Madame Nielsen foto Kabusa

Litteratur: Den oändliga sommaren - Madame Nielsen



Från en helt annan tid och en helt annan värld, som aldrig har existerat

Madame Nielsen är dansk författare, konstnär, performanceartist, dramatiker och musiker.


Berättelsen faller dock alltid tillbaka till den tid då han (eller hon) spenderade dagarna i järnsängen med tjejen. "En tid som inte är någon tid utan tidens motsats". I långsamt tempo rör sig berättelsen fram mot de tre – och senare fyra – bokstäver som ska innebära sommarens slut.
Madame Nielsen
Den oändliga sommaren
ISBN: 9789176590300
Översättning: Jonas Rasmussen.
Förlag: Kabusa Böcker

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Madame Nielsen foto Kabusa

Madame Nielsen foto Kabusa

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den oändliga sommaren är den nya romanen av Madame Nielsen, också känd som Das Beckwerk och Claus Beck-Nielsen. Madame Nielsen tenderar att anamma en ny persona för varje projekt, och har flera gånger varit nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris. I Den oändliga sommaren ikläder hon sig rollen som krönikör.

Romanen utspelar sig under 1960- till 1980-talet. Platsen är "den vita gården", tiden är "den oändliga sommaren". Nielsens huvudperson är den unga, spensliga killen som, enligt Nielsens beskrivning, kanske är en tjej. Han (eller hon) existerar mest för att låta de andra karaktärernas liv flyta in och ut ur det egna. Han (eller hon) är en passiv betraktare, en person utan egna historier. Istället fokuserar berättelsen på flickvännens familj; från den drottninglika mamman till den perfekta Lars. Relationen till mamman består av en slags asexuell besatthet, i kontrast till avståndstagandet från den egna kroppen.

Nielsens persongalleri ligger öppet inför läsaren. Det är inte en upptäcktsresa, utan snarare ett sinnestillstånd knutet till en värld som har gått förlorad. Det ligger något vilsamt över Den oändliga sommaren. Nielsens pretentioner är inte monolitiska, utan lättsamma som i en belle époque-romans. Där finns också element av melodram och camp. Skeenden avtäcks i svindlande långa sjok, och flörtar oblygt med klichéer utan att för den sakens skull drunkna i dem. Karaktärernas historier framstår ibland som så absurda att de inte kan vara annat än verkliga. Till en början känner jag att flödet av olika perspektiv är förvirrande, men dessa nystas ut i takt med att handlingen fortskrider.

På "den vita gården" lever Nielsens persongalleri som i en dröm. Var pengarna kommer från framgår inte, men det en gång så vackra godset verkar främst drivas av stearinljus och jakt på mat i de närliggande skogarna. Ibland tar sig någon ut ur sävligheten för att skapa nya historier. Deras öden avhandlas utan överdriven sentimentalitet.

Berättelsen faller dock alltid tillbaka till den tid då han (eller hon) spenderade dagarna i järnsängen med tjejen. "En tid som inte är någon tid utan tidens motsats". I långsamt tempo rör sig berättelsen fram mot de tre – och senare fyra – bokstäver som ska innebära sommarens slut.

Nielsens berättelse är smått oemotståndlig. Inte nödvändigtvis brinnande, men omöjlig att inte dras in i. Berättelsen om en fallfärdig lantadel för tankarna till Evelyn Waugh. Detta stämmer särskilt väl in på den drottninglika mamman, hon som kommit från "en helt annan tid och en helt annan värld, som aldrig har existerat".

Den oändliga sommaren är på många sätt ett unikum inom den skandinaviska samtidslitteraturen. Språkets överflöd känns ovanlig i ett annars så sparsmakat litterärt landskap. Boken kräver viss koncentration, men är samtidigt allt annat än tung. För läsare som vill förhöja verkligheten – utan att för den sakens fly den ­– är Den oändliga sommaren perfekt läsning.

Alexander Svedberg

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts