Max Weber

  • Myternas betydelse – med utgångspunkt i Ramsundaristningen

    Det finns många tecken på att det västerländska samhället är i kris. En materialistisk och kommersialiserad värld har vuxit fram utan andligt liv, utan bakgrund och utan myter. Det verkar som att människan alltmer styrs av egoism, vilket leder till att individen blir vilsen och ensam, okänslig för sin miljö, sin kultur och sitt mytologiska arv. Den tyske sociologen Max Weber menade i början av förra seklet att samtiden karakteriserades av rationalism och intellektualism och framför allt av världens avförtrollning. Hans tanke var att om världen inte längre ter sig besjälad, om den inte längre styrs av en gudomlig hand, så riskerar människans liv att te sig tämligen meningslöst och etiska normer godtyckliga. Det som saknas hos den moderna människan är balansen mellan det rent materiella och de djupt humanistiska sidorna, mellan egoism och altruism. Denna balans kan dock människan själv skapa genom att söka sig tillbaka till sitt förflutna, till livets andliga möjligheter, till sitt inre. Och det förefaller som om gamla sagor och myter har en tendens att upprepa sig och återkomma även i vår rationella moderna tidsålder.

  • Politisk önskebrunn år 2014

    Stefan WhildeSå här i sluttampen på detta nådens och dådens år – som är hästens år med kinesiska mått (ett tecken som undertecknad för övrigt är född in i) – kan det kanske få vara på sin plats att kasta ett och annat mynt i den politiska önskebrunnen.

    Året har varit dramatiskt med EU-val såväl som riksdagsval här på hemmaplan. Nya partier, som t ex Enhet och Fi, har stuckit upp och rört om i debatten på ett i varje fall stundtals spännande och uppfriskande sätt. Mer etablerade partier har fallit in i något slags dvala, kanske backat in i framtiden som rostiga Volvos eller valt sida i blockpolitiken och på så vis cementerat den ytterligare.

    När jag nu öppnar plånboken ser jag att det ligger sex mynt i myntfacket. Det borde rimligtvis och enligt matematikens alla regler och förordningar räcka till just sex önskningar. Så här kommer de, en efter en.

    1. Sverige har fått en minoritetsregering bestående av S och MP med beroendestöd av ett relativt blygsamt, sett till valresultatet, Vänsterparti. Detta i första hand på grund av själva valresultatet givetvis, men också till följd av en sedan många år tillbaka låst blockpolitik med förstelnat vänster-höger-tänkande (vi-mot-dem); en situation som alla etablerade partier bidragit till. Jag önskar att den svenska blockpolitiken luckras upp och att friska tvärpolitiska samarbeten inleds på kort och lång sikt.

  • Det var Martin Luther som räddade den katolska kyrkan. Intervju med Sebastiano Vassalli

    Sebastiano Vassalli Foto Gian-Luca Rossetti En av de mest intressanta romanförfattarna och historikerna i Italien är Sebastiano Vassalli. Han har givit ut ett femtiotal böcker sedan början av 1960-talet men ingen av dem har översatts till svenska. Trots att ämnena verken behandlar borde vara intressanta även för en svensk publik. Jag träffade Vassalli under Festivalen för det italienska språket i världen som ägde rum i oktober.

    Jag läste och analyserade dina böcker när jag, på 1970-talet, var student på universitet i Rom. Jag minns dina studier om det så kallade ”nya avantgardet”, studier som jag hört du ångrar nu.

    - Nej inte riktigt, fast jag stannade inte där utan gick vidare. Den italienska litteraturen föddes ur avantgardet, från Dante till Dolce Stil Novo, ”den nya ljuva stilen.” Men Dante tröttnade på det och vi finner spår av detta även i den Gudomliga Komedin när poeten kritiserar en annan stor poet, Guido Cavalcanti, för sina estetiska och filosofiska ställningar.

    Du har skrivit ett mycket stort antal intressanta böcker men ingen av dem blivit utgivna i Sverige. De som känner till den italienska litteraturen betraktar sannolikt detta som en skandal. Så, för att göra dig mer bekant till den svenska publiken skulle jag vilja börja med att tala om din senaste bok Terre selvagge, “ Vilda länder.” Boken handlar om bataljen mellan Cimbrernaoch teutonerna på ena sidan och romarna på den andra. Slaget ägde rum vid Campi Gaudi ( Raudiska fälten) året 101 före Kristus, en kamp som bl.a. den italienska målaren Tiepolo ville minnas i sitt verk La Battaglia di Vercelli (Slaget vid Vercelli ). Berätta lite mer om den här boken.

    - Det handlar om en av den antika världen viktigaste händelserna, som dock helt glömts bort. Jag vet inte varför men det är som att det ligger en bannlysning över det hela. Det handlar om någonting, ett slag, som hade kunnat ändra den västerländska historien om sakerna hade gått annorlunda. Striden som drabbade den forna Rom åtminstone lika mycket som kriget mot Hannibal (det andra puniska kriget) som ägde rum 100 år tidigare. Hannibal var farlig därför att han var en strateg och en politiker. Han hade elefanterna, men man vinner inte ett krig med bara elefanterna.
    Cimbrerna och teutonerna var militärt enormt mycket starkare än Hannibal. Romarna vann tack vare Gaius Marius som ansågs vara den rätte mannen att möta den nya och stora faran som hotade Rom. Marius fick med sig män även ur de lägsta klasserna och därigenom förvandlades krigshären från medborgerlig till en yrkeshär. Därefter slog han teutonerna vid Aquae Sextiae (Aix-en-Provence) 102 f.Kr. och Cimbrerna på Raudiska fälten vid Vercelli 101 f.Kr. Rom var nu räddat. Men sedan, kanske därför att Gaius var en folktribun och inte en patricier (adelsman), fick han ingen uppmärksamhet i Rom, tvärtom föll han så småningom i glömska.

    Det som är viktigt att komma ihåg är att delar av dessa besegrade arméer kom från Skandinavien och därför också från Sverige. Det finns fortfarande ortnamn och språkliga kvarlevor av dessa invasioner i bergstrakterna kring Asiago.

    Kärleken till dina hemtrakter nära Novara måste ha haft en stor betydelse i ditt liv.

    -Jag vet inte, jag skrev böcker som handlar om Italien i sitt helhet. Men jag kunde inte avstå från att skriva om det som skedde utanför mitt fönster. Romanen La Chimera (Chimären) berättar om den tid när spanjorerna tog makten över Milanos Storhertigdöme, men boken handlar också om den politiska situationen i Rom. En annan historisk roman är Marco e Mattio (Marco och Mattio) och berättar om Venedigrepublikens dekadens och fall. Jag fortsatte med att berätta om andra städer som Florens i början på 1900-talet, och om maffian mellan 1800-1900 talen. Oc i en kommande bok skriver jag om Neapel. Jag kan därför säga att jag skrivit en historia över Italien.

    Romanen La chimera har blivit en succé…

    La battaglia di Vercelli av Tiepolo-Ja, den blev översatt till flera språk, bland annat till danska. Den handlar om perioden då inkvisitionen kommer tillbaka för en kort tid, därför att den riktiga inkvisitionen egentligen ägde rum under medeltiden. Med hjälp av Martin Luther och hans schism med den kristna kyrkan händer någonting som kan verka konstigt för många.

    Det är tack vare Luther som Romskyrkan finner sig själv igen och förnyas. Utan Luther hade den fortsatt vara en strålande renässansmonarki men inte överlevt dekadensen. Det är i och med det Tridentinska kyrkomötet (1545-1563) som inkvisitionen kommer tillbaka, fast den här gången för bara några år. Därför att dessa bålen av häxor och oliktänkande var konstiga saker även för den där tiden. Jag menar att utan Martin Luther hade påvarna inte funnits.

    Ärkebiskopen Antje Jackelén sade en gång att Luther hade räddat kristendomen...

    -Jag tror faktiskt att hon sade någonting fantastiskt även om, tack vare Luther, har kristendomen åter blivit katolsk! Detta är någonting som ur ett historiskt perspektiv inte går att bestrida.

    En fråga om en annan bok, en biografi över en italiensk poet Dino Campana, La notte della cometa, “Kometens natt”. Jag måste erkänna att Campana med sitt Canti Orfici “ Orfiska sånger” var, tillsammans kanske med Rimbaud och Lautrèamont, min ungdoms kokain. Kan du berätta om boken?

    -Ja, jag älskar Dino Campana. Det är en kärlek till sin poesi men också en medkänsla över allt det som han, mot hans vilja, gick igenom. Och detta inte bara för att han blev instängd på ett mentalsjukhus, utan också därför att han inte var tokig. Hans familj ville inte ha honom, han var ett oönskat barn som utsattes för ett oerhört våld under hela sitt liv. Familjen byggde en bur av lögner omkring honom.

    Det finns böcker skrivna av medlemmar i Campanas familj som berättar om hur han redan som femtonårig blev drabbad av “en andlig sjukdom”. Jag tror inte på andliga sjukdomar, jag vet att den mentala sjukdomen finns och har dunkla orsaker, men detta har ingenting med andligheten att göra.

    Jag har forskat kring Campana och hans privata liv under många år. När han var 18 år, det vill säga tre år efter den “andliga sjukdomen,” tog Campana studenten, inte på sin lilla bys gymnasiet, utan på Liceo D'Azeglio i Turin, ett av Italiens mest krävande gymnasier. Strax efter väljer han studera som officer på militärskolan i Modena! Jag hittade dokument på statsarkivet i Florens.

    Ja, nu hade han “konstiga” beteenden, men hur kunde en dåre klara en militär disciplin? Dino Campana var en stor poet som fick leva helvetet på jorden tack vare hans borgerliga och grymma familj!

    Dino Campana och hans fästmö Sibilla Aleramo blev aldrig översatta till svenska...

    Om Sibilla Aleramo har jag ingenting att säga men om Campana... vad ska jag säga, det är synd för svenskarna som missar en så betydande skald. Ja, det kanske är svårt att översätta hans musikalitet, men det är inte ett tillräckligt bra skäl. Campana finns på olika språk, inklusive tyska och tjeckiska!

    Den sista frågan. Kan du berätta något om boken du håller på att skriva?

    - Nej det ska jag inte göra. Den kommer att handla om Neapel. Sedan är jag italienare och därför vidskeplig, så måste du vänta på att boken har kommit ut.

     

    Guido Zeccola

     

     

     

     

     

     

  • Litteratur: Sandro Veronesi; De förflutnas makt

    Lödigt ordflöde om ett hemligt öde

    Sandro Veronesi. Foto ContempoSandro Veronesi
    De förflutnas makt
    Översättning Malin Emitslöf
    Contempo

    Det är i ordens flöde mystiken ligger dold, kan jag sitta och tänka i början av berättelsen. Gestaltningen kommer säkert att visa detta. Jag litar på Sandro Veronesi utifrån hans tidigare litterära prestationer. Jag läser in mig, trevar i tryggt vardagsläsåkande och noterar dock redan en smått motsträvig oöverskådlighet. Finner snart en intrig som lösgör sig ur ordbygget. En man i sina bästa år, lever på bra. Har det fint. Gianni Orzan. Är barnboksförfattare. Får pris. Plötsligt en kväll hamnar han i en svarttaxi av vilket följer häpnadsväckande ting.

    Man känner att lugnet som etablerats, det ordinarie levnadsrumsterandet som preciserats, därtill den sociala anamnesen och historiken, uttryckt i perspektiv av den medelklassliknande vardagen, skall rämna.

    Det pinnar på. Det går bra. Lite ordrikt är fortfarande känslan, men ändå så här i början omsorgsfullt upptrappat och sakta omslutande. Veronesi skriver målande bra. Rustikt hantverk med inslag av bländande prosa helt enkelt. (Men återigen: Lite mycke' prat ibland)

  • Vårt behov av myter. Om Michel Tournier

    Michel Tournier. Foto WikipediaMichel Tournier, ”sagoberättaren från Cheuvreusedalen”, född i Paris 19 dec. 1924, studerade litteratur och filosofi vid Sorbonne och universitetet i Tübingen, där han tidvis undervisade. Genom sina föräldrar blev han tidigt initierad i ”germanistik”. 1946 var han en av de första fransmän som återvände till ett arbete i Tyskland. På femtiotalet var han verksam som radio- och TV-producent samt förlagsredaktör. Passionerad amatörfotograf. Sedan 1972 medlem av Goncourakademin.Trött på Paris, stadens larm och intriger, drog han sig tillbaka till en gammal prästgård i den lantliga byn Choisel i Cheuvreusedalen.

    Tournier debuterade sent, vid 42 års ålder. Det skedde med den väl förberedda romanen Fredag eller den andra ön (Vendredi ou les limbes du Pacifique 1967), belönad med Franska akademiens stora romanpris. Här möts, liksom i hans fortsatta författarskap, ytterligheterna, motsatsparen, dualismen, vitt och svart. Berättelsen är en lekfull, parodisk omdiktning av Defoes kända roman. Robinson Crusoe, resenären, den ensamme kolonisatören och organisationsmänniskan, förkroppsligar det borgerliga, puritanska idealet. Nu blir det i stället Fredag, den bofaste, som tar initiativet. Han står för barnet, oskulden, det oförutsägbara, det gäckande skrattet, känslornas utlevelse, harmonin med naturen, det vilda i motsats till det civiliserade. Upplösningen är något oväntat och ironisk: Fredag blir revolutionär, medan Robinson till slut blir ett med atollen och elementernas strid. Han stannar kvar på ön Spéranza tillsammans med en skeppsgosse (Torsdag) från ett räddningsfartyg. Berättarglädjen och humorn går inte att ta miste på. Romanen blev snart en kultbok och klassiker för gymnasister. Tournier hör jämte Camus och Saint-Exupéry till de mest lästa författarna i franska gymnasier.

  • Utställningen “LUCE- L’immaginario italiano” och dagens italienare

    I början var LUCE en liten privat firma skapad av journalisten Luciano di FeoFör att fira ett 90års-jubileum äger en viktig utställning rum mellan 4 juli - 14 december 2014 på Vittoriano i Rom, en utställning om institutet LUCE “L'Unione Cinematrofica Educativa” (Pedagogiska filmförbundet).

    Utställningen LUCE (ordet “luce” betyder ljus på italienska) samordnades av institutet LUCE i Cinecittà och Gabriele D’Autilia och Roland Sejko var konstnärliga direktörer.

    Utställningen LUCE är en lång resa genom ett flöde av bilder, en fascinerande och berusande färdväg genom ett rikt bildarkiv av filmer i stånd att berätta om dröm och verklighet i ett så komplext och mångfacetterat land som Italien.

    Utställningen täcker en tidsperiod som går från Fascismen till slutet av 1960-talet.

    LUCE är världens äldsta institution för främjandet och diffusionen av bilder i pedagogik- och bildningssyfte.

  • Litteratur: Tuomo Haapala; Staden som scen

    Ljus över landet

    en tur genom Tuomo Haapalas fantastiska föreställningarTuomo Haapala
    Staden som scen
     MORMOR

    November är en onödvändig månad, det beror på det STORA mörkret, natthimlen är sotsvart, dagen är både tonlös och vardagsgrå, det skymmer redan på morgonen, det blåser, det verkar regna oavbrutet och det slutna grå slår rakt in i ansiktet. För varje dag åldras storeken, liksom de obetydliga hallonsnåren, som är gömda i drivor av löv; visst det finns rester av liv, två maskrosblad och fyra blommande tusenskönor.

    Då behövs, mer än någonsin, människor som Tuomo Haapala, en levande allkonstnär, han kan kalla sig lite allt möjligt, komponist, musiker och regissör, det känns inte rätt att stänga in honom i ett fack, eller etikettera honom.

    Han gör det oväntade möjligt, han känner inte till ordet omöjligt, han talar inte om hinder och inskränkningar, han talar om lösningar oh möjligheter. Och så vill han tänja gränserna eller överskrida dem. Ledorden är samarbete och fantasi, det är sant, brist på fantasi är en stor fara och ett tecken på ett samhälles förfall. Därför är Tuomo Haapala så livsviktig i vår tid!

  • Elsa Laula Renberg. En symbol som första samiska aktivist och kvinnliga politiker

    Elsa Laula RenbergMitt var landet i forntid, bevara mitt folk i framtid  (Samiskt ordspråk)

    Elsa Laula Renberg, oftast kallad endast Elsa Laula, är för många samer, främst för samiska kvinnor, förebild och symbol som första samiska aktivist och kvinnliga politiker. Hon föddes den 29 november 1877 i Tärnaby i Sverige och dog den 22 juli 1931 i Brønnøy i Norge. Laulas far var norsk renägare från Hattfjelldal i Nordland fylke och modern var svensk medborgare. Efter giftermålet bosatte sig föräldrarna på Gardfjäll i Tär i Tärnaby Storumans kommun, i södra Lappland. Laula utbildade sig efter realexamen till barnmorska. Hon gifte sig år 1908 med Tomas Persson Renberg.

    Lappska Centralförbundet bildades redan 1904 på Skansen i Stockholm och där blev Elsa Laula ordförande. Men förbundet fick inte ett så långt liv på grund av bristen av ekonomiska resurser.  
    Vid landsmötet i Östersund 1918 återuppstod Centralförbundet med Torkel Tomasson som ordförande. Även detta förbund avsomnade bl.a. på grund av pengabrist.

  • Intervju med Boutros Boutros Ghali

    Boutros Boutros GhaliFN:s före detta generalsekreterare ger oss sin syn på den aktuella egyptiska inrikes situationen.

     

    Vad är er syn på Egypten efter fallet av det Muslimska Brödarskapet?

    - Trots att det muslimska brödarskapet förlorade makten, exploderar varje dag en bomb här eller där. De som mördar är egyptier och de som dör är egypter. Men en annan än värre tickande bomb är den demografiska explosionen. Varje år ökar vi med en million invånare! Hur ska vi kunna ge alla dessa mat, utbilda dem och ge dem hälsovård? Enbart i Kairo är vi numera 20 miljoner! Det är ett problem regeringen måste ta itu med.

     Varför har det i Egypten – framförallt inom utbildningen – gått utför så mycket?

  • Jan Opletal, Sammetsrevolutionen och en tusenbladig bakelse

    Jan OpletalSlovakien utropade sin tyskvänliga självständighet från de tjeckiska länderna Böhmen och Mähren den 14 mars 1939, och redan dagen efter ockuperades dessa av Nazityskland. Böhmen och Mähren blev därmed tyskt protektorat.

    År 1939 höll Jan Opletal att utbildas till läkare i Prag. Den 17 november samma år mördades han under en antinazistiskdemonstration.

    Sedan år 1941 minns nästan hela världen och nästan varje år Jan Opletals död och även cirka 1200 sedermera anonymiseradestudenter som deporterades till olika koncentrationsläger, genom att högtidlighålla International Students' Day, som på svenska kallas Internationella elevdagen.

    I Sverige är så gott som varje kalenderdag utsett till en temadag.  Den 17 november är således både Internationella prematurdagen. De prestigelösa dag, Napoleonbakelsens dag, Internationella elevdagen och beroende på vilken veckodag den 17 inträffar, även Dödshälsningsdagen och Världsdagen till minne av trafikoffer. Att Napoleonbakelsens dag är den mest omtalade denna dag, är dessvärre ett faktum, men konstigt är det inte, eftersom som Brecht uttryckte det i den odödliga ”Die Dreigroschenoper”, ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral!” (Först kommer käket, sedan moralen!)

  • Teater: Ankarbarnet; Regi: Judit Benedek

    En komisk tragedi

    Maria Alm Norell, Zoe Tounta, Jonas Sjögren. Foto Teater DeVillAnkarbarnet
    Manus: Judit Benedek och Johan Bössman
    Regi: Judit Benedek
    Musik: Jonas Sjögren
    Kostym: Caroline Romare
    Koreografi: Nina Åkerlind
    I rollerna: Maria Alm Norell, Zoe Tounta, Jonas Sjögren
    Teater DeVill i Stockholm

    ”Ankarbarnet” har haft premiär 7 november på Teater DeVill i Stockholm. Föreställningen kommer efter premiären att turnera runt om i landet .

    Ämnet för den här pjäsen är ensamkommande flyktingbarn som har kommit under olika förutsättningar. Publiken får stifta bekantskap med tre unga flyktingar vars situation och bakgrund ter sig helt olika.

    Deras möte äger rum på en järnvägsstation där Jasmin (Maria Alm Norell) väntar på sina föräldrar, som har skickats iväg till Sverige av sina föräldrar .Efter många år får efter många år kontakt med dem genom ett mobilsamtal.

  • Vet nagon hur det gick för "brassen"i fotbolls-VM i somras?

    Eva-Karin Josefson

    Jag brukar nogsamt undvika sportevenemang i TV. Av misstag rakade jag jag hamna i en uppgörelse pa liv och död mellan Brasilien och Colombia? Jag tvingades bevittna en scen som jag aldrig kommer att glömma.
     En spelare ur det brasilianska laget, som spelade pa hemmaplan - Brasilien  hade satsat stora resurser för evenemanget- var just pa väg att lägga mal. I närbild visades hur en spelare ur det Colombianska laget överföll honom bakifran  och med en välriktad spark i ryggen fällde honom till marken. I närbild visades¨hans ansikte; förvridet av smärta och av  insikten om att hans liv kanske i ett slag förändrats. 
    For en gangs skull följde jag idrottsreportagen i dagstidnigarna och förväntade mig ett ramaskri. Bort det!
    En kvinnlig idrottsrepoerter  i DN konstaterade skadeglatt  att det brasilianska laget  nu förlorat sin bästa omslagsgosse (i själva verket lokomotivet i fotbollslaget). I en annan tidning visades i närbild hejdlöst gratande brasilianska askadare, främst unga kvinnor

     En skribent i en svensk dagstidning klagade i somras över att sportjournalister fick en gedigen utbildning för sitt skrivande i motsats till kulturskribenter.

  • Kista Världsmusikfestival 2014

    MUSIK. Kista Världsmusikfestival är ett fyrverkeri av färg, konst, dans, kultur och traditioner. Dessutom på ett språk som alla förstår - musik! Årets festival kommer att belysa den finska kulturen via en rad artister från Finland. Artister: Hossein Alizadeh Trio Kantele Trio Rana Mansour Kolonien Maria Kalaniemi & Arto Järvelä Maxida Märak TangoMania www.kistaworldmusic.com
    Kista Världsmusikfestival 18-22 november Kryptan, Kista kyrka Husby Träff Reactor ungdomsgård i Husby/Kista Studion, Kulturhuset i Stockholm Sverigesalen, Kista Träff
  • Ett liv i förnekelse

    Vem känner inte till Gaetano Donizettis musik, exempelvis "Kärleksdrycken", "Lucia di Lammermoor" och "Don Pasquale"? Hans verkförteckning omfattar ju över 660 musikaliska verk varav ett sjuttiotal operor. Han var också verksam som dirigent och företog många Europaresor under sina trettio år som yrkesverksam.

    Donizettis verk har för många musikälskare världen runt rönt lika stor uppskattning som musik av Mozart, Rossini och Bellini, medan operaeliten har tenderat att nedvärdera den.

    Men vem var människan bakom musiken? Vad påverkade honom och gav honom skaparkraft?

    Gaetano Donizetti föddes i en källare i Bergamo den 29 november 1797. Fadern, Andrea Donizetti, arbetade i en panthandel och modern Doenica Nava-Donizetti hjälpte till att försörja familjens sex barn som väverska.

  • Morgonrodnad av Göran af Gröning

    Göran av GröningDet är morgonkallt. Jag sitter i min skrivarstol och stirrar in i mörkret. Jag är eländig till mods, som alltid efter en ny texts påbörjan, och därför är det svårt för mig att vara ensam med mina tankar. Det är egentligen inte några tankar; det är minnen som hemsöker mig i mitt svaghetstillstånd och skänker mig en livstrött stämning.

    Att göra sig förtrogen med hela verkligheten!

    Den grundläggande enligheten som delar allt!

    En ton flyende som minnet precis som tidvattnet bär sinnet.

    Och mästarens ord kommer från Gunnar Björling:

    ”[…] en knutpunkt vila, vågs ingång, droppes sammansmältande

    med tidlös-, oceanlikheter

    – vårt ord – vårt liv!”

     

    (1)

    Tanken är kvävande – krävande. Men den har en tvilling som är värre: den söker mig inte alls, den flyr från mig, bort genom andra, bort genom tanke efter tanke, med ett rop som inte erinrar mig om mitt namn utan bär en lättnad över att jag inte finns. Hör att det regnar utanför, kraftigt. Det ger en lättnad. Förnimmer i minnet en vetenskapsteoretisk ståndpunkt att man när allt kommer omkring bara kan känna sig säker på existensen av det man själv varit med om. I så fall måste det vara mycket få personer som känner sig alldeles säkra på att jag existerar klockan 02.10 på morgonen. I varje fall så har regnet upphört där ute och fönstret är mörkt och tomt, gatorna utanför mörka och tomma. Tömda som jag.

     

  • Livsgleden

    Innledning

    fågelDet er krigstider. Kunsten og kulturen har oppgangstider. At kunsten og kulturen profitterer på at det er vanskelige tider, er ingen sjokkerende nyhet. Under den første verdenskrig, for eksempel, trakk kinoene fullsatte saler, for scener fra slagmarken ble vist på lerretet. Usmakelig? Ja, i høyeste grad; krig og krigføring oppstår ikke på grunn av at noen mennesker mister besinnelsen; de er alltid resultat av at det er kollektiver som ønsker og vil gå til krig. Derfor er det slik at krig er organiserte mord, og organiserte mord er uttrykk for det aller verste som kan skje i menneskelivet. Dermed er det sant å hevde at i nåtiden har livsgleden trange kår.

    Om emosjonenes(følelsenes) funksjonelle roller

    Det er når tidene svinger at våre indre overbevisninger, der følelser utgjør sentrale element, blir satt på prøve. I skarp motsetning til det å hevde at en stabil verdigrunn er av stor betydning for mennesker, så er det gjerne slik at i dagens samfunn oppfatter en at all henvisning til en fast grunn er uten innhold eller tyngde, eller at det tydes som en billedlig framstilling av nåtidens bunnløse grunner. Sagt og ment med andre ord: Å leve et liv ute på de bunnløse grunner er å kjenne at en raser ned i et stort hull med porøse vegger, og at en bare faller og faller. Fra underholdningskulturen kommer det ingenting godt; der det skulle ha vært ånd og brød er det kun steiner, som tynger deg ned: Retningen for livsgleden er opp.

  • En hundra år gammal kyla

    Elisabet LunhgaDet var ett tag sedan vi lämnade motorvägen. Nu slingrar vi oss fram på små vägar mellan solbelysta fält. Säden gungar sommargrön i julihettan och vi letar med hjälp av karta och GPS efter vårt mål. Välmående byar glimtar förbi och fält fyllda av stela vita blommor i märklig form. Blommor av trä. Vita kors. Så finner vi platsen i norra delen av landet som enligt en av dess presidenter inte går att styra då här finns mer än tvåhundra sorters ost.

    Vi parkerar och lämnar bilen, går ut i värmen. Det blir en promenad längs vägen innan vi ser skyltarna. På flera språk informerar de oss om faror och ger oss kunskap. En kall hand tycks leta sig in i bröstkorgen och krama om hjärtat. Lämna inte stigen. Alla granater är ännu inte funna; det kan finnas levande kvar. Plocka inte upp något som ser ut som ben eller sten. Alla döda är ännu inte funna; ge dem en chans till gravfrid.

    Stigen går in i skogen och vi följer den noga. Marken är genomborrad av gropar och hål, överallt runtomkring oss. Djupa gropar i vars botten nästan hundraåriga träd växer. Jord och mossa är perforerade och påminner oss om granatkrevader, kratrar, krig.

  • Litteratur: Karin Ahlin; Inte vara rädd!

    Karin Ahlin. Foto Max PalmSom en kardborre sitter den fast

    Karin Ahlin
    Inte vara rädd!
    Alfabeta

    Tiger är rädd, ensam och osäker, han väntar på sina föräldrar, som är och handlar. Han vill inte vara ute, han vill inte vara inne. På något sätt vågar han inte vara någonstans. Då kommer grannen förbi, Farbror Taxen, han har blivit av med sin röda hatt. Taxen föreslår att de letar tillsammans, först i Tigers hus, möjligen kan han ha glömt den där. De letar överallt, även på läskiga ställen, som i källaren och i klädkammaren. 

    Tiger säger hela tiden att han inte är rädd, han upprepar dessa tre ord, som en enformig papegoja i sångnöd. Kanske är det så att Tiger är lite rädd, överallt, men när han säger orden, inte vara rädd, då blir han mindre rädd. När de gått tillsammans hem till Taxens hus för att leta, visar det sig att även Taxen är rädd. 

    Då känns det genast lite bättre när de kan vara rädda tillsammans. Genast när de kommer till Taxens hus, hittar de hatten och blir fulla av lek. Så går Tiger hem till sitt, just när han satt sig i fåtöljen med ett glas mjölk, kommer mamma och pappa hem, de är lite sena.

    Då säger Tiger att det gör ingenting, han tycker om att vara själv. Så säger han säkert för att föräldrarna inte ska bli oroliga, när de ska handla nästa gång.

  • Litteratur: Jonas Gardell; Livet suger och sen dansar man disco!

    Träffsäkert, allvarligt och roligt från Gardells Twitterskörd

    Lars Jonas Holger Gardell Foto Thron UllbergJonas Gardell
    Livet suger och sen dansar man disco!
    Norstedts

    Det är ingen överdrift att påstå att Jonas Gardell är en av Sveriges mest välkända kulturpersonligheter. Sedan debuten med ”Passionsspelet” 1985 har hans energi verkat så gott som outtömlig. Gardell har kommit ut med ett stort antal romaner, dikter, essäer och manus till filmer och Tv-serier, allt vid sidan av sin karriär som en av Sveriges mest populära ståuppkomiker. År 2007 resulterade även hans intresse för teologi i ett hedersdoktorat vid Lunds Universitet. På senare år har Gardell, som alltid kämpat för homosexuellas rättigheter, mest uppmärksammats för romansviten om AIDS-epidemin på 1980-talet ” Torka aldrig tårar utan handskar” som också gick som Tv-serie på SVT.

    Utöver allt detta har Jonas Gardell också skrivit flitigt ute på nätsajten Twitter och han har tre år i rad utvalts till Sveriges framgångsrikaste twittrare. ”Livet suger och sen dansar man disco” är den tredje samlingen av ett urval ur Gardells twitterskörd och de korta kommentarerna, skämten och elakheterna är lika roliga, slagfärdiga och ofta allvarligt menade som alltid. Det är en stor konst att kunna få mottagaren att rycka till, skratta eller gråta med bara hundrafyrtio tecken till sitt förfogande, men Gardell lyckas alldeles utmärkt. De korta insiktsfulla, rätt så fräcka skämten som inte skonar någon, inte minst gäller detta honom själv, når fram direkt och jag skrattar ofta högt när jag läser Gardells kommentarer om allt från politik till Schlagerfestivalen och hans vardagsliv med Mark Levengood. Gardells öga är skarpt och hans penna är vass och i ” Livet suger och sen dansar man disco” kan man hitta korta citat som ibland kan mäta sig med en av genrens gamla stormästare, Oscar Wilde.

  • Tidskrifter; TYR Vol 4

    Frisk energi och högerradikalism

    tyr 4Buckley, Joshua & Moynihan, Michael (Red)
    TYR Vol 4
    Ultra Publishing

    Ett grundläggande problem för intellektuella reaktionärer är att deras motstånd mot utvecklingen lätt reduceras till reaktivt gnäll. Besök på sidor som Avpixlat, Fria Tider och Flashback kan tjänstgöra som varnande exempel. Detta ligger förstås i begreppets natur: där radikalen vill framåt och agerar, vill reaktionären bakåt och tvingas reagera. Därmed hamnar reaktionären lätt i en position där denne hela tiden tvingas försvara det samhälle denne nyss var emot: liberala principer gentemot kulturradikal relativism, hädelsen gentemot kränkta muslimer, välfärdssamhället gentemot nyliberala privatiseringar och så vidare.

    Detta gör att det reaktionära lätt blir en magsur hållning snarare än en sammanhållen ideologi med konsekventa mål att sträva efter, och innehållet blir därefter: visst kan den ständiga klagan på allt och alla vara upphov till en och annan syrlig lustighet, men intellektuellt blir det hela lätt sterilt – ett reaktivt gnäll, som sagt, med ”tillbaka” som ett inte särskilt upphetsande mål, som därtill sällan är genomförbart. Tidens pil leder som bekant framåt.

    På ett område är dock den reaktionära hållningen, i sin allra vidaste bemärkelse, en oundgänglig tillgång för en kultur stadd i ständig utveckling: den historiska tillbakablicken. Förstå mig rätt: naturligtvis kan en god historiker gärna vara socialist eller liberal. Men någonstans bland sina dagspolitiska fördomar bör denne ändå bibehålla det i grund och botten reaktionära intresset och respekten för det förgångna.

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts