Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Jag vill hinna se korna




altMan snackar om höghastighetståg nu. Det går inte snabbt nog. Vi måste komma fram fortare. Vi har väldigt bråttom. Snart har vi inte tid över till någonting.

Jag gillar tåg. Jag gillar kollektivtrafik. Kollektivtrafiken är bra för miljön. Cyklar är ännu bättre. Och trots att Malmö är en storstad, med svenska mått, så är det inga problem att promenera dit man ska. Om man har tid, vill säga.

Vad jag saknar är häst och vagn. Jag vill se fler hästar med vagn i innerstaden. Vi människor blir lugna av hästar. Privatbilismen borde man kunna lyfta ut ur de centrala delarna. En allmänt förhöjd hälsa (luften blir renare, stressen avtar, folk blir snällare) måste väl ändå premieras före status och invand bekvämlighet. Folk blir dessutom feta och glåmiga av att åka för mycket bil. Ett rutinmässigt stillasittande korkar igen blodkärlen och sådant kostar ju sjukvården och skattebetalarna miljarder, det har man läst.

Älskar vi våra jobb så mycket att vi måste dit i expressfart varenda morgon? Varför inte komma lite för sent ibland? Varför inte satsa på flextid? Varför inte tänka att folk gör sitt jobb ännu bättre om man litar på dem och ger dem ansvar, utrymme och inflytande?

Man snackar alltså om höghastighetståg. Går det inte tillräckligt snabbt redan? Jag menar, går inte livet tillräckligt snabbt? Vissa lever i föreställningen att man sparar tid när man jagar fram, jagar minuter och sekunder, skyndar sig. Andra märker att tid får man av att ta det lugnt.

Jag åker gärna tåg, men jag vill hinna se korna och ängarna och havet och skogarna därutanför. Sverige är vackert. Vad jag menar är att vi har en väldigt vacker natur i Sverige. Den får man se mycket av när man åker tåg. Men med höghastighetståg blir allt utanför fönstret till ett suddigt streck. Kommer ett sådant suddigt streck någonsin att beröra oss så djupt att vi skriver poesi, målar tavlor, komponerar en sång om kärlek?

Jag skrev en bok en gång som utspelas i Afrika, närmare bestämt i naturreservatet Luangwa Valley i Zambia. Ja, den började förstås utanför Ystad, men det hör inte hit. Zambias större städer är moderna och västinspirerade, men ute i bushen och byarna håller man ett helt annat tempo. På tågstationen i närmaste småstad räknat från naturreservatet finns en tidtabell, precis som hos oss. Skillnaden är att där beräknas tåget komma någon gång inom tre dagar, här går de efter exakta klockslag.

Tänk om en pendlare kom till Malmö Centralstation för att ta sig till jobbet i Lund en morgon och avgångstavlan meddelade att tåget skulle gå snart, kanske om en halvtimme eller i övermorgon! Det hade ju varit helt fantastiskt. Först panik, sedan picknick och en skön tupplur invid järnvägsrälsen.

Stefan Whilde

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.