Charles Taylors konsepsjon om den moderne identitetens historie

Grunnkategorier i Charles Taylors filosofi Charles Taylor skriver i forordet til boken sin Sources of the Self: The Making of the Modern Identity(39) at det han ønsker å denotere med termen ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 mars, 2010
Agora - filosofiska essäer

Till försvar för fantasins frihet

Under några månader har jag vistats i Charlotte Brontës universum. Det räckte med några sidor, ja egentligen med bara inledningsmeningen i Villette för att jag skulle fastna: ”Min gudmor bodde ...

Av: Marie Tonkin | 04 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | 09 februari, 2012
Essäer om konst

Mats Waltrè
  • Politik
  • Publicerad:

Vem fan bryr sig



Vem bryr sig om kultur? Förutom de som har sin lön för att tycka och hobbyidealister som Stig Dagermansällskapet? Dimman ligger tät över samtidens ideologiska slagfält, och det hörs rop i tjockan. Inga hela meningar, bara enstaka ord: Tolerans! Ansvar! Öppenhet! Och vid sidan står en kulturarbetare med öppen mun och svingar en tårtspade. Lösryckta skärvor, men också mina ord här kommer att fara vilt fram och tillbaka, bli osammanhängande. En möjlighet till större klarhet är att omsorgsfullt karva ord i 20 år och ha ett tålamod som Friedrich Hayek. Hoppas det finns ett sådant verk i vardande.


"Öppna era hjärtan!" Just det fann jag så väldigt intressant. Öppna era hjärtan. Hur kommer man ens på en sådan mening. "Vi tar ansvar." Andra länder måste också ta ansvar, framför allt Polen och Ungern och Slovenien och Tjeckien och Slovakien och ... och Malta och ... och du Peter Wolodarski, du som behandlar sanningen så vårdslöst att du faktiskt tror att du är god, det måste väl finnas fler länder vars självbestämmanderätt man måste ifrågasätta, som vi får tycka illa om? Utan dåligt samvete!

Vad som överlever samtidens smak är det få, väldigt få, ibland ingen, som har en aning om. Det mesta går in i den kulturella graven dit åsiktsskit hivas. Det populära är ofta ett dödsstraff. Eller som en snittblomma, en blomma för stunden. Vi vet att den vissnar och vi gläds över den ändå. Men är det bra? Det är inte bra.

Konst. Kultur. Vermeer, sparsam som han var, trotsar tiden, Christo tygar in byggnader. Vem bryr sig? Dagens nyheter har anställda kulturtyckare: "Artister begär nattvandrare", Kultur? Kultur? Vad fan är kultur? Det vet ju alla som jobbar med kultur att det är en lätt fråga. Den går ju inte att besvara. Allt är kultur.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Allt är konst. Som att låtsas att hoppa från Västerbron. Men allt som vill vara allt är inget. När allt är tillåtet går kejsaren utan kläder. Barn ser det men inte anställda kulturskräddare. För att kunna ha värdiga anspråk måste det finnas något att stå för.

Och då är inte "allt är möjligt" ... varken möjligt, rätt eller önskvärt. Skit är skit, oavsett färg. I slutändan idkar individer självförsvar, försvarar nödigt tillkämpade revir, känner sig tvingade att försvara. Människans ömklighet blir så erbarmlig.

När man inte kan bidra med kärlek, så kan med bidra med tankar. När man inte kan bidra med tankar så kan man bidra med tankar om tankar, och när inte heller det går, så bidrar man med känslor om tankar. Och till slut så står man vid avgrunden och bidrar men känslor om känslor. Man tycker. Man kan bli journalist eller annan kulturarbetare. Ställföreträdande fågelholkar. Jag rapar och därför finns jag.

Detta är, som den som orkat läsa så här långt, en ganska sur uthäva. Men jag är inte klar.
I Sverige är USA dåligt, Hillary ok, Trump ett avskum, EU negativt, Brexit förskräckligt, och Putin och Ryssland är vi i alla överens om. Och Sverige är snart det enda land där tiggare finns i vartenda gathörn för "Fattigdom går inte att lagstifta bort." (varför svenska politiker förmår fungera så är ett ämne för många doktorsavhandlingar, och dessutom inom olika vetenskapsdiscipliner: sociologi, statsvetenskap, nationalekonomi, psykologi, psykiatri).

Friggebo sjunger "We shall overcome" och vi andra bara undrar vem som styr och vad makten gör eller varför makten inte gör

Kultur och konsten att vara rätt. En konstart tyckare från Nytorget brukade vara bra på. Där är de inlemmade i den stora strömmen, den som inte bryr sig om hemvist, bara att det följer med strömmen. Det är så skönt och sedan en frukost på Delin.

Konsten att vara rätt. Det är lätt. Det är motsatsen till vad människor i allmänhet tycker. Små barn som ser på när vuxna män slickar låtsaspenisar på parad. Det är rätt, det är tolerant. Att tycka illa om det är intolerant. Ja, ni förstår hur litanian går. Ebba Busch Thor går i tåget – hon tror hon måste.

"Öppna era hjärtan!" Just det fann jag så väldigt intressant. Öppna era hjärtan. Hur kommer man ens på en sådan mening. "Vi tar ansvar." Andra länder måste också ta ansvar, framför allt Polen och Ungern och Slovenien och Tjeckien och Slovakien och ... och Malta och ... och du Peter Wolodarski, du som behandlar sanningen så vårdslöst att du faktiskt tror att du är god, det måste väl finnas fler länder vars självbestämmanderätt man måste ifrågasätta, som vi får tycka illa om? Utan dåligt samvete!

För vi är ju rätt! Jadå, USA och Danmark i vart fall, och kanske Finland och Litauen, Latinamerika, Afrika, Asien. Vad blir kvar: Kanada (med där utvinner de ju olja), Singapore (men är det verkligen en demokrati?) och Nya Zealand (men man kan undra om hur maorierna behandlas). Men Sverige är bra om det är rensat från "svenska värderingar", och framför allt om man undantar de som inte tycker samma sak som Peter och Dan Eliasson.

Vad säger kulturen och konsten? Saudiarabien tar inte mot några muslimer på flykt men vill finansiera 200 moskéer i Tyskland. Vad säger kulturen och konsten om vår tid? Om den har något att säga så är det inställsamt. "Mitt jobb är att avslöja undertext", men som Johan Falk säger "Va faan", vem är det Aase Berg vänder sig till? Men lägg ner, vem bryr sig. Och om den inte har något att säga så kan man andas, då finns det alltid ett hopp om att det kanske är vackert.
Vem bryr sig när kulturen tittar sig själv i spegeln och hittar ett sorts existensberättigande när ansiktet i spegeln nickar tillbaka. Lukten av medlöperi och självgodhet, lukten av lik. En ganska söt stank. Men, uppriktigt, vem fan bryr sig?

Mats Waltrè

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 augusti, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 mars, 2012

Den naturliga uppenbarelsen och den historiska. Stagnelius Näcken än en gång

Kvällens gullmoln fästet kransa Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför spela?Kan ...

Av: Erland Lagerroth | Kulturreportage | 02 januari, 2013

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del II.

Emosjon og ambivalens Jeg går nå over til å snakke om emosjoner, især med henblikk på emosjon og ambivalens, e.g. at emosjoner som kjærlighet, stolthet, ære, selvtillit, takknemlighet, tilfredshet/fornøydhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 maj, 2011

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | Bildreportage | 22 maj, 2010

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.