Simon O. Pettersson 

Deklassering

En ny lång novell av Simon O. Pettersson 

Av: Simon O. Pettersson | 18 augusti, 2017
Utopiska geografier

Drömmar och dofter i Kraków. Unsound festival

Det doftar gott om årets Unsound – festivalen i polska Kraków som tagit ledningen i att fokusera på ny experimentell, främst elektronisk, musik i gränslanden mellan konstmusik, electronika och klubbmusik ...

Av: Curt Lundberg | 27 oktober, 2014
Essäer om musik

En liten pojkes dröm om att få gå i skolan. Intervju med författaren…

Under Togos brännande sol lever de i ett stort antal, alla de barn som vill gå i skolan. Som vill lära sig, utvecklas och få kunskap. För att kunna se ...

Av: Linda Johansson | 24 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Det urolige sinn. Del II

Homo Viator Menneskeværen er essensielt sammenknyttet med vandring, mente den katolske filosof Gabriel Marcel(1889-1973), e.g at forut for at et menneske er Homo Economicus eller Homo Politicus, er det på vandring ...

Av: Thor Olav Olsen | 14 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Weber-feber



Lars YngveJag satt härom dagen och läste min tidning, en dag som så många förut - när jag plötsligt hörde ett satans skramlande från det håll där jag förvarar min rostpatinerade utegrill. Min instinkt, och mitt konspiratoriskt lagda, inte alltid, och det bör påpekas, sunda förnuft, insåg genast att det hela naturligtvis rörde sig om ett beställningsjobb från en galen diktator som fått griller i huvudet, och hade anlitat utländska terrorister som varit på fyra månaders träningsläger hos al-Qaida.

Iklädda nystrukna kamouflagekläder (brunmönstrade som husvagnsgardiner från 70-talet), utmattade rånarluvor och virkade, flamsäkra grytlappar med inslag av asbest, hade de inlett operationen "Skrik som en gris". Terroristernas uppdrag består av att inta grillen, pilla bort skattemärket, skruva bort nummerskyltarna, desarmera gallret - allt i denna ordning, för att undvika explosion - ersätta det med ett nytt från en lågpriskedja, därefter stjäla och smuggla ombord min så omtyckta Weber på en färja, transportera den över halva jordklotet där Kim Jong-Il, hållandes och klappandes en katt av den sorten som ser ut att ha fått en spade i huvudet, väntar med ett stelt leende.

Kim är i desperat behov av materialet som han ska använda till att utöka sin samling av specialbyggda tolv centimeter höga platåskor, men även till att bygga kärnspetsar till massförstörelsevapen och utföra underjordiska kärnvapenprov med. Operationen lyckas, Kim får nya platådojor med Webersula, men trampar naturligtvis snett under ett av sina välregisserade framträdanden, tappar en bit av sulan som en CSI-typ naturligtvis hittar och med hjälp av pincett, DNA, provrör och ett mikroskop kan få fram ett fettigt fingeravtryck, spåra grillen, hitta kvitton och en film från en butikskamera som snappade upp mig inhandlades grillen. Jag åker naturligtvis dit så att det visslar om det, och döms för medhjälp till terrorism och fördöms av FN:s säkerhetsråd, hamnar på svarta listan, tvingas gå klädd i orange overall, minus skramlande instrument, och läxas upp av en farbror med rullande "r " och stora "farfarsöron".

När jag lugnat ner mig och försiktigt närmade mig grillen genom ålning medelst hasning, så visade det sig vara ett gäng kråkor som - tror jag - var på örat och försökte att gå på glödande kol!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag gav upp värsta Kreegah Bundolo-vrålet och räknade med att de skulle lämna tomten med en hastighet av Grumman F6F Hellcat. Men icke, de satt lugnt kvar och glodde. Då kastade jag en tomkartong från en Toffifee, men inte heller det hjälpte, och i sådana lägen finns det liksom bara en sak kvar att göra - dum-dum-dudum: plocka fram den skarpladdade piassavakvasten. Jag svingade kvasten, och krågorna (red:skånska för kråkor) flydde för sina liv till telefontrådarna mitt emot där se satt och guppade som pimpade hiphop-bilar av allt kraxande. De formerade sig som ett svårspelat partitur. Jag hämtade munspelet och blåste efter noterna och musiken visade sig vara Anders F Rönnbloms Långfingret.

För övrigt undrar jag egentligen hur mycket all Weber-feber påverkar klimatet? När alla springer igång sina grillar och det är lika sällsynt att hitta en härlig bit kött i charkuteridiskarna som attŠ säg, träffa någon från Hammenhög som inte äger och kör Peugeot! Stiger temperaturen i atmosfären då? Blir växthuseffekten mindre om man enbart grillar grönsaker?

Hur som helst, när man väl kastar köttbiten på den glödande grillen blir det grillat, vilka positiva tankar köttet än må ha och hur mycket det än inbillar sig vara skyddat av Leidenfrostskiktet.

Men det är en intressant tanke, alltså den om huruvida miljön verkligen påverkas när grillsäsongen går av stapeln! Kanske är det dags för någon pappersvändare i regeringen att tillsätta en utredning angående detta?

När jag var liten och följde med min mormor för att handla på varubussen så frågade jag alltid om han hade någon prinskorv med sig, varpå den snälle handlaren skrattade högt, nöp mig i kinden och svarade: "Den som lever får se, din gamla fläskkarré", och därefter alltid gav mig en skrynklig prinskorv att tugga på medan mormor veckohandlade. Prinskorven höll garanterat inte EU-måttet i vare sig storlek eller innehåll, men det var den godaste prinskorv jag ätit - åtminstone minns jag det så. Släpp prinskorven fri och låt den ha vilken storlek och innehåll som helst, bara den är god. Det hade jag gärna lagt min röst på i vilket EU-val som helst. Däremot kommer jag aldrig att lägga min röst på partier som är bakåtsträvande - inte ens om de har en skrynklig prinskorv som symbol. I skräpposten hittar jag en reklam från ett parti som går under parollen "Ge oss Sverige tillbaka" och en reklam för nya Webergrillar. Jag blir eld och lågor över den nya modellen på grillar men den andra duger knappt ens till att elda igång min grill med.

Nu hoppas vi på en lång het sommar och att vi får ligga i solen och steka fläsket, med eller utan olja.

Lars Yngve

Ur arkivet

view_module reorder

Pynchons Mesopolitosis

Du gick till Dr. Blumenthal en dag 1973 i Middleton, New York, och klagade över hosta, varpå den gode doktorn bestämde sig för att röntga din bröstkorg. Innan de dödliga ...

Av: Jonas Wessel | Litteraturens porträtt | 23 mars, 2013

Bo Ahrenfelt – Förändring är ett livslångt tillstånd i lugn och kaos

Förändring är ingen tillfällighet, ingen slump, menar Bo Ahrenfelt. Han är läkare och psykiater med bland annat kroppsterapi som specialinriktning, men arbetar sedan många år tillbaka med förändrings- och utvecklingsarbete ...

Av: Antoon Geels | Övriga porträtt | 29 juli, 2011

Dansen som konstform

foto: Guido Zeccola Den moderna dansen betraktas idag som en både självständig och -klar konstform. Så har det inte alltid varit. Historiskt sett har dansen varit knuten till mer etablerade konstformer, såsom ...

Av: Roberth Ericsson | Scenkonstens porträtt | 15 augusti, 2008

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 15 juni, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 Maj, 2014

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Nyårskrönika 2013

Jag ser lite snö vid vägkanten, mer svart än vit. Mer hård än mjuk skulle jag gissa. Jag flyttade till ännu en storstad för snart tio år sedan, i centrum brukade ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 01 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.