Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Birgitta Trotzig, ett ungdomsminne



altFörsta gången jag läste Dykungens dotter satt jag på en uteservering i Berlin. Det var en märklig kontrast. Berlins varma sommarkväll insvept i öl och frityrdoft ställdes mot Birgitta Trotzigs Kristianstad: staden som "låg sankt byggd på dy-öar i en trögflytande å som förenade två stora kärrsjöområden, väldiga grunda sjöar igenvassade och omgivna av snårskogsbälten".

Staden där länsfängelset reste sig om "ett väldigt naket stendjur". Staden insvept i unken lukt och stillastående värme.
Kristianstad var staden jag hade lämnat och aldrig skulle återvända till. Jag var tjugo år gammal och ute på min första ensamresa i Europa, en flackande tillvaro med billiga vandrarhem och oändliga tågresor. En slags flykt från barndomsstaden i nordöstra Skåne som jag trodde var unik men som så många har gjort före mig som ett led i processen att bli vuxna. Aldrig skulle jag återvända till Kristianstad!

 

Den där kvävande staden där jag hade nött varje gatsten med mina fötter, vandrat fram och åter på de två affärsgatorna till leda. Jag tyckte att det var en outhärdlig stad, liten och tråkig och inte ens användbar att skriva om. Och så kom detta. Birgitta Trotzigs Kristianstad var liksom min stad en avskyvärd plats, men där på de gulnade sidorna i Dykungens dotter blev den också lockande. En skimrande, mörkt glänsande stad, nästan magisk. En stad som talade till mig. En stad som låg långt ifrån min utslitna inre bild, samtidigt som jag kände igen den mycket väl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Birgitta Trotzigs språk slukade mig fullständigt. Jag har aldrig, varken förr eller senare, varit med om en ton som har gripit mig så som den i Dykungens dotter. Meningen var att jag skulle ta en kopp kaffe på den där uteserveringen och sedan vandra vidare, det var första gången jag var i Berlin och staden borde vara överväldigande. Men boken tog över. Jag satt kvar och läste medan människor runt mig reste sig och andra satte sig, jag satt kvar när de dukade undan min kaffekopp och när det mörknade och när en mjukt fuktigt sommarregn började falla utanför det lilla utskjutande taket jag satt under. Jag satt kvar. Ironiskt nog. Här var allt jag hade längtat efter: Storstadsbruset, Berlin, Världen! Och då sjönk jag alltså ner i en pocketutgåva från 1985 där min hemstad hade huvudrollen.
Birgitta Trotzig har efter det varit den författare som jag återvänder till allra oftast. När vi lägger förslag på kanonlitteratur på Författarskolan är det alltid hennes böcker jag föreslår. När jag går förbi hennes lilla gathus på gränden i Lund klappar mitt hjärta extra hårt.

Nu har hon gått bort och det gör ont. Men hennes böcker finns kvar, hennes skimrande språk fortsätter att flyta över sidorna som en långsam men levande flod, en evigt rinnande Helge å. Och jag hoppas och tror att folk kommer att fortsätta att låta sig slukas av det.

Ulrika Sandberg

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.