Bonaden från Överhogdal

Från Asken Yggdrasils tupp "Gullinkambe" har egentligen menats Gulltopp (emblem för sol-ljus guden Heimdall/Ull)

I den nordiska mytologin rytande tuppen Gullinkambe (den med gyllene kam) på toppen av trädet Yggdrasil motsvarar Gulltopp (den guldluggade, den mytiska häst som är Heimdalls emblem), Heimdall som blåser i sin lur Gjallarhornet (det "högt ljudande hornet"). Heimdall har dessutom introducerats som Nordbornas stamfadergud




Tuppen  Gullinkambi

Tuppen Gullinkambi

 

En gåtfull gud med många olikartade funktioner, inte nämnd i fornnordiska kult, men välkänd i fornnordisk mytologi. Namnets etymologi (heim för ”värld”, dallr för ”blomstrande träd”) antyder att Heimdall varit en gudomlig representant för världsträdet, den bland nordliga folk vanliga föreställningen om ett centralt beläget träd som förbinder himlens, jordens och underjordens världar med varandra (se Yggdrasil). Denne världsträdets gud hos cirkumpolära folk, t ex samer, samojeder, tunguser och eskimåer, paralleller i himmelsgudar, sol-och stjärngudar som brukar förbindas med världsträdets topp.
Nordiska gudinnor med tupp

Nordiska gudinnor med tupp

Annons:

Från andra sidan visar Åke Ohlmarks i sin bok "asar, vaner och vidunder" att både Heimdalls namn ("han som bor i blomstrande världsträd" eller helt enkelt "världsglans") och Ulls namn (glänsande) sak samma och de har egentligen varit Nordens ena sol-ljus gud, även har de enats i själva arten av mytiska trädet Yggdrasil som ofta trotts vara idegran och Ydalir (dallrande idegran eller idegrandalar) har varit boning för solguden Ull.

Det låter att mytologiska från uttrycket "Heimdalls huvud heter svärd" egentligen har menats "Heimdalls huvud är brinnandesolen (sanskritiska svar-da, [slaviska svar-og])".

Enligt grekiska myter har Hyperboréas (Nordens) sol-ljus gud det vill säga Ull/Heimdall varit motsvarig med grekernas Apollon, som svan och tupp har varit hans emblem och Apollon flyger med sina svanar till Hyperboréa (Norden).

Heimdall enligt Åke Hultkrantz i ”Vem är vem i nordisk mytologi”:

En gåtfull gud med många olikartade funktioner, inte nämnd i fornnordiska kult, men välkänd i fornnordisk mytologi. Namnets etymologi (heim för ”värld”, dallr för ”blomstrande träd”) antyder att Heimdall varit en gudomlig representant för världsträdet, den bland nordliga folk vanliga föreställningen om ett centralt beläget träd som förbinder himlens, jordens och underjordens världar med varandra (se Yggdrasil). Denne världsträdets gud hos cirkumpolära folk, t ex samer, samojeder, tunguser och eskimåer, paralleller i himmelsgudar, sol-och stjärngudar som brukar förbindas med världsträdets topp.

Heimdall har påtaglig karaktär av himmelsgud. Han kallas ”den vite asen” av Snorre, han är heligt och mäktigt, han bor i Himinbjörg (”himmelsbergen”) invid Bifrost (regnbågsbron, möjligen vintergatan som hos andra folk uppfattas som identisk med världsträdet), han vakar ständigt över världen (det sägs att han söver mindre än en fågel), han ser dag och natt ett hundratal mil bort, och han hör gräset växa. Förknippningen med världsträdet-världspelaren framgår tydligt av binamnet Hallinskide (”framåtlutande stav”).

Det kan också nämnas att Heimdall utpekas som både gudarnas och människornas fader, han född som en son till Oden av nio mödrar som alla är systrar. Det synes utgöra de nio världensplan som världsträdet löper igenom. (Talet nio återkommer ofta som heligt tal i nordisk hedendom och sibirisk kosmologi).

Eftersom Heimdall är en mycket komplicerad gud har flera andra tolkningar också föreslagits, men den här anförda är den enda som fångar in hans väsentliga drag och som dessutom kan sättas in i ett vidare religionsetnografiskt sammanhang.

Enligt Snorre är Heimdall gudarnas väktare som särskilt vaktar Bifrost mot bergresarna. Han är utomordentlig skyddsvakt eftersom han är en så vidunderlig syn- och hörselförmåga (att han hör gräset växa på marken är ett motiv som åter kommer i folksagorna), och eftersom han är så vaken. När Ragnarök stundar blåser Heimdall i sin lur, Gjallarhornet, så att det hörs i alla världar. Vid den sluta slutstriden mellan gudar och kaosmakter, kämpar Heimdall mot Loke, och båda faller för varandra.

Heimdall är eljest mest känd från sången om Rig, en eddadikt med tydliga iriska inslag. Här kallas han för Rig, en irisk benämning på kungen. Det berättas hur guden i tidernas morgon vandrar omkring och besöker några hem. Han lägrar kvinnorna och avlar med dem söner om sedan blir stamfäder för tre samhällsklasserna och alla sentida släktled. ”Hören mig alla heliga släkten, Heimdalls söner” inleder sierskan dikten Voluspa. Heimdall står alltså för den sociala ordningen, som i sin tur är en återspegling av den kosmiska. ”Han är den mest kosmiska av alla asar”, heter det i en text.

Heimdall ståtar bl. a med binamnet Gullintanne, ”den guldtandade”, och hans häst är Gulltopp, ”den guldluggade”. Båda namnen anknyter till guden karaktär av himmels- och solgud. Baggen är hans heliga djur.

Källor
Völuspà (pe), Rigstula (pe), Flatöboken, Snorres Edda.

 

 

Javad Mofrad

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

© Tidningen Kulturen, 2006-, samt respektive upphovsrättsinnehavare.
Materialet på denna sajt får inte reproduceras eller på annat sätt användas utan skriftligt medgivande från h:ström - Text & Kultur AB eller respektive upphovsrättsinnehavare.