Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

Summertimes End



Rachel Barrett: birthday weekend fully clothed with hardly any sun in sight. Foto: Mark BurnettThere is nothing greater than seeing the sun out on the first of June. It signifies great things to come.

The sun has been a symbol of the power that produces life – without the sun nothing could grow out of this world without it – we would be a frozen barren lifeless planet. Much like ancient tribal ancestors – when the Northern Hemisphere turns into the summer equinox, everybody comes outside to bask in it’s warmth, to cleanse the senses of the enduring cold that has been biting at you for what seems like an eternity.

The best part of summer is waiting for it. When you come out of the desperate coldness of winter, and into a hopeful spring, you watch the leaves start to bud on your street and you know that it won’t be long now.

I do love winter, there is something wonderful about the encapsulating cosiness of being inside and watching the snowdrifts from the heat of your kitchen whilst sipping a warm tea and stroking your cat on it’s head (he doesn’t know what season it is) For a creature that’s entire existance revolves around being indoors – the only way my cat can tell the difference between summer and winter is that the heaters are turned off. However to a cat a sunbeam is a sunbeam regardless of seasonal differences. The only problem with this year’s summer was that the sunbeams were few and far between.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

The first day of summer this year came out with guns blazing. But there is something that no one told me about the London Summer. It doesn’t actually exist…. a week into the summer, and I was still wearing 3 jumpers. Still I waited in anticipation – waiting for that ray of sunshine to leap into, anytime of the day, anything to feel the bliss of warmth on my unadulterated cheeks whilst I turn my face into the sun.

I have always celebrated my birthday in winter – so moving to the Northern Hemisphere has put a whole new spin on ageing another year. For years I would spend my birthdays in the wintry coldness of the Australian Winter. Birthday parties at adventure parks on wet water rides, being saturated and freezing. Many a birthday spent inside whilst the rain poured down outside and my friends didn’t come around becuase the adverse weathter put a dampener on the festivities.

The London Summer I felt would be my rebirth into the world, as a person who goes outside on that annual day of celebration, someone who can wear a pretty dress, and feel the heat of a summer breeze on her legs as she runs through the party streamers.

As June progressed into July, and July progressed into August, and yet I waited for the sun to come out again, inspired by the good omen on the first day of summer, yet no matter how many summery items of clothing I wore around, and Pimms Cocktails I drank on balconies I couldn’t use my voodoo magic to muster the sun from out behind the ever beckoning clouds.

Moist is how I would describe the London Summer that laid out before me. The sun crept through the clouds about many times as I count on my left hand.

The darkness prevailed and what I came to discover is that a London summer is basically the equivalent of the australian winter.

That first day of summer really had me fooled. Yep, London is good at the summertime trickery – it lures you in with the promise of one good summer, then it has the last laugh – when the sun is a distant memory, and leaving the house without a jumper would be ludicrous. Yet for all it’s lacking in sunshine, it is still a city I would rather be cold in year round, and get vitamin D deficiency than be in any other city in the world.

Rachel Barrett

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.