en modern klassiker som enligt honom angår oss alla, vuxna som barn.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:05 | 01 juni, 2018

Flyktingar från kriget i Syrien nära Tatabanya 57 km väster om Budapest, Ungern, 4/9 2015.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta …

Generationerna efter Andra världskriget ställer sig fortfarande frågan: "Kan det hända igen?" Vanligtvis finns det två sätt att besvara denna fråga på, en inofficiell och en officiell. Den inofficiella är...

Av: Lilian O. Montmar
2018:05 | 31 Maj, 2018

Monografi, La Vampire, ou La vierge de Hongrie. Bibliothèque nationale, Franrike.

Étienne-Léon de Lamothe-Langon och den l…

På en sida i manuskriptet till ”Lucien Leuwen” skriver Stendhal: ”Ge karaktärerna något mänskligt, några sanna detaljer, då de annars tveklöst kommer förbli den sortens banala avbildningar av ministeriella styggelser...

Av: Erik Hallgren
2018:05 | 31 Maj, 2018

Illustrationer: Författaren

Drama om matematik i två akter

Fler penslar i pedagogiken. Det gäller att vara en riktigt fyndig matematiker om en vill räkna modernt och hållbart. Vad återstår att satsa på när Artificiell Intelligens erövrar nya användningsområden...

Av: Dag Almerheim
2018:05 | 31 Maj, 2018

Läs utgåvans ledare

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Mer lyrik

Månadens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Månadens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.