Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex



Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.



Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol. I minus trettio och i myggsvärmar som skickat hurtiga sörlänningar till psyket eller till flaskan, till snaran. Och att farsan min var höjdare i gruvan, den yngste gruvfogden i Leveäniemis historia, det är det allt också något visst med. Den enda höga chefen på LKAB som pratade arbetarnas språk var han, min far: det vill säga gruvengelska, det vill säga meänkieli och finska. Det pratades kan jag tro om kulsinter, skiftgång och slagg; brytning, anrikning och ortdrivning. Och rimligen, vill jag tro, om inte annat så med tornedalskarlarna: om nattligt nätfiske, harsnaror och pojkminnen av ljuster i bländvitt optimussken.

Och nog är det rimligen någon helt annan särskild kolijox med att jag själv illa fort flyttade till storstan; snabbt gick under, söp och ville inget annat. Jag sublimerade med Charles Bukowskis skitiga prosa och blues ifrån stereon och under gesterna och skinnet pockade rå dräktig nöd som mäsk och som deg; som sprängdeg. Som ett ännu ofött barn; pyrande oartikulerade rop av vrede och sorg. Som kvardröjande ekon under gatstenarna, som använda knullgummin i pissrännorna. Jag gjorde sedan några tappra försök att bli något, att bryta mig loss ur mig själv och med överraskande ryck rusa ifrån mig, inte minst min kropp. Men fick mest bara ångest av det och svettades kallt, sittande på kanten av köksstolen och där ur en skål slevande i mig mat som jag inte visste vad det var; började skrika rakt ut då telefonen ringde samtidigt som jag höll på att steka lök eller koka pasta.

Farfar satt de kalla krigsnätterna i källaren vid kamin med pligg i sin snusiga mun och sydde lappskor av renhud. Matade brasan med furu och björk. Far min satt tvättat och rakad sugande på tulo vid ritbordet på kontoret med telefonerna. Lämnade allt emellanåt konstruktionerna och gick ut till anläggningarna. Pekade då och då med hela handen, och ibland på kvällarna drack han grogg med mycket viktiga personer, åt krabba på Bolagshotellet, kom hem sent, lite glad. Han klev rimligen någon gång i fel galoscher, rasslade kan man tro med manschetterna, eller kanske ändå inte, troligen inte, men vad vet man. Det är mycket man inte vet.


Jag ser redan första gången jag träffar dig, när jag lyfter blicken och tittar på dig, på ett trädgårdskafé, då jag kommer gående mot dig med brickan med kaffet och mazarinerna, där du satt dig vid ett bord längst bort vid en ek för att hålla vår plats, att dina ögon ser på mig och tycker om mig (åtminstone), underligt nog. Det är en bra början. Ja, och det är inte självklart att jag skulle tycka om dig bara för att jag behöver en kvinna; måste ha närhet, fysisk och psykisk kontakt och så allt det andra som filosoferna, teologerna, psykologerna och doktorerna närapå ingenting vet något om. Av att bli särskilt berörd, rörd av och vid, en enda. Men det gör jag: jag tycker genast om dig. Dina i kvällssolen skinande tänder och dina kisande ögon på ett snett lutande huvud vill jag inte sluta se på och låter bli att göra det bara de gånger jag böjer mitt huvud bakåt och skrattar, med dig. Jag vill prova, på riktigt försöka igen, möte för möte, stund för stund.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att sedan, ja, att det mätbara liv jag levt innehåller en lång lista med misslyckanden har inte helt och hållet att göra med den du ser framför dig. Det är från och med nu, nu och nyss som mest räknas. Och, nej, inte är jag frikopplad ifrån den tid och den plats som jag lever i – med dödliga klimatförändringar, med Trump, Putin och SD´s obehagliga enfald och mer tätt inpå skjutningar i bland annat den förorten jag bor i. Med tjugoåriga pojkar som både mördar och dör av pistolkulorna som ingen med rejält inflytande på allvar verkar vilja eller klara av att stoppa.

Jag lägger ifrån mig luren med min gamla mammas pratande röst där inne i. Jag ler ömsomt matt, inte utan kärlek, ömsomt irriterat. Lyfter långsamt på huvudet för att hinna betrakta, inte slarva och svepa förbi, den lilla buketten med vide i en rökfärgad vas ifrån 1970, som jag fick av min pappas sista kärlek en vecka efter han dött, plockad på Luossavaaras östsluttning och sedan många år torkad och ändå lika vacker som när jag fick den. Där ute på klätterställningen hänger tre tolvåriga kvarterspojkar upp och ner med benen över en kant, verkar på så sätt studera, kanske uttråkade eller i en annan värld, traktens unga brett leende mammor som sitter på huk i gräset med skrattande småbarn om sina liv och halsar. Det gror frön i mig av hopp och från och med nu börjar jag göra armhävningar och använda tandtråd. Jag vill vara fin.

Text Per Teofilusson

UTGÅVA 2018:01

Beskuren originalillustration. Av: Gerd Aurell

Ariadnes röda tråd

Vilka var, eller "är", Minotauren, Theseus, och Ariadne? Per Nilsson undersöker myten genom att följa Ariadnes tråd tillbaka ner i labyrinten...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 21 januari, 2018

TEST

Minneskorridoren & tankeperrongerna

Reflektioner över minnenas färdvägar och människans subtila väntan på tankarnas perronger.

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan

Patrick Modiano på flykt

Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.

Av: Gunnar Lundin
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustratör: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-02-16

Äntligen fredag, din räddare i nöden! Ut från jobbet och på med mysoverallen, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 16 februari, 2018

Illustration: © Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-02

I veckans Fredagsbön avhandlas bl a psykologkonferensen, detta veritabla helvete på jorden.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 02 februari, 2018

Foto: Stefan Hammarén

Dekadenta oaser

Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från...

Av: Stefan Hammarén
2018:01 | 23 januari, 2018

Pressbild

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.

Av: Anna Bergqvist
2018:01 | 26 januari, 2018

Foto: Författaren

Gående läsningar: En introduktion

Om gåendet som estetisk praktik och den ömsesidiga relationen mellan kroppar och städer.

Av: Sebastian Andersson
2018:01 | 25 januari, 2018

Bild: Kristina Nilsdotter

Fredagsbönen | 2018-01-26

Fredagsbönen besvarar den här veckan en undran som kommer från det absolut innersta av Västebottens inland, Botsmark.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Daniel Gran. Bearbetat.

Det ofattbara

Carsten Palmer Schale om "Det otänkbara som omger tankarna och det outsägliga som befinner sig bortom orden."

Av: Carsten Palmer Schale
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: Gerd Aurell

Non serviam

Att falla ifrån, att välja avgrunden, att skriva livets lägsta med de högsta ord. Att inte tjäna...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 23 januari, 2018

© Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-09

Äntligen fredag, din räddning undan arbetsveckans mördande famntag! Tagga ner och korka upp, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 09 februari, 2018

Marie Buhr. Foto: Privat

Morgon i brunnen

Morgon i brunnen är en ömsint berättelse med dov underton som kretsar kring en kris i en kärleksrelation. Historien sträcker ut sig i tiden och rör sig i två riktningar...

Av: Marie Buhr
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: © Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-23

Äntligen fredag, din frälsare och välgörare när den dåliga smaken hånflinar dig rakt i ansiktet! Häll upp GT:n och sedera dig duktigt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 23 februari, 2018

Friedrich Kuhlau

Friedrich Kuhlau och hans danska trollfl…

För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men...

Av: Henry Larsson
2018:01 | 25 januari, 2018

Att följa ordens tyngd

BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Sepher Goodarzi

Homage till Homar / Performance Art Berg…

Månadens konstnär Gustaf Broms: Två verk, Homage till Homar och verk ur Performance Art Bergen.

Av: Gustaf Broms
2018:01 | 25 januari, 2018

Läs utgåvans ledare

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Mer lyrik

Månadens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Månadens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts