Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Badsäsongen är över - ändå måste jag skriva om superannoying italienare på stranden



Cala PiNär min pojkvän kläckte idén om att åka till Mallorca i mitten av augusti kändes den så "last season", så som Carrie i Sex and the City brukar beskriva gamla skor. För Mallorca är ju så mycket 80-tal, lika mycket som Jönssonligan på Mallorca var. Väl där inser man snabbt att det finns ingen annanstans i Europa runt medelhavet där det samlas så mycket Holländare, Tyskar, Italienare, Engelsmän, Fransmän, Svenskar, Norrmän och Spanjorer.

Och eftersom jag är en person som snabbt blir rastlös av sol och bad bestämmer jag mig tidigt för att göra något nyttigt under min vistelse där, som en psykosocial utvärdering av olika nationaliteters beteende på stranden.
Redan under dag två börjar jag iaktta en grupp italienare. Betraktar de unga italienskorna som ligger ner på sina solbäddar medan deras pokvänner står upp, pratar högljutt, gestikulerande. De liksom cirkulerar runt sina kvinnor. Men vill de inte lägga sig ner på sina solbäddar?....Se så, lägg er ner och njut av solen! tänker jag. Näpp!

Ibland stannar de upp i någon sorts löjlig body building pose, ser ner över sina kroppar, bländade av sin egen skönhet. En av dem spänner till och med sin vad framför sin flickvän för att visa en tatuering i form av en stjärna. Sen promenerar de ner till havet för att kasta boll. Deras flickvänner strosar efter, sätter sig vid strandkanten och applåderar varje gång någon av deras pojkvänner fångat bollen... och då skriker de, männen alltså, de skriker ungefär så som tuppar skriker då de fjädrar sig för hönorna.

Får en flashback av en italiensk älskare jag haft en gång. En 35-årig man från Rom som innan det tog slut helt mellan oss sa: "Men du måste förstå... Jag kan inte flytta hemifrån. Min mamma skulle bli så ledsen om hon inte får laga min mat, tvätta mina kläder, och ge mig massage varje dag. Jag tror inte att du skulle kunna massera min nacke så som min mamma kan." Uh! Förstår genast vem det är som gjort dem till dessa super annoying I-think-i´m-the-center-of-the-universe män.

Lutar mig bakåt för att lyssna på några tyskar framför oss. De pratar om hur nöjda de är med alla tyskdubbade tv-kanaler som finns på deras hotell, men klagar över att de inte kunnat hitta några riktigt billiga snabbmats-restauranger. Deras 11-åriga dotter Hilke jämrar sig över att hon hamnat i korvdepression genom att ha levt utan bratwurst under hela fyra dagar på Mallorca.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min pojkvän som för övrigt är från Rotterdam säger plötsligt att han glömt packa ner sin kamera i sin andra resväska som står redo på hotellet. För efter Mallorca ska han vidare till Kina och sen Oman. För honom som är journalist på en resetidning är resandet världens mest naturliga grej. För honom finns inga begränsningar, bara öppenhet. Hans personlighet är ungefär som Rotterdams arkitektur, med dess stora öppna ytor mellan byggnaderna. Öppna ytor för flöden av människor och pengar.

Det är de holländska turisterna som hyr flest kanoter på Mallorca får jag veta...De hyr dem av han, han som ser ut som strandens egen David Hasselhoff. Det är de holländska turisterna som paddlar så långt ut de bara kan, för de längtar efter att hitta en ny kontinent att erövra, kolonisera Det är holländarna som skrattar halvt ihjäl sig när några norrmän i strandbaren berättar att de ska gå på strippklubb i Palma. Varför liksom? När var och varannan kvinna solar topless på stranden och visar mer än fönsterbrudarna i Red Light district. Efter tre timmar på stranden bestämmer sig min pojkvän för att gå upp till hotellrummet. Jag stannar kvar för att iaktta två engelskor som anländer i matchande trendiga rosa cowboyhattar och solglasögon från Victoria Beckham. De söker genast skydd i skuggan, under ett parasol. Deras vithet smälter så mycket in i sanden att jag under ett ögonblick upplever det som om de inredningsmagasin de läser flyttas, hålls upp i luften av ingen alls.

Efter ännu en timma och vimmelkantig av den gula gasbollen där uppe tar jag mig snubblande ner till vattnet. Plötsligt befinner jag mig bland några ensamma medelålders överviktiga män. De guppar upp och ner där ute, håller sig flytande med hjälp av sina magar som fungerar som livbojar Vet inte vilken nationalitet de tillhör, men bryr mig inte. De verkar mycket upptagna och de tittar alla åt samma håll. Förstår först inte riktigt vad de så ivrigt spanar mot, men inser snabbt att de är flytande Boobwatchers. (bröstspanare). De sysselsätter sig med att spana mot de barbröstade kvinnor som är på väg ner i vattnet. Märker att en av dem plötsligt försvinner, bort och ner i havet. Någon minut senare flyter en toupé in mot stranden.

Annelie Babitz

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.