Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | 16 juni, 2008
Essäer om konst

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Mitt första minne av Sverige är den "eviga dagen" och Daim glass



altFörsta gången jag smakade en Daimglass åt jag två på en gång på en gunga i en park på Söder i Stockholm.
Det var sommaren ´92 när jag kom hit. Rättare sagt juni. Midsommartiden.
Jag var 14 år och flyktingbarn. Bara någon månad innan dess var jag bara en flicka på 14 år. Livet var framför mig. Framtidens ljus.
En månad senare var det enda ljuset i mitt liv den "eviga svenska natten".
Den dagen jag kom hit blev jag vuxen. Det var den 21:a juni 1992.

De flesta vet inte den exakta dagen då de blev vuxna, men jag vet.
Jag vet detta eftersom det blev en tydlig och skarp övergång. En grym historia när jag tänker tillbaka.
Att på bara en enda dag förlora allt det man som barn var medveten om att man hade. Sitt hem, sin familj, sina kompisar, leksaker, allt. Det går inte beskriva känslan av skräck och hjälplöshet som man känner just då. Det finns inga ord starka nog, jag har försökt hitta dem, tro mig.

Att gråta över det fanns inte på världskartan, det fanns ingen tid, ingen plats. Vem ska man gråta hos när alla andra hade samma problem och var lika rädda som jag? Vuxna, vart fanns dem? Är inte en förälders skyldighet att skydda och trösta sina barn? Jo, det är så sant, men när vi blev skapade på denna jord var det nog ingen som räknade med att vi människor kommer att göra livet surt för varandra, det var ingen som räknade med krig och annat elände. Det var ingen som räknade att föräldrarna skulle drabbas av depressioner och knappt orka ta hand om sig själva. Nej, det var nog inte tänkt så från början.

Åter till Sverige och Daim glass. Åter till den nya verkligheten, den nya okända världen. Till en ny "spännande vardag". In i maskinen, direkt. Man ska lära sig språket, man ska lära sig den svenska traditionen, man ska lära sig äta knäckebröd och "arbeta bort sillukten". Man ska dansa "Små grodorna" och vara glad och lycklig som bara den. Man ska lära sig uttala "Kerstin", "sjö", "sju" och annat rätt. Man ska lära sig paddla. Man ska också lära sig hur man inte ska protestera när en socialsekretare "lär ens familj hur man ska använda toalettstolen". För det är aldrig bra att protestera i ett nytt land. Tänk om de skickar oss tillbaka?

Tänk att jag också önskade detta varje dag! Att bli skickad hem till ett krig. Jag önskade att sluta bli förnedrad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag önskade så innerligt att mina föräldrar åtminstone kunde engelska, ett par ord hade räckt. Nej, de pratade skapligt tyska och franska. Det kvittade, både för mig och för socialsekreteraren. Hon kunde ge instruktioner hur man använder toastolen, men hon kunde ingen tyska eller franska. Jag var ju "smarta flickan" som kunde hjälpa henne att få föräldrarna att förstå". Jag gissar på att man inte kan veta allt.

Men mest av allt önskade jag att någon i skolan frågade hur jag mådde. Det hände aldrig kan jag tala om. I skolan får nog lärarna instruktioner att lära oss allt det ovannämnda. I ilfart. De lär sig att "fabriksproducera" blivande svenskar, med kanske lite mörkare hudton än allmänt önskat, men svenskar är ju svenskar. Gula som blå.

De lär sig att det är bra för oss "nya" att snabbt integreras. De lyckas med sitt uppdrag och känner sig stolta. En askungesaga helt enkelt!

Och vi? Jag är säker att jag inte bara pratar för mig själv när jag säger att många av oss sitter här 15 år senare och fortfarande undrar: Varför frågade aldrig lärarna hur jag mådde?

Dags för en förändring Sverige. Ta det här som en "wakeup call". För.. Man kan nog inte veta allt.

Vildana Aganovic

Ur arkivet

view_module reorder

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren

Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig ...

Av: Niklas Törnlund | Essäer om litteratur & böcker | 10 oktober, 2011

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.