Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | 27 januari, 2012
Kulturen strippar

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

En illustration av den Andra



Anna RemmetsJag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn från Afrikas horn.

Jag tror att de flesta vet ungefär hur sådana bilder brukar se ut. Armar och ben som pinnar. Ansikten som ser ruskigt gamla ut. Jag tvivlar inte på att dessa bilder får människor som måhända annars inte hade skänkt pengar att känna att något MÅSTE göras, att det inte kan vara okej att barn ser ut som de på fotografierna.

Att vi måste vakna till och göra, om inte allt som står i vår makt, så åtminstone något. Samtidigt som jag inser detta kan jag inte låta bli att tänka att dessa fotografier är obehagligt närgångna. Jag föreställer mig följande scenario: Till en artikelserie om barnmisshandel i Sverige visas bilden av en liten svensk flicka. Vi ser tydligt hennes ansikte, och vi ser också andra saker: tydliga spår på hennes kropp efter det som är artikelns ämne. Blåmärken, sår, allt visas upp samtidigt som kameran penetrerar hennes oskyddade och kanske apatiska ansikte.

Jag har en känsla av att många skulle uppfatta bilden som kränkande. Att det skulle anses kränkande att så närgånget visa upp ett individuellt barn och hennes trauma i syfte att illustrera en företeelse. Men på något sätt, fortfarande, framställs människor från Afrika i västerländsk media lite mindre som individer och lite mer som en massa.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De individer som man antingen trycker upp kameran i ansiktet på eller porträtterar i siluett för att visa en utmärglad kropp, figurerar sällan i media i egenskap av individer utan för att illustrera ett problem.

Jag inser att det kan uppfattas som mer än naivt att komma och vifta med postkoloniala teorier när folk i Väst i detta nu de facto skänker pengar, pengar som är nödvändiga och livsviktiga, kanske delvis tack vare medias rapportering. Och kanske i ännu högre grad medias skoningslösa bilder. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på Joseph Conrads Heart of Darkness och på Kurtz afrikanska älskarinna. Hon som aldrig yttrar ett ord utan bara är en illustration av den Andra. Den Andra som sällan tillåts tala utan som reduceras till en kropp, till en idé till en projektion av den västerländska mannens dåliga samvete.

Anna Remmets

Ur arkivet

view_module reorder

Några dikter

Bläckfiskar lever i de mörkaste djup Sjunger stilla sin sång Omfamnar mjukt den som dristar sig ner Likt sirenerna sjömän en gång   Längst ner på botten krabborna bor Gläds åt det som bli över En förlorad ...

Av: Ivar Andersen | Utopiska geografier | 29 mars, 2010

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 03 mars, 2013

En konstnärinna som brinner för miljön

Charlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé. Jag steg in på en ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 24 juni, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Mannen som aldrig blev min svåger

Mannen som aldrig blev min svåger och James Joyce's paradox. Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2006

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Tankens ambivalens Kort synopsis gällande mitt manus

Ramberättelsen ligger i en korrespondens mellan en filosofilärare och hans forna elev. Berättarrösten/eleven är nu disputerad och vill gärna mäta sig med sin forna mentor. Vi kan höja nivån med ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.