Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Weber-feber



Lars YngveJag satt härom dagen och läste min tidning, en dag som så många förut - när jag plötsligt hörde ett satans skramlande från det håll där jag förvarar min rostpatinerade utegrill. Min instinkt, och mitt konspiratoriskt lagda, inte alltid, och det bör påpekas, sunda förnuft, insåg genast att det hela naturligtvis rörde sig om ett beställningsjobb från en galen diktator som fått griller i huvudet, och hade anlitat utländska terrorister som varit på fyra månaders träningsläger hos al-Qaida.

Iklädda nystrukna kamouflagekläder (brunmönstrade som husvagnsgardiner från 70-talet), utmattade rånarluvor och virkade, flamsäkra grytlappar med inslag av asbest, hade de inlett operationen "Skrik som en gris". Terroristernas uppdrag består av att inta grillen, pilla bort skattemärket, skruva bort nummerskyltarna, desarmera gallret - allt i denna ordning, för att undvika explosion - ersätta det med ett nytt från en lågpriskedja, därefter stjäla och smuggla ombord min så omtyckta Weber på en färja, transportera den över halva jordklotet där Kim Jong-Il, hållandes och klappandes en katt av den sorten som ser ut att ha fått en spade i huvudet, väntar med ett stelt leende.

Kim är i desperat behov av materialet som han ska använda till att utöka sin samling av specialbyggda tolv centimeter höga platåskor, men även till att bygga kärnspetsar till massförstörelsevapen och utföra underjordiska kärnvapenprov med. Operationen lyckas, Kim får nya platådojor med Webersula, men trampar naturligtvis snett under ett av sina välregisserade framträdanden, tappar en bit av sulan som en CSI-typ naturligtvis hittar och med hjälp av pincett, DNA, provrör och ett mikroskop kan få fram ett fettigt fingeravtryck, spåra grillen, hitta kvitton och en film från en butikskamera som snappade upp mig inhandlades grillen. Jag åker naturligtvis dit så att det visslar om det, och döms för medhjälp till terrorism och fördöms av FN:s säkerhetsråd, hamnar på svarta listan, tvingas gå klädd i orange overall, minus skramlande instrument, och läxas upp av en farbror med rullande "r " och stora "farfarsöron".

När jag lugnat ner mig och försiktigt närmade mig grillen genom ålning medelst hasning, så visade det sig vara ett gäng kråkor som - tror jag - var på örat och försökte att gå på glödande kol!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag gav upp värsta Kreegah Bundolo-vrålet och räknade med att de skulle lämna tomten med en hastighet av Grumman F6F Hellcat. Men icke, de satt lugnt kvar och glodde. Då kastade jag en tomkartong från en Toffifee, men inte heller det hjälpte, och i sådana lägen finns det liksom bara en sak kvar att göra - dum-dum-dudum: plocka fram den skarpladdade piassavakvasten. Jag svingade kvasten, och krågorna (red:skånska för kråkor) flydde för sina liv till telefontrådarna mitt emot där se satt och guppade som pimpade hiphop-bilar av allt kraxande. De formerade sig som ett svårspelat partitur. Jag hämtade munspelet och blåste efter noterna och musiken visade sig vara Anders F Rönnbloms Långfingret.

För övrigt undrar jag egentligen hur mycket all Weber-feber påverkar klimatet? När alla springer igång sina grillar och det är lika sällsynt att hitta en härlig bit kött i charkuteridiskarna som attŠ säg, träffa någon från Hammenhög som inte äger och kör Peugeot! Stiger temperaturen i atmosfären då? Blir växthuseffekten mindre om man enbart grillar grönsaker?

Hur som helst, när man väl kastar köttbiten på den glödande grillen blir det grillat, vilka positiva tankar köttet än må ha och hur mycket det än inbillar sig vara skyddat av Leidenfrostskiktet.

Men det är en intressant tanke, alltså den om huruvida miljön verkligen påverkas när grillsäsongen går av stapeln! Kanske är det dags för någon pappersvändare i regeringen att tillsätta en utredning angående detta?

När jag var liten och följde med min mormor för att handla på varubussen så frågade jag alltid om han hade någon prinskorv med sig, varpå den snälle handlaren skrattade högt, nöp mig i kinden och svarade: "Den som lever får se, din gamla fläskkarré", och därefter alltid gav mig en skrynklig prinskorv att tugga på medan mormor veckohandlade. Prinskorven höll garanterat inte EU-måttet i vare sig storlek eller innehåll, men det var den godaste prinskorv jag ätit - åtminstone minns jag det så. Släpp prinskorven fri och låt den ha vilken storlek och innehåll som helst, bara den är god. Det hade jag gärna lagt min röst på i vilket EU-val som helst. Däremot kommer jag aldrig att lägga min röst på partier som är bakåtsträvande - inte ens om de har en skrynklig prinskorv som symbol. I skräpposten hittar jag en reklam från ett parti som går under parollen "Ge oss Sverige tillbaka" och en reklam för nya Webergrillar. Jag blir eld och lågor över den nya modellen på grillar men den andra duger knappt ens till att elda igång min grill med.

Nu hoppas vi på en lång het sommar och att vi får ligga i solen och steka fläsket, med eller utan olja.

Lars Yngve

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.