Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 08 februari, 2017
Essäer om religionen

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | 17 juni, 2013
Utopiska geografier

Att se, röra och göra jaget

I London pågår för tillfället två utställningar som båda berör individens föreställningar om det egna jaget: från frågan om jagets svårdefinierade kärna till dess möjligheter och längtan efter att lämna ...

Av: Lovisa Lindgren | 01 februari, 2010
Essäer om konst

Med tanke på Det öde landets tillkomst

Det öde landet av T. S. Eliot har inte av alla, men av många, kallats 1900-talets viktigaste poem och det är förmodligen den dikt som var århundradets mest inflytelserika. Och ...

Av: Bertil Falk | 18 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Badsäsongen är över - ändå måste jag skriva om superannoying italienare på stranden



Cala PiNär min pojkvän kläckte idén om att åka till Mallorca i mitten av augusti kändes den så "last season", så som Carrie i Sex and the City brukar beskriva gamla skor. För Mallorca är ju så mycket 80-tal, lika mycket som Jönssonligan på Mallorca var. Väl där inser man snabbt att det finns ingen annanstans i Europa runt medelhavet där det samlas så mycket Holländare, Tyskar, Italienare, Engelsmän, Fransmän, Svenskar, Norrmän och Spanjorer.

Och eftersom jag är en person som snabbt blir rastlös av sol och bad bestämmer jag mig tidigt för att göra något nyttigt under min vistelse där, som en psykosocial utvärdering av olika nationaliteters beteende på stranden.
Redan under dag två börjar jag iaktta en grupp italienare. Betraktar de unga italienskorna som ligger ner på sina solbäddar medan deras pokvänner står upp, pratar högljutt, gestikulerande. De liksom cirkulerar runt sina kvinnor. Men vill de inte lägga sig ner på sina solbäddar?....Se så, lägg er ner och njut av solen! tänker jag. Näpp!

Ibland stannar de upp i någon sorts löjlig body building pose, ser ner över sina kroppar, bländade av sin egen skönhet. En av dem spänner till och med sin vad framför sin flickvän för att visa en tatuering i form av en stjärna. Sen promenerar de ner till havet för att kasta boll. Deras flickvänner strosar efter, sätter sig vid strandkanten och applåderar varje gång någon av deras pojkvänner fångat bollen... och då skriker de, männen alltså, de skriker ungefär så som tuppar skriker då de fjädrar sig för hönorna.

Får en flashback av en italiensk älskare jag haft en gång. En 35-årig man från Rom som innan det tog slut helt mellan oss sa: "Men du måste förstå... Jag kan inte flytta hemifrån. Min mamma skulle bli så ledsen om hon inte får laga min mat, tvätta mina kläder, och ge mig massage varje dag. Jag tror inte att du skulle kunna massera min nacke så som min mamma kan." Uh! Förstår genast vem det är som gjort dem till dessa super annoying I-think-i´m-the-center-of-the-universe män.

Lutar mig bakåt för att lyssna på några tyskar framför oss. De pratar om hur nöjda de är med alla tyskdubbade tv-kanaler som finns på deras hotell, men klagar över att de inte kunnat hitta några riktigt billiga snabbmats-restauranger. Deras 11-åriga dotter Hilke jämrar sig över att hon hamnat i korvdepression genom att ha levt utan bratwurst under hela fyra dagar på Mallorca.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min pojkvän som för övrigt är från Rotterdam säger plötsligt att han glömt packa ner sin kamera i sin andra resväska som står redo på hotellet. För efter Mallorca ska han vidare till Kina och sen Oman. För honom som är journalist på en resetidning är resandet världens mest naturliga grej. För honom finns inga begränsningar, bara öppenhet. Hans personlighet är ungefär som Rotterdams arkitektur, med dess stora öppna ytor mellan byggnaderna. Öppna ytor för flöden av människor och pengar.

Det är de holländska turisterna som hyr flest kanoter på Mallorca får jag veta...De hyr dem av han, han som ser ut som strandens egen David Hasselhoff. Det är de holländska turisterna som paddlar så långt ut de bara kan, för de längtar efter att hitta en ny kontinent att erövra, kolonisera Det är holländarna som skrattar halvt ihjäl sig när några norrmän i strandbaren berättar att de ska gå på strippklubb i Palma. Varför liksom? När var och varannan kvinna solar topless på stranden och visar mer än fönsterbrudarna i Red Light district. Efter tre timmar på stranden bestämmer sig min pojkvän för att gå upp till hotellrummet. Jag stannar kvar för att iaktta två engelskor som anländer i matchande trendiga rosa cowboyhattar och solglasögon från Victoria Beckham. De söker genast skydd i skuggan, under ett parasol. Deras vithet smälter så mycket in i sanden att jag under ett ögonblick upplever det som om de inredningsmagasin de läser flyttas, hålls upp i luften av ingen alls.

Efter ännu en timma och vimmelkantig av den gula gasbollen där uppe tar jag mig snubblande ner till vattnet. Plötsligt befinner jag mig bland några ensamma medelålders överviktiga män. De guppar upp och ner där ute, håller sig flytande med hjälp av sina magar som fungerar som livbojar Vet inte vilken nationalitet de tillhör, men bryr mig inte. De verkar mycket upptagna och de tittar alla åt samma håll. Förstår först inte riktigt vad de så ivrigt spanar mot, men inser snabbt att de är flytande Boobwatchers. (bröstspanare). De sysselsätter sig med att spana mot de barbröstade kvinnor som är på väg ner i vattnet. Märker att en av dem plötsligt försvinner, bort och ner i havet. Någon minut senare flyter en toupé in mot stranden.

Annelie Babitz

Ur arkivet

view_module reorder

Om det moderne. Del II

Den postmoderne tilstanden Klarhet er ikke et mål i seg selv, men det er en god begynnelse. Siden spørreordene «hva?», «hvor?», «når?», slik jeg har snakket om i Del I av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 december, 2011

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

Livsfilosofen Arthur Schopenhauer og natursvermeren Martin Heidegger: et forsøk på samlesning av to…

  Arthur Schopenhauer(1778-1860) var en svært allsidig filosof; det samme kan ikke sies om Martin Heidegger(1889-1976). Schopenhauer var levende opptatt av vitenskapene, mens Heidegger var en typisk naturromantisk sverrmer, og hvis ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 september, 2011

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Samernas nationaldag

Sjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 01 februari, 2010

Stockholm Filmfestival Junior, en blandning av etablerat och nytt

När den ordinarie filmfestivalen (Stockholm Filmfestival) går av stapeln, brukar visningarna kunna karaktäriseras av att besökarna nästan tävlar om att vara den bästa biobesökaren - här måste minsann filmen vara ...

Av: Jim Jonsson | Kulturreportage | 11 Maj, 2010

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts