En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Tjörn, nära Pilane Gravfält



altHan ville förklara sin fascination för akvarellfärgen. De små pigmentkornen simmar som om de var levande. De är levande. Flyter med vattnet likt en norrländsk älv. Tryggt och säkert. De bryr sig inte ett dugg om vilket intryck de gör. Strandar. Biter sig fast i papperet utan att jag riktigt kan styra skeendet. Det är ett experiment varje gång. Kanske ser bilden ut som ett anonymt landskap. Då döper jag det. Fast det är egentligen att fuska.

Det är ju bara mitt sätt att se. Betraktarens uppdrag vore att berätta om bilden. Berätta sin upplevelse. Ändå ger jag mig för konvenansen. "Fjällandskap. Höstskog. Landskap med hus." Ibland får färgen bestämma, inte jag. "Röd oktober."
I collaget är det alltid färgen som får bestämma. Koboltblått, guldockra, kadmiumrött, citrongult och mängder av olika sorters grönt. Men i det färdiga collaget är det jag, konstnären, som gjort jobbet. Rivit och klistrat.

Verkligen varit konstnär.

En timme senare Invigningskonsert. Nordiska toner. Tor Aulin, Edvard Grieg, Vilhelm Stenhammar och Janne Sibelius som kompisarna kallade honom. De talade samma språk som akvarellerna på väggarna runt musikerna. Eller sjöng kanske är riktigare uttryckt även om det var violin och piano. Olika dialekter bara, som inte ens krävde översättning, bara låta det drabba öronen. Konstnärens bildspråk, hans umemål och violinens balett över strängarna, liksom pianots, blev till en samstämmig kör så att det gick in i kroppen. En upplevelse att bära med sig.

Hur vaknar ett intresse, var en fråga?
Jag var tre år sa violinen. De spelade en skiva på dagis. I Bergakungens sal. Jag sprang och sprang och kunde inte sluta hoppa. Ni känner säkert igen den. Hela tiden ökade tempot. Det var fullkomligt extatiskt. Musiken hade satt sig i kroppen. Det var så jag vill se, att musiken tog mitt liv. Nu kan jag inte sluta att hålla på. Och vi, Maria och jag, tycker om att spela tillsammans. Det märktes. Kraftfullt och ömsint. Precis när det skulle vara det ena och det andra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var över 100 som lyssnade. Hade kommit från hela Sverige. Alla rymdes inte inne i Galleriet. Det gjorde ingenting. Solen var givmild denna dag när kulturområdet runt Pilane gravfält utökades till att innefatta även Pilanebed and breakfast och dess konstgalleri.
Konserten Nordiska toner framfördes av Klara Hellgren violin och Maria Lindegren piano. Ett samarrangemang med Tjörns kommun.
Lars A Perssons utställning Nya Akvareller fortsätter till den 23 juli då Ulf Svenningson tar över stafettpinnen.

Jan Bahlenberg

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.