Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder

Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter ...

Av: Rasmus Lygner | 27 februari, 2017
Agora - filosofiska essäer

Människor lär av djuren och djur lär av människorna

Klockan visar 05.30 och det är tämligen mörkt. 100 sit-ups för att sätta igång blodomloppet. Morgontoalett med en snabb dusch och en god-morgon-hälsning till mina redan utflugna barn. Allt på ...

Av: Vladimir Oravsky | 27 mars, 2013
Gästkrönikör

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | 27 augusti, 2013
Essäer om religionen

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | 23 november, 2012
Gästkrönikör

Från Friskatorpet, när trollslända landar



altGryningens guldröda horisontella ljus kastas mot en rådjursbocks blanka päls, gör den till en tvillingsol, och det är höjden av skönhet; solen och ett rådjur som inte ens vet om hur vackert det är. Betar bara lugnt vidare, lysande och tryggt i sin gryningsvärld. Tiden går mot midsommar, solen försvinner bakom horisonten bara under några försvinnande timmar, detta är ljusets herravälde, mörkret är besegrat tills vidare. Sömnen hör vintern till, nu är skogens ögon öppna.

Denna dag av hetta, av svärmar av bladlöss, av blodtörstiga myggor och fästingar. Denna dag av kallt glittrande brunnsvatten uppumpat från underjorden, av skriande fiskmåsar med blixtrande vita änglavingar, av skiftande skuggor under kastanjen vars blompyramider slagit ut och lockar bin, getingar och steklar som i sin tur lockar flugsnapparna som kryssar elegant mellan grenar och blad. Trädet surrar, låter långt bortifrån. Fågelungeskrik i varje holk och flåsande hundar i skuggan. Tunga lökväxtknoppar på stjälkar som lutar sig mot solljuset och ser ut att tippa över när som helst men håller balansen i en perfekt gradekvation.

Gräsmattevärlden expanderar och blir till vildäng, fläckas ljusröd och klarblå av små nävor och veronicor. Älgen som nyss var liten kalv vid mammas sida har vuxit upp till stilig ungtjur, hornen tränger kliande ut ur pannan, han svävar bort över kalhygget, vänder sig nyfiket om på behörigt avstånd. Under en hasselbuske pågår en parningslek mellan två kopparormar; hanen håller fast honan genom att bita henne i huvudet, slingra inte iväg! Rabarberstjälkarna hinner inte ätas upp av någon, blommar i fluffiga moln av vitt och på marken bredvid dem sväller krusbären, halvgenomskinligt gröna och ludna.

Kommer liljor och akleja, kommer daggkåpa och syren. Gullregnets gula kaskader. Lupinernas gröna kolvar börjar skifta i blått längst upp i toppen och det haren inte åt upp av harriset i vintras, stående på bakbenen ovanpå skaren, blommar med små knallgula böjda bönor som öppnas till gap i sin utslagna form. Lysande fläckar mot den skuggmörka skogen bakom. Den ytligaste jorden förvandlas till brungrått damm av vind och värme, grodorna gräver sig djupare ned, söker fukt åt sin ömtåliga hud. Kryper fram i skymningen ur sina hålor lagom för att höra göken spela i väster. Ko-ko, ko-ko. Ugglorna avlöser senare, ropar till varandra över nattskogen. Luften är tung av söta doftpartiklar, syrenerna luktar ljuslila, moget, som honung. En ensam bålgeting surrar dovt genom trädgården, river ner blomblad där den samlar nektar, vita och rosa päron- och äppelblomblad ligger i ett oregelbundet spår efter den tunga flygaren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En trollslända landar på ett maskrosblad och dess mun rör sig som ville den viska något, som ville den berätta om den här vackra sommardagen som är hela dess liv, om hur denna enda dag är ett ofantligt ofattbart mirakel att födas och dö i epicentrum av. Viska om sina starka bräckliga genomskinliga vingar som bär den genom världen som är denna dag som är allting, allt som finns. Om en genomsyrande tacksamhet och tillhörighet, om hur allt är Liv och om att det inte finns några misstag, hur allt hänger ihop, hur allt är en enda dag att leva. I förgängligheten bor evigheten. Lev idag.

Emma Ehrlekrona
bild:  Henrik Ehrlekrona

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Sikta, skjut, poesi!

"krossa bokstävlarna mellan tänderna" skrev Gunnar Ekelöf i en dikt från 1932 och sammanfattade därmed mycket av vad den modernistiska poesin handlade om. Att krossa språket, formen och grammatiken och ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 31 augusti, 2010

Resor i det susande Karelen

“Skönast bland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen, som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten, i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymma, förrn den ...

Av: Rolf Karlman | Resereportage | 29 juli, 2016

Annakarin Svedberg

Efter bion

För en del år sedan skrev jag esoteriska sagor och berättelser. Här är en av dem.

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 14 mars, 2016

Prolog

Det store arbeidet mitt - Livsføring. På sporet av livet selv i det moderne - er til ende. Således er det på sin rette plass å lage en prolog til ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 maj, 2010

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.