Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 maj, 2017
Utopiska geografier

“Sök sanningen! Och om de så bär till helvetes portar så klappa på!“…

Det är den femte maj. Våren har kommit tidigt detta år. Solen skiner och en stor skara studenter har samlats i Uppsala för att följa filosofen Benjamin Höijers vagn till ...

Av: Crister Enander | 11 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nina Ahlzén. Ärrlighet

Nina Ahlzén. Är 43 och 13. Uppvuxen och boende i Göteborg. Hatar poesiuppläsningar. Är svag för det surrealistiska. Gillar att utforska gränser. Vem är dåren, vem är normal? (Vad är ...

Av: Nina Ahlzén | 03 oktober, 2011
Utopiska geografier

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Birgitta Trotzig, ett ungdomsminne



altFörsta gången jag läste Dykungens dotter satt jag på en uteservering i Berlin. Det var en märklig kontrast. Berlins varma sommarkväll insvept i öl och frityrdoft ställdes mot Birgitta Trotzigs Kristianstad: staden som "låg sankt byggd på dy-öar i en trögflytande å som förenade två stora kärrsjöområden, väldiga grunda sjöar igenvassade och omgivna av snårskogsbälten".

Staden där länsfängelset reste sig om "ett väldigt naket stendjur". Staden insvept i unken lukt och stillastående värme.
Kristianstad var staden jag hade lämnat och aldrig skulle återvända till. Jag var tjugo år gammal och ute på min första ensamresa i Europa, en flackande tillvaro med billiga vandrarhem och oändliga tågresor. En slags flykt från barndomsstaden i nordöstra Skåne som jag trodde var unik men som så många har gjort före mig som ett led i processen att bli vuxna. Aldrig skulle jag återvända till Kristianstad!

 

Den där kvävande staden där jag hade nött varje gatsten med mina fötter, vandrat fram och åter på de två affärsgatorna till leda. Jag tyckte att det var en outhärdlig stad, liten och tråkig och inte ens användbar att skriva om. Och så kom detta. Birgitta Trotzigs Kristianstad var liksom min stad en avskyvärd plats, men där på de gulnade sidorna i Dykungens dotter blev den också lockande. En skimrande, mörkt glänsande stad, nästan magisk. En stad som talade till mig. En stad som låg långt ifrån min utslitna inre bild, samtidigt som jag kände igen den mycket väl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Birgitta Trotzigs språk slukade mig fullständigt. Jag har aldrig, varken förr eller senare, varit med om en ton som har gripit mig så som den i Dykungens dotter. Meningen var att jag skulle ta en kopp kaffe på den där uteserveringen och sedan vandra vidare, det var första gången jag var i Berlin och staden borde vara överväldigande. Men boken tog över. Jag satt kvar och läste medan människor runt mig reste sig och andra satte sig, jag satt kvar när de dukade undan min kaffekopp och när det mörknade och när en mjukt fuktigt sommarregn började falla utanför det lilla utskjutande taket jag satt under. Jag satt kvar. Ironiskt nog. Här var allt jag hade längtat efter: Storstadsbruset, Berlin, Världen! Och då sjönk jag alltså ner i en pocketutgåva från 1985 där min hemstad hade huvudrollen.
Birgitta Trotzig har efter det varit den författare som jag återvänder till allra oftast. När vi lägger förslag på kanonlitteratur på Författarskolan är det alltid hennes böcker jag föreslår. När jag går förbi hennes lilla gathus på gränden i Lund klappar mitt hjärta extra hårt.

Nu har hon gått bort och det gör ont. Men hennes böcker finns kvar, hennes skimrande språk fortsätter att flyta över sidorna som en långsam men levande flod, en evigt rinnande Helge å. Och jag hoppas och tror att folk kommer att fortsätta att låta sig slukas av det.

Ulrika Sandberg

Ur arkivet

view_module reorder

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Netta Skog, foto Black Halo Photography CC

2016 års Legitimerade Legend

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 26/11 2016 till musikern och poeten Kjell Höglund i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord å Bankiren / Västerås. Mikael ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om musik | 07 december, 2016

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Vem skriver den svenska litteraturhistorien

Det går inte att undgå i hur stor andel som den litteratur vi konsumerar är översatt från ett annat språk och till vår mycket smala språkgrupp. Vad som också ter ...

Av: Freke Rähiä | Essäer | 17 oktober, 2012

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.