Absolut Sverige

Boken ”Från Astrid till Lindgren”, som jag är medförfattare till, gavs ut först i Nederländerna på nederländska. Manuskriptet till denna bok var skrivet på svenska, så varför var Nederländerna först ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 februari, 2013
Gästkrönikör

Man kan aldrig vara försiktig nog

När de byggde sitt bo och när de flyttade in vet jag inte. Men plötsligt var de där: vilda bin och deras bo, hängande från taket som Babylons hängande trädgårdar ...

Av: © Vladimir Oravsky | 30 november, 2013
Gästkrönikör

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | 12 december, 2013
Gästkrönikör

Vladimir Oravsky

”Konsthistorier”: Kom och köp konserverad post-sanning

Jag tittade på det andra avsnittet av sex i en svensk tv-serie betitlad ”Konsthistorier”. Varför? Eftersom några kulturexperter på Sveriges Radio fick förhandstitta på den, och de fick betalt för ...

Av: Vladimir Oravsky | 05 februari, 2017
Gästkrönikör

Ko-lugnt på landet



altDet är alltid mycket att göra färdigt innan "semestern" börjar och avfärden från storstaden Paris till den böljande Sörmländska lantbygden. Jobbet ska klaras av och den allra sista artikelpunkten sättas dit, kylskåpet ska rensas ut och kylen avfrostas, katten ska iväg på kattsemester hos barnens matte lärarinna... Alla räkningar ska vara betalda. Ja, det är lite stressigt det där med att hinna med allt innan jag äntligen kan ge mig av.

Ryan Air är inte heller det bästa sättet att börja semestern på. Att ta sig ut till Beauvais flygplats en och en halv timme utanför Paris har blivit en vana, deras flygplats har förvandlats under några år från ett blåsigt hangartält, till en rätt flådig, liten och hanterbar flygplats, inte alls så förvirrande som Charles de Gaulle. Men det är själva flygrestriktionerna som blivit alltmer betungande i alla fall som kvinna. Det har blivit förbjudet att ha mer än ett handbagage och allt ska in i ett visst format och inte väga mera än tio kilo. Mitt nyinköpta färgglada handbagage passade inte riktigt in.

Där hade jag dessutom pulat in de högklackade jag absolut måste ha med mig utifall... samt dator och handväska! Tant av ordning stod vid passkontrollen: "Madame, ni måste få in ert handbagage i denna mall!" Jag fick in den utan dator och handväska. "Madame, ALLT ska få plats i handbagaget!" - "Men, alla kvinnor har ju handväskor, den kommer jag ändå att ta upp igen så fort jag lämnar er", försökte jag protestera. Men hennes blick sa allt. Det var bara att packa upp och få ner vad jag kunde hos min gudskelov manliga medpassagerare som dessutom till sist lyckades trycka ner mitt bagage i "mallen". Jag bestämde mig för att på Ryan Air utövar de "könsapartheid" och lovade mig själv att aldrig flyga med dem mer. Men innerst inne vet jag att det löftet beror helt på min framtida ekonomiska situation...

"Nåja, ingen idé att få hjärtklappning för något så "materiellt" när det finns massor med stackare som verkligen lider ute i världen", intalar jag mig själv. Jag anländer i Skavsta, utanför Nyköping, praktiskt jag är så gott som hemma på landet. Blir hämtad i min egen lilla sommarbil och sätter mig bakom ratten efter att ha "cabbat" ner och känner doften av svensk sommar sträcka sig långt in i min själ.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Du anar inte hur igenväxt det är på landet!" är det första jag får höra. Men låter mig inte avskräckas av det heller. Väl "hemma" har jag svårt att se huset för allt ogräs på gården framför och på grund av häcken som naturligtvis inte blivit klippt, för att inte tala om rabatterna där ogräset verkar ha trängt bort de mesta utblommade växterna. "Jag får skylla mig själv när jag kommer så sent på sommaren och ta lite i sänder", säger jag och vägrar att låta mig stressas av lantpressen. För visst finns det en press på en här också. "Det kommer gäster mycket snart!" Det betyder att till dess måste det se någorlunda propert ut. Varför sätter vi så stora krav på oss själva även under semestern? Är det så viktigt vad andra tycker och tänker? Ja, det verkar så. Vi är sociala individer och behöver andras stöd och uppmuntran för att trivas i tillvaron.

Det grävs upp och klipps och räfsas till tusen. Äntligen kan jag kanske pusta ut lite och njuta av "semestern". Jag försöker komma in i en viss semesterrytm, där jag kan sova ut, drömma mig bort, skriva och måla men utan hets... Det är varmt, väldigt varmt i Sörmland i juli månad. Torrt också. "Du måste vattna annars dör ju alla fina plantor!" Det är charmigt att vattna dessa ljumma osvenska kvällar som flyter in i varandra.

Så vänder vädret och det börjar regna och mera likna en typisk svensk sommar med blandad kompott. "Regnet behövdes verkligen!" säger alla i början. Men sedan längtar jag tillbaka till solen och värmen... Nåja, jag bjuder in släkt och vänner att komma och stanna i några dagar.

På morgonen går jag till bastun för att duscha. "Vad vattnet strilar", tänker jag där jag står och funderar på vilka olika rätter jag ska servera under dessa dagar. Så händer det: inget vatten alls!

"Vattenpumpen är sönder, den ligger på cirka hundra meters djup och jag kan inte hjälpa dig förrän nästa vecka!" Jaha, vad ska jag nu göra? Det är för sent att ringa återbud till alla och maten är ju inköpt... Men inget vatten alls! Papperstallrickar i all ära men till frukost, lunch och middag! Plösligt så känner jag hur stressen stiger i mitt inre bara på tanken och börjar nästan längta till den "riktiga" storstadsstressen.

Är detta semester undrar jag i all stillsamhet? Är det detta jag har längtat till under de kalla och regniga vintermånaderna?

Ja vad är egentligen semester? Att se korna gå lugnt och beta i hagen när de inte smitit ut och förlustar sig på mina hallon förstås? Är det detta som kallas för ko-lugnet på landet? Jag börjar tvivla. Men samtidigt vet jag att jag kommer att minnas även denna sommar som en skir Monet-tavla med blommor och bin i svensk natur.

Vi människor behöver omväxling och det kanske är det som borde kallas för "semester", att komma bort till något annat än vardagen även om detta "annat" också har sina för och nackdelar som allt i livet. Eller som någon klok person sa: "lugnet och det glada sinnet bär man alltid med sig om man så vill, inombords".

Hmmm, det ska jag försöka komma ihåg när jag tvingas ut i regnet för att .... Ja, ni vet! "Inte klaga nu, tänk på de stackars människorna i Pakistan!" övertalar jag mig själv.

Och visst är det sant, alla dessa bekymmer är små och obetydliga i det stora hela! Snart skiner solen igen och pumpen har blivit lagad.

Glad sommar önskar vi i Sörmland!

Anne Edelstam

 

Ur arkivet

view_module reorder

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | Kulturreportage | 10 mars, 2007

Italienska kvinnor i väntan på blomstring

Vilka ängar väntar på oss, yviga, skimrande grönskor av gentianor, på att vi tillsammans ska skotta fram våra ansikten? -Sibilla Aleramo (1927) Fram till på mitten av 1700-talet var ...

Av: Sanna Dager | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2011

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 28 december, 2012

Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 24 september, 2008

Tyra Lundgren ─ Hon med fåglarna

I likhet med många har jag alltid fascinerats av lera, detta fantastiska och härligt formbara material. Keramik är en sammanfattande benämning på alla föremål av lera som bränts till så ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 22 februari, 2012

Kunglig glans på Åmells

Bland alla utsökta föremål i Åmells konsthandel på Birger Jarlsgatan i Stockholm väljer jag att skriva om tre ganska små tavlor, närmare bestämt 33 x 22,5 cm, av Mathias Hradh ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 17 april, 2010

Fragolina autentica

Svenska jordgubbar - en fix idé

Så var det åter dags för den årliga jakten på falska jordgubbar. I år är den dessutom skärpt. Är det inte osynliga ubåtar som olovligt turistar i vår skärgård, så ...

Av: Thomas Silfving | Gästkrönikör | 11 juni, 2015

Konservativa värden

Konservativa litar sällan – som det heter – på dagens sanningar, vetenskapliga rön och modefilosofiska utsvävningar när det gäller moraliska värden. Man sätter istället sina slantar på eviga värden och ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 13 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.