Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Badsäsongen är över - ändå måste jag skriva om superannoying italienare på stranden



Cala PiNär min pojkvän kläckte idén om att åka till Mallorca i mitten av augusti kändes den så "last season", så som Carrie i Sex and the City brukar beskriva gamla skor. För Mallorca är ju så mycket 80-tal, lika mycket som Jönssonligan på Mallorca var. Väl där inser man snabbt att det finns ingen annanstans i Europa runt medelhavet där det samlas så mycket Holländare, Tyskar, Italienare, Engelsmän, Fransmän, Svenskar, Norrmän och Spanjorer.

Och eftersom jag är en person som snabbt blir rastlös av sol och bad bestämmer jag mig tidigt för att göra något nyttigt under min vistelse där, som en psykosocial utvärdering av olika nationaliteters beteende på stranden.
Redan under dag två börjar jag iaktta en grupp italienare. Betraktar de unga italienskorna som ligger ner på sina solbäddar medan deras pokvänner står upp, pratar högljutt, gestikulerande. De liksom cirkulerar runt sina kvinnor. Men vill de inte lägga sig ner på sina solbäddar?....Se så, lägg er ner och njut av solen! tänker jag. Näpp!

Ibland stannar de upp i någon sorts löjlig body building pose, ser ner över sina kroppar, bländade av sin egen skönhet. En av dem spänner till och med sin vad framför sin flickvän för att visa en tatuering i form av en stjärna. Sen promenerar de ner till havet för att kasta boll. Deras flickvänner strosar efter, sätter sig vid strandkanten och applåderar varje gång någon av deras pojkvänner fångat bollen... och då skriker de, männen alltså, de skriker ungefär så som tuppar skriker då de fjädrar sig för hönorna.

Får en flashback av en italiensk älskare jag haft en gång. En 35-årig man från Rom som innan det tog slut helt mellan oss sa: "Men du måste förstå... Jag kan inte flytta hemifrån. Min mamma skulle bli så ledsen om hon inte får laga min mat, tvätta mina kläder, och ge mig massage varje dag. Jag tror inte att du skulle kunna massera min nacke så som min mamma kan." Uh! Förstår genast vem det är som gjort dem till dessa super annoying I-think-i´m-the-center-of-the-universe män.

Lutar mig bakåt för att lyssna på några tyskar framför oss. De pratar om hur nöjda de är med alla tyskdubbade tv-kanaler som finns på deras hotell, men klagar över att de inte kunnat hitta några riktigt billiga snabbmats-restauranger. Deras 11-åriga dotter Hilke jämrar sig över att hon hamnat i korvdepression genom att ha levt utan bratwurst under hela fyra dagar på Mallorca.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min pojkvän som för övrigt är från Rotterdam säger plötsligt att han glömt packa ner sin kamera i sin andra resväska som står redo på hotellet. För efter Mallorca ska han vidare till Kina och sen Oman. För honom som är journalist på en resetidning är resandet världens mest naturliga grej. För honom finns inga begränsningar, bara öppenhet. Hans personlighet är ungefär som Rotterdams arkitektur, med dess stora öppna ytor mellan byggnaderna. Öppna ytor för flöden av människor och pengar.

Det är de holländska turisterna som hyr flest kanoter på Mallorca får jag veta...De hyr dem av han, han som ser ut som strandens egen David Hasselhoff. Det är de holländska turisterna som paddlar så långt ut de bara kan, för de längtar efter att hitta en ny kontinent att erövra, kolonisera Det är holländarna som skrattar halvt ihjäl sig när några norrmän i strandbaren berättar att de ska gå på strippklubb i Palma. Varför liksom? När var och varannan kvinna solar topless på stranden och visar mer än fönsterbrudarna i Red Light district. Efter tre timmar på stranden bestämmer sig min pojkvän för att gå upp till hotellrummet. Jag stannar kvar för att iaktta två engelskor som anländer i matchande trendiga rosa cowboyhattar och solglasögon från Victoria Beckham. De söker genast skydd i skuggan, under ett parasol. Deras vithet smälter så mycket in i sanden att jag under ett ögonblick upplever det som om de inredningsmagasin de läser flyttas, hålls upp i luften av ingen alls.

Efter ännu en timma och vimmelkantig av den gula gasbollen där uppe tar jag mig snubblande ner till vattnet. Plötsligt befinner jag mig bland några ensamma medelålders överviktiga män. De guppar upp och ner där ute, håller sig flytande med hjälp av sina magar som fungerar som livbojar Vet inte vilken nationalitet de tillhör, men bryr mig inte. De verkar mycket upptagna och de tittar alla åt samma håll. Förstår först inte riktigt vad de så ivrigt spanar mot, men inser snabbt att de är flytande Boobwatchers. (bröstspanare). De sysselsätter sig med att spana mot de barbröstade kvinnor som är på väg ner i vattnet. Märker att en av dem plötsligt försvinner, bort och ner i havet. Någon minut senare flyter en toupé in mot stranden.

Annelie Babitz

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.