Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

En illustration av den Andra



Anna RemmetsJag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn från Afrikas horn.

Jag tror att de flesta vet ungefär hur sådana bilder brukar se ut. Armar och ben som pinnar. Ansikten som ser ruskigt gamla ut. Jag tvivlar inte på att dessa bilder får människor som måhända annars inte hade skänkt pengar att känna att något MÅSTE göras, att det inte kan vara okej att barn ser ut som de på fotografierna.

Att vi måste vakna till och göra, om inte allt som står i vår makt, så åtminstone något. Samtidigt som jag inser detta kan jag inte låta bli att tänka att dessa fotografier är obehagligt närgångna. Jag föreställer mig följande scenario: Till en artikelserie om barnmisshandel i Sverige visas bilden av en liten svensk flicka. Vi ser tydligt hennes ansikte, och vi ser också andra saker: tydliga spår på hennes kropp efter det som är artikelns ämne. Blåmärken, sår, allt visas upp samtidigt som kameran penetrerar hennes oskyddade och kanske apatiska ansikte.

Jag har en känsla av att många skulle uppfatta bilden som kränkande. Att det skulle anses kränkande att så närgånget visa upp ett individuellt barn och hennes trauma i syfte att illustrera en företeelse. Men på något sätt, fortfarande, framställs människor från Afrika i västerländsk media lite mindre som individer och lite mer som en massa.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De individer som man antingen trycker upp kameran i ansiktet på eller porträtterar i siluett för att visa en utmärglad kropp, figurerar sällan i media i egenskap av individer utan för att illustrera ett problem.

Jag inser att det kan uppfattas som mer än naivt att komma och vifta med postkoloniala teorier när folk i Väst i detta nu de facto skänker pengar, pengar som är nödvändiga och livsviktiga, kanske delvis tack vare medias rapportering. Och kanske i ännu högre grad medias skoningslösa bilder. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på Joseph Conrads Heart of Darkness och på Kurtz afrikanska älskarinna. Hon som aldrig yttrar ett ord utan bara är en illustration av den Andra. Den Andra som sällan tillåts tala utan som reduceras till en kropp, till en idé till en projektion av den västerländska mannens dåliga samvete.

Anna Remmets

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.