Jakt

  • Stort tonsättarstipendium till Jesper Nordin

    MUSIK. Jesper Nordin tilldelas ett av Sveriges största tonsättarstipendier – Järnåkerstipendiet på 100 000 kronor – för sitt kammarmusikverk Pendants. Juryns motivering lyder: "I Jesper Nordins verk Pendants, kastas vi omedelbart in i en nästan improvisatorisk ljudvärld, en värld som man vill stanna kvar i. Jesper Nordin har en rik palett av färger, emotion och känslighet. Musiken är varierad från det mest ömsinta vackra, till det mystiska och dramatiska. Jesper Nordin lämnar aldrig lyssnaren oberörd, hans ständiga nyfikenhet inför klanger och ljud för lyssnaren till en känsla av oändlighet."
    Stipendiet delas ut den 5 januari 2015 vid den årliga konserten till Erik Järnåkers minne i Kungl. Musikaliska akademiens Stora sal på Nybrokajen 11.
    Vi samma tillfälle får även tre unga stråkmusiker motta var sitt stipendium. Det är violinisten Ylva Larsdotter, cellisten Erik Uusijärvi och kontrabasisten Per Björkling.
  • Levande julkrubba i Västerås

    RELIGION. Följ med Maria och Josef till Betlehem och natten då Jesusbarnet föddes. Hör Mariakören sjunga och möt de tre vise männen, herdar och Herodes. På Bondtorget 6 jan 2015 kl 16.00, bjuds på ett dramatiserat julspel med levande djur, kör och eldar. Svenska kyrkan Västerås
  • Ett teckenspråk som förklarar världen

    Öyvind Fahlström

    Det finns flera svenska kulturella aktörer som fått minst lika mycket uppmärksamhet internationellt som hemma i Sverige, och dit kan man räkna konstnären Öyvind Fahlström. Man kan leta efter gemensamma tecken hos dessa konstnärer, stildrag etcetera som går hem bättre i andra kulturer, men som vi på något sätt är blinda för i Sverige, men troligast är att det skiftar med tiden. Att influeras av och passa in i sin omgivning är inget givet, men man väljer sina inflytanden och referenspunkter, och därmed sin stad och sin kontext.

    Öyvind Fahlström använde sig av, och experimenterade med, flera olika tekniker och stilar. Hans bildvärld uppstod ur en politiskt stark ideologi (han var Marxist) och den inställningen att konst ska, och faktiskt kan, förändra samhället. Han insöp världspolitiken på ett personligt plan, identifierade sig med den omgivande samtiden.
    Denna konstnärs scen var världen, och hans språk utvecklades till att bli ett teckenspråk med vilket han ville förklara denna värld. Kanske är det först då man utvecklar ett sådant språk som man kan kommunicera över de nationella gränserna. Fahlströms bildspråk influerades förvisso av den samtida konstscenen i New York, men hade även en surrealistisk dragning som snarare påminner om Duchamp och mer esoteriska, europeiska bildvärldar, och man lockas att betrakta hans internationalitet, hans gränsöverskridande som mer av ett estetiskt slag.
    Fahlström levde i en tid då akademismen var jämförelsevis svag, och därför var möjligheterna till lekfullt sökande över gränser större.
    Han försvarade bland annat serien som konstform, en teknik vars influenser är tydliga i hans målningar, men ständigt återkommande politiska teman gjorde även att han kritiserades för att ägna sig åt propaganda eller plakatkonst.

  • Litteratur: Per Holknekt och Markus Lutteman; Per Holknekt 1964 -2014

    En självbiografi som en berg- och dalbana

    Klarsyn och naivitetPer Holknekt och Markus Lutteman
    Per Holknekt 1964 -2014
    Norstedts

    “Jag åkte ut till Ingarö och satte mig på bryggan och metade. Och där blev jag kvar. Det kändes inte som att jag gjorde så mycket annat de där fyra månaderna. Metade. Och drack öl.

    Lena hade en show på Cirkus och var borta flera kvällar i veckan. Själv satt jag i min ensamhet på bryggan och tyckte synd om mig själv. Sommargästerna hade åkt hem, kvällarna blev mörka och kyliga. Jag drack öl med allt tätare intervaller och tycke ännu mer synd om mig själv. Aldrig var det någon som bekräftade mig. Inte på jobbet. Inte hemma. Allt jag begärde var att ibland få höra ord som: “Du är bra, Per” eller “Du duger som du är”. Men alla bara letade fel.

    Alkoholen hindrade mig från att finna brister hos mig själv, men underlättade för mig att hitta dem hos andra.”

    Upp som en sol, ner som en pannkaka

    Per Holknekts livshistoria är en “rags to riches story” som sedan slår i backen och går tillbaka till “rags” igen. Hemlös, alkoholiserad, drogberoende, utfattig … Som Per själv uttrycker det: inte en krona är kvar, allt bortspelat. Inte en fickludd kvar.

    Sedan följer en ny “rags to riches story” --- och den blir ännu bättre, för alla älskar en comeback. Och alla älskar Per Holknekt. Alla älskar hans modemärke Odd Molly. Alla älskar det fina kändisparet Per och Lena Philipsson. Sedan slår backen i igen, och … ja, det går inte så långt som till “rags” men nästan. Alla älskar inte Per längre och efter otroheten mot Lena Ph verkar han vara medias och folks hatobjekt nummer ett. Ett ännu större problem är att alla inte älskar Odd Molly längre. Hon har gott från udda till mainstream och försvunnit i den anonyma mängden av modemärken som alla försöker vara coolast på samma sätt.

  • Litteratur: Bodil Jönsson; Silver

    Årsringar är något att vara stolt över

    Bodil JönssonBodil Jönsson
    Silver
    Illustrationer: Robert Nyberg
    Brombergs

    Bodil Jönsson var en gång i tiden med i Fråga Lund. Nu sitter hon i Dalby och filosoferar och frågar sig själv en massa saker. Det är onekligen ett produktivt och intressant sätt att arbeta. Tio tankar om tid (Brombergs, 1999) var Jönssons stora genombrott som populärvetenskaplig författare.

    Bodil Jönsson har tänkt på begreppet tid sedan hon var fyra år. Nu, närmare sjuttio år, nås hon fortfarande av nya insikter. Silver är en uppföljare till Guld, och heter Silver inte för att den handlar om ”att tala” (ni vet, ordspråket: ”tala är silver”) och inte eftersom den är sämre än guld, utan för att det handlar om livets silverålder. Folk har samlat på sig sina årsringar, som Bodil Jönsson själv uttrycker det. I livets silverålder vill folk ha mer tid för det meningsfulla.

  • Jakt – kulturbefrielse eller traditionsboja?

    Åt du oxfilé igår ikväll? Carpaccio? Egengravad älgtunga? Hemstoppad salsiccia? Lammpaté gjord på vänner från Gotland? Själv åt jag en älgstek jag fick i julklapp av en äldre man som jagar i Småland. Han är friluftsmänniska med drömmar om primitivt pro-civilisatoriskt lantliv. Jag är den perfekta mottagaren för hans rov: ung kvinna som både har intellekt och kunskaper om gedigen matlagning. Jakten blir en alltmer vedertagen hobbysyssla och när jag i Svenska Dagbladet en av årets sista dagar läser om Kulturmannen versus Hemmafrun – apropå hur litterära samtal under året kretsat kring Lena Anderssons Utan personligt ansvar och Kristina Sandbergs triologi om hemmafrun Maj – slår det mig att jakten är länken dem emellan: mellan Kulturmannens längtan till det oförstört naturliga och Hemmafruns kulturellt betingade – biologiskt motiverade – plats bakom spisen. Paradoxalt nog kan jakten nämligen i sin ömsinta intention – ett kosmos bortom betongtillvaron – motivera brutalt dödande. Vissa hävdar också att den trendriktiga jakten genererar jämställdhet: nu tar kvinnorna över vapnen. Jag tog emot och tillagade älgsteken, och medan jag i vitt förkläde med spetsar skar upp det varma köttet funderade jag på hur jakten som maktutövande företeelse kan analyseras ur genusperspektiv. Vilken roll spelar i så fall kött och köttätande som sexuellt laddat? Om det handlar den här texten.

  • Carl-Heinrich von Stülpnagel – terrorist i tredje riket

    Carl Heinrich von StülpnagelNär Hitler inser att attentat mot honom den 20 juli 1944 i väsentliga delar organiserats i Paris av överbefälhavaren för det ockuperade Frankrike, generalen Carl-Heinrich von Stülpnagel, fräser Führern till Alfred Jodl och Walter Warlimont: ”Jag kan se hur den där dumskallen sitter i Paris och inte sysslar med annat än att underminera hemmafronten. Det är svinaktigt! Jag ville aldrig ha honom i Paris. Det vet ni…”.

    Om denne attentatsman, terrorist med dagens vokabulär, talas det sällan, trots att namnet är känt, ja välkänt. Åtskilliga oppositionsmän under det tredje rikets tid var och är fortfarande kända endast med sina täcknamn. Orsaken till att det kan vara svårt få ett samlat grepp kring oppositionen mot Hitlertyskland beror delvis på dessa anonyma terrorister, men framför allt på motsättningarna mellan å ena sidan officerarna kring Stülpnagel, Ludwig Beck och Claus Schenk von Stauffenberg och civilisterna kring Carl Friedrich Goerdeler och jesuitpatern Alfred Delp.

    Stülpnagel var en ”man av gamla skolan”, egensinnig och med en ”kulturprofil” som var förutsättningen för denne konservative generals opposition gentemot den nationalsocialistiska regimen. Carl-Friedrich von Weizsäcker fick 1942 ett brev från Stülpnagel där denne ber honom komma till Paris för att tala om relationen mellan kvantmekanik och filosofen Kant. Stülpnagel personifierade vad Madame de Staël skrev 1810 om den preussiske officerens två ansikten, det militära och det filosofiska.

  • Litteratur: Paulo Coelho; Alkemi - årskalender 2015

    Ett gott nytt år tillbringas i en gyllene orkidéskog

    Paulo Coelho igenPaulo Coelho
    Alkemi - årskalender 2015
    Illustrationer
    : Catalina Estrada
    Bazar

    Det värsta vi kan göra är att fly från striden. Det är värre än att förlora striden, för nederlaget kan alltid lära oss något, men det enda vi uppnår med att fly är att utropa vår fiende till segrare. Detta peppande citat från Pilgrimsresan inleder månaden mars, där temat är Mod. Varje månad har sitt tema och olika romaner som citeras.

    Juni månad har temat välsignelse och inleds för ovanlighetens skull med ett intervjucitat Inte ett romancitat. ”Morgondagen är den stora välsignelsen - att ha drömmar att förverkliga. ”Bilderna är intagande färgglada och symetriska. I en gul skog med lila orkidéer sitter två exotiska fåglar spegelvända mot varandra.

    ”Tomheten finns inte. En gigantisk värld döljer sig i vår själ och väntar på att bli upptäckt.” Manuskriptet från Accra.

    Här finns inte heller någon tomhet i bilderna, varenda millimeter fylls av färg och mönster. Kännare av gamla bonader i Sverige brukade kalla det horror vacui (rädsla för tomhet) men det är snarare levnadsglädje --- och valuta för pengarna --- som gäller. Varför ha det vitt och blankt när det finns sådana härliga mönster att fylla ut bakgrunden med?

  • Författarens vardag och litteraturens överlevnad

    Stefan Whilde”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – och det vore Ni säkert för god till. Ty Ni är troligen en bra och kanske begåfad ungdom, som blott gjort det mycket vanliga misstaget att förblanda intresse för litteratur med tro på egen skaparebegåfning. Jag återsänder här Edra dikter.”

    Detta är ett utdrag ur förläggare Karl Otto Bonniers berömda refusering från 1914. En okänd diktare fick sina drömmar vingklippta av den ärlige, men väl sadistiske förläggaren. Många hoppfulla skriftställare, såväl bortglömda som sedermera erkända, har tagit emot mer eller mindre förnedrande rätningar under sin litterära barndom och då ska man komma ihåg att detta hör till spelet. Cirka 0.1 procent av alla manuskript som skickas till stora, svenska förlag publiceras av desamma.

  • Litteratur: Mara Lee; När Andra skriver

    Elfte timmen, revans ögonblick, hejdandets tid

    Kroppsliga erfarenheter skapar meningMara Lee
    När Andra skriver
    Skrivande som motstånd, ansvar och tid
    Glänta produktion

    Att läsa Mara Lees avhandling När Andra skriver är som att gå in i ett betydelsetungt hus utan synliga dörrar eller väggar. En vistelse i ett till en början vagt utrymme i form av en luftigt antagen rumslighet. Vi befinner oss inom litteraturforskningen. Mara Lee exponerar en kritisk avhandling i form av konstnärlig forskning i poetisk dräkt. Där sker mötet. Det handlar om gestaltning i skrivandet. Detta framställt i ett verbalt famntag som omsluter intellekt och kropp och kräver närvaro och öppenhet i sinne, tanke och gestaltning. I detta antagna rum har fasta identiteter lösgjorts, stereotyper blivit utpekade och öronmärkta, upplösta och förgjorda som de temporära identifikationer de är vilka med ord kan förflyttats eller förintas från sin plats i avstannad tid. Benämnda ord har öppnats upp i sina bottenbetydelser, omvaliderade och avvägda med annan balans och tyngdpunkt. Meningar och beroenden har förflyttats genom platsers påverkan och krafters inriktning till nya temporära valörer i linje med den riktning och den identitet varthän de adresserats.

    Mara Lee önskar med sin avhandling ”göra teori”. Det är där den vetenskapliga utbrytningen sker. Hon söker och etablerar ett nytt sätt att skriva avhandling, hon söker och etablerar ett nytt sätt att skriva mot och skriva med, hon söker ett nytt sätt att lösgöra tanken från det redan intänkta i det skrivna. Hon visar hur kroppen intervenerar och existerar i skrivandet.

  • Året fan klev ner från väggen och in i farstun

    Linda BönströmOroligheter. Det oroliga läget. Den svåra situationen. Svagheter.

    Det har varit ett år med ett överflöd av ord som dag för dag lämnar oss mindre berörda, trots att det borde vara precis tvärtom. Tyvärr går det att förklara. Det är känslan, eller till och med sanningen om sakers tillstånd, av att makten klivit ännu längre ifrån oss. Vem är ansvarig? Var och vad kan vi bestämma över, egentligen? Ju mindre och ensammare vi känner oss desto färre möjligheter ser vi. Vi har matats hela året med uttalanden och analyser som beskriver inget annat än kaos. Känslan blir för överväldigande, problemen för tunga och framtiden redan ett nederlag. Vi får svårt att hitta vår plats i ett sammanhang. Samhället är som karusellen vi inte vågar att åka, maten som inte smakar någonting alls, besluten vi helt enkelt slutar att ta.

    Många saker har blivit svåra och påträngande, men vi är fasiken ett folk som behöver känna på tryckvågor av kris! Sverige kan inte fortsätta att vanka på i ett halvvaket tillstånd medan väggarna faller över oss. Vi har fattigdom. Vi får inte nöja oss med ordet, inte med schabloner, ingen av statistikens staplar. Vår bild av fattigdom är gammaldags om vi mäter den med utvecklingsländer, präglat av krig eller svält.

    Det är ett vansinne att förföras av idén att inget klassamhälle existerar längre, ekonomiska förutsättningar är livets praktiska förutsättningar. Det är långt ifrån alltid så att individens egna ambitioner eller hårda arbete räcker till för att nå fram till något som inte är förutbestämt.

  • Nyåret 2014

    Birgitta Milits”Välkommet, nyår, med mörker och mord

    och lögn, och dumhet, och flärd!

    Jag hoppas, du arkebuserar vår jord,

    en kula kan hon vara värd.

    Hon är orolig, som mången annan,

    Men allting blir lugnt, om hon skjuts för pannan.

    Ur ”Nyåret 1816” av Esaias Tegnér

    Dikten börjar: Vem rider så sent på sin svarta häst?

    I natten droppar det blod.

    Inför år 2014 var innehållet dystert i radioprogrammet ”Gomorron världen”. Detta sänds på söndagsförmiddagar i P1. Jag frågar mig, om tillståndet i världen verkligen varit så mycket värre under förlidet år än under tidigare årtionden. Kanske är det helt enkelt så, att vi får reda på så mycket mer av hemskheter i realtid i dag i jämförelse med bara för några år sedan. På gott eller ont? Vem kan svara.

    Innan jag halkar in på det faktum att man i hela världen, i realtid, kan fotografera händelser, vill jag berätta om en konferens på Stockholms Stadsteater vid Sveavägen för flera år sedan. Det var medborgare i några stater i centrala Afrika som tagit sig från sina mer eller mindre krisdrabbade länder, observera inte endast krigsdrabbade! som samlats för berätta om sina erfarenheter.

  • Litteratur: OLika författare; Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket

    Språk och identitet

    Språkförsvarets nyutkomna antologiFrank-Michael Kirsch
    Per-Åke Lindblom
    Arne Rubensson(red)
    Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket
    En antologi från Språkförsvaret
    Språkförsvaret

    Vid Sveriges gränser regerar Språkförsvaret, de avvärjer invasionsattacker från England och USA, fienderna bär märkliga ord i sin last, som urholkar och förflackar det svenska språket; det är ett försvar för det svenska språket och ett påpekande om de hot, som föreligger från främmande makter. Hotet kommer även inifrån landet, där vi blir slappa och slarviga i vårt användande av svenska språket både i tal och skrift. Det är naturligtvis inte alls på det viset, som jag skriver. Detta är ett tjugotal skribenter; författare, översättare, språkforskare och journalister och några andra, som skriver om sitt förhållande till svenska språket, sin glädje och sin kärlek att utvecklas med det och umgås med det. Det sker ständigt en utvecklig och en förändring, när man arbetar med ett språk.

    Ett stort utrymme får minoritetsspråken och där särskilt svenskans ställning i Finland.

    Nu kan jag inte skriva några rader om alla artiklarna; jag väljer en personlig erfarenhet och ett bidrag, som berör mig starkt.

    Det första exemplet gäller sjukvården med utgångspunkt i Maciej Zarembas bok Patientens pris, på sidan 59 visas ett exempel på byråkratisk enfald och organisatorisk idioti i tafatta försök att förkorta väntetiden. Det för mig till mitt personliga exempel, efter att ha försökt att prata med sjukvården i drygt ett halvt år om en anhörigs bekymmer. Det gäller ingen sjukstuga i Norrlands inland, det gäller ett universitetssjukhus.

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts