Antoine de Saint-Exupéry

  • Rettferdigheten

    Forord

    Francis Bacon Figures in a LandscapePlaton var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil si om disse egenskapene er framragende eller ikke. Den første betingelsen er likeledes avgjørende for relasjonen til andre stater, for eksempel Sparta. For det andre, det har å gjøre med relasjonene mellom samfunnsklassene, som, ifølge Platon, bestod av lederen, vokterne og den næringsdrivende. For det tredje, rettferdigheten beror på rett oppdragelse og at det sørges for den aller beste undervisningen for hver eneste medlem i samfunnsklassene. Jeg går nå over til å skrive om den første betingelsen for dannelsen av rettferdigheten, det vil at det er om lederen, filosofkongen, for så å avslutte med noen få ord om den andre og den tredje betingelsen.

    Filosofkongen

    Ut fra filosofihistorien er intet i universet fremmed for den som har viet sitt liv til tenkning og refleksjon, det vil si at hun skriver om alt som menneskets ånd befatter seg med, både det som er smått som det som er stort, så vel som det som knytter de små detaljer sammen med storheten – det mellomstore. Hovedanliggender for filosofer, er streben etter skjønnhet, godhet og sannhet. ‘Filosof’ står for ‘kjærlighet til visdom’, eller, om en ønsker og vil, for ‘venn med visdom’. Dessuten er det slik ‘at en filosof er et menneske som blir elsket av gudene’. Å sette dumskaller til å styre et samfunn er lite lurt; iblant er det slik at det inntreffer ulike former for kriser, som flom eller tørke, eller at en står overfor fiendtlige grupper av mennesker, for eksempel Sparta, og som truer hele samfunnsordningen, så er det vesentlig og viktig at det sitter et menneske ved makten som vet hva som er best å gjøre for samfunnet som helhet. Det betyr at slike tilfeller påkaller snarrådighet med henblikk på å fatte en beslutning, og, ikke minst, at beslutningen springer ut fra den som vet best – som rår over adekvat innsikt og oversikt.

  • Den Pessimistiska Julkalendern av Mattias Lundberg och Jan Bylund

    Komikern Jan Bylund och psykologen Mattias Lundberg, författare till boksuccén ”Den Lyckliga Pessimisten – varför negativt tänkande är positivt’”, ger er en pessimistisk julkalender. -Julen är ju en tid fylld av extrema förväntningar och det är få som får dessa uppfyllda. I vår julkalender ger vi er lite mer realistisk syn på julens alla vedermödor, säger Jan Bylund.
  • Beatrice och baby – en hommage till katten och kattens dag

    Vladimir Oravsky porträtterad av Kennet StrannerklintKattens dag infaller på samma dag som första advent. Så är det bestämt. Det här året firar vi således Kattens dag den 30 november. Men den 30 november 2014 är inte bara kattens dag, utan även Brandvarnardagen, Guldsmedens dag, Kåldolmens dag, Andersdagen och Lögaredagen.

    Lögaredagen är den dag då man lögar sig, eller badar, som inte så få renlighetstrosivrare också säger, och just tvående gjorde man på lördagar, det vill säga innan man kom på att även andra veckodagar tål vatten och tvål. Lögaredagen tillhör dock de återkommande temadagar som tillerkänns på samma kalenderdatum år efter år, vilket i praktiken betyder att ett lördagsbad kan infalla på vilken veckodag som helst, det här året blev det en söndag. Människovarelser äro underliga, som vissa katter säger.

    Här kommer en berättelse om den sedermera välkända katten Beatrice. Den heter ”Beatrice och baby”, mestadels på grund av att den handlar om Beatrice och en baby. 

    När Beatrice fortfarande var en kattunge, gick hon en dag med sin mor och sina tre syskon en tur i det höga gräset på ängen, inte långt borta från gården där de bodde. Plötsligt påträffade de en människobaby sovande på en filt.

    Kattungarna som ännu inte var vana vid människor fräste i början, men sedan Beatrice, som var den mest nyfikna av dem alla frågade:

  • Scenen sitter som en smäck

    Tommy ÅbergAtt vara statist handlar i stor utsträckning om att förhålla sig till tiden. Någon ser oavbrutet otåligt på klockan och undrar varför det aldrig händer någonting. Varför man ska vara på inspelningsplatsen i timmar innan ens teknikerna kommit och börjat rigga ljus - och kameratekniken. En annan ser på klockan och undrar varför han är omgiven av tjugo okända människor som sitter i ett fönsterlöst, kvavt rum och tuggar småkakor och bara väntar på att bli uppbjuden av en statistansvarig för att gå in på inspelningsplatsen och delta i en scen där han så småningom i åtta fall av tio blir bortklippt, bortzoomad. Varför? Bara för att gå den där mållösa vandringen som man vet att man måste göra om, gång på gång utan att begripa varför? Ständigt övervakad och bedömd av någon man inte vet om det är en statistansvarig eller en regiassistent eller en regissör eller en inspelningsledare. Ibland utan att ens veta var kameran finns, bara höra ropen som skalla: ”Tystnad, Tagning, Varsågod, Tack. En gång till, En gång till! Nästan Perfekt, En gång till!” Och det känns på en gång lugnt och lite bedrövligt när kameran är på så kallat betryggande avstånd.

    Så blir det oväntat något slags möte i en scen, något som kanske kan kallas spel. Ett uttryck föds i alla fall som känns autentiskt, ja mer än verkligt och du har gått utöver dig själv och det du trodde var möjligt av dig här och nu. Scenen sitter som en smäck. ”Lysande!” hör du regissören nöjd utropa. Ja, fast det var på en annan plats än där du var, när du kände dig mer än verklig en sekund tidigare. Det gällde några skådespelare, några som var där kameran var. Det visste du, men det är betydelselöst, just nu.

  • Litteratur: Christina Courtenay; Storm över högländerna

    Svenska vindar blåser in över Skottland, i prisbelönt historisk roman

    Christina Courtenay har även skrivit en tredje roman i trilogin om Kinross, Monsoon Mists, som ännu inte är översatt till svenskaChristina Courtenay
    Storm över högländerna
    Översättning: Tove J. Borglund
    EA Förlag

    Storm över högländernahar belönats med RONA - The Best Historical Novel Of The Year Award. Om man gillar genren “historical fiction” vet man alltså att man har en högtidsstund framför sig. Dessutom är det intressant att konstatera att huvudpersonen, liksom Christina Courtenay själv, har svenska rötter. Brice Kinross har precis kommit hem från en resa med Ostindiefararen och han planerar att gifta sig med sitt livs kärlek. Det visar sig att hon har gift sig med hans bror James.

    Brice välkomnar en nystart och vad som helst verkar bättre än att gå hemma i Göteborg med sorgset hjärta. I egenskap av äldste bror kommer Brice Kinross att ärva godset Rosyth Estate i Skottland. Pappa Kinross misstänker att något inte står rätt till på godset --- det går hela tiden med förlust. Brice välkomnar utmaningen, åker över för att bli den nye lairden i Skottland och, kort sagt, visa att han är “karl för sin kilt”, trots att han är svensk. Men det är inte lätt för en svensk kille att plötsligt hävda sig som herre på täppan i ett land med egna regler och med en infekterad historia.

  • Stop-over i Beirut

    ruinerna i Byblos Från Kairo till Beirut tar det enbart en dryg timme men att komma dit är som att stiga in i en annan värld. Beirut är en härlig blandning av Paris och Kairo – en doft av orienten i en västerländsk stad i ett land inte större än Skåne.

    Beirut är liksom New York uppdelat i olika kvarter: det armeniska, det kristna, det muslimska… I den kristna delen där vi bor ser man inte många huvuddukar utan, framförallt på kvällen, barer fulla av unga, hippa libaneser som är ute och roar sig. Både vinet liksom det lokala ölet är gott och det libanesiska köket är ju världsberömt. Gatorna är förvånansvärt rena – rengjorda av bangladeshare får jag reda på och de kan sopa, det garanterar jag! Växtligheten liknar den i södra Frankrike och när jag kikar in i gränderna blommar kaktusar och bougainvillea i glada färger. Vore det inte för det närliggande hotet från fundamentalisterna och kriget i Syrien skulle Beirut vara ett litet paradis med havet på ena sidan och bergen på den andra.  

  • En guldgruva och ett svart håll

    Clara MulugetaDundee om hösten är rått. Virar halsduken två extra varv innan jag kliver ut genom den tunga dörren. Skottlands-dörren som låses av sig själv när man slår igen den. Såhär på hösten slår det mig hur urusel värmeisoleringen är här i Storbritannien. Skottland ligger högt upp, det blåser för jämnan. Sen morgon. Morgnar här i lillstaden är intressanta och förundrande.  Märkligt är det att folk klär sig så annorlunda här, trots att vi är vana vid samma klimat, skottarna och jag. Tunna jackor ända in i december. Inga vinterdojjor eller ens strumpor i skorna så långt ögat kan nå. De har väl varmare blod, skottarna. Luften är speciellt krispig. Storbritanniens fukt gör luft och vind hänsynslös. Det doftar jäst öl blandat med frityr ifrån snabbmatskrypin. Kylan gör sig ofta påmind.

    Om morgnarna promenerar jag en rak sträcka genom min älsklings-fina Perth Road som är fyllt med Krims-krams affärer och småblommiga kaféer. Promenerar förbi postkontoret och korsar gatan. Vänster, höger väns… nä. Fel! Tänk på vänstertrafiken nu. Blir nästan påkörd. Föraren vinkar matt fram mig och skakar lamt på huvudet. Kanske förstår han att detta är en helt-jävla förvirrad, nyinflyttad utlänning som inte förstår? Eller så antar han att jag är nonchalant och oberörd. Småspringer förbi Premier-shop där diverse alkohol och tobak brukar inhandlas inför helg-festligheter. Stöter på den unge mannen med ihåligt ansikte. Ser honom först på långt håll. Han halt-springer när han ser att jag stannar till. Säljer tidningar. Fast oftast frågar han bara om växel. När han stannar och frågar: You go´ ehny chaenge tudeh? syns bruna tänder i underkäken.

  • Litteratur: Ulla Ravell; Berättaren Fritiof Nilsson Piraten

    Att göra verkligheten sannolik

    Hur bar han sig åt för att bli en så älskad författareUlla Ravell
    Berättaren Fritiof Nilsson Piraten
    Themis

    Det rinner en folklig ådra genom Piratens berättande, han ser, möter och lyssnar på småfolkets berättelser, de sätter ord på sina liv och arbeten, han antecknar flitigt det som han hör, han lägger märke till enstaka ord och särskilda vändningar i berättandet, han lever sig in i deras sätt att tänka och han studerar som en folklivsforskare deras seder och bruk. Samma berättelse kan återvända i olika versioner och i skilda sammanhang. Piraten är en ordälskare, hans efterlämnade papper innehåller en mängd precisa uttryck, talesätt och ord. Han kan minnas anekdoter och episoder, dessutom övar han sig under många år före författardebuten på att berätta i alla sammanhang. Han berättar och provar bärigheten och eggen i det han har att säga.

    Den muntliga traditionen är plattformen i hans läsprosa, det blir både en tillgång och ett hinder; det anekdotiska och det rapsodiska passar bäst i det lilla formatet, som i essäliknande framställning och i noveller, det passar mindre för romanformen.

    Ulla Ravell uppehåller sig mest vid Piratens berättarkonst, men hon har även gjort nedslag i hans liv och yrkeskarriär; det är en grundlig framställning, med spänst i texten och ett bra flöde i det som hon vill säga. Jag kan inte bedöma om hon tillför Piratenforskningen något nytt, men jag tycker nog att det finns detaljer och förlopp i hans liv, som jag inte kände till. Nu måste jag tillstå, att jag i huvudsak grundar min kunskap på den bild som Sven Christer Swahn gav av Piraten 1972, det beror framför allt på att nämnde Swahn var min lärare i svenska och tyska på läroverket, vilket inte har med saken att göra, inte heller att jag under tjugo år levt i Vollsjö och besöker denna viktiga ort, minst en gång per månad. Starkast minns jag det brutala övergreppet på stationsbyggnaden, när den revs av onödig anledning, där hade jag väntat hundratals gånger på tåget mot universums utkant Eslöv, det jag minns bäst från rivningen är moster Bettys gråt i radion.

  • Litteratur: Michaela Möller. Anders Rydell; Broilers

    Politiska broilers i samhällelig kompost

    Bakom Gustav Fridolin och Annie Lööf står en ny politisk generationMichaela Möller. Anders Rydell
    Broilers. De nya makthavarna och det samhälle som formade dem
    Norstedts

    Det är lätt att falla ned i tung defaitistisk misströstan när man läser denna bok om det 'moderna' politiska samhället, dess nya unga(tunga) makthavare(broilers) och hur politiken blivit till en rent kommersiell handelsvara att exponeras till högsta möjliga pris. Att den politiska prostitutionen är vardagsmat och som sådan numera utgör ett normalt inslag i det politiska livet, att diverse politiker i nästan alla partier mer eller mindre 'horar runt' utanför partipolitiken i någon sorts kökkenmödding till mediesfär och 'påverkar' genom att delta i konferenser etablera privata åsiktspaket, lansera diverse självuppfunna samhällsteorier kring olika politiska subjekt/objekt, utifrån ett digert honorar som de erhållit för att i förlängningen lansera penningstarka gruppers intressen i kraft av sin partipolitiska plattform och i slutänden för att få inhösta pengar i form av feta arvoden för att 'tycka'.

    Flera samhällskritiker, politiska analytiker och samhällsdebattörer har i långa rader också infattats i denna ömkliga sfär av jasägande penninginhöstare. Upprörande är när dessa 'politiska människor' i det ena eller andra sammanhanget framträder medialt och med stort populistiskt-politiskt allvar önskar ”lyfta den här frågan” eller att de ”är bekväma med” ditten eller datten eller ”inte hyser några betänkligheter” visavi dratten eller drutten eller cosinus eller så, mot bakgrund av sin genuint trygga penningstinna tillvaro.

    Ideologierna är döda hävdade Herbert Tingsten en gång, det kan vi instämma i slutgiltigt vad gäller dessa 'broilers'. Och politik sades en gång vara 'att vilja'. Nu kan vi slutgiltigt slå fast att politik numera är att 'tjäna stålar', helt enkelt därför att det idag är synonymt med karriär. Politiker är ett jobb, en bana till makt och rikedom, där dessa politiska broilers efter avslutad verksamhet inom politik/partiväsende erhåller (be)lönande anställningar inom de sektorer de tidigare tjänat i sin politiska vardag och nu landar i på bekväma reträttsäten med astronomiska honorar i utbyte mot att 'hora runt' och dela med sig av sina förvärvade initierade kunskaper.

  • Litteratur Lars Lerin: Snigelsommar

    Dela oro och glädje

    Lars Lerin skildrar sina somrar på den lilla gården i VärmlandLars Lerin
    Snigelsommar
    Ljudbok
    Ett häfte med målningar, text och fotografier
    Musik av Lars Jergen Olsen
    Tundell och Salmson

    Lars Ivar Lerin vann Augustpriset i fackbokklassen för sin utsökta bok Naturlära, med en text med närvaro och akvareller och grafik av bästa lerinmärke; översteprästerna i kritikerkåren gillade inte detta, Lars Lerin har aldrig tilltalat etablissemanget och de märkvärdiga i Stockholm. Men han är kung av Värmland och ett stycke land till. Naturlära är en följsam resa i årstidernas rörelser, han fångar med stor skicklighet, färger, rörelser, energier och ljud i landskapet. Och ser människorna. Lars Lerin älskar att arbeta och han har en särskild känsla, för det, som omger oss, han är nyfiken och vill ständigt lära sig mera, för att förstå detta märkliga, som kallas liv.

    1987 gav han ut boken Snigelsommar med målningar, text och fotografier, det är det han nu läser upp själv och upplever på nytt; sina sommarlov och så återvänder han på nytt till platsen nära Sunnemo i Värmland, det är hans marker och där lever människor, som han hör ihop med. Det är Ingegerd, Margareta, Adina och Folke och Anna som bor tätt intill och Sven, som bor ett stycke bort. Alla lever nära jorden, Lars Lerin berättar det som han har sett, hört, mött och upplevt, han gör det närvaro och stor kärlek, han blir en del av deras bestyr och deras vardag. Han möter dem med äkthet, öppenhet och ärlighet. Allt det småa omkring dem inkluderas och smälter samman till liv, som upprepas och ständigt är upptagna med bekymmer. Och visst är det mycket smått och onödigt att berätta, men tillsammans blir det något stort odelbart. Levande varelser tar plats som kor, kalvar, kattor och flugor liksom mer stationära ting som äpplen, hässjor, blomsängar och grönsaksland. Allt skänker glädje och arbete, men även bekymmer, det finns hot och elände. Regnet kan äventyra höet, fasantuppen kan dö på ett oförklarligt sätt och efter vintern finns inte igelkottsungarna kvar.

  • Vad jag till sist kommit fram till

    Erland i Salzburg 1952Vad jag till sist kommit fram till i alla dessa studier, allt detta tänkande, är att världen inte styrs av en Gud, men den är heller inte ett mekaniskt, deterministiskt maskineri. I stället skapar den sig själv. Den och alla dess fungerande delar är självorganiserande. Det är inte alldeles olikt vad som sker i de romaner, som jag började mina studier med. I båda fallen en process, som under sitt förlopp bygger upp relationer och samverkan mellan delar den kommer i beröring med och därmed skapar ett fungerande nätverk, en värld, som inte fanns där förut. Och som inte kan förutsägas. Bygget kan bli nog så stort och hållbart. Eller som en av mina sagesmän, Denis Noble, uttryckte det: kompositören av musikstycket jorden är en process. (Se vidare essän ”Varför ´dissipativa strukturer?´”.)

    Detta är något helt annat än en deterministisk mekanism, bland annat därför att här fokuseras relationerna mellan delarna, allt som binder dem samman till fungerande helheter, alltså ett icke-materiellt element, som tycks peka mot vad vi brukar kalla det andliga. Allt andligt tycks ha en bas i det materiella - hjärnan till exempel - och här ser vi just hur materiella förhållanden mynnar ut i något immateriellt.

  • Att bråka är aldrig roligt. Men kan det vara nödvändigt?

    Jonas LindmanDet finns krig där man slåss mot en fiende och det finns även tillfällen då man bråkar med sin flick- eller pojkvän. Och jag menar att det grundar sig i samma problematik eller sats, huvudsak. Relationen i sig ser likadan ut i båda fallen. Men jag menar då kanske om man drar dem till sin yttersta spets, men varför inte göra det? Vi kanske kan lära oss något om oss själva då.

    Jag kan utgå från mig själv och vad jag hört andra berätta för mig om hur de känner sig när de bråkar med sin partner. Eller har varit med i krig.

    En del blir förbannade och vill nästintill ta livet av den andra partnern när de grälar medan en del blir jätterädda och tycker det är otäckt och tänker på en förestående separation, när de bråkar med varandra.

    Vissa blir givetvis inte alls så upprörda men känslorna kan vara lika starka medan det är lugnt på ytan ändå. Mannen som är ursinnig och frun som är rädd, det är väl klassikern

    Varför så olika? Det går inte att gå in på här, då det skulle ta allt för stor plats att utröna. Det finns alldeles för många olika teorier om det mänskliga psyket och dess relationer och kommunikationer.

  • Var finns de sakliga skälen att hata eller känna oro för Ryssland?

    Olle LjungbeckDet hat, ja krigshets, som nu riktas mot Ryssland kan jag på sakliga grunder inte förstå.

    Ryssland har aldrig varit initiativtagare till krig mot Sverige. Däremot har Sverige sedan mer än för tusen år tillbaka härjat i området som i dag är Ryssland.

    Mellan 800-1000-talet plundrade och härjade svenska vikingar stora delar av Europeiska Ryssland. Mellan 1285 och en bit in på 1300-talet anföll och inträngde den svenske marsken Torgils Knutsson Ryssland. Han tog sig längst in i Finska viken där han landsteg och försökte stänga ute ryssarna från Östersjön. Svenskarna hade för avsikt att skapa befästningar (och byggde även sådana) för att för framtiden kunna utkräva tull av den sjöfart och handel som var nödvändig för Ryssland.

    Tiden därefter har alla krig initierats av svenska kungar.

    Trots detta förenade sig Ryssland med Sverige i 1813 års krig mot Napoleon.

  • Litteratur: Åsa Mendel-Hartvig, Konrad lussar

     Litteraturen speglar verkligheten

    Imorgon är det LuciaÅsa Mendel-Hartvig
    Bilder: Caroline Röstlund
    Konrad lussar
    Olika förlag

    Det lackar mot jul, men först kommer Lucia. Minnena från barndomen om en tidig, nattsvart morgon som spricker upp i skör sång och levande ljus, med doft av saffran och pepparkakor, är fina. Man behöver inte vara religiös för att uppskatta stämningen och lugnet som ett Luciatåg kan skänka.

     Litteraturen speglar verkligheten. I förra veckan läste jag min första bok för säsongen om julen. Där fick man lära sig hur man klär granen och mycket annat. Nu kommer ”Konrad lussar” och den handlar förstås om just Luciamorgon.

     Hedvig och Konrad ska lussa. Men Hedvigs tröja är trasig och Konrads byxor för små. Båda vill ha Luciakronan, men när Hedvig ändrar sig och vill vara tomte vill Konrad bara vara glittrig. Det här utlyser en härlig stund av skaparlust och lek. Kan man till exempel lussa naken?

  • Martin Tistedt tilldelas årets Mare Kandre-pris

    LITTERATUR. Under torsdagskvällen tilldelades Vertigoförfattaren Martin Tistedt Mare Kandre-priset på Stockholms internationella poesifestival. Priset instiftades till minne av Mare Kandre och syftar till att belöna författare som skriver i hennes andaUr motiveringen:
    "Hans texter är vildsinta och patetiska, megalomana och ömkliga, fulla av våld sex, grymhet, förtvivlan, hysterisk humor och sinnessjuka metaforer. [...] Martin Tistedt är en av de modigaste och mest oförutsägbara författarna i den svenska samtidslitteraturen." Tistedts senaste roman Vår kom ut i maj 2014 och fick strålande recensioner. Det är hans fjärde bok sedan debuten Segerhuva (2004) som emottogs med skräckblandad förtjusning, fasa, äckel och beundran. Hans författarskap har gått från mörker till ljus – Vår är en extatisk skildring ung förälskelse och drivs av ett begär efter skönhet och intensivt liv.
  • Att vara palestinier i Israel

    Emile HabibiEmile Habibi (1922-1996) är en av de mest kända palestinska författarna. Han hamnade i hetluften när en kommitté utsedd av den israeliska regeringen nominerade honom till Israelpriset i litteratur, ett av landets mest prestigefyllda civila hedersutmärkelser.

    Priset var inte den första utmärkelse Habibi tilldelades. Han erhöll Palestinas förtjänstbevis och Jerusalemmedaljen i kultur, litteratur och konst. På sin tid rörde denna händelse upp känslorna nästan lika mycket som beslutet att belöna honom med Israelpriset i litteratur.

    I viss mån stod det faktum, att han tog emot Israelpriset strax efter att han fått ett liknande litteraturpris från Palestina, i överensstämmelse med hans övertygelse om behovet av en tvåstatslösning och fredlig samexistens mellan Palestina och Israel.

    Emile Habibi är före detta chefredaktör för det Israeliska kommunist-partiets arabiskspråkiga dagstidning Al-Ittihad (Förbundet) och han har publicerat sju romaner sedan 1968 då Sexfaldigheten i sexdagarskriget publicerades.

  • Litteratur: Pär Thörn; Äganderätten måste ständigt omförhandlas

    Äganderättens kitschiga föremål

    Death in the shape of a panzer battalion/Insect of terror don't run face your fate like a/Man cannot outrun our panzer battalion – Sabaton Äganderätten måste ständigt omförhandlas
    Pär Thörn
    Bild: Lars Krantz
    Apart förlag

    En SS-dolk spelar huvudrollen i den här korta serieromanen där olika öden drabbar de som håller i den. Där dolkens devis: Meine Ehre heisst Treueger en ledtråd.

    De rapsodiska berättelserna kretsar kring denna symbolladdade kniv. Berättelserna kretsar bland annat runt; Knarkaren som hittar kniven i en soptunna, black metal-sångaren som använder den i sin scenshow och den besvikne nazisten som mördar och stjäl kniven från några SS-män någon gång under 1930-talet.

    Den tyska SS-dolken var en av de mer kitschiga föremål som nazister var så förtjusta i under kriget.

    Själva dolken hämtade inspiration från de praktdolkar som Hans Holbein d.y.(ca. 1497- 1543) lät tillverka till rika klienter runt om i Europa. Henrik VIII av England lär ha ägd denna typ av kniv, en typisk Schweizerdolk.

    Senare kom tillverkaren Solingen att på beställning göra dessa knivar till både SA och SS, och där SS-dolken ses som en något intressantare för samlare. Hårdrockaren Lemmy Kilmister lär ha en av de större privatsamlingarna av den här typen av knivar i världen.

  • Litteratur: Malin Eriksson; Malva och hästarna

    Malva flickan med den starka viljan

    Malva, hennes pappa och hästarnaMalin Eriksson
    Bild: Lisa Chantern
    Malva och hästarna
    Olika förlag

     Olika förlags serie Silverdelfinen riktar sig till barn som precis börjat läsa på egen hand och till barn med lässvårigheter. Andra förlag (som t ex B Wahlströms och Sagolikt Bokförlag) kör liknande serier och de här lättlästa böckerna behövs kanske mer än någonsin i tider av stundtals förlamande dataspel och ständigt surrande mobiltelefoner som ökar avståndet mellan vuxna och barn och sliter itu många annars givna gemensamma lässtunder om kvällen.

     I ”Malva och hästarna” av Malin Eriksson, med bilder av Lisa Chantern, får vi träffa en tjej som verkligen vet vad hon vill. Hon heter Malva och hon vill börja rida. Men hennes pappa är rädd, inte bara rädd om sin dotter utan kanske också rädd för hästar. Därför säger han nej.

     Malva surar och tycker att pappa alltid säger nej till allting. Men hon tänker inte ge sig så lätt. Hon har en plan som hon är säker på kommer att lyckas.

  • Sundsvalls legendariska Lunkentuss k-märks

    INRIKES. Lunkentuss är en välkänd och omskriven båt, byggd i Åhus 1942, med en unik historia. Efter köpet 1960 genomförde Gunnar Dahlgren och Dag Ekholm en ombyggnad av båten, så att den skulle fungera för långsegling på de stora världshaven. Två år senare gav man sig ut på en världsomsegling som kom att ta tre år. Nu k-märks hon av Sjöhistoriska museet.
  • Litteratur: Daniel Galera; Med blod i skägget

    En resa i det förflutnas skugga

    Daniel Galera. Foto Renato ParadaDaniel Galera
    Med blod i skägget
    Översättning Örjan Sjögren
    Norstedts

    En man börjar söka efter sitt livs skugga, detta i kraft av att hans far bestämt sig för att ta livet av sig. Fadern önskar att sonen skall ta hand om hans hund när han tar sig av daga. Dessutom vill han att sonen skall utröna vad som hände med hans egen far som mördades i Garopaba, denna lilla stad som är en badort vid den brasilianska Atlantkusten. Detta utspelades kring 60-talet. Sonen motsäger sig faderns målsättning men fadern framhärdar:

    ”Det är oåterkalleligt, det ska du har klart för dig. Jag bestämde mig för några veckor sen i ett ögonblick av den renaste klartänkthet. Jag är trött. Jag är utled. Det började nog med den där hemorrojdoperationen tror jag. När läkaren gick igenom resultaten vid min senaste hälsoundersökning såg han på mig med en dödsblick, en blick som uttryckte besvikelse över hela mänskligheten”

    Här ges exponeringar av hur våra livs essens skapas genom generationers agerande, att minnesbryggor och sjäsliga broar slås över till våra liv genom tidigare generationers handlingar, där nedärvda minnen, uttalade och genomlevda liv uttryckta och gestaltade i överförda insikter och erfarenheter får verkan. Man kan säga att dåtiden äger nutiden och nutiden svarar mot denna dåtid. Så om man söker svar på nutidens svåra frågor, kommer dåtiden att vara nutidens förebild, uppvisa dess ursprung, och ultimata kärna och förhoppningsvis bringa förståelse.

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts