av Caspar David Friedrich

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Badsäsongen är över - ändå måste jag skriva om superannoying italienare på stranden



Cala PiNär min pojkvän kläckte idén om att åka till Mallorca i mitten av augusti kändes den så "last season", så som Carrie i Sex and the City brukar beskriva gamla skor. För Mallorca är ju så mycket 80-tal, lika mycket som Jönssonligan på Mallorca var. Väl där inser man snabbt att det finns ingen annanstans i Europa runt medelhavet där det samlas så mycket Holländare, Tyskar, Italienare, Engelsmän, Fransmän, Svenskar, Norrmän och Spanjorer.

Och eftersom jag är en person som snabbt blir rastlös av sol och bad bestämmer jag mig tidigt för att göra något nyttigt under min vistelse där, som en psykosocial utvärdering av olika nationaliteters beteende på stranden.
Redan under dag två börjar jag iaktta en grupp italienare. Betraktar de unga italienskorna som ligger ner på sina solbäddar medan deras pokvänner står upp, pratar högljutt, gestikulerande. De liksom cirkulerar runt sina kvinnor. Men vill de inte lägga sig ner på sina solbäddar?....Se så, lägg er ner och njut av solen! tänker jag. Näpp!

Ibland stannar de upp i någon sorts löjlig body building pose, ser ner över sina kroppar, bländade av sin egen skönhet. En av dem spänner till och med sin vad framför sin flickvän för att visa en tatuering i form av en stjärna. Sen promenerar de ner till havet för att kasta boll. Deras flickvänner strosar efter, sätter sig vid strandkanten och applåderar varje gång någon av deras pojkvänner fångat bollen... och då skriker de, männen alltså, de skriker ungefär så som tuppar skriker då de fjädrar sig för hönorna.

Får en flashback av en italiensk älskare jag haft en gång. En 35-årig man från Rom som innan det tog slut helt mellan oss sa: "Men du måste förstå... Jag kan inte flytta hemifrån. Min mamma skulle bli så ledsen om hon inte får laga min mat, tvätta mina kläder, och ge mig massage varje dag. Jag tror inte att du skulle kunna massera min nacke så som min mamma kan." Uh! Förstår genast vem det är som gjort dem till dessa super annoying I-think-i´m-the-center-of-the-universe män.

Lutar mig bakåt för att lyssna på några tyskar framför oss. De pratar om hur nöjda de är med alla tyskdubbade tv-kanaler som finns på deras hotell, men klagar över att de inte kunnat hitta några riktigt billiga snabbmats-restauranger. Deras 11-åriga dotter Hilke jämrar sig över att hon hamnat i korvdepression genom att ha levt utan bratwurst under hela fyra dagar på Mallorca.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min pojkvän som för övrigt är från Rotterdam säger plötsligt att han glömt packa ner sin kamera i sin andra resväska som står redo på hotellet. För efter Mallorca ska han vidare till Kina och sen Oman. För honom som är journalist på en resetidning är resandet världens mest naturliga grej. För honom finns inga begränsningar, bara öppenhet. Hans personlighet är ungefär som Rotterdams arkitektur, med dess stora öppna ytor mellan byggnaderna. Öppna ytor för flöden av människor och pengar.

Det är de holländska turisterna som hyr flest kanoter på Mallorca får jag veta...De hyr dem av han, han som ser ut som strandens egen David Hasselhoff. Det är de holländska turisterna som paddlar så långt ut de bara kan, för de längtar efter att hitta en ny kontinent att erövra, kolonisera Det är holländarna som skrattar halvt ihjäl sig när några norrmän i strandbaren berättar att de ska gå på strippklubb i Palma. Varför liksom? När var och varannan kvinna solar topless på stranden och visar mer än fönsterbrudarna i Red Light district. Efter tre timmar på stranden bestämmer sig min pojkvän för att gå upp till hotellrummet. Jag stannar kvar för att iaktta två engelskor som anländer i matchande trendiga rosa cowboyhattar och solglasögon från Victoria Beckham. De söker genast skydd i skuggan, under ett parasol. Deras vithet smälter så mycket in i sanden att jag under ett ögonblick upplever det som om de inredningsmagasin de läser flyttas, hålls upp i luften av ingen alls.

Efter ännu en timma och vimmelkantig av den gula gasbollen där uppe tar jag mig snubblande ner till vattnet. Plötsligt befinner jag mig bland några ensamma medelålders överviktiga män. De guppar upp och ner där ute, håller sig flytande med hjälp av sina magar som fungerar som livbojar Vet inte vilken nationalitet de tillhör, men bryr mig inte. De verkar mycket upptagna och de tittar alla åt samma håll. Förstår först inte riktigt vad de så ivrigt spanar mot, men inser snabbt att de är flytande Boobwatchers. (bröstspanare). De sysselsätter sig med att spana mot de barbröstade kvinnor som är på väg ner i vattnet. Märker att en av dem plötsligt försvinner, bort och ner i havet. Någon minut senare flyter en toupé in mot stranden.

Annelie Babitz

Ur arkivet

view_module reorder
Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 07 juli, 2015

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Några Dikter av Sven André

Resenärerna   Klockan halv fem i begynnelsen det gröna språket - fågelsången som en flock andhämtande osagdheter i den uppdämda morgontimmen talande till oss dessa spräckta ansatser:

Av: Sven André | Utopiska geografier | 17 maj, 2010

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor

En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara ...

Av: Stefan Alldén | Gästkrönikör | 27 december, 2015

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.