Sceniska rum

  • Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

    John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

    Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede då individen i större utsträckning än under det modernas epok antas ha levt i samklang med något mer ursprungligt, något mer andligt, en tidsålder som var överblickbar och entydig. Drömmen om medeltiden har sedan länge fungerat som en motbild till industrisamhället. En inspirationskälla till vår tids svärmeri för medeltiden är prerafaeliternas konst i England. Prerafaeliterna var en liten grupp unga målare som vid 1800-talets mitt reagerade mot vad de ansåg vara dagens ”lättsinniga” konst. De strävade efter att föra den engelska konsten tillbaka till en konst som föregick den italienske 1500-talsmålaren Rafael. Det prerafaelitiska brödraskapet grundades i London 1848 och de ursprungliga medlemmarna bestod av William Holman Hunt, John Everett Millais och Dante Gabriel Rossetti och gruppen hölls i början hemlig. Allt de saknade i sin samtid projicerade de på medeltiden; en renhjärtad religiositet, en känslans äkthet och en rättfram hederlighet. De gick i opposition mot den rådande normen. Som så många gånger i konsthistorien ansåg prerafaeliterna att det var dags att börja på nytt.

  • All makt åt folket

     Stefan Whilde”Då vetenskapen för gemene man ersatt religionen som slutgiltig kunskapskälla börjar den till viss del själv framstå som ännu en religion. Med detta följer en närbesläktad fara beträffande vissa anhängare av vetenskapen som har en blind tro på dess principer och en motsvarande intolerans mot avvikande åsikter.”

     Dalai Lama tvingades i landsflykt 1959 och kom då från en skyddad tillvaro i klostret Namgyal via Indien till det industrialiserade, vetenskapsfanatiska och sedermera högteknologiska väst. Han trodde att människan, när hon avlastats av maskiner, skulle vara lyckligare, men mötte motsatsen.

     ”Faktum kvarstår att om vi till exempel skulle gå till en kärnfysiker och säga: ’Jag står inför ett moraliskt dilemma, vad ska jag göra?’, så kan han eller hon endast ruska på huvudet och föreslå att vi går någon annanstans för att få svar. Generellt sett har man i detta avseende inte större nytta av en vetenskapsman än av en advokat.”

  • Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

    Marco Missiroli

    En intervju med Marco Missiroli.

    Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso, och Premio Bergamo samt Tondelli.

    På sin sida har han både en del av kritikerkåren och den breda publiken. I samband med de italienska språkdagarna i Stockholm träffade jag honom på det italienska kulturinstitutet, för att bland annat tala om hans senaste bok ”Elefantens sinne”, översatt av förlaget Contempo.

    Du är ung men du har ändå redan publicerat flera böcker. ”Ricordo senza coda” (Svanslöst minne), ”Bianco” (Vit),”Il buio addosso” ( Dunklet över oss) och ”Il senso dell'elefante” (Elefantens sinne), nu utgiven av Contempo. Du har fått några av Italiens mest intressanta priser, hur känns det egentligen att stå i rampljuset?

  • Teater: Ja, Mahaluša: Regi: Mirela Trepanić

    Lost in translation

    Nela Đenisijević 
i rollen som den skvallriga Mahaluša i uppsättningen Ja, mahaluša. Fotograf: Velija HasanbegovićJa, Mahaluša
    Regi: Mirela Trepanić
    Kompositör: Alma Ferović
    Koreograf: Emir Fejzić
    Scenografi: Marijela Margeta- Hašimbegović

    Kostym: Marijela Margeta- Hašimbegović
    Medverkande: Nela Đenijesević och Nenad Tešić
    Kompani Filter, Sarajevo i samarbete med Riksteatern
    Gästspel på Konserthusteatern, Karlskrona

    Nela Đenijesević har en strålande inlevelse i rollen som den skvallriga Mahaluša. Hennes minspel och kroppsspråk är expressivt och fyllt av grovkornig humor. Dessutom har hon en stark och vacker sångröst som man gärna lyssnat ännu mer på.

    Hon har publiken helt i sin hand, åtminstone den bosnisktalande delen. De många utbrotten av högljudda och hjärtliga skrattsalvor tyder på en komisk tajming som inte riktigt kommer fram när man måste flytta blicken mellan Mahaluša utspel och den svenska översättningen som lyser ovanför scenen. Ibland verkar översättningen inte hänga med riktigt när replikerna smattrar kulsprutesnabbt och ibland är displayen helt tom, fast det inte blivit något avbrott i den skrattframkallande svadan bakom mikrofonerna.

  • Dans: Before I change my mind; av Helena Franzén

    När alla valmöjligheter fortfarande finns

    Verket Before I change my mind av Helena Franzén förkroppsligar ett kretslopp av tveksamhet som intensifieras med repetitiva rörelser, där slutet knyter an till början i en pågående cykel. Foto: Håkan JelkBefore I change my mind
    Helena Franzén
    Musik: Jukka Rintamäki
    Livemusiker, tuba: Anton Svanberg
    Ljus: Carina Gedeon
    Kostym: Minna Palmqvist
    Projektioner: Håkan Jelk
    Ljusteknik: Katti Alm
    Dansare: Daniela Bendini, Katarina Eriksson, Annika Hyvärinen, Åsa Lundvik Gustafson
    Dansens hus, Stockholm


    Helena Franzén har varit verksam som koreograf och dansare i 20 år och har spelats både på de stora scenerna i Sverige och internationellt. Hon har koreograferat över 70 stycken uppsättningar, på uppdrag av bland andra Skånes Dansteater, Norrdans, DDT Company och Royal Opera i Köpenhamn, och undervisar i dans. Musiken, som ofta är specialskriven, är den här gången signerad Jukka Rintamäki.
    Franzéns metod är abstrakt. Därför är det utmanande att recensera eller samtala kring hennes verk. Här finns ingen konventionell metaforik att hålla sig fast vid, ingen logisk eller intellektuell ram för att språkligt formulera intrycken. Det är som om den här utgångspunkten är en viktig del av upplevelsen, också i detta stycke. Men frigörelsen ligger kanske också i att just uppleva dansen, oberoende av förförståelse.

  • En fabulös resa in i Sven Nordqvists underbara bildvärld

    Findusen“Jag har alltid tyckt om att teckna. Min mamma uppmuntrade mig, hon var själv duktig på att teckna och måla. Att jag för en gångs skull var bättre på någonting än min storebror, bidrog säkert också. Att teckna blev min grej. När jag var 12 år fick jag Åke Skölds brevkurs i teckning, som fick mig att öva mer målmedvetet. Jag tror jag har sparat vartenda ritblock ända sedan jag var liten.”

    Amnesty, brännvin och Findus

    Så börjar Sven Nordqvist att berätta om sin väg in i illustrerandet. En knubbig liten konstbok för hela familjenär underrubriken till Svens nya bok Sven Nordqvists bilder(Bonnier Carlsen). Sven har varit med på många Bokmässor i Göteborg och han har lanserat många nya böcker - men i år, när Bokmässan fyller 30 år, fyller Pettson och Findus också 30 år och Sven kommer med sin kanske finaste bok någonsin. ”En knubbig liten konstbok för hela familjen”, står det på omslaget. Här finns så mycket mer än Pettson och Findus.

    Här finns de tidiga barndomsteckningarna, brevkursen som Sven gick för att bli illustratör, bokomslag, affischer för Amnesty International och en brännvinsaffisch.

  • Dags för en akademisk protest

    Edward SnowdenPresident Vladimir Putin har förbjudit i Rostov att utse Georg Soros till hedersdoktor. Skälet är att han inte har bidragit till den vetenskapliga utvecklingen. Företrädare för filosofiska fakulteten som kallade Soros till hedersdoktor protesterar mot presidentens beslut och talar om ett angrepp på den akademiska friheten.

    Nej, det här är inte sant. Sådant sker inte i Ryssland. Men det sker i Tyskland. Filosofiska fakulteten vid universitetet i Rostock hade kallat Edward Snowden till hedersdoktor för att han genom sina avslöjanden om datorövervakningen bidragit till att öka kunskapen om vad som sker i det så kallade informationssamhället. Men förbundsrepublikens kulturminister förbjöd universitetet att tilldela Snowden värdigheten.

    Detta har inte uppmärksammats i svenska medier. Det skulle solka bilden av det demokratiska Tyskland och indirekt ge Ryssland, där Snowden har funnit en fristad undan sina amerikanska förföljare, en gratispoäng, vilket är någonting som inte kan godtas i det nya kalla kriget där Ryssland istället måste svärtas ned för att det inte gör som dess fiender vill att det ska göra.

    Snowden blir givetvis dubbelt ärad på detta sätt – eftersom det är exempellöst att en ansvarig politiker i en rättsstat underkänner bedömningar som har skett i god vetenskaplig ordning. Snowden har ingen anledning att känna sig kränkt. Det är de akademiska organen som har utsatts för ett osedvanligt allvarligt ingrepp i sin autonomi.

  • Kenyansk författare i helt porträtt

    Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

    Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den europeiska närvaron i Kenya, från 20-talets första närmanden i en by i bergen, vidare till 50-talets förtryck, koncentrationsläger och nationellt motstånd och slutligen i 70- och 80-talets kapitalistiska exploatering av Afrika till nackdel för dess bönder och arbetare.

    Man kan se olika motsättningar i de tre olika romanerna. ”Floden mellan bergen” fokuserar på krocken mellan gammalt och nytt, tradition mot religion, vit möter svart, gemenskap eller fiendskap. Två kulturer möts, och det bidrar till segregation mellan två läger av svarta: de som går med dem och de som går mot dem.

    I ”Om icke vetekornet” är motsättningen medlöpare mot motståndare, kamp eller underkastelse. Kenyanska män kastas i britternas koncentrationsläger. Somliga sviker kamrater och eder och går med engelsmännen för att få del av deras makt. Familjer splittras, traditioner bryts, vän står mot vän när de vita ger skäl för sitt historiska motto ”söndra och härska”. ”Om icke vetekornet” skildrar det nationella motståndet som leder fram till självständighetsdagen, där domen mot den enskilde ska falla.

  • Lars Danielsson – uppskattad musiker i Frankrike

    Lars DanielssonDen svenske musikern Lars Danielsson gör sig ett namn i detta jazzens land. Lars spelade i Paris redan på 80-talet men det är först de senaste två åren han har återknutit kontakten med sin franska publik.

    Efter att ha lyssnat på hans sista utgivna CD – Liberetto II – om och om igen, fick jag förmånen att träffa och intervjua denne talangfulle kompositör och musiker i Paris.

    Kommer du från en musikerfamilj?

    -Nej inte alls men jag har musiken inom mig sedan barnsben. Jag började spela när jag var fyra år gammal olika instrument och fick till och med gratislektioner som barn! Vid 12 års ålder tjänade jag redan egna pengar genom att spela orgel i olika kyrkor.

    Så musiker har du alltid varit och fortsatt att vara. Eller hur?

    -Ja, jag fortsatte mina musikstudier och utbildade mig vid konservatoriet i Göteborg. Där lärde jag mig cello och bas men min bästa skola var nog att ha haft turen att spela med mina idoler som de i Miles Davis band. De formade mig under 80- och 90-talet.

    Gav du ut några skivor då också?

    - Ja, flera… redan 1985 bildade jag en kvartett med saxofonisten Dave Liebman, pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Jag spelade också och gav ut skivor med flera internationellt kända musiker som Jon Scofield, Bill Evans och Dominique Miller – Stings gitarrist – bland andra.

  • BokomKonst: red. Dominik Landwehr Hacking,: Edition Digital Culture 2

     Tips för att försvinna från dagens digitala samhälle

    Hackingred. Dominik Landwehr
    Hacking: Edition Digital Culture 2
    Christop Merian Verlag

    Det finns internet och det finns darknet. Darknet dyker inte upp i några sökmotorer utan består av privata krypterade nätverk där hackers, brottslingar, människorättsaktivister och dissidenter samsas för att sköta sina affärer och kontakter utan att bli störda av myndigheternas snokande. På Kunst Halle Sankt Gallen i Schweiz visar man till den 1 november en utställning som handlar om The darknet from memes to onionland. An exploration. Onionland kallas den del av internet som kopplas ihop med hjälp av Tor som är ett av det mer kända anonymiserings nätverken. I utställningen hittar man flera exempel på konstnärer som arbetar med hacking, övervakning, integritet och internetkulturer. Robert Sakrowski har kurerat en YouTube utställning med filmer om hackernätverket Anonymous och Seth Prince har uppdaterat en handbok från 60-talet som beskriver hur man försvinner spårlöst från samhällets radar. Boken How to Disappear in Americager tips på hur man raderar sina digitala spår och profiler på internet och annat nödvändigt för att försvinna från dagens digitala samhälle.

    I samband med utställningen har Christop Merian Verlag gett ut boken Hacking: Edition Digital Culture 2, (red. Dominik Landwehr, 2014). Boken är på tyska och engelska och innehåller till exempel essäer om den historiska bakgrunden till hacking. Begreppet hacking uppstod på modelljärnvägs klubben på MIT universitets i början av 60-talet och användes till en början för att beskriva smarta tekniska lösningar men har sedan blivit förknippad med personer som knäcker och hackar sig in i datorsystem. Konstnärer och hackers verkar ha en hel del gemensamt när det gäller intresset för att undersöka olika system och hitta svagheter eller nya infallsvinklar som gör att de kan experimentera och utmana de lagar och regler som finns uppsatta. Hackern och konstnären kan också använda saker på helt nya sätt som de inte var tänkta till. Ett tidigt exempel är den visselpipa som fanns med i Cap'n Crunch flingpaket på 60-talet som visade sig ha samma frekvens som det system som styrde telefonväxlarna i USA. Så genom att vissla i telefonluren kunde man bli kopplad runt om i världen utan kostnad. På samma sätt kan man säga att konstnären Duchamp tog en urinoar och gjorde om den till ett konstverk. Kreativa och okonventionella lösningar är gemensamma drag för både hackern och konstnären.

  • Bunin eller Michalkov?

    Ivan BuninIvan Bunin, Nobelpristagare i litteratur 1933, var vittne till ryska revolutionens fasor och gjorde anteckningar och skrev texter medan händelserna utspelade sig framför ögonen på honom. Hat och förakt för gatans parlament i Odessa, pöbelns makt på  torgen och högtravande slagordsdemokrati genomsyrar hans texter, varje ord bär på civilisationens och kulturens vämjelse över det som utspelar sig i frihetens namn. Han skriver om en av pogromerna i Odessa den 2 maj 1918, där människor

    avrättas och bränns levande på gatorna i den rysk-judiska staden. På dagen 100 år senare upprepades samma dödsdans, då som nu inspirerat av Västeuropa. Den gången hade Österrike ockuperat Odessa för att ta över när revolutionens glöd slocknade, idag är det USA och dess satelliter som ockuperar landet för att ta över när elden slocknar. Bunin fick Nobelpriset 1933 i exil för sina texter och sin eleganta, ryska prosa.

    Nikita Michalkov har, enligt egen utsago, sedan 1980 arbetat på en filmatisering av Bunins texter, framför allt Solsting och Förbannelsens dagar, och filmade 2010 i ett fredligt Odessa och på ett ukrainskt Krim. Filmen Solsting hade premiär nu i oktober i Serbien, dit Bunin och andra intellektuella ryssar tog sin tillflykt från den västerländska interventionen och revolutionen i Ryssland. Därefter visades den på
    biograferna på Krim, varifrån de sista soldaterna evakuerades undan proletariatets raseri. Ryssland hade förlorat inbördeskriget och en västerländsk idé tog över tillvaro och mentalitet ända fram till Putin.

  • Litteratur: olika författare; Sjukt viktigt

    Vården och barnet

    För ett barn kan det vara en stark upplevelse att vistas på sjukhusHelene Forsling, Monika Nyström, Viveca Nordlander
    Sjukt viktigt
    Illustrationer: Emilie Bergman
    Idus Förlag

    Projektet ”Sjukt viktigt” har startats av författarna till pysselboken med samma namn, för att om möjligt stödja och skingra tankarna hos de barn som hamnar på sjukhus eller har anhöriga som insjuknar i någon åkomma.

    Nu gillar ju de flesta yngre barn att pyssla, färglägga, svara på frågor och greja med papper och penna, därför kommer säkert ”Sjukt viktigt” till användning för många, även utanför sjukhusens kliniska och deprimerande miljöer.

  • Litteratur: Linda Lomelino; Sweet food & photography

    Ett personligt, sött möte med Linda Lomelino

     Linda Lomelino. Foto Belinda GrahamLinda Lomelino
    Sweet food & photography
    Bonnier Fakta

    Sweet food & photographyär Linda Lomelinos tredje bok och den bok som är mest Linda Lomelino. För här finns hennes unika bilduttryck, överjordiskt vackra (och goda) kakor, ett överdåd av cupcakes och massor av tips när det gäller de tre sakerna som man kopplar ihop Linda med: bakning, dekoration och fotografering. Det ska både vara gott och vackert --- och göra sig bra på bild. Stylingen är en del av Lindas jobb med att skapa det perfekta bakverket.

    Linda Lomelino är självlärd, och enligt henne själv så bakade hon för första gången “på riktigt” för fem år sedan. Amatörbak och ungdomssynder som en och annan kladdkaka gills inte. Lindas automatiska reaktion när det blivit lyckat var att nu måste det hela bevaras med den perfekta bilden --- och så var Linda Lomelino konceptet ett faktum. Spritspåsen i ena handen och kameran i den andra.

    Call Me Cupcake

    De senaste åren har fått se Linda Lomelino bli en klart lysande stjärna i sociala medier med sin blogg Call Me Cupcakeoch hon finns även under Instagramprofilen @linda_lomelino. Med ett unikt bilduttryck seglade hon upp till det absoluta toppskiktet av mest gillade matfotografer. Sweet food & photographyär Linda Lomelinos tredje bok efter de hyllade Lomelinos tårtor(2012) och Lomelinos glass(2013). Sweet food & photographyöverträffar de två tidigare böckerna och är den bästa och mest “Lomelino-iga” boken hitintills.

  • Litteratur: Birgitta Stenberg; Skriva mig ut ur världen

    Att arbeta i världen

    Birgitta har förstått enormt mycket mer än ni har har förståttBirgitta Stenberg
    Skriva mig ut ur världen
    Norstedts

    Birgitta Stenberg saknar vissa ord i sin ordbok, ord som tvång, konventioner och livsrestriktioner. Hon bejakar frihet, levnadsglädje, hon följer sin lust och sin livsglädje, hon spränger gränser och hon utmanar ständigt med sitt sätt att leva och säga ja till äventyr. Av detta följer att hon har levt ett rikt och innehållsrikt liv, kantat av stor glädje, men också av sorg och motgångar tillsammans med perioder av drogberoende. Allt har hon berättat om i sin självbiografiska svit om sex böcker, först kom Kärlek i Europa och sist kom Eldar av is (det handlar både om mormor Alma, mor Ingeborg och Birgitta själv). Den första av dessa böcker kom 1981 och den sista 2010.

    Det blir inte flera böcker, Birgitta Stenberg är död sedan ett halvår tillbaka, hon hann skriva ett förord till denna samling av artiklar, noveller och dikter; vissa är publicerade tidigare och andra är nya. Många dikter förefaller nya, liksom de illustrationer, som hon har gjort till boken. Bilderna är varma och sensuella, dikterna är obearbetade och ofullgångna. Förlaget har inte lagt ner stora ansträngningar på boken; det framgår inte när och var de olika texterna är publicerade och som sagt, det är tveksamt om dikterna skulle varit med.

    Birgitta Stenberg är en människa i ständigt arbete, hon är en hel människa först när hon får arbeta; hon rör sig med lätthet både i Nice och London, hon har lätt att finna sig tillrätta och hon får lätt kontakt med andra människor. Med passion skriver hon om den svenska synden och med stor värme och inlevelse om luffarna i södra Frankrike. Och så den stora kärleken till ön Åstol, söder om Tjörn. Det finns flera artiklar i samlingen, som är riktigt bra.

  • At the Synod and After, Revolving Door for Homosexuals

    cardinalsFirst admitted with full honors, then driven out again. This is the way it seemed from how the discussions unfolded. But here’s what really happened. Martin Rhonheimer takes stock of the question. 

    Homosexuality was one of the most controversial questions at the recent extraordinary synod on the family, as proven by the vast difference between the paragraph dedicated to it in the final “Relatio” and the three paragraphs of the previous “Relatio” halfway through the discussion.

    Final “Relatio”

    “55. Some families live the experience of having persons of homosexual orientation within them. In this regard it was asked what pastoral attention should be paid to this situation in reference to the teaching of the Church: ‘There exists no foundation whatsoever for assimilating or establishing analogies, however remote, between homosexual unions and God’s plan for marriage and the family.’ Nonetheless, men and women with homosexual tendencies must be welcomed with respect and delicacy. ‘Every sign of unjust discrimination in their regard should be avoided’ (Congregation for the doctrine of the faith, Considerations on plans for the legal recognition of unions between homosexual persons, 4).”

  • Litteratur: Lars Krantz; Den svarta jorden: Vandrande stjärnor del 1

    Den svarta jorden

    Times are gone for honest men  And sometimes far too long for snakes- Soundgarden Lars Krantz
    Den svarta jorden: Vandrande stjärnor del 1
    Kolik

    I Lars Krantz nya serieroman har Sverige drabbats av kriget. Kriget som någon gång under 1900-talet påbörjades även har kommit så långt norrut som Falköping. Vilken sorts krig det är vet vi som läsare inte lika noga men troligen är det världskriget som pågått i några år.

    Serien har sin början 1913 i ett Sverige där ockrare, krigsinvalider, flyktingar och mördare tycks fylla vardagen. Är det riktiga Sverige eller en mer infernalisk plats som beskrivs? Tecknen tyder på det. Pesten tycks ha drabbat den döende svarta staden Falköping där mörka krafter härjar.

    Till allt detta anländer journalisten Laura Osborn tillbaka till sin barndoms stad. Morgontidningen fyller fortfarande sin funktion i det drabbade landet, vikten av uppbyggliga artiklar om kriget gör sig påmint. När en mördare som kallas samlaren utför sitt blodiga värv påbörjas en undersökning där Stockholmssonen Christer Petterson bistår med stöd.

    Christer Pettersson som en hjälte? Ja varför inte. Som en oväntad överraskning dyker han upp som en någon form av hero, att det riktigt står rätt till förstår läsaren rätt tidigt.

    Berättelsens bokstavliga svärta och tecknarens hantering av svart och vitt gör detta till en något originell skapelse. Jag kan ana både Frank Millers 80-tal och Richard Corben när jag läser det här. Pettersson som hjälte var minst sagt oväntat men rätt använd i den här miljön. Den här serien är, trots sitt tydliga skräcktema, något av det originellaste och mest välgjorda jag har sett på svenska i år.

  • Litteratur: Pernilla Gesén; Alva på klassresa

    Världen vore mycket bättre om alla frågade Alva om lov först

    Alla tar sina beslut utan AlvaPernilla Gesén
    Alva på klassresa
    Illustrationer: Christina Alvner
    B. Wahlströms

    När Alva vill något riktigt mycket vet hon precis hur hon ska göra.

    Det är tur att hon är så påhittig!

    Alva är inte alls nöjd med sina föräldrar. Pappa och hans nya familj flyttar från Alvas barndomshem utan att fråga Alva om lov först. (Alva hade sagt nej till flytten.) Mamma gör slut med Roberto utan att fråga Alva om lov först. (Alva hade sagt nej till uppbrottet.) Varför tar vuxna alla beslut utan att fråga sina barn om lov först? Alva är sur och kan inte alls blidkas med ett större rum och löfte om nya Ikea-grejor från pappa. Och mamma och Alva är båda lika envisa. Mamma försöker inte ens med mutor när det gäller Alva. Hon vet förmodligen att det är lönlöst.

    Dessutom har Alvas pojkvän Charlie alldeles för roligt med Julia --- utan att fråga Alva om lov. Allt vore mycket bättre om alla frågade Alva om lov först!

    Två olika liv, med olika syskon och olika bästisar

    Det här är den elfte boken om Alva. De som följt Alva i de tio tidigare böckerna har kunnat följa allt det drama som alltid följer i Alvas spår.

    I den första Alva boken ska Alvas mamma och pappa skiljas. Alva rymmer och hittar sin hund, Alf, som följt med i alla böckerna och finns på omslaget även på denna elfte Alva bok.

  • Nordens bästa författare till Skolforum

    LITTERATUR. Dagens Nyheter skriver idag, måndag, om författarna som nominerats till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur. Några av de nominerade besöker imorgon, tisdag Skolforum för att inspirera lärare- och skolpersonal. Skolforum är Nordens största mässa för skolutveckling. De medverkande författarna tar alla upp svåra frågor på ett sätt som väcker nyfikenhet och läslust hos barn och tonåringar. Så här skriver Dagens Nyheter om de nominerade böckerna: Sofia Nordin, ”En sekund i taget”
    Existentiellt drama om överlevnad, ensamhet och om mötet med en annan människa
    Bárdur Oskarsson, ”Flata kaninin” Bilderbok om en kanin som ligger mitt i körbanan och är… platt. Den blir upptäckt av en hund och en råtta som genast hamnar i beråd: vad ska de göra för att ta hand om kaninkroppen, utan att bli alltför inblandade?
    Håkon Øvreås och Øyvind ­Torseter ”Brune” Rolig kapitelbok om Rune som är en tilltufsad kille, oförmögen att hejda killarna som sparkar sönder Runes och Atles koja. Vad kan han göra? Bli superhjälten Brune nattetid, med hjälp av en burk brun färg.
    Den 29 oktober offentliggörs vinnaren av Nordiska rådets pris vid en ceremoni på Stockholms stadshus.
  • Fyra dikter: Bön och flerfaldigande, Robert Halvarsson

    Robert Halvarsson

    Gå, gå gå

     

    Ord likt små små ljus
    som tänds och släcks
    och släcks och tänds
    Och om och om igen

    Förvirringen är lagen
    En grånad tjänsteman
    Säger gå, gå, gå! förgå!
    Ja, jag gick, jag. Trött.. så

    - Ja?

    .. Nya tysta viskningar
    Som ingen ska får höra
    Hörs ändå, sägs ändå

    - Nej.

    Vinklade, likt små ljus
    Utom räckhåll för dig

    Släcks ändå

    Tänds ändå

  • Drömmar och dofter i Kraków. Unsound festival

    Det doftar gott om årets Unsound – festivalen i polska Kraków som tagit ledningen i att fokusera på ny experimentell, främst elektronisk, musik i gränslanden mellan konstmusik, electronika och klubbmusik. Här sjösätts projekt av fantastieggande slag. Installationen Ephemera är ett multikonstnärligt projekt av och med tonsättare, ljusartister och kanske framför allt avant-garde-parfymeristen Geza Schoen från Berlin som tagit fram tre dofter till projektet: Drone, Bass och Noice. Utifrån dofterna har tre tonsättare; Tim Hecker, Kode9 (Steve Goodman) och Ben Frost gjort musik och de visuella artisterna Piotr Jakubowisz, Marcel Weber (MFO) och Manuel Seoulveda (Optigram) skapat visuals och installationer. En för varje doft. Dessutom finns parfymerna till försäljning, antingen var för sig eller i en fin svart box som i sig är ett litet konstverk.

    Att vandra in i installationen Ephemera är en förflyttning in i ett tillstånd där ljud, ljus och doft samverkar på mycket individuella plan. Var och en som rör sig genom de olika rummen bär med sig minnen och känslor som apteras och frigörs och varje upplevelse är helt säkert unik. Ingen kan gå här utan att beröras.

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.