Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | 12 oktober, 2015
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Veckan 42 2012

Veckan har inte saknat komiska och dramatiska poänger. Ibland var det svårt att veta vilket var vilket. Som en Saudiarabien genomförde en kampanj mot bröstcancer – utan kvinnor. Istället med ...

Av: Gregor Flakierski | 13 oktober, 2012
Veckans titt i hyllan

En hållbar barnlitteratur?

Att vara dogmatisk och skriva tydliga världsförbättrarbudskap i skönlitterär text är den åttonde dödssynden i dag. Är det därför det kommer ut så få skönlitterära barnböcker om klimatet och miljön? ...

Av: Marja Beckman | 11 april, 2014
Gästkrönikör

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | 14 januari, 2016
Kulturreportage

Ko-lugnt på landet



altDet är alltid mycket att göra färdigt innan "semestern" börjar och avfärden från storstaden Paris till den böljande Sörmländska lantbygden. Jobbet ska klaras av och den allra sista artikelpunkten sättas dit, kylskåpet ska rensas ut och kylen avfrostas, katten ska iväg på kattsemester hos barnens matte lärarinna... Alla räkningar ska vara betalda. Ja, det är lite stressigt det där med att hinna med allt innan jag äntligen kan ge mig av.

Ryan Air är inte heller det bästa sättet att börja semestern på. Att ta sig ut till Beauvais flygplats en och en halv timme utanför Paris har blivit en vana, deras flygplats har förvandlats under några år från ett blåsigt hangartält, till en rätt flådig, liten och hanterbar flygplats, inte alls så förvirrande som Charles de Gaulle. Men det är själva flygrestriktionerna som blivit alltmer betungande i alla fall som kvinna. Det har blivit förbjudet att ha mer än ett handbagage och allt ska in i ett visst format och inte väga mera än tio kilo. Mitt nyinköpta färgglada handbagage passade inte riktigt in.

Där hade jag dessutom pulat in de högklackade jag absolut måste ha med mig utifall... samt dator och handväska! Tant av ordning stod vid passkontrollen: "Madame, ni måste få in ert handbagage i denna mall!" Jag fick in den utan dator och handväska. "Madame, ALLT ska få plats i handbagaget!" - "Men, alla kvinnor har ju handväskor, den kommer jag ändå att ta upp igen så fort jag lämnar er", försökte jag protestera. Men hennes blick sa allt. Det var bara att packa upp och få ner vad jag kunde hos min gudskelov manliga medpassagerare som dessutom till sist lyckades trycka ner mitt bagage i "mallen". Jag bestämde mig för att på Ryan Air utövar de "könsapartheid" och lovade mig själv att aldrig flyga med dem mer. Men innerst inne vet jag att det löftet beror helt på min framtida ekonomiska situation...

"Nåja, ingen idé att få hjärtklappning för något så "materiellt" när det finns massor med stackare som verkligen lider ute i världen", intalar jag mig själv. Jag anländer i Skavsta, utanför Nyköping, praktiskt jag är så gott som hemma på landet. Blir hämtad i min egen lilla sommarbil och sätter mig bakom ratten efter att ha "cabbat" ner och känner doften av svensk sommar sträcka sig långt in i min själ.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Du anar inte hur igenväxt det är på landet!" är det första jag får höra. Men låter mig inte avskräckas av det heller. Väl "hemma" har jag svårt att se huset för allt ogräs på gården framför och på grund av häcken som naturligtvis inte blivit klippt, för att inte tala om rabatterna där ogräset verkar ha trängt bort de mesta utblommade växterna. "Jag får skylla mig själv när jag kommer så sent på sommaren och ta lite i sänder", säger jag och vägrar att låta mig stressas av lantpressen. För visst finns det en press på en här också. "Det kommer gäster mycket snart!" Det betyder att till dess måste det se någorlunda propert ut. Varför sätter vi så stora krav på oss själva även under semestern? Är det så viktigt vad andra tycker och tänker? Ja, det verkar så. Vi är sociala individer och behöver andras stöd och uppmuntran för att trivas i tillvaron.

Det grävs upp och klipps och räfsas till tusen. Äntligen kan jag kanske pusta ut lite och njuta av "semestern". Jag försöker komma in i en viss semesterrytm, där jag kan sova ut, drömma mig bort, skriva och måla men utan hets... Det är varmt, väldigt varmt i Sörmland i juli månad. Torrt också. "Du måste vattna annars dör ju alla fina plantor!" Det är charmigt att vattna dessa ljumma osvenska kvällar som flyter in i varandra.

Så vänder vädret och det börjar regna och mera likna en typisk svensk sommar med blandad kompott. "Regnet behövdes verkligen!" säger alla i början. Men sedan längtar jag tillbaka till solen och värmen... Nåja, jag bjuder in släkt och vänner att komma och stanna i några dagar.

På morgonen går jag till bastun för att duscha. "Vad vattnet strilar", tänker jag där jag står och funderar på vilka olika rätter jag ska servera under dessa dagar. Så händer det: inget vatten alls!

"Vattenpumpen är sönder, den ligger på cirka hundra meters djup och jag kan inte hjälpa dig förrän nästa vecka!" Jaha, vad ska jag nu göra? Det är för sent att ringa återbud till alla och maten är ju inköpt... Men inget vatten alls! Papperstallrickar i all ära men till frukost, lunch och middag! Plösligt så känner jag hur stressen stiger i mitt inre bara på tanken och börjar nästan längta till den "riktiga" storstadsstressen.

Är detta semester undrar jag i all stillsamhet? Är det detta jag har längtat till under de kalla och regniga vintermånaderna?

Ja vad är egentligen semester? Att se korna gå lugnt och beta i hagen när de inte smitit ut och förlustar sig på mina hallon förstås? Är det detta som kallas för ko-lugnet på landet? Jag börjar tvivla. Men samtidigt vet jag att jag kommer att minnas även denna sommar som en skir Monet-tavla med blommor och bin i svensk natur.

Vi människor behöver omväxling och det kanske är det som borde kallas för "semester", att komma bort till något annat än vardagen även om detta "annat" också har sina för och nackdelar som allt i livet. Eller som någon klok person sa: "lugnet och det glada sinnet bär man alltid med sig om man så vill, inombords".

Hmmm, det ska jag försöka komma ihåg när jag tvingas ut i regnet för att .... Ja, ni vet! "Inte klaga nu, tänk på de stackars människorna i Pakistan!" övertalar jag mig själv.

Och visst är det sant, alla dessa bekymmer är små och obetydliga i det stora hela! Snart skiner solen igen och pumpen har blivit lagad.

Glad sommar önskar vi i Sörmland!

Anne Edelstam

 

Ur arkivet

view_module reorder

Skammen

Innledning Gitt at vi forstår hva som menes med ‘atferd’, så er menneskelig atferd verdi – og normstyrt. En verdi er om hva som virkelig teller for oss mennesker, som at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 december, 2014

Turistens samvetskval. Ett reportage från Tunisien

Om man hatar sand och skyr solen är Tunisien antagligen inte det första resmålet på listan. När min mamma ringt upp mig några månader tidigare och frågat vad jag visste ...

Av: Linda Bönström | Resereportage | 24 juli, 2010

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 24 maj, 2017

August Strindberg och Nils Andersson – en hållbar vänskap

Att skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2011

Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 maj, 2014

Locus meditationis

En diktares svårighet …

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 01 september, 2017

En dansk möbelklassiker: Hans J Wegner

Alldeles nyss råkade jag komma över en trevlig kompakt bok i en serie om designklassiker. Den här handlar om hundra stolar från 1900-talet, med ett uppslag åt varje: de slitstarka ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 september, 2014

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 02 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.