Intervju med författaren Erik Granström

Författaren Erik Granström är för en generation rollspelare ett känt namn. Spel och rollspel ligger många varmt om hjärtat. Hans skapelse Trakorien tillhörde en av de mest utvecklade delarna till ...

Av: Alexander Sanchez | 15 december, 2011
Litteraturens porträtt

Ådalen för hela slanten

På lördag är det 80 år sedan skotten föll i Ådalen och fem arbetare dödades av utkommenderad militär. En av de mest dramatiska händelserna i Sveriges moderna historia. Det ...

Av: Gregor Flakierski | 15 maj, 2011
Veckans titt i hyllan

HBT-normen styr samhället

– ska heterosexuella få gifta sig? Illustration: Stina Vestrin Varför är det så svårt att förstå att hbt-personers (homo-, bisexuella och transpersoners) relationer handlar om samma slags kärlek och känslor som ...

Av: Suzanne Vikström | 07 april, 2008
Gästkrönikör

Madame Guyon: brottet att älska Gud

"Madame de la Mothes Guyons lefnad och religiösa erfarenhet", så lyder den svenska titeln på ett arbete om 500 sidor som utkom 1904, författad av Thomas Upham, professor i psykologi ...

Av: Lena Månsson | 14 september, 2009
Övriga porträtt

Grevinnan och betjänten - på svensk tv sedan 31 december 1969



Image
La contessa e il maggiordomo
I Danmark visas stycket under namnet 90-års fødselsdagen sedan 31 december 1973.
I Norge heter den Grevinnen og hovedmesteren, och sänds på TV sedan anno 1975. I Storbritannien och USA visas den under namnet The 90th Birthday, or Dinner for One och i de tyskspråkiga länderna är denna världsberömda sketch känd under titlarna Der 90 Geburtstag och Dinner for One. I Väst Tyskland, Österrike och Schweiz visas den sedan 31 december 1963, alltså i 45 år i rad. Ni är välkomna att trycka mina tankar om "Grevinnan och betjänten" i sin helhet eller i förkortat skick.

"Grevinnan och betjänten" är en kort pjäs producerad av Norddeutsche Rundfunk och har, mig veterligen, två titlar: "Der 90 Geburtstag" och "Dinner for One". Förmodligen har den mångfaldiga förekomsten av repliken "The same procedure as last year" medfört att stycket fastnat i åskådarnas minne mest under det namnet. Kärt barn har många namn.

Till dags dato har jag sett "The same procedure as last year" i två olika versioner. Båda är i stort sett identiska. Det som skiljer dem åt är små detaljer i scenrummet, kamerans placering samt redigering. I denna text refererar jag till den schweiziska versionen producerad anno 1963 av Max Ernst. Det är den som finns hos Sveriges Radio TV och som enligt mig är den mest lyckade, tackvare sparsam klippning, genomtänkt kameraplacering samt pålagt burkskratt som jag betraktar som mycket smittsamt.

Det Danske Fjernsynet har sin version, även den framförd av paret Freddy Frinton och May Warden. Regissören Heinz Dunkhase och den sedermera legendariske producenten Peter Frankenfeld trollar i denna tyvärr bort det komiska med ganska okänsliga kamera inställningar och genom att låta betjänten James spela över mer än vad stycket motiverar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den tredje versionen såg jag som liten grabb och den ingick i en dokumentärlångfilm av den semierotiska typen som den flitige italienske filmregissören Alessandro Blasetti presenterade år 1958 under titeln "Europa di notte". Man skrev anno 1953 och då hade sketchen "Dinner for One", skriven av Lauri Wylie, redan 30 år på nacken. Fast då författade Laurie Wylie fortfarande under sitt europeiska namn Morris Laurence Samuelson.

Den på film uppfångade scenversionen ingick i den bejublade revyföreställningen "John Murray Anderson's Almanac" som Imperial Theatre på Broadway London bjöd på. Den gamla grevinnan spelades av Hermione Gingold och hennes betjänt föreställdes av Billy DeWolfe.

 Det är alltid vanskligt att analysera en kort pjäs och "The same procedure as last year" är inte bara sex minuter kort, den är dessutom ett music hall- eller snarare ett vaudevillenummer. Man kan fråga sig om det inte under sådana omständigheter rör sig om ren underhållning utan några övriga ambitioner än att väcka skratt?

För dem som producerade stycket kan det förhålla sig så, men de som skrev det måste ha haft ett "skelett" att vira sitt material kring. Så är det bara. Det är odiskutabelt.

Då jag har skrivit en fortsättning på "The same procedure as last year", tvingades jag analysera stycket och på så sätt göra skelettet synligt för mig. Här vill jag dela med mig av vad jag kommit fram till.

"The same procedure as last year" handlar om en välbärgad dam, Miss Sophie, som låter sin betjänt James servera en fiktiv kvällssupé till fyra kroppsligt frånvarande gäster. Vin serveras i fyra olika omgångar och James, som förutom betjäntrollen även agerar grevinnans gäster, blir mer och mer berusad. Sketchen slutar när grevinnan och betjänten beger sig upp för en trappa mot sovrummet.

I den Aristoteliska dramatiken talas det om en pjäs början, mitt och slut. Min fortsättning eller utbyggnad av "The same procedureŠ" kan alltså

- ett: omfatta tiden före kvällssupén, exempelvis Miss Sophies förberedelser för supén, eller till och med Miss Sophies ungdom eller hennes bekantskaper med sir Toby, amiral von Schneider, Mr. Pomeroy och Mr. Winterbottom, de herrar som är andligt - dock icke kroppsligt - närvarande vid supén,

- två: fokusera på tiden under supén; exempelvis att den bjudna fyrklövern står utanför fönstret som sig själva eller föreställande änglar, högljutt kommen terande skeendet inomhus,

- tre: utspela sig samma kväll efter det att Miss Sophie och James avslutat supén; vi kan exempelvis följa dem till sovrummet eller konstatera att det är nu gästerna anländer, något försenade.

- och slutligen fyra: handla om nästa morgon och då exempelvis beskåda Sophies första frukost under det nya året i kontrast till årets sista måltid kvällen innan.

Jag har beslutat mig för det sista alternativet, åtminstone den här gången, men det vore mycket spännande att även få arbeta med de övriga tidsmomenten och utvidga "The same procedure as last year" till ett helaftonsstycke.

Den ymniga förekomsten av repliken "Same procedure as last year" avslöjar historiens perpetualitet. Kanhända är det en anspelning på att man firar en födelsedag eller ett nytt år. Stöd för det sista alternativet finns i Mr. Pomeroys åter kommande hälsning "Happy new year, Miss Sophie!". De fyra gästerna, sir Toby, admiral von Schneider, Mr. Pomeroy och Mr. Winterbottom kan således representera människans fyra åldrar: infantia, adolescentia, virilitas - och Mr. Winterbottom - senectus, samt stå för de ständigt återkommande fyra årstiderna.

Värdinnan Miss Sophie är en gammal dam. Trots sin höga ålder, 90 år, är hon mycket vital, vilket gör att man uppfattar henne som praktiskt taget odödlig. Hon är evigheten själv och alltings ursprung, men även bödel; vi bevittnar hur hon utnyttjar James och det ger oss en antydan om varför de övriga herrarna bara är andligen närvarande.

Hittills inga problem, det framgår tydligt att sketchen kan tolkas som ett stycke om liv och död, om återfödelse och förintelse.

"Come away, come away, death", sjunger clownen Feste för sir Toby i Shake spe ares "Trettondagsafton" och jag tror att det är just den komedin, samt det beryktade besöket av de tre vise männen i Betlehem för 2 000 år sedan, som utgjort det litterära underlaget för "The same procedure as last year".

Liksom Shakespeare hämtade mycket av sitt stoff från andra författare, så lånar de yngre kollegerna Bertolt Brecht, Edward Bond, Tom Stoppard, Philip Jordan, Mary Steward, Maxwell Anderson, Peter Ustinov och George Abbot från Shakespeare. Shakespeares pjäs "Love and let love" bygger, liksom "The same procedure as last year", just på "Trettondagsafton".

Miss Sophie och betjänten James är gamla människor och Shakespeare, som i "Kung Lear" framställt människan och hennes öde i en gammal mans gestalt, är en storartad läromästare att söka sin inspiration hos. Shakespeare skildrade gamla människor grymt i "Som ni behagar" och "Romeo und Juliet". Johan av Gaunt i "Richard II" och drott ning Margaret i "Richard III" skänkte han däremot en monumental storhet.

Shakespeare drog sig aldrig för att använda de mest drastiska medel för att erhålla en önskad effekt, och han har även flera galna hjältar i sitt persongalleri: Hjältar tokiga av olycklig kärlek som Ofelia; hjältar som spelar sinnessjuka som Hamlet; en galen narr som är tokig på narrars vis; Kung Lear som på grund av en häftig psykisk kris blir omtöcknad och tappar kontakten med den yttre verkligheten; Lady Macbeth som drivs till paroxysmer och naturligtvis Macbeth som ser gäster på sitt party trots att de tvivelsutan lyser med sin frånvaro. Liksom gästerna på Miss Sophies party.

Det finns fler indicier som pekar på att det var Shakespeares "Trettondags afton" som upphovsmannen till "The same procedure as last year" hade i åtanke, men jag nöjer mig med att endast nämna några få förutom exempelvis den redan nämnda suputen sir Toby.

Ett. Grevinnan Olivia i "Trettondagsafton" har en hovmästare, Malvolio heter han, och hans pendlande mellan normalitet och galenskap är inte helt olikt grev innan Sophies betjänt James. Och likt Malvolio har James en dispyt med sir Toby varje gång han serverar honom Dionysos och Bacchus ädla nektar.

Två. På trettondagsafton var det i England vid tiden kring uppförandet av Shake speares "Trettondagsafton", alltså år ett på sextonhundra talet, tillåtet för tjänare att driva med herrskapet. Det är en tradition hämtad från de romers ka saturnalierna och det är detta narrspel som grevinnan Sophie, vars namn betyder vishet, går med på när hon låter sin betjänt år efter år ikläda sig inte en, utan fyra tvivelsutan betydelsefulla herrars personligheter.

Tre. James "förklädnad" och en mängd av förklädnaderna i "Trettondags afton". Man skall inte glömma att "Trettondagsafton" kanske är den mest perfekta komedin om "mistaken identity" som någonsin skrivits. Allt som sker både i "Trettondagsafton" och "The same procedure as last year" är orimligt och fullt av behag. Handlingen är en romantisk lek, en önskedröm och den som minns Ingmar Bergmans teateruppsätt ning av anno 1975, minns säkerligen den drastiska och dristiga komiken, mustig och grovkornig, shaken not stirred. Det är detta som skaparna av "The same procedure as last year" mest tagit fasta på.

Fyra. "Trettondagsafton" utspelar sig i Illyrien där människorna är "drunk and mad". Av Sophies och James beteende att döma utspelas även "The same procedure as last year" i samma land, eller åtminstone i ett land som har många kulturella likheter med Illyrien.

 Bibelns Josef och Maria uppsöktes av tre gäster på trettonddagen, och om "The same procedure as last year" varit en medeltida moralitet så skulle vi få se tre gäster supera även vid Miss Sophies bord. Nu är emellertid "The same procedure as last year" ett profant och humoristiskt stycke, så Sophie "upp söks" av fyra gäster, så klart. Om siffran tre är gudomens tal enligt talens sym bolik, så är siffran fyra dess motsats, d.v.s. världens tal. I konsekvens därmed kommer Sophies gäster inte med gåvor utan tvärtom - de "kommer" för att ta för sig och till och med utan sig själva, bekvämt inkarnerade i Miss Sophies betjänt James kropp.

James: "Good evening, Miss Sophie, good evening."

Sophie: "Good evening, James."

James: "You are looking very well this evening."

Sophie: "I'm feeling very much better, thank you, James."       

Detta är styckets inledande replikskifte och om man vidhåller att det är en motsvarighet till de tre vise männen som väntas av grevinnan så kan styckets inledande replikskifte: James: "You are looking very well this evening." Sophie: "I'm feeling very much better, thank you, James." tolkas som att Miss Sophie - den vitala evigheten själv - nyss stigit upp ur barnsängen. Det är därför som gästerna, egentligen spädbarnets gäster, enbart serveras flytande föda.

Även det typiskt judiska namnet Pomeroy samt admiral von Schneiders missly ck ade uppträdande som soldat - när han slår ihop klackarna - är en anspelning på Herodes soldaters misslyckande med uppdraget och ger näring åt antagandet att den religiösa tretton dagen är "The same procedure as last year":s inspirationskälla.  

Varför är nu detta ett så roligt stycke dramatik? Vad är humor?

Svaren är otaliga, alla lika sanna under vissa förhållanden och förljugna och missvisande under andra. Två av definitionerna tilltalar mig i denna stund mest. Den första är humorteoretikern och skrattutövaren George Mikes parafras på Spike Milligan: "Humor är ett sätt att tjäna pengar". Det är en politiserande definition, alltid giltig åtminstone under svångremspolitikens och domedagsprofetiornas dagar. Fråga gärna Lucille Ball, Susan Harris, Carol Burnett, Shelly Berman, Dudley Moore, Gene Wilder, Bob Hope, Marty Feldman, Dom de Louise, Milos Forman, Sid Caesar, Art Carney, Peter Lind Hayes, Pat Boo ne, Woody Allen, Peter Sellers, Jack Burns, Herb Shriner, Carl Reiner, Mel Brooks, Gerry Moore, Mort Sahl, Jerry Seinfeld, James Thurber, George S. Kaufman, Stanley Myron, S. J. Perelman, Victor Buono, Billy Barnes, Graham Chapman, Jackie Gleason, Eric Idle, Gary Knight, John Cleese, Katla He(b)be, Ronnie Corbett, eller, varför inte, Harpo Marx.

Jag är säker på att dessa mina favoriter instämmer och säkerligen avger högljudda bifall åt den teutoniska verbositet med vilken voluntarismens och pessi mismens förkunnare Arthur Schopenhauer definierade denna flyktiga orsak till ansiktsmusklernas speciella sammandragningar som människo släktet begåvats med. "The cause of laughter in every case is simply a sudden perception of incongruity between a concept and real object which has been through some relation, and laugh itself is just an expression of this incongruity". Jo, så sa han, fast mera komplicerat och, believe you me, på tyska.

Trots att det är svårt att hitta någon alltid gällande definition, så är det viktigt för mig att titta på humorns anatomi i "The same procedure as last year" om jag ville att min fortsättning, skall kunna vara en jämspelt partner till ursprungsverket. Jag antar att det är följande faktorer som bidrar till att vi uppfattar stycket som skrattframkallande. Jag räknar inte upp dem i någon rangordning och jag är medveten om att några kan uppfattas som mer eller mindre komiska, men även de till synes avslagna kan ta sig, i lycko sam samverkan med andra.

Ett. Satiriserande över och förlöjligande av en "helig händelse" såsom födelsedag, nytt år, trettondagen eller en fin middag.

Två. Anspelningar på och utnyttjande av fördomar, såsom äldre människor i för dem opassande situationer, och deras senilitet.

Tre. En orimlig värld och "oskäliga" händelser såsom galenskap och absurditeter.

Fyra. Löjligt vidhållande av det förflutna och strävan att bevara status quo. Hit hör Miss Sophies stelhet, rigiditet och opåverkbarhet av tidens flykt.

Fem. Den derangerande tidsfaktorn jämförbar med de kanske mest kända exemplen i världs dramatiken, Samuel Beckets pjäser "I väntan på Godot" och "Slutspel".

Sex. Animerade döda ting så som tigerfällen som får liv.

Sju. Degradering av värden så som James, den strikte puritanen, som gradvis förvandlas till en thyrsosbeväpnad knöl och som försöker hålla masken in i det sista.

Åtta. Motsatsernas samverkan, så som Miss Sophies dignitet versus James galenskap, eller en från mytens och sagans värld lånad strikta perpetualitet, contra James rika improvisationskonst, som när han exempelvis samlar spillt vin från bordet. James ständiga frågor och Miss Sophies orubbliga svar, och James rörliga mimik och dynamiska rörelseschema i kontrast till Miss Sophies faciala immobilitet.

Nio. Händelsernas förnekande av det utsagda så som när James meddelar "Your favorite soup, I believe" till Sophie samtidigt som han snubblar på tigerskinnet i en sanningskorrigerande kommentar.

Tio. Upprepning och tomt prat, så som tankar om exem pel vis den serverade soppan, som utbyts emellan James och Sophie inte mindre än nio gånger.

Elva. Missbedömningar av det förväntade: Det är Miss Sophie som ställer den första frågan och vi förväntar oss att det är hon som kommer att fortsätta med sina absurda frågor på vilka hon erhåller oväntade svar. Men rollerna byts och det är i stället James som ställer frågor i fortsättningen.

Ett dussin. Missförstånd av ritualer: James ikläder sig en högreståndsmänniskas roll, men framför den från den lilla människans position. Han slår exempelvis ihop klackarna à la amiralen, men gör det så som en betjänt, vilket förvandlar hela hälsningsceremonin till en funktionslös absurditet.

Ett dussin och ett. Åskådarens anpassning till leken, det vill säga åskådaren vill bortse från den socialpolitiska mekanik som tvingar betjänten James till detta spel. Här upprepar han Charlie Chaplins roll i "Moderna tider".

Vladimir Oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Broken City - there is always Someone watching

Film noir in America had its glory days in the 1930:ies and 40:ies - black and white movie classics with beautiful femme fatales, flawed heroes and villains to remember. Sometimes ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 16 oktober, 2013

Att vara skugga. En förlängning av ljus. Om Maurice Blanchot

Verkets – konstverkets, det litterära verkets – ensamhet avslöjar för oss en mera väsentlig ensamhet. … den eftersträvar inte skillnaden;… Den som skriver verket, avskiljes, den som skrivit det, är entledigad. Där ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 13 november, 2013

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | Allmänna reportage | 15 september, 2006

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.