Anders Mård

Ryssland bortom schablonerna

Anders Mård försöker tolka den ryska gåtan ur sitt perspektiv. Han gör det i boken ”Vägen heter Ryssland” på det finlandssvenska förlaget med samma namn.



”Ryssland är en gåta, insvept i mystik i en rebus”. Winston Churchill


”Ryssland och det ryska står mig upp i halsen och helst skulle jag ta ett mellanår som assisterande fotbollstränare för ett knattelag i Österbotten. Men jag har min familj, som är så mycket viktigare än något ”Ryssland”. I vilket fall som helst ser vår familj sin framtid i S:t Petersburg. Och även jag hittar mycket i den ryska vardagen som jag trivs med. Ryssar är maximalister och de har en fantastisk förmåga att leva starkt i nuet. En sprudlande energi som smittar av sig, till och med på allvarstyngda finländare.”

Annons:

Första gången han besökte S:t Petersburg var hösten 1996 – då var han nykär och omtumlad av alla intryck. Sedan år 2002 är Mård fast bosatt i staden tillsammans med sin ryska fru, som arbetar som läkare, och parets fyra barn. I den nyutkomna reportageboken”Vägen heter Ryssland”skriver Anders Mård om hur hans förhållande till Ryssland ändrat. Som finlandssvensk journalist och S:t Petersburgs har han ett kluvet förhållande till sin omgivning.

Han har tidigare skrivit om märkligheter i den ryska vardagen som den totala anarkin som rådde i det trapphus där Mård och hans familj flyttade in. Även om han känner viss sympati för det ryska förhållningssättet att allt inte behöver vara till tillrättalagt. När familjen alltså flyttade in i ett gammalt hus strax bakom Peter Paul-fästningen på Petrogradskajasidan av Nevan insåg han till sin bestörtning att ingen i huset verkade bry sig om hur det såg ut i trappuppgången, ett ingenmansland som liksom vinden, källaren, rören och taket hör till stadens ansvarsområde. Detta betyder i praktiken att husets invånare i hög grad struntar i hur det ser ut i de gemensamma utrymmena – något som Mård snabbt fick erfara. Ingen annan i huset tycktes förvånas över att folk slängde upp sina sopor på taket till den förstuga som finns strax innanför ytterdörren. Med Sisyfos envishet började Mård klättra upp på en stege för att plocka ner soporna och slänga dem i containern, dag efter dag i en veckas tid tills ansträngningen gav resultat.

Men S:t Petersburg och Moskva är inte representativt för Ryssland. Därför har han företagit en resa på riksväg M10 mellan Petersburg och Moskva. Den är 697 km lång. Ibland är vägen perfekt, andra sträckor är i mycket dåligt skick.

Han är inte den första litteräre resenären på vägen. Flera ryska författaren har försökt fånga den ryska själen utanför storstädernas brus.

Anders Mård besöker tidningsredaktioner, bondgårdar, kloster, Stalins gamla datja och Putins hemby Turginovo. Han konstaterar liksom Gogol gjorde i mitten av 1800-talet att Ryssland lider av främst två problem: vägar och idioter. Inte blir det bättre av trafikböter han behöver betala inte går till vägbättringar utan till trafikpolisens kassa. För tio år sedan hade man dock betalat direkt i handen till polisen som en förstärkning av privatekonomin men nu är det andra tider.

Efter ett besök i Novgorod med dess minnen från nordisk vikingatid hamnar Anders Mård i Staraja Russa på ”Segerdagen” den 9:e maj. Den stora patriotiska dagen i Ryssland då segern över Nazi-Tyskland firas. Anders Mård oroas över de marscherande ungdomarna. Är det framtidens Ryssland? Budskapet från de nuvarande ledarna är glasklart. Militär styrka gäller och ”Segern” skall alltid följa det ryska folket. I det nationalistiska budskapet, i mångt och mycket hämtat från slavofilerna, hävdas att Europa chanserat medan dagens Ryssland står för stark nationalism, stark ledare och stark kyrka. Även mytiska begrepp som den ”ryska jorden” lyfts fram.

Under sin resa träffar också Anders Mård på förlorarna i dagens ryska samhälle. Det är ofta de ryska männen med en förväntad medellivslängd på 54 år. Orsakerna är många: Alkohol, tobak, dåliga matvanor, brist på motion. Vid t.ex. hjärtproblem går man inte till doktorn utan häller upp ytterligare ett glas. En traditionell mansroll där mannen skall vara en stålman och ett samhälle som präglas av stress och förändringar skapar problem för många män.

Anders Mård funderar på sin och familjens framtid i Ryssland. Putin och hans närmaste män styr med järnhand och kontrollerar ekonomin, militären, media och politiken. Några alternativa maktcentra finns inte. En folklig resning verkar osannolik trots missnöje med bl.a. korruptionen.. Till skillnad för några år sedan finns nu också ett professionellt ”Nationalgarde”. Den omkring 200 000 man starka styrkan lyder enbart presidenten och dess uppgifter är att bekämpa ”social oro”.

Men Anders Mård konstaterar vidare. ”Ryssland och det ryska står mig upp i halsen och helst skulle jag ta ett mellanår som assisterande fotbollstränare för ett knattelag i Österbotten. Men jag har min familj, som är så mycket viktigare än något ”Ryssland”. I vilket fall som helst ser vår familj sin framtid i S:t Petersburg. Och även jag hittar mycket i den ryska vardagen som jag trivs med. Ryssar är maximalister och de har en fantastisk förmåga att leva starkt i nuet. En sprudlande energi som smittar av sig, till och med på allvarstyngda finländare.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

© Tidningen Kulturen, 2006-, samt respektive upphovsrättsinnehavare.
Materialet på denna sajt får inte reproduceras eller på annat sätt användas utan skriftligt medgivande från h:ström - Text & Kultur AB eller respektive upphovsrättsinnehavare.