Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Summertimes End



Rachel Barrett: birthday weekend fully clothed with hardly any sun in sight. Foto: Mark BurnettThere is nothing greater than seeing the sun out on the first of June. It signifies great things to come.

The sun has been a symbol of the power that produces life – without the sun nothing could grow out of this world without it – we would be a frozen barren lifeless planet. Much like ancient tribal ancestors – when the Northern Hemisphere turns into the summer equinox, everybody comes outside to bask in it’s warmth, to cleanse the senses of the enduring cold that has been biting at you for what seems like an eternity.

The best part of summer is waiting for it. When you come out of the desperate coldness of winter, and into a hopeful spring, you watch the leaves start to bud on your street and you know that it won’t be long now.

I do love winter, there is something wonderful about the encapsulating cosiness of being inside and watching the snowdrifts from the heat of your kitchen whilst sipping a warm tea and stroking your cat on it’s head (he doesn’t know what season it is) For a creature that’s entire existance revolves around being indoors – the only way my cat can tell the difference between summer and winter is that the heaters are turned off. However to a cat a sunbeam is a sunbeam regardless of seasonal differences. The only problem with this year’s summer was that the sunbeams were few and far between.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

The first day of summer this year came out with guns blazing. But there is something that no one told me about the London Summer. It doesn’t actually exist…. a week into the summer, and I was still wearing 3 jumpers. Still I waited in anticipation – waiting for that ray of sunshine to leap into, anytime of the day, anything to feel the bliss of warmth on my unadulterated cheeks whilst I turn my face into the sun.

I have always celebrated my birthday in winter – so moving to the Northern Hemisphere has put a whole new spin on ageing another year. For years I would spend my birthdays in the wintry coldness of the Australian Winter. Birthday parties at adventure parks on wet water rides, being saturated and freezing. Many a birthday spent inside whilst the rain poured down outside and my friends didn’t come around becuase the adverse weathter put a dampener on the festivities.

The London Summer I felt would be my rebirth into the world, as a person who goes outside on that annual day of celebration, someone who can wear a pretty dress, and feel the heat of a summer breeze on her legs as she runs through the party streamers.

As June progressed into July, and July progressed into August, and yet I waited for the sun to come out again, inspired by the good omen on the first day of summer, yet no matter how many summery items of clothing I wore around, and Pimms Cocktails I drank on balconies I couldn’t use my voodoo magic to muster the sun from out behind the ever beckoning clouds.

Moist is how I would describe the London Summer that laid out before me. The sun crept through the clouds about many times as I count on my left hand.

The darkness prevailed and what I came to discover is that a London summer is basically the equivalent of the australian winter.

That first day of summer really had me fooled. Yep, London is good at the summertime trickery – it lures you in with the promise of one good summer, then it has the last laugh – when the sun is a distant memory, and leaving the house without a jumper would be ludicrous. Yet for all it’s lacking in sunshine, it is still a city I would rather be cold in year round, and get vitamin D deficiency than be in any other city in the world.

Rachel Barrett

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.