Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Brev från Österäng



   Bengt NermanFan ska vara journalistlärare! har jag tänkt efter den senaste veckans massmediala tankediktatur: Hända! Nu! Drama! Känna! Vi! – den formel som får tid och tanke att upphöra. ”den mest dramatiska dagen i landets historia”, skrev DN på sin förstasida och hade plötsligt glömt 9 april 1940.

Nu gällde det att vara där, med kameror och mikrofoner öppna. Det som händer där ”uppfyller alla nyhetvär­deringens stora kriterier till max”, skrev DN på kulturdelen. Då måste allt annat stå åt sidan. Det viktiga är att det händer, eller med direktcitat: ”Det som spelar roll är att det hände.”
  

 I detta läge börjar journalisterna här hemma ställa ifyllnads- eller bekräftelse­frå­gor. Den ena efter den andra får frågan ”Hur känner du inför?” och svarar man rätt nickar intervjuaren i takt med svaret: hon (eller han) får sitt program bekräftat.

Och vi som hör och tittar på får klart för oss hur vi ska känna, om vi nu vill ingå i den allmänna känslostämningen. ”Hur är stämningen i Oslo just nu?” Det är sorg, förstås, men inte vrede; folk tyr sig på ett märkvärdigt sätt till varandra. Men var är Reinfeldt? Ska inte hans röst höras framför kören? Saknar han känslor?
    

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag känner mig som Ture (Nerman, BN:s far) sommaren 1936: ”All världens dårar trängs kring Hitlers stadion” – själv sitter han ensam framför radion och väntar på nyheter från Madrid. Jag behöver hjälp att tänka. Huvudet är fullt av frågor. En kan jag aldrig få svar på: hur är det att stå framför en mördare och veta att om ett par sekunder är jag död? En kommer det att ta tid att få svar på: hur ser han ut invärtes, han som skjuter?

Det märkvärdiga är att så mycket är lika hos Breivik och Ture, mördaren och demokratins hjälte. Ensamma inuti. Oförmögna till inlevelse. Kallade att frälsa sitt samhälle från sig självt. Plågsamt längtande efter handlingen. Inneslutna i var sin väldig fantasibubbla.
  

 Precis här skiljer det sig. För medan Breiviks bubbla innefattar den verklighet som vi kallar verkligheten, lever Ture i sin egen värld: idéernas och idealens. Verk­ligheten bryr han sig inte om. Eller som han skriver i dikten ”Mannen”, 1915:
        
        ty dö i krig och dö i mord
        det kan var lumpen själ
        men lära jävlar sanningsord
        det fordrar järn i själ

Med järn i själen behöver man inga vapen: man kan ju begå själamord.

Bengt Nerman

Österäng 1 augusti 2011

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.